Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Efter att ha läst ”Ett partis fall och uppgång” av Anders Pihlblad – undrar jag om Pihlblad ställde den viktiga frågan

by

Ett partis fall och uppgång
Författare: Anders Pihlblad
Formgivare: Lottie Hallqvist
Förlag: Natur & Kultur
Bandtyp: Inbunden
Språk: Svenska
Utgiven: 201204
Antal sidor: 335
Upplaga: 1, Vikt i gram: 518
ISBN10: 9127132641
ISBN13: 9789127132641

Det märks att Anders Pihlblad är journalist. Språket är enkelt, fokus finns i handlingen, det är en lättläst bok.

Trots att boken ska handla om tidsperioden 2002-2006 får vi även en hel del av den bakomliggande historien. Insprängt lite här och var finns historiska tillbakablickar. Uppbyggnaden är inte helt olik den dramaturgi som framgångsrikt används i film och TV. Berättelsen om Anders Borgs svensexa är en liten pärla.

Jag slås av hur kort minnet är. Jag får upprepade ”Javisst-ja-upplevelser”. Ett sånt exempel är Tove Lifvendals attack på den moderata partiledningen efter valet 2002. Däremot var det en nyhet för mig att Prime PR varit med och slipat formuleringarna.

Detta är en bok för politiska nördar som vill veta mer. Det politiska spelet kan ibland vara som att titta på en film genom en skärm med hål som oupphörligt rör sig. Utifrån ser vi bara delar av den helhet vi ibland kan ana, men Pihlblad lyckas lyfta bort skärmen och visa oss sammanhang och detaljer som i många fall ger en annan bild av skeenden vi trodde oss känna till.

Efter att ha läst boken sitter jag med två frågor. En som kan besvaras och en som är omöjlig att besvara.

Vi börjar med den omöjliga.
Var Reinfeldt nödvändig?
Eller rättare sagt, vad hade hänt om inte Reinfeldt funnits till hands? Jag ser två vägskäl:
Fredrik Reinfeldt vann striden mot Ulf Kristersson med tre röster. Om två personer bytt sida hade Reinfeldt förlorat striden. Vad hade då hänt med hans karriär.
Reinfeldt hamnade i partiets frysbox på 90-talet. Reinfeldt valde att kämpa på men det fanns säkert erbjudanden att säga ja till.
Säg att Reinfeldt förlorat striden med tre röster och valt att stiga av rikspolitiken. Ponera att alla andra funnits på plats 2002, förutom Reinfeldt – ven hade i det läget blivit partiledare? Hade det påverkat utvecklingen markant, eller hade Nya Moderaterna bara haft en annan partiledare med ungefär samma politik? Ingen vet, men det är fascinerande att inse hur små marginalerna är.

Vem betalade?
Fram till 2006 tog moderaterna emot anonyma gåvor.
”Det kunde vara ett par hundratusen som kom in. Pengarna var inte spårbara, säger Sven-Otto Littorin” Sid 233
Littorin uppger att moderaterna aldrig haft problem med anonyma gåvor eftersom en okänd inte gärna kan kräva något i gengäld.
Jag frågar mig om ingen i den moderata partiledningen verkligen visste var pengarna kom ifrån. Jag finner det otroligt att någon skulle slänga in den sortens pengar utan att ha underhandskontakter med någon inom partiet.

Pengarna betaldes in på partiets konto. Via banken kan man spåra från vilket konto överföringen kom, såvida ingen kom in på en bank med 250.000 kronor i en portfölj. Pengarna kan ha kommit från utländska nummerkonton med hög banksekretess, vilket gör det omöjligt att spåra avsändaren.

Det är synd att inte Pihlblad ställde frågan om de inte var rädda för att motta svarta pengar. Om givaren är anonym kan mottagaren inte veta om pengarna de får ett resultat av skatteflykt eller ekonomisk brottslighet.

Frågan huruvida ett parti som aspirerar på att vara statsbärande kan vara uppbyggt med hjälp av svarta pengar borde kittla var journalist nyhetsnäsa. Om Pihlblad ställde de frågorna eller inte, anges inte i boken. Kanske kommer det i uppföljaren.

Text: Peter Johansson

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Till offer åt Molok av Åsa Larsson grep tag i mig och jag kunde inte sluta läsa

by

Till offer åt Molok
Författare: Åsa Larsson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 201203
ISBN10: 9100125318
ISBN13: 9789100125318

Till offer åt Molok är Åsa Larssons femte bok om åklagaren Rebecka Martinsson. Berättelsen fångade in mig direkt, jag fastnade och läste och kunde inte slita mig, ville inte att boken skulle ta slut. Det händer ibland ett en bok tar greppet på mig på det sättet. Inte ofta, men ibland.

Åsa Larsson slog igenom stort med den första som också blev filmad. Jag gillade den och efterföljarna, men i och med den här femte boken tycks Åsa Larsson ha mognat som författare och tar klivet in bland de främsta inom spänningsromaner.

Handlingen utspelar sig i Norrland och börjar med att en björn anfaller en hund i byn Lainio. Männen kallar in den främsta björnjagaren och när han lyckats fälla björnen hittar de en tumme från en människa i björnmagen Några månader senare hittar man en kvinna mördad i sitt hem. Hon har blivit brutalt ihjälstucken med en grep.

Kammaråklagare Rebecka Martinsson leder till en början förundersökningen, men blir bortkopplad från utredningen. Hon är ju rätt envis och börjar forska i mordet på kvinnan på egen hand. Hon anar ett samband med ett antal dödsfall som tidigare har avskrivits som olyckor.

Att handlingen är spännande väntade jag mig. Åsa Larsson är skicklig. Den största behållningen har ändå inte med spänningen att göra utan är beskrivningen av människor och deras beteenden. Åklagaren Von Post som drivs av sitt ego och vill göra karriär, helst på bekostnad av andra, är alltför vanlig i samhället. Vi har nog alla mött hans likar. Skickligt pendlar Åsa Larsson mellan nutid och 1900-talets början där de händelser utspelar sig som ekar fram till nutiden. Kvinnors situation under 1900-talets början berättas genom att vi får följa lärarinnan Elina som påverkad av Ellen Key trodde på kvinnans lika värde som mannen och vill tro på att fri kärlek är möjlig.

Kvinnorollen tas upp på flera sätt, som i skildringen av poliskvinnan Anna-Maria som är gift och har tre barn, en yrkeskvinna som ändå trycks ned av outtalade förväntningar på henne som kvinna. Exempelvis:
Alla hennes ärvda dukar låg ostrukna i något skåp därhemma och gav henne dåligt samvete, oklart för vad. På bordet i hennes kök låg en vaxduk som blivit gråaktig av trycksvärta från alla NSD och Annonsbladet.

Vilken yrkeskvinna har inte känna denna kluvenhet, mellan en gammal bild av kvinnors roll att sy gardiner och baka bullar. Vilken man i yrkeslivet har någonsin sådana förväntningar på sig?

Åsa Larsson har ett enastående bildspråk och målar upp miljöerna i det karga norrländska landskapet så det känns som att vi är där. Hon använder beskrivningarna också till att berätta något om människorna – vi upplever miljöer ur olika personers ögon och därmed fångar hon in deras karaktärer också.

Jag har fastnat för flera av birollerna också, som obducenten Pohjanen:
Känsla, tänkte han och sköt upp glasögonen i pannan och lät dem glida ner på näsan igen. Vi använder ordet slarvigt.
Mer än nittio procent av människans intelligens, kreativitet och analysförmåga fanns i det omedvetna. Och allt det där folk kallade magkänsla, intuition, var ofta resultatt av en intellektuell process som de inte hade den blekaste om att de genomfört.

I och med ”Till offer åt Molok” har Åsa Larsson tagit plats bland de främsta svenska deckarförfattarna, de som både behärskar att berätta en spännande historia men samtidigt berättar så mycket mer om människor och om samhället.

Fler recensioner av Till offer åt Molok:
Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Häxans tid – Árni Thórarinsson, spännande deckare med en oväntad upplösning

by

Titel: Häxans tid
Författare: Árni Thórarinsson
Förlag: Bazar
Utgiven: 201201
ISBN10: 9170281203
ISBN13: 9789170281204

Under en äventyrsresa med företaget händer en olycka, en kvinna faller i vattnet och dör. Snart händer ett nytt dödsfall. En ung begåvad och karismatisk gymnasist hittas död på soptippen.

Det är påsk och journalisten Einar har blivit tvångsförflyttad till Akureyri på norra Island. Där får han sköta Eftermiddagsbladets lokaldel med veckans fråga och annat smått och gott. Han kommer inte riktigt överens med sin nye chef men gör ändå sitt jobb. Han hamnar i en lägenhet tillsammans med Jóa som också jobbar på tidningen. Här finns också en liten undulat som heter Slända, en kvarleva från den förra lägenhetsinnehavaren. Einar vantrivs inte men han saknar sin dotter som är kvar i Reykjavik och han är orolig för henne nu när hon börjar närma sig vuxenlivet.

Allt är dock inte stilla och lugnt i den lilla staden. Var det verkligen en olycka som hände på äventyrsresan? Den omkomna kvinnans gamla mamma tror inte det och hon kontaktar Einar eftersom polisen inte vill lyssna. Hon är övertygad om att hennes dotter blivit mördad. Och den unge mannen som hittats död, Einar hann intervjua honom inför premiären av ett skådespel. Skarphedinn Valgardsson skulle spelat huvudrollen i en gammal isländsk pjäs som gymnasieeleverna satt upp. Tre unga män blir häktade för mordet, bråkstakarna som brukar ställa till besvär, men de blir släppta på grund av bristande bevis. Einar forskar vidare i dödsfallen och hittar flera mystiska händelser. Mer om handlingen ska inte berättas här.

Berättelsen är berättad i jagform, i ett stillsamt lugnt tempo med en hel del humor. Det är en spännande deckare med en oväntad upplösning av fallet. Det är mord som ska lösas och det rör sig om pengajakt och kriminalitet i det lilla samhället. Det är även en berättelse om Einars möten med människorna som bor i Akureryri. Om olika händelser i vardagslivet, men också en beskrivning av samhällsklimatet, politiken, ekonomin, globala förändringrar som nått norra Island.

Árni Thórarinsson är isländsk författare. Han är född 1950 och har bland annat studerat litteraturvetenskap i England. Han har skrivit flera deckare med journalisten Einar som huvudperson. Böckerna har blivit översatta till många språk och denna deckare, som är den fjärde i ordningen, är den första boken som är översatt till svenska. Boken har filmats och kommer på SVT under våren 2012.

Text: Aslaug Myhrberg

Relaterat: Recension i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ett hus utan speglar av Mårten Sandén: ger upphov till många intressanta tankar

by

Titel: Ett hus utan speglar
Författare: Mårten Sandén
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: 2012
ISBN10: 9129680158
ISBN13: 9789129680157

Henrietta är mycket gammal och ligger på övervåningen av sitt stora hus och dör. Runt omkring henne fylls de till synes oändliga antal rummen av smygande, väntande släktingar. Thomasine är 11 år. Till en början tycker hon om att leka kurragömma med sina kusiner i alla skrymslen och vrår, men snart börjar mystiska saker hända.Varför är husets alla speglar undanstoppade i en stor garderob? Och vem är den lilla flickan i sjömansdräkt som plötsligt dyker upp?

Thomasine navigerar i en tillvaro där historia är något man inte får tala om, hon lär sig tidigt att om man måste gråta gör man det ensam. Hennes familj faller sakta sönder runt omkring henne, och har gjort det länge, ”som när muttrarna skakar loss på en cykel”. Ingen klarar av att verkligen leva! De vuxna är besatta av pengar och är inget för barnen att hålla sig fast i när saker är stora och svåra att förstå.
Ett hus utan speglar är en bok som jag hade älskat att läsa som liten. Den är fylld med klassiska mysterieattribut. Ett stort hus med öde rum. Ett barn som inte talar. En liten bror som dött.

Mårten Sandén har till och med lyckats få in en egen Narnia-garderob i sin berättelse. I övrigt ser jag en hel del paralleller till Maria Gripes klassiker, Tordyveln flyger i skymningen. Nutid och dåtid flyter in i varandra och ger en djupare förståelse för tillvaron. Utan det förflutna är vi intet. Alla påverkas vi av det vi bär med oss. Den dova, liksom ljuddämpade, stämningen är också densamma. Berättelsen skulle kunna bli läskig, men det hoppar aldrig fram någon bakom ett hörn och skrämmer en. Den lätta rysningen i nacken övergår aldrig till fasa. Insikten blir i stället att man inte kan förstå allt, men att det är okej.

Boken är tänkt för mellanstadieåldern och passar alla som tycker om att läsa om livets skuggsidor. En bok att läsa ensam, men kanske ännu hellre tillsammans. Den ger upphov till många intressanta tankar och frågor. Om föräldrar och barn. Hur vi påverkas av sådant vi är med om. Och hur viktigt det är att vara sann mot sig själv för att verkligen kunna leva på riktigt.

Text: Elin Lucassi

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Per Olov Enquist: Strindberg. Ett liv Tribadernas natt Målet mot Fröken Julie – fokus på Strindberg som kvinnohatare dominerar Strindbergsåret

by

Strindberg. Ett liv. Tribadernas natt. Målet mot fröken Julie
Författare: Per Olov Enquist
Förlag: Norstedts
Bandtyp: Inbunden
Utgiven: 201203
ISBN10: 9113044710
ISBN13: 9789113044712

Tre verk om nationalförfattaren August Strindberg som vi firar hundraårsdagen av hans dödsdag den 14 maj. Johan August Strindberg föddes 22 januari 1849 i Stockholm och dog 14 maj 1912 i Stockholm.

Hans böcker och dramer, är starka verk. Själv är jag allra mest fascinerad av hans tidiga mer politiska böcker, som Röda Rummet och dramat Mäster Olof även om jag fängslas av hans självutlämnande verk från tiden för Infernokrisen.

Per Olov Enquist, en annan stor svensk författare har ägnat ett årtionde att fördjupa sig i August Strindbergs författarskap. Resultatet blev en pjäs, en essä och ett tv-drama.
TV-dramat sänds på nytt i påsk.
Ja det är mycket Strindberg i år, speciellt på Stockholms teatrar. Bokförlaget Norstedts har nu gett ut tP O Enquists Strindbergs-verk på nytt i en tjock bok: TV-dramat Strindberg, dramat Tribadernas natt och essän Målet mot Fröken Julie.

TV-dramat är just ett slags utökat manus och därför fyllt av enstaka ord som skapar bilder för läsaren. Att läsa det är som att läsa en tv-serie. Skickligt av Enquist. Det är just kombinationen Enquist och Strindberg som är den stora behållningen av den här nyutgivningen. Vad vi ser, eller tycker oss skönja konturerna av, är Enquists bild av Strindberg.

Tribadernas natt hade premiär 1975 och var P O Enquists debutpjäs. Den sätts upp på Stockholms Stadsteater i vår, för den som vill se den på scen. Såväl Tribadernas natt som tv-dramat fokuserar på Strindbergs misslyckade relation till kvinnor. Visst, det är en aspekt på Strindberg och den har mycket samröre med att han mådde psykiskt dåligt under åren kring Infernokrisen.

Jag grunnar en del på vad det beror på att det mesta som jag hittills sett sättas upp eller ges ut i bokform om Strindberg i samband med Strindbergsåret kommer från just denna period eller tar sin utgångspunkt i att betrakta Strindberg med glasögonen som ser hans kvinnoskräck. Varför är det ingen nyutgåva av Röda Rummet på gång eller varför sänds inte Hemsöborna – eller ger ingen ut Det nya riket som ganska träffsäkert skildrar också nutidens bluffmakare i makthavarsfären.

Detta fokus på Strindberg som kvinnohatare och fokus på hans ångestperiod – är det ett tecken på att det är kulturhögern eller medelklassen som styr Kultur-Sverige, i motsats till vad Bengt Ohlsson hävdade i sin berömda debattartikel?

Sett i den helheten är Per Olov Enquists bok en tung bärande tegelbit. När nu Strindbergsåret tycks handla om dessa aspekterna av Strindberg så är boken en viktig del som ökar förståelsen för de pjäser som sätts upp och inför tv-dramat som ska sändas i påsk. För alla som är intresserade av Strindberg har boken mycket att ge. Att jag skulle önska att Strindbergsåret i sin helhet innehöll mer av hans samhällspolitiska engagemang gör inte boken mindre.

Enquist är briljant med sin penna, det vet vi, men allra mest fångades jag in av hans bildspråk i det utökade manuset som ligger till grund för tv-dramat.

Expressen skriver om bokenN
Tre olika genrer, tre olika Strindbergsbilder? Ja, kanske. Snubblande på banden mellan Siri von Essen och Marie David i Tribadernas natt har Strindberg en del gemensamt med den bräckligt multikompetente kontorschefen David Brent i The office. I tv-manuskriptet, eller som Enquists själv genrebestämmer texten, televisionsromanen, förblir nationaldiktaren en liten pojke som hungrar efter kärlek. Och i essän är han katten August. De betraktar varandra, Enquist och Strindberg. De vet båda att de delar något. Något hemligt.

Recension i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,