Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

spänningsroman

Spännande, våldsamt och klumpigt i Mayakoden

by

Titel: Mayakoden
Författare: Mario Reading
Översättning: Ing-Britt Björklund
Förlag: Lind & Co
ISBN: 978-91-7461-100-7
Utgivning: hösten 2012

Mario Reading’s roman Mayakoden (The Mayan Codex) är en fristående fortsättning på samme författares bok Nostradamus försvunna profetior (2010). Den förstnämnda utspelar sig i Frankrike, USA och Mexiko, och handlar om hur före detta kriminalkommissarie Joris Calque nystar vidare i mysteriet kring sekten/familjen Corpus Maleficus/de Bale och Nostradamus profetior. Mot sin vilja bidrar han till att äldsta dottern Lamia de Bale räddas ur familjens klor och tillsammans söker de upp amerikanske journalisten Sabir. Sabir har kunskap kring Nostradamus profetior, och dessutom var han (i förra boken) inblandad i Achor de Bales död. Dessa två saker gör honom eftersökt av den övriga hämndlystna och kriminellt vältränade syskonskaran. Tillsammans flyr Calque, Lamia och Sabir söderut, för enligt profetian ska något hända efter en stor vulkans utbrott som har samband med mayafolket…

Mayakoden är en spännande bok – författaren vet precis hur han ska avsluta sina kapitel för att man ska vilja läsa vidare. Den påminner i sin blandning av fakta, mystik och thriller om Dan Browns Da Vinci-koden, med skillnaden att läsaren istället för att själv fundera över gåtorna får läsa om hur karaktärerna gör det. Dessa karaktärer, som spelar en viktig roll i bokens uppbyggnad, är tyvärr ganska platta. Dessutom fäller de ofta generaliserande kommentarer om kvinnor och kvinnlighet, vilket jag irriterar mig på. I Joris Calque som polisen som skulle passat bättre som historiker finns dock en viss kontrast.

Kanske lär man känna karaktärerna bättre om man läser den första boken, och kanske ter sig även då denna boks abrupta slut mer avrundat. Mayatemat är intressant men isolerat i en del av boken – kanske följs det upp i nästa bok? Det explicita våldet chockade mig till en början, men jag vande mig även om jag inte förstår till fullo vilket syfte det fyller.

Min uppfattning om romanens språk skiftar mellan att ibland inte förstå vem som säger vad i dialogerna, och ibland bli irriterad över en klumpig berättarnärvaro. Ofta används slentrianmässiga formuleringar, och jag funderar över om det verkligen är politiskt korrekt att använda ordet ”zigenare” i en roman, även om det varvas med ”romer”. Detta särskilt som de karaktärer som är romer är viktiga, och förmodligen kommer att bli ännu viktigare i del tre.

Inför Mayakodens fortsättning hoppas jag på fortsatt hög närvaro av intressanta fakta i texten, utan att förstöra spänningen, samt en större omsorg om språk och karaktärer.

Text: Frida Niblaeus

Skälig misstanke av Carofiglio – spännande bok om itailensk advokat

by

Titel: Skälig misstanke
Författare: Gianrico Carofiglio
Förlag: Forum
Utgiven: 201203
ISBN: 978-91-37-13639-4

En man sitter häktad för grov narkotikasmuggling. Polisen hittade fyrtio kilo heroin i hans bil när han var på väg hem från en utlandsresa, med sin fru och lilla dotter. Han vill ha advokaten Guerrieri som försvarare. När Guerrieri träffar den dömde Fabio Paolicelli känner han igen honom. Han kallades Fabio Raybàn i ungdomen, efter solglasögonen han alltid bar och var en av de fascistiska ligisterna som härjade på den tiden. Det var han som stod och tittade på när Guerriri blev svårt misshandlad. En man som advokaten aldrig glömt under sitt vuxna liv. Han berättar inte för den häktade att han känner igen honom, men på väg därifrån tänker att han att han inte klarar detta rent professionellt, han kan inte försvara honom.

Men han ändrar sig efter att ha träffat mannens hustru, Natsu Kawabata. Kanske är mannen oskyldig och han har rätt till ett försvar, precis som alla andra. Egentligen tar Guerrieri sig an detta fall för att han vill träffa den häktades hustru igen. Genom olika vänner får han hjälp och han får fram uppgifter som pekar på att den dömde är oskyldig. Maffian kan ha utnyttjat honom för att få knarket över gränsen. Samtidigt går hans förbjudna önskan i uppfyllelse, han får träffa den dömdes fru mer och mer och det går ju lättare när mannen sitter i fängelse. Jag som läst de tidigare böckerna om denna sympatiske advokat, Guido Guerrieri, som alltid brukar kämpa för rättvisan, undrar ibland om han ska byta sida och gå över till de kriminella för att göra livet lättare för sig själv. En man som han hatar och Hans fru som han blivit förälskad i, vad har han att förlora på att vinna målet?

Det är både en spännande bok och en ganska stillsam berättelse, där man som läsare följer med i försvarsadvokatens tankar, möten och handlingar ändå fram till rättegången med förhör och slutpläderingar. Det är också en beskrivning av den italienska hamnstaden Baria, när Guerrieri inte kan sova cyklar han i väg till bion eller till den nattöppna bokhandeln för att hitta något att läsa. Hans beskrivningar av sina kolleger inom domstolsväsendet och hans försök att imponera på den vackra kvinnan berättas med självironi och humor.

Detta är den tredje boken om försvarsadvokaten Guido Guerrieri, som är översatt till svenska. Författaren Gianrico Carofiglio har tidigare arbetat som åklagare och blev vid flera tillfällen hotad till döden av maffian och fick leva med livvakter och skydd när han bekämpade deras brottshandlingar. Förutom att han är författare är han politiskt verksam och sitter med i den italienska senaten.

Text: Aslaug Myhrberg

Till offer åt Molok av Åsa Larsson grep tag i mig och jag kunde inte sluta läsa

by

Till offer åt Molok
Författare: Åsa Larsson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 201203
ISBN10: 9100125318
ISBN13: 9789100125318

Till offer åt Molok är Åsa Larssons femte bok om åklagaren Rebecka Martinsson. Berättelsen fångade in mig direkt, jag fastnade och läste och kunde inte slita mig, ville inte att boken skulle ta slut. Det händer ibland ett en bok tar greppet på mig på det sättet. Inte ofta, men ibland.

Åsa Larsson slog igenom stort med den första som också blev filmad. Jag gillade den och efterföljarna, men i och med den här femte boken tycks Åsa Larsson ha mognat som författare och tar klivet in bland de främsta inom spänningsromaner.

Handlingen utspelar sig i Norrland och börjar med att en björn anfaller en hund i byn Lainio. Männen kallar in den främsta björnjagaren och när han lyckats fälla björnen hittar de en tumme från en människa i björnmagen Några månader senare hittar man en kvinna mördad i sitt hem. Hon har blivit brutalt ihjälstucken med en grep.

Kammaråklagare Rebecka Martinsson leder till en början förundersökningen, men blir bortkopplad från utredningen. Hon är ju rätt envis och börjar forska i mordet på kvinnan på egen hand. Hon anar ett samband med ett antal dödsfall som tidigare har avskrivits som olyckor.

Att handlingen är spännande väntade jag mig. Åsa Larsson är skicklig. Den största behållningen har ändå inte med spänningen att göra utan är beskrivningen av människor och deras beteenden. Åklagaren Von Post som drivs av sitt ego och vill göra karriär, helst på bekostnad av andra, är alltför vanlig i samhället. Vi har nog alla mött hans likar. Skickligt pendlar Åsa Larsson mellan nutid och 1900-talets början där de händelser utspelar sig som ekar fram till nutiden. Kvinnors situation under 1900-talets början berättas genom att vi får följa lärarinnan Elina som påverkad av Ellen Key trodde på kvinnans lika värde som mannen och vill tro på att fri kärlek är möjlig.

Kvinnorollen tas upp på flera sätt, som i skildringen av poliskvinnan Anna-Maria som är gift och har tre barn, en yrkeskvinna som ändå trycks ned av outtalade förväntningar på henne som kvinna. Exempelvis:
Alla hennes ärvda dukar låg ostrukna i något skåp därhemma och gav henne dåligt samvete, oklart för vad. På bordet i hennes kök låg en vaxduk som blivit gråaktig av trycksvärta från alla NSD och Annonsbladet.

Vilken yrkeskvinna har inte känna denna kluvenhet, mellan en gammal bild av kvinnors roll att sy gardiner och baka bullar. Vilken man i yrkeslivet har någonsin sådana förväntningar på sig?

Åsa Larsson har ett enastående bildspråk och målar upp miljöerna i det karga norrländska landskapet så det känns som att vi är där. Hon använder beskrivningarna också till att berätta något om människorna – vi upplever miljöer ur olika personers ögon och därmed fångar hon in deras karaktärer också.

Jag har fastnat för flera av birollerna också, som obducenten Pohjanen:
Känsla, tänkte han och sköt upp glasögonen i pannan och lät dem glida ner på näsan igen. Vi använder ordet slarvigt.
Mer än nittio procent av människans intelligens, kreativitet och analysförmåga fanns i det omedvetna. Och allt det där folk kallade magkänsla, intuition, var ofta resultatt av en intellektuell process som de inte hade den blekaste om att de genomfört.

I och med ”Till offer åt Molok” har Åsa Larsson tagit plats bland de främsta svenska deckarförfattarna, de som både behärskar att berätta en spännande historia men samtidigt berättar så mycket mer om människor och om samhället.

Fler recensioner av Till offer åt Molok:
Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Silversnöret av Peter Lucas Erixon – starkt poetiskt språk i spänningsroman

by

Titel: Silversnöret
Författare: Peter Lucas Erixon
Förlag: Trombone
ISBN10: 919782433X
ISBN13: 9789197824330

Silversnöret är en spänningsroman med ett fantastiskt språk, poetiskt, rytmiskt och överraskande med ordkombinationer att häpnas över. Ett sådant ord är ”enstakagårdar”.

Berättelsen börjar under 1940-talet och handlar om Linnea, att av sju överlevande barn i en fattig familj i Jämtland. Samtidigt med de tragiska händelserna kring Linnea skildras ett Sverige under stark förändring, ett samhälle under uppbrott, i skuggan och i närheten av det krig som utspelar sig inte många mil från landets gränser.

Spänningen byggs inte så mycket upp kring själva det brott som sker, för redan tidigt i romanen förstår vi vad som ska hända. Det som engagerar oss är att vi lever oss in i Linnea, vi känner hur hon ser på livet och vi känner hur hon obönhörligen går mot en katastrof.

Efter en dryg tredjedel av boken är mycket som återges byggt på arkiv och referat från händelser som romanen bygger på. Författaren Peter Lucas Erixon lyckas forma om dessa byråkratiska redogörelser till litteratur. Också när han i ett par stycken återkommande använder det opersonliga avpersonifierande ordet ”man” upplever jag som läsare att det är medvetet, det är för att skapa en känsla av människors oförmåga att tala tydligt och exakt.

Jag har inte läst något av Peter Lucas Erixon tidigare, men inser att jag tänker försöka få tag på fler av hans böcker. Han är en skickligt författare och jag har verkligen blivit nyfiken på att läsa mer av honom. Silversnöret är hans tolfte bok och sjätte roman. Han har fått flera litteraturpriser, bland av Samfundet De Nio och av Alberts Bonniers Minnesfond. 1997 fick han Länstidningen i Östersunds Stora kulturpris får romanen ”Farligt område” och 2008 fick han Peterson Berger-priset för ”Sista rester av det vilda”.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,