• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scenkonst

Operakomedin Kärleksdrycken direktsänds till 91 biografer i Sverige

7 februari, 2018 by Redaktionen

”De medverkande sångarna är lysande”, skriver The New York Times efter premiären på Met förra veckan. Kärleksdrycken är Donizettis komedipärla, där bonden Nemorino blir kär i Adina. 10 februari 18.00 visas den på hela 91 biografer i Sverige när Folkets Hus och Parker livesänder från Met i New York.

Ett pressmeddelande:
Den underbara sydafrikanska sopranen Pretty Yende gör sin rolldebut som Adina på Met. Den amerikanske tenoren Matthew Polenzani gör Nemorino och Davide Luciano gör sin Met-debut i rollen som Belcore. Kärleksdrycken är iscensatt av Bartlett Sher och dirigerad av Domingo Hindoyan, i sin Met-debut.

Handling
Den enkle bonden Nemorino blir kär i den temperamentsfulla Adina. Till sin hjälp tar han den mystiske trolldrycksförsäljaren Doktor Dulcamara, som förser Nemorino med en magisk kärleksdryck. I kulisserna lurar Adinas arrogante fästman Belcore.

Dirigent: Domingo Hindoyan
Regi: Bartlett Sher
I rollerna: Pretty Yende, Matthew Polenzani, Davide Luciano, Ildebrando D’Arcangelo

Beräknad längd: 3 tim
Visas: 10 februari kl 18
Biografer som visar hittar du här.

Arkiverad under: Opera, Scen, Toppnytt Taggad som: Folkets hus och parker, livesändning, New York, Opera, Scenkonst

Jaget utmanas i koreografen Björn Säfstens nya verk på Riksteatern

7 februari, 2018 by Redaktionen

Foto: Sarah Kjelleren

Koreografen Björn Säfstens nya verk ”Landscapes of I” har urpremiär den 20 februari på Inkonst i Malmö.

Ett pressmeddelande berättar:
Här vävs tre längre solon samman till ett personligt landskap, där dansarna mejslar fram bilder av sig själva. Mitt i ett knallgult scenrum uppbyggt mitt i teatern, landar publiken i en lek mellan det verkliga och det falska, det personliga och det fiktiva. Säfsten vill utmana uppfattningen om oss själva. Finns det fortfarande något som verkligen kan kallas personligt? Vilka inre landskap går vi människor in och ut ur?

Koreografen Björn Säfsten samarbetar med Riksteatern med sitt nya verk Landscapes of I. Urpremiären sker i samarbete med Inkonst i Malmö den 20 februari och under fem kvällar i början av mars visas verket i Eric Ericssonhallen i Stockholm.

I föreställningen utforskar Säfsten rörelsepraktiker som redan finns i kroppen. Vardagliga rörelser som plockas isär och repeteras om och om igen för att på så sätt belysa dem på ett nytt sätt. I en kedja av händelser och situationer växer ett personligt koreografiskt landskap fram.

– Kampen mellan de roller vi spelar, vilka vi tror vi måste vara, vem vi vill vara, vem vi tänker att vi är, är kämpig och därför viktigt att belysa. På scen är det ännu svårare, för då spelar vi än fler roller, samtidigt som publiken vill se det genuina, säger Björn Säfsten, koreograf.

I Landscapes of I medverkar Sophie Augot, dansare och skådespelare från Stockholm, Will Rawls, dansare och koreograf från New York och Ilyas Odman, dansare och koreograf från Istanbul. Under ett års tid har Björn Säfsten arbetar med de tre mycket specifika utövarna var och en för sig och låtit dem utforska olika personliga teman. De har även fått utforska frågeställningar kring sin egen självuppfattning. Under en period av fem veckor nu innan premiär har de möts för att sätta samman verket, bland annat genom ett residens i New York på The Chocoalte Factory samt en slutligt produktionsresidens ute på Riksteatern.

– När vi jobbar i grupp så händer det oavsiktligt genom konsensus att de koreografiska praktikerna börjar se ut på liknande sätt i alla kroppar. Den här gången ville jag se vad som skulle hända om de inte såg varandra. För jag upplever att man ofta hittar andra saker och mer detaljer när en performer får jobba ostört länge på golvet. Nu kan vi se resultaten av de individuella processerna och väva samman dem till en föreställning, fortsätter Björn Säfsten.

Scenografin, skapad av Susanna Hedin, är ett knallgult rum som skapar en intim känsla för publiken och ensemblen. För kostym står Matilda Hyttsten som i sitt arbete utforskat relationen mellan det privata och offentliga jaget.

Landscapes of I är en samproduktion mellan Säfsten Produktion och Riksteatern.

Urpremiär den 20 februari på Inkonst i Malmö.
Gästar Eric Ericssonshallen i Stockholm den 1 till 9 mars.

Medverkande Sophie Augot, Will Rawls och Ilyas Odman

Arkiverad under: Scen, Toppnytt Taggad som: Dans, Riksteatern, Scenkonst

Premiär 15 feburari för Peer Gynt i regi av Michael Thalheimer på Dramaten

30 januari, 2018 by Redaktionen

Den rastlöse oduglingen som reser jorden runt i jakt på sig själv återvänder till Dramaten efter 27 år. Senast Peer Gynt spelades på teatern var 1991 och då i regi av Ingmar Bergman. Nu tar den tyska stjärnregissören Michael Thalheimer sig an det norska nationaleposet. Premiär på Stora scenen den 15 februari.

Ett pressmeddelande:
Peer Gynt av Henrik Ibsen liknar ingenting annat med sin vilda blandning av satir, surrealism och saga. Nu skildras Peer Gynts makalösa liv i en uppsättning signerad regissören Michael Thalheimer, en av Europas mest omtalade regissörer, känd för koncentrerade och intensiva iscensättningar av klassiker, med starka bilder och känslor.

–Jag har länge velat regissera Peer Gynt men i Tyskland, där jag huvudsakligen varit verksam, funkar det norska nationaleposet tyvärr inte. När jag nu är tillbaka som gästregissör på Dramaten ville jag först göra Faust, men teaterchefen sa att den tilltalar inte en skandinavisk publik. Men det gör Peer Gynt. Och då blev det Peer Gynt. Dessutom kallas ju Peer Gynt för en Nordisk Faust – så jag fick på ett sätt båda, säger Michael Thalheimer.

I Thalheimers uppsättning kommer publiken vara ett med Peer Gynt. Alla kommer att vara inne i Peer Gynts huvud och i hans fantasivärd.

–Genom ljus och mystik och Olaf Altmann scenografiska lösningar ser vi aldrig skådespelarna göra entré på scen, de bara finns där, i våra huvuden och i Peer Gynts huvud, berättar Michael Thalheimer.

Michael Thalheimer har regisserat för en rad stora europeiska teatrar och är fast regissör vid prestigefulla Berliner Ensemble i Berlin. Hans första besök på Dramaten var ett gästspel med Goethes Faust på Stora scenen 2006. Två år senare regisserade han Kasimir och Karoline, som blev en stor framgång. 2013 var han tillbaka med den kritikerrosade Woyzeck.

Medverkande
Peer Erik Ehn
Åse Stina Ekblad
Solveig/Ingrid/En grönklädd kvinna/Anitra Rebecka Hemse
Aslak/Solveigs pappa/Troll 1/En grönklädd kvinna – gammal /Ballon/ En norsk skeppare/ En knappstöpare Carl Magnus Dellow
Man 1/Drovegubben/Cotton/En okänd passagerare Thomas Hanzon
Man 2/Brudgummen/Troll 2/Den grönklädda kvinnans son/Eberkopf/Begriffenfeldt/En kock Andreas Rothlin Svensson

Översättning Lars Forssell
Regi Michael Thalheimer
Bearbetning Michael Thalheimer och Maja Zade
Scenografi Olaf Altmann
Videodesign Alexander Du Prel
Musik: Bert Wrede
Kostym Michaela Barth
Ljus Michael Gööck
Peruk och mask Eva-Maria Holm och Peter Westerberg

Peer Gynt, premiär 15 februari, Stora scenen.

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Dramaten, Scenkonst, Teater

Teaterkritik: Åtta kvinnor – Härligt kvinnligt lättsamt men inte fullt så mycket ”camp” som man hade hoppats på

26 januari, 2018 by Lotta Altner


Åtta kvinnor
Av: Robert Thomas
Översättning: Lisa Lindberg
Regi: Anna Novovic
Premiär 25 januari 2018 på Kulturhuset Stadsteaterns Klarascen

Föreställningen promotar sig som ”camp” vilket inte är ett helt lätt begrepp fullkomligt förklara. Kortfattat skulle man kunna säga att man med hjälp av denna teknik vill påvisa teatern som en berättande form a la Agatha Christie och 1950-talet. Medhjälp av någon typ av pusselteknik kan allt och alla bli misstänkta för mord och rollkaraktärerna ska med bitsk humor angripa och med överdramatisering försvara sig. Publiken ska hållas i sträckbänk och mot slutet ges en liten twist och ett nytt perspektiv där kanske ingen eller alla är lika skyldiga på något vis. Mellan raderna blir det också en fet känga mot fin- och fulkulturen där allt och ingenting sätts på sin spets.

Fördelaktigt med kvällens föreställning är det faktum att de enbart är kvinnor på scen. Det låter kanske banalt, men ser man mycket teater så inser man att det mestadels skrivs teater av män, och för män. Dessutom är det inte alltid så att kvinnliga roll alltid är det mest intressant i en uppsättning. I den här uppsättningen är det i alla fall alla typer av tragikomiska rollkaraktärer och i alla åldrar enbart skapade för kvinnor.

Dock vill jag protestera mot Robert Thomas och/eller översättarens påstående ”om ändå vi kvinnor kunde hålla ihop” (replik i föreställningen) vilket är förtal och något som män gärna säger om kvinnor. Jag skulle hellre vilja säga att människor inte alltid är bra på att hålla ihop i alla lägen. Kvinnor är inte sämre/bättre på det än andra människor. Har man hört det där många gånger, blir det tröttsamt att få de påståendet nedkört i halsen ännu en gång. Inte blir den bättre när en kvinna leverera den dessutom och vill få oss andra att tro på det och känna oss mindre värda.

Kvällens premiär började i ett ganska lågt tempo och humorn blev under de först 30 minuterna mer buskis humormässigt än just camp. Replikerna satt inte tillräckligt rappa och spydigheterna uppfattades inte tillräckligt riktade med någon typ av sarkastisk glimt i ögonvrån. Meningarna mellan skådespelare ska ju vara som duellslag i camp. Med tiden växte i alla fall de flesta med sina rollkaraktärer och fick därmed de skarpa kvickhet som behövdes.

Tyvärr är det ju alltid så i en föreställning som innehåller både sång och agerande, att de blir ganska haltande i en skådespelerskas/sångerskas helhetsbild om hon inte bemästrar båda konstformerna lika bra. Är det dessutom stor skillnad mellan de skådespelare som är fantastiska på att sjunga och de som missar flera tonlägen (falsksång), är det ännu svårare att få en positiv helhetsbild av deras karaktär och hela föreställningen. Alexandra Zetterberg Ehn och Sharon Dyall gjorde kvällens föreställning på bästa möjliga vis och kunde bemästra allt från, sång, rörelse och snabbt levererade repliker enligt konstens alla regler.

Kostymerna var helt i rätt i sin tidsepok och bars fantastiskt upp av scenens alla kvinnor. Däremot gav inte scenografin dem tillräckligt mycket plats för att kunna leva ut de kaos och tempo som de verkligen behövde. Jag gick därifrån med en känsla av att att de alla sprungit runt i små hamsterhjul och därmed var slutkörda utan att ha kommit i mål.

Jag vet inte vad det är med sången ”En sådan karl” (Text och musik Barry Mason och Les Reed, svensk text av Patrice Hellberg). Det var som att alla kvinnor i salongen ikväll tilläts fnissa uppskattande, ge uttryck för den attraktion och fascination som många av oss upplever med just män. Vi vet inte vad det är, men nog sjutton gillar vi härliga karlar alltid. Det är inte ofta vi kvinnor ges utrymme för att kollektivt faktiskt säga ”jag vill ge allt som jag har till denna underbara karl, så han blir min för hela livet”. Många män i salongen utstrålade uppskattning för glädjeropen och såg ut att tänka på någon som faktiskt tycker att de är fina som de är.

I rollerna: Alexandra Zetterberg Ehn, Annika Hallin, Sandra Huldt (f.r.o.m. Februari spelar Katarina Ewelöf istället för Sandra Huldt), Sharon Dyall, Agnes Rase*, Annika Rimbléus, Siw Malmkvist och Karin Knutsson

 

 

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Recension, Scenkonst, Teater, Teaterkritik

Världspremiär för musikal om Ingrid Bergman

23 januari, 2018 by Redaktionen

Karin Oscarsson. Foto: Markus Gårder

Stora teatern i Linköping sätter upp musikalen Camera som handlar om Ingrid Bergman. Regissör är Eva Gröndahl och premiär blir den 9 februari 2018. Camera kommer att spelas i Linköping, Stora teatern, 9 februari – 7 april och i Norrköping, Stora teatern, 28 april – 2 juni.

Ett pressmail berättar:
OM FÖRESTÄLLNINGEN
Ingrid Bergman ursäktade sig aldrig och valde alltid att gå sin egen väg. 1949 följde hon sitt hjärtas röst och lämnade det liv hon byggt upp i USA med sin svenska familj. Destinationen var Italien, där hon hoppades få utlopp för sina konstnärliga ambitioner i filmer av Roberto Rossellini. De två inledde en kärleksrelation, Ingrid blev gravid och en av de största skandalerna i Hollywoods historia var ett faktum.

Camera handlar om en kvinna som levde sitt liv genom sin persona – framför en kamera och bakom en mask. Musikalen är skriven av teater-, musikal och operaregissören Staffan Aspegren och kompositören, textförfattaren och musikern Jan-Erik Sääf.

Camera har vuxit fram under fyra år, enligt den modell med läsningar och workshops som ofta används på Broadway, i ett samarbete mellan Östgötateatern och Högskolan för scen och musik i Göteborg. Camera produceras i samarbete med Smålands Musik & Teater.

Manus och dialog Staffan Aspegren
Musik och sångtexter Jan-Erik Sääf
Arrangemang Karl-Johan Ankarblom
Regi Eva Gröndahl
Koreografi Karl Dyall
Scenografi Bengt Fröderberg
Kostym Camilla Thulin
Filmproduktion Egerstrand & Blund/Fredrik Egerstrand
Dramaturgi Jerker Beckman och Johan Huldt
Kapellmästare Nils-Petter Ankarblom
Mask och peruk Lena Stranger-Weinar och Anna Andersson
Ljusdesign Håkan Jansson
Ljuddesign Björn Andersson och Tom Saetre

Skådespelare:
Karin Oscarsson: Ingrid Bergman
Christian Zell: Cameron
Patrik Martinsson: Aron Petter Lindström
Niklas Riesbeck: Roberto Rossellini
Maria Möller: Anna Magnani
Joseph Vila Garcia: Ensemble, Gianni
Hanni Arrabi: Ensemble, understudy Roberto Rossellini
Johan Hwatz: Ensemble, understudy Aron Petter Lindström
Kajsa Andersson-Berg: Ensemble, danskapten, understudy Gianni
Fredrik Sjöstedt: Ensemble, understudy Cameron
Maria Lindström: Ensemble, understudy Anna Magnani
Caroline Gustafsson: Ensemble, understudy Ingrid Bergman
Maria Friman: Ensemble, Sophia
Hedda Hammarbäck: Pia Lindström
Linn Rubensson: Pia Lindström
Monna Orraryd: Pia Lindström
Ellen Svanqvist: Pia Lindström

OM STAFFAN ASPEGREN
Staffan Aspegren, med rötterna i Linköping, är teater-, musikal och operaregissör samt konstnärlig chef, teater på Smålands Musik & Teater. Han har tidigare bl.a. skrivit musikalen Hundringar för Radioteatern. Staffan har gjort uppsättningar på t.ex. Göteborgsoperan, Norrlandsoperan, Cape Town Opera, Århus teater (DK), Västerbottensteatern, Moomsteatern och stadsteatrarna i Stockholm och Göteborg. På Östgötateatern har han tidigare regisserat En kul grej hände på väg till Forum.

OM JAN-ERIK SÄÄF
Jan-Erik Sääf är frilansande kompositör, textförfattare och musiker. Han är utbildad vid Musikhögskolan i Malmö och sedan 2009 huskompositör vid Moomsteatern i Malmö. Hans kompositioner har fokus på musikteater, musikal och opera. Bland de många produktionerna kan nämnas musikalerna Svarta änkan på Riksteatern, William och Freuds Cigarr på Stockholms Musikteater och nu senast Jag blir nog aldrig bjuden dit igen på Malmö Opera. På Östgötateatern har Jan-Erik tidigare gjort musiken till familjeföreställningen Wendy & Peter Pan. Hösten 2017 var han också musiker och kompositör i Mycket väsen för ingenting.

OM EVA GRÖNDAHL
Eva Gröndahl är regissör och skådespelare. Efter utbildningen vid Scenskolan i Malmö kom Eva till Norrbottensteatern, där hon medverkade i flera av Lars Molins pjäser. Därefter har hon haft stora roller i flera av hans tv-filmer och bl.a. spelat Vera i Saxofonhallicken (1987) och Märta i Potatishandlaren (1996). Eva arbetar nu i huvudsak som regissör och har bl.a. regisserat Glasmenageriet av Tennessee Williams, Wit av Margaret Edson, Två kvinnor av David Hare med Meta Welander och Yvonne Lombard samt tre pjäser av Karin Boldemann på Stockholms Stadsteater och hyllade uppsättningar av Othello, Bernardas Hus, Sanningens pris och Solange för Riksteatern. Hon har även iscensatt uruppsättningen av Mig äger ingen på Teater Västmanland, varit engagerad vid t.ex. Folkteatern i Göteborg samt skrivit pjäser och regisserat kortfilmen Min första kärlek.

OM KARIN OSCARSSON
Karin Oscarsson är utbildad vid Teaterhögskolan i Göteborg och på Skara Skolscen. Efter utbildningen var hon verksam i ett samarbete mellan frigruppen Teater Scratch och Norrbottensteatern. Karin kom till Östgötateatern 2006 och här har vi bl.a. kunnat se henne i rollerna som Hodel i Spelman på taket, Lisa i Dissociala, Julia i Romeo & Julia och Roxie Hart i Chicago. Hon har även medverkat i Röda Nejlikan, Sound of Music, Bröllopsresan, Misantropen, Stark som en räv samt i musikprogrammen Musikalia och Patti, Bob och Leonard. Karin har en bakgrund som sångerska och låtskrivare. Under artistnamnet Corinne har hon släppt två fullängdsalbum och gjort en kortare turné i Japan och Hongkong. Hon har dessutom gjort två konserter som recitatör med Norrköpings Symfoniorkester.

Arkiverad under: Scen, Toppnytt Taggad som: Musikal, Scenkonst

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 31
  • Sida 32
  • Sida 33
  • Sida 34
  • Sida 35
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 103
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Vad är en vuxen och var är de? … Läs mer om Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in