Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musikfestival

Stockholm Jazz, dag 3: Abdullah Ibrahims rygg och filmklipp med Sonny Rollins

by

IMG_4733

Det här inlägget skulle kunna ha många olika rubriker. Till exempel något om hur musik och politik hör ihop eller avspeglar sig i varandra, eller något om en legend från befrielsekampen i Sydafrika. Eller om under vika förhållanden pressfotografer arbetar. Eller rubriken jag valde: något som visar att inlägget handlar om Stockholms Jazzfestival och intryck från fredagen.

Torsdagen och fredagen var de två dagar som gick i jazzens tecken. Och det gjorde fredagen med eftertryck. Tänk att finalnumret på fredagskvällen på Stora scenen var en saxofonist – Sonny Rollins.

Stockholms Jazzfestival är musikfestivalen som sticker ut och som har helt egna bokningar. DN tog nyligen upp att det i stort sett är samma artister som far runt och spelar på de flesta musikfestivaler. Det är inte många festivaler som kan lyfta fram egna artister som inte går att höra på minst tre andra festivaler i Sverige eller Europa i samma veva, eller samma sommar.

20090715628Jazzfestivalen däremot sticker ut. På första dagen, onsdagen, spelade ett suveränt gospelband ”Blind boys of Alabama” . svarta blinda män iklädda vackert blå sidenglänsande kostymer leddes in på scenen och förförde oss med gungig gospel. Yeah man.

Vilken annan festival vågar boka något sådant häftigt?

Jazzfestivalen har i år tre scener: två utomhus och en inomhus i Moderna museet, Auditoriet (dock bara onsdag-fredag), Auditoriet rymmer dock bara 300 personer. Vid halv nio-tiden ringlade kön lång för en konsert 21.00.

Det folk köade för var Abdullah Ibrahim Trio ”Jacaranda Blue” från Sydafrika.

På jazzfestivalens hemsida kan man läsa om trion och dess legendariska ledare och se bild på honom framiifrån. Kul. För hur han ser ut vet jag inte trots att jag avnjutit en konsert på över en timme med mannen. Jag var en av de fotografer som fått rätt att ta bild under konserten. Men oj vad hårda restriktionerna var: först måste alla sitta ner och lyssna i 40 minuter. Sedan skulle fotograferna få ta bilder i tre minuter, kanske fem minuter. Ingen blixt fick användas. Dessutom skulle fotografera sitta på översta raden längst upp och inte få röra sig från den platsen. En liten modifiering kom; fotograferna fick gå ut i gången, men dock bara några steg.

Och legendariske jazzpianisten som vi alla ville ha bild på satt hela tiden, hela konserten, med ryggen till publiken. Så när ni nu ser bilden här nedan: en oskarp bild på en man vid en flygel då är det Abdullah Ibramahim. Jag har problem med kameran, för det är en lånekamera som jag inte hunnit lära mig inställningarna på. De riktigt proffsiga fotograferna ändra troligen på isa-talet ganska snabbt och kunde ta bilder i mörkret utan blixt bättre.

Abdullah Ibrahim är en stor man i jazzvärlden, Han är från Sydafrika och var den förste som spelade in en jazzskiva i Sydafrika. Under apartheidtiden hade han problem, då fick ju inga svarta män spela jazz. Han bodde i New York i många år och höll till på en jazzbar där många ur ANC:s ledning höll till. När apartheidlagarna togs bort återvände han till sitt hemland för att bygga upp dess jazzscen.

Hemsidan för Stockholm Jazz berättar bland annat:

Abdullah Ibrahim tog sina första pianolektioner som sjuåring och blev proffs åtta år senare. 1959 skrev han historia genom att som medlem av gruppen The Jazz Epistles, (där trumpetaren Hugh Masekela ingick) spela in Sydafrikas första jazz album, ”Verse One”.

Idag, 50 år senare, kan Abdullah Ibrahim fira en imponerande karriär som inleddes i Kapstaden, Sydafrika, där han föddes 1934 som Adolph Brand, (han bytte namn till Abdullah Ibrahim när han konverterade till Islam i slutet på 60-talet).

Duke Ellington

Duke Ellington hörde Abdullah och hans Dollar Brand Trio på en klubb i Zürich och hjälpte honom till ett skivkontrakt med Reprise Records vilket resulterade i ”Duke Ellington presents The Dollar Brand Trio”. Turnéer i Europa följde liksom ett besök i USA 1965. Året därpå fick han chansen att vikariera för Duke Ellington!

IMG_4714Kön till hans konsert var lång, lång, Jag är övertygad om att inte ens hälften fick plats. De missade en spelning med Abdullah Ibrahim som smekte fram toner ur flygel, till ackompanjemang av en suverän trummis och en kontrabas. Det märks att Abdullah Ibrahim gjort mycket filmmusik, för konserten var som en enda lång episk berättelse.

Här är Abdullah Ibrahims officeilla hemsida.

Eftersom Abdullah Ibrahim drog över tiden hann jag inte lyssna på hela spelningen på Stora scenen med SMV – The Thunder Tour; tre stora basgitarrister som gör en turné tillsammans: Stanley Clarke, Marcus Miller och Victor Wooten. Deras extranummer: hyllningen till Michael Jackson med ”Beat it” var suverän. Hoppas någon spelade in den och lade ut på Youtube.

Hur som, njut av klippet med dem från spelning i Wien i början av juli och av det sköna klippet med Sonny Rollins på Stora Scenen.

Jag missade tyvärr Lisa Simone Kellys programpunkt: en konsert som en hyllning till hennes mamma Nina Simone. DN har intervjuat dem före spelningen.

Nu har jag i alla fall två härliga dagar att se fram emot med massor av spännande spelningar och finaler blir på söndag kvällen med Erykah Badu.

Andra som skrivit om Jazzfestivalen:

Kulturdelen om jazzfestivalens första dag.

Kulturdelen berättar om jazzfestivalens andra dag

Aftonbladet gillar Allen Toussaints spelning och det gjorde jag också.

Svenska Dagbladets recension av torsdagens spelningar.

Theresa Andersson fick betyg för av SVD för sin konsert.

Här är i alla fall SMW när de nyligen spelade Michael Jacksons ”Beat it” i Wien:

S.M.V. Jazz A Vienne 2009 Beat iT Michael Jackson

SonnyRollins Live At Stockholm Jazz Festival 2009

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Sveriges vuxnaste musikfestival har startat i stekande värme

by

20090715624
Det är skönt att det finns bris från vatten och att det finns stora skuggiga träd.  Och mineralvatten. Allt behövs när solen ligger på över Skeppsholmen i Stockholm.
Nej, jag klagar inte. Det är skönt att vädret vänt och att det var riktigt varm sommar onsdag 15 juli då årets upplaga av Stockholms Jazzfestival drog igång. I år i bjuder den på musikfest i fem dagar.

Dessutom har arrangören fått dubbel budget för att boka artister, berättar DN som har talat med den nya ”ägaren” finansmannen Ingvar Jensen som har långsiktiga planer och inte väntar sig vinst de första åren:

–?Men vi väljer att satsa på starka, fast kanske dyrare artister. Ett traditionellt tänkande som jag hoppas på sikt ska kunna få det hela att gå runt, säger Jensen om jazzfestivalen som startar i dag.

Den lär inte gå ihop i år, kanske inte nästa år heller, men Ingvar Jensen har stort tålamod – och gott om pengar. För tre år sedan sålde han familjeföretaget, elektronikdistributören Elfa, till riskkapitalbolaget Industri Kapital. En affär i miljardklassen.

Det märks att festivalen i år satsar mer jazzinriktat än senaste åren då den haft en del artister som mer bör kategoriseras under pop eller rock.

Det är skönt att en sak inte ändrat sig i och med nya ägaren:  Festivalen är fortfarande den mest vuxna.

Här kan en besökare köpa lite mat eller ett glas vin eller en öl, eller för den delen en flaska mineralvatten och ta med sig till en bänk framför scenen. På de flesta andra festivaler måste man förtära dryck långt bort från scenen. På vanliga rockfestivaler finns det inte många bänkar att sitta på heller. På Stockholms Jazzfestival finns det massor av bänkar. Här tas helt enkelt hänsyn till att ben kan bli trötta efter någon timme eller två.

Pressavdelningen på Jazzfestivalen fungerar också bättre än på de flesta andra festivaler. Det arrangeras presskonferenser då medier kan träffa artister utan att alla medier måste jaga artisternas manager var för sig. Det måste vara betydligt smidigare för såväl medier som artister. Enskilda intervjuer går ju ändå alltid att boka.

Och dessutom: själva det geografiska läget: Hur många musikfestivaler är så vackert belägna? Här kan man sitta på en bänk, med ett glas vin i handen och höra musiken och se ut över Mälaren och båtarna. Bara att sitta här är så avslappnande. 99 procent av musikfestivaler brukar annars  vara utkastade på leriga åkrar.

Enligt vad jag läst ska denna första introdag gå mer i bluesens tecken, torsdag-fredag mer i jazzens tecken och lördag och söndag har lite mer soul på programmet.

Jag sitter nu och bloggar och lyssnar på de sista sångerna av Allen Toussaints spelning. Mr New Orleans som är musik, skivbolagsdirektör och låtskrivare och som i våras gav ut ett nytt album – The Bright Mississippi – som fick bra kritik.

Det är mycket gung i musiken, riktigt klassisk New Orleans bluesjazz, med två trummisar, en basist, en gitarrist och en saxofonist förutom Mr Allen Touissant själv med ett litet pianokeyboard (ursäkta att jag inte vet det korrekta namnet på ett sådant litet piano, hoppas någon jazzkunnig läser och ger besked).

Trots att det är måndag och inte så jättestora namn bokade idag är det gott om folk. Jag kan tänka mig att det kommer att bli bra trång till helgen när de stora namnen spelar, som Gilberto Gil, som är en av de som SVD:s Dan Backman rekommenderar under festivalen:

Gilberto Gil
Brassen Gilberto Gil har lämnat jobbet som kulturminister för att åter igen fokusera på musiken. Med bakgrund som en av tropicalismons pionjärer kan man räkna med en konsert som spänner över ett stort musikaliskt fält.
Lör 21.15 Stora scenen

Erykah Badu får väl ses som de stora finalnumret när hon går ut på Stora scenen på söndagskvällen 22.30.

En spelning jag absolut ska se är med den svenska jazzsångerskan Theresa Anderssons, som spelar vid minst två tillfällen. Enligt SVD, som intervjuat henner, har hon tillfälligt lämnat sin hemstad New Orleans för festivalen:

Flytten till New Orleans var en impuls, för musikens och kärlekens skull. Och Theresa Andersson blev kvar. Idag är hon gift med en amerikansk man, har ett hus med en subtropisk trädgård, och har långsamt letat sig fram till ett unikt musikaliskt uttryck. Som en modern enmansorkester spelar hon violin, gitarr, trummor och sjunger, och samplar och loopar sig själv i realtid för att skapa ett stort ljudlandskap. Insikten om hur hon ville jobba kom när hon såg en dockteater i Chicago.

Ikväll ska jag se gospelbandet ”The Blind Boys Of Alabama”. Om igen är det SVD som leder bland traditionella medier när det gäller bevakning av Jazzfestivalen och som har intervjuat Jimmy Lee Carter, sångare och den enda originalmedlemmen sedan bandet startade 1939. Det kan vara upplagt för kvällens höjdpunkt när gospelbandet går ut på Stora scenen strax efter 20.00.

Här en bild på långt håll på Allen Toussaint på Stora Scenen.

20090715623

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Larz-Kristerz är Årets Dansband

by

Kevin
Det pågår många musikfestivaler i Sverige under sommaren och de flesta rapporteras det mycket om på mediernas nöjessidor. Men dansbandsfestivalen som lockar väldigt många, blir inte särskilt uppmärksammad i medierna.

Ändå har dansbandsmusiken många supportrar. Vi på Kulturbloggen är väl inte den blogg som rapporterar mest om dansbandsmusiken heller, men idag är det väl på sin plats:

Vinnarna av 2009-års Guldklavengala, dansbandens egna prisutdelningfest, är nu utsedda och Larz-Kristerz tog hem det prestigefulla priset som ”Årets Dansband”!

Dessutom vann bandet priset för ”Årets Låt” med hiten ”Carina”, skriven av Christian Antblad och Mats Ymell.

Vinnarna utsågs genom telefonomröstningar från svenska folket. Resultatet blev klart igår kväll och är startskottet för Svenska Dansbandsveckan i Malung.

Larz-Kristerz har sedan segern i Dansbandskampen slagit igenom stort och deras album ”Hem till dig” är årets hittills mest sålda artistalbum i Sverige.

Läs mer om Guldklaven på www.dansbandsveckan.se

Lars-Kristerz hemsida

Relaterat pressmeddelande hos Newsdesk från februari 2009: Larz-Kristerz rakt in på albumlistans förstaplats
Dagens Nyheter skriver om ironi-bandet som blev allvar (Robert Gustafsson drev med dansband men gjorde ett dansband)
Dagens Nyheter 2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Filmklipp från Madness lyckades spelning i Hultsfred

by

Madness gjorde riktigt bra ifrån sig i Hultsfred, ringde en kompis till mig som var lyrisk. Och någon av de som var där och lyssnade på den lyckade spelningen har hunnit ladda in klipp därifrån till Youtube. Tack.

Aftonbladet gillade också spelningen:

Pop världen är full av kopior men det finns bara ett Madness.

Festen de bjuder på i kvällssolen bevisar att det går utmärkt att åldras i pop om den bara har lite humor och klär sig i snygg kostym.

Expressens recensent var också nöjd:

Madness var hyggligt stora i Sverige. För 30 år sedan. Men de är tillbaka. Som 50- plussare. I skick som nya. Utan en skråma i lacken. Och med sprillans nya ”Liberty of Norton Folgateunder” under västen (de kör bland annat sköna ”Forever young”).
Men framför allt blir det alla de fantastiska hitsen. ”NW5”, ”Our house” och inte minst Labi Siffres ”It must be love”. Alla framförda med kärlek, humor och elegans.

Massor av fakta finns om bandet Madness i Wikipedia:

Madness are an English pop/ska band from Camden Town, London, that formed in 1976. In 2009 the band have continued to perform with their most recognised lineup of seven members, although their lineup has varied slightly over the years. They were one of the most prominent bands of the late-1970s 2 Tone ska revival.

Madness achieved most of their success in the 1980s. Both Madness and UB40 spent 214 weeks on the UK singles charts over the course of the decade, holding the record for most weeks spent by a group in the 1980s UK singles charts. However, Madness achieved this in a shorter time period (1980–1986).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Ett tips till dig som är i Hultsfred: Missa inte White Lies

by

WhiteLiesPoster

White Lies är ett band som hyllats i år, speciellt i Storbritannien. Kulturbloggen såg dem live i våras på NME-galan där såväl White Lies som Franz Ferdinand, The Cure och Crystal Castle spelade.

Nu är White Lies i Hultsfred. Den småländska musikfestivalen är i år senarelagd och dessutom förlängd till fyra dagar. Wow, att jag önskar att jag kunde vara där. Men dels finns det inte hur mycket semester som helst att ta ut och en sak som är väldigt jobbig med festivalen i Hultsfred är att det enda lilla hotellet är fullbokat åratal i förväg, så den som inte vill sova i tält har svårt att åka till Hultsfred.

Dagens Nyheter har i alla fall publicerat en bra artikel om White Lies, som de köpt in via TT Spektra:

De jämförs ofta med Joy Division. Men Hultsfredsaktuella White Lies har få likheter med ett av pophistoriens mörkaste band, enligt sångaren. ”I vår musik finns det ju hopp”, säger bandets sångare Harry McVeigh.

Det har varit ganska tyst om Hultsfredsfestivalen i medierna, trots att den alltså dragit igång idag, 8 juli. Jag tror att den helt enkelt drunknat i det massiva medieuppbådet kring Michael Jacksons död. Nöjesredaktionerna har helt enkelt inte haft personalresurser nog till att skriva om och publicera artiklar inför Hultsfredsfestivalen. Dessutom tar det väl på redaktionernas krafter att det är så många festivaler att bevaka. Förra veckan var det både Arvika och Roskilde och dessförinnan var det Peace & Love och Where the action is. Tänk förr när det bara fanns en musikfestival i Sverige: the one and only Hultsfredsfestivalen.

Jag ser att DN:s utsände Mattias Dahlström ska blogga från Hultsfred. Det känns rätt meningslöst och trist att bevaka. Som bloggare vill jag hellre referera till tidningsartiklar. När det gäller blogginlägg vill jag hellre läsa inlägg av bloggare som inte samtidigt har tillgång till redaktionellt utrymme på medierna. Jag tycker medier ska vara bra på det de är bra på: att jobba redaktionellt. När de bloggar blir de dessutom ofta sämre bloggare än ”vanliga” bloggare.
Här bloggar Mattias Dahlström om att det är rätt avslagen stämning första dagen i Hultsfred.

Recension i vårvintras av White Lies senaste album.

Relaterad artikel:
DN om Hultsfred, festivalernas urmoder

White Lies- ”To Lose My Life”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,