• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

indie

Hästpojken – Från där jag ropar

22 december, 2009 by Redaktionen

hästpojken

Det är alltid de ”smarta” skivorna som hamnar längst upp på de poppolitiskt korrekta årsbästalistorna. De där som likt Animal Collective eller Grizzly Bear kombinerar expermientiellt intelligent pop med svalare texter och melodier, svåra att argumentera emot men i längden lite… tråkiga.

Kanske är det därför jag med jämna mellanrum alltid återvänder till göteborgsscenen, detta mekka för hjärtat-på-manchesterkavajen-känslokaskader á la Håkan Hellström. Ingen ironi, bara (alkohol)romantik och den svartaste cynism. Alibit för göteborgsscenen, det som skiljt romantiken från den mer sliskiga radioditon, har alltid varit att musiken rört sig i någon sorts konformistisk poppunk, escapismen från Smiths och ilskan från Ramones. Hade inte Håkan sjungit som han gör hade mycket färre rört på ögonbrynen.

Kanske är det därför det tog ett bra tag för mig att smälta första singeln från Hästpojkens nya. ””Gitarr & bas, trummor & hat” var så melodifestivalen-blödigt direkt i sitt tilltal, texten staplade klysha på klysha och Martin Eliasons röst lät mest av allt som… Per Gessle. Det aggresiva rastret från punkiga (och visserligen halvtråkiga) ”Caligula” var helt borta och kanske var det bristen på distans till popens tråkigare (kommersiella) avarter som fick mig att rygga tillbaka.

Men jag oroade mig i onödan. När jag med viss bävan spelar ”Från där jag ropar” i sin helhet är det som om allting faller på plats mycket mer än det gjorde på Caligula. Eskapismen finns kvar, den verkar till och med trivas mycket bättre bland stråkar, pianon och akustiska gitarrer. Precis på samma sätt som Mattias Alkberg använde sig av både schlager och dansband på Nerverna för att skapa något väldigt personligt bidrar influenserna till att skapa någonting för pop-sverige unikt, så långt ifrån både Dansbandskampen och Melodifestivalen man kan komma.

Mer rättvist vore att tala om schlagerns 70-tal, ja 70-tal över huvud taget. Det är svartsynt, romantiskt och helt utan ironi och därmed lika direkt drabbande som någonsin Bad Cash Quartet eller Håkan Hellström. Kärleksballader på svenska har sällan känts som så utstående från allt annat som  på ”Små små stunder” och ”Katarina är ett hål”. Och när Hästpojken väl tar i som i drivet arga ”Ett bättre djur” (”Jag har en kula för alla här”) eller rockiga ”Medan vi faller” så är det mycket mer raffinerat än det var på Caligula. Inte intellektuellt och utmanande men ärligt och direkt.

Det är väldigt skönt att det vågas ta steg från den indie vi är vana att höra från göteborgsmaffian. Men i år har Hästpojken varit långt ifrån ensamma om att göra någonting som känns  som en vägbanare för svensk pop. Det har varit ett fantastiskt år med utmärkta skivor från [ingenting], Stefan Sundström, Hanna Hirsch, Mattias Alkberg, Skriet, Olle Ljungström, Anna Järvinen och nu Hästpojken. Istället för ”lyssna även på”-länkar skriver jag: har ni inte hört detta, så lyssna lyssna och inse att det kommer bli ett väldigt spännande deccenium.

Än så länge går det bara att lyssna online om du har spotify premium.

Läs mer i Expressen.
Intervju i DN.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: bad cash quartet, Dansband, håkan hellström, hästpojken, indie, mattias alkberg, Musik, pop, Recension, schlager, svenska

Way Out West satsar inför 2010 och datum är satt

16 december, 2009 by Redaktionen

wow1
Ute virvlar snöflingor och det är slaskigt och halt på gatorna och julmarknaderna lyser upp Stockholmsgatorna. Men det kommer en sommar efter denna vintern och ett tecken på ljuset efter mörkret är pressutskick från festivalarrangörer. Den hittills över all förväntan lyckade göteborgsfestivalen Way Out West har nu släppt beskedet att festivalen fortsätter sommaren 2010. Datum är fastställt och de första artisterna bokade.
Här är pressmeddelandet:

Visst är vintern stundtals vacker, men mest grå, trött och ruggig. Ute virvlar snön, smält till vatten innan den träffar marken. Då behöver man något som värmer. Raggsockor, varmt kryddat vin, borsjtj eller festivaleskapism. Som en sol till morgonkaffet tänkte vi därför att det var dags att plocka fram kalendern 2010 och kryssa in 12-14 augusti. Då är det dags för Way Out West.

Inte nog med att ni ska plita ner datumen, ni kan även anteckna att biljetterna släpps på fredag 18:e december, till samma pris som förra året. Och medan ni har fingret på displayen, knåpa ner de tre första klara artisterna: Indiegudarna PAVEMENT , trollkarlens bästa CYMBALS EAT GUITARS och det stora genombrottets SURFER BLOOD .

Way Out West hoppades genomföra tre år. Det var aldrig självklart att vi skulle fortsätta. Ingen vill bli tagen för given. Ingen spelar bra pingis på hälarna.

Vi vet att klubbarna varit en viktig del som gör Way Out West värt ett besök. Ett grymt sätt att slita sista biten själ ur kroppen. Vi vet också att klubbarna inte alltid varit toppuppstyrda, vi tycker det till viss del är grejen med bra klubbar – det är tricky att ta sig in – men 2009 funkade det mycket bättre. Med det inte sagt att vi är nöjda: vi tittar på förbättringar i både uttryck och bekvämlighet inför kommande år.

Way Out West går in för fjärde året av miljödiplomering. Tämligen hårda krav ställs på oss, vilka vi ska ge järnet för att leva upp till om inte överträffa. I dagarna har en grön nordisk festivalallians bestående av Way Out West, Öya och Roskilde, överlämnat ca 20 000 namnunderskrifter till våra beslutsfattare inför det viktiga ställningstagandet på COP15 och vi föreläst för forskare och näringsidkare om vårt miljö- och mattänk. Vi har för avsikt att fortsatt verka såväl på som utanför festivalen för en bättre värld. Enligt samma linje ska maten bli ännu bättre. Med en svensk mästare i husmanskost bakom spisen (Mats Nordström) och med ökat fokus att hitta något för varje smak och plånbok. Way Out West är inte langos, Way Out West är paella på skaldjur från hamnen och biodynamiskt kallt vitt vin.

Artisterna… Lassot är kastat. Vi jobbar mot alla åldrar och kön; genrer, teknik och instrument för en så spännande line up som möjligt. Sen ska vi inte förneka vår uppväxt och skivsamling, men vi slåss med den – för att åter älska. Med inspiration från de största internationella festivalerna och scenerna är det till syvende och sist musiken vi förenas runt. Spring, släpp hästarna fria.

pavementPAVEMENT (US)
I tider av lo-fi- & shoegazer-revivals, årsdj-teman och decennielistor: ett bättre försvarstal för nittiotalet än Pavement behövs inte. Sorry Schyffert.

Under tio år var Pavement-posters tapetväv för en hel generation vars främsta mål i livet var att göra golvet till sjungande popmelodier, om så skeva och sviktande. Det snedställda gnisslet de genererade var och är en vägg man kan luta sig mot och känna sig trygg med.

Under några år som föregick skiftet av Jesus-siffror gick Pavement från att vara en illa hållen hemlighet till att vara en illa hållen angelägenhet. Visst, MTV gjorde sitt bästa för att gömma dem; i sitt indie-alibi, 120 Minutes, som sändes långt in på natten kunde man, om man hade tur, höra tre minuter av himmel i ”Cut Your Hair”. Men där slutade kanalens vilja. (På den sidan bredband & dintub-i-mobben betydde fortfarande musik-television något.) Trots detta kom de ändå att tveklöst definiera en hel musikstil och skuggan de kastade var Sagan Om Ringen-vid. Stephen Malkmus lakoniska anekdoter om allt och inget berättades till en kuliss av ostämda gitarrer och brusande rondeller. Längst fram vid scenen stod livsbejakande (ton)åringar som hävdade att de inte förstods av en enda icke närvarande själ. Ni kanske var där. Hos Pavement finns det man behöver.

Det har nu gått tio år sedan senaste spelningen och när vi nu röjt esset i ärmen att de kommer till Way Out West så kan vi bara konstatera att vi känner oss hedrade av dess närvaro.

CYMBALS EAT GUITARS (Klubb) (US)
Ett gäng bohemer från New York som inte drar sig för att gestikulera stort och yvigt, som högtidligt teoretiserar om berg. Lika episkt som en månlandning 1969 och lika vildsint som tjurrusning finner vi någonstans i mitten ett gigantiskt hål som slukar oss. Crescendo efter crescendo och man lyfts högre för varje gång. Cymbals Eat Guitars slår onekligen på den stora trumman, den stora gitarren och den stora basen. Ur en frontalkrock mellan Built To Spills duellerande gitarrer och My Bloody Valentines baklänges-diton ramlar denna kvartett ut, staplar sig fram ur röken och framför något som kallas ”magi”.
På albumet ”Why There Are Mountains” flyter allt ovanstående samman och bildar ett av 2009 års mest intressanta debuter. För folk som gillar att ta i, för folk som tycker ”less is more” är en förnedrande term, för folk som bär hjärtat väl synligt… låter som att det är för ”folk”: Njut!

SURFER BLOOD (Klubb) (US)
Nu lämnar vi New York för West Palm Beach. I kafferummet pratas det om Surfer Blood som en blandning av My Morning Jacket och Arcade Fire. Lägg till lite indianrytmer som hos det allra bästa och lite israelisk punk-galenskap så är referenskvoten fylld. Dags att uppleva.

Surfer Blood duckar inte för att dista på och kombinerar med sällsynt kombinationsförmåga strandharmonier med desperation. Deras debutalbum Astrocoast är kort sagt ruskigt bra. Vi vet i dagsläget inte hur stort det här kan bli, men det är bokstavligen bara början…
BILJETTER
Biljetter släpps kl 10.00 fredagen den 18 december.
DIREKTLÄNK
Biljetter säljs på www.wayoutwest.se

Läs även andra bloggares åsikter om musik, Göteborg, musikfestivaler, indie, Way Out West, Pavement

Arkiverad under: Musik Taggad som: Göteborg, indie, Musik

The XX flyttar till större lokaler i Stockholm

15 december, 2009 by Rosemari Södergren

thexx
The XX spelar i Stockholm den 19 januari. I en liten konsertlokal – så liten att trycket på biljetter gjort att den nu flyttar till en något större lokal: Debaser Medis.
Men varför inte till en ännu större lokal?
Det är inte första gången under senaste året som stora för tillfället hajpade band bokats i alltför små lokaler. Ni minns väl Glasvegas som bokades till Debaser, liksom Franz Ferdinand?

Här pressmeddelandet om flyttningen av The XX spelning:
9 jan – Stockholm, Debaser Medis

På grund av efterfrågan flyttar vi upp The XX till det större Debaser Medis. Se det som en tidig julklapp från oss till er. Samtidigt som årets mest hypade band hamnar i topp på alla listor över årets album släpper vi alltså fler biljetter. Köpta biljetter gäller.
OM THE XX
Långt ifrån landet som bebos av flanellbärande gökar med autentiskt skogshuggarskägg strålar fyra representanter från det anglikanska samhället samman för att göra musik som består av mer än gamla The Byrds -harmonier staplade ovanpå varandra. Nej, det är mer än så.

I samma andetag som The xx yppar Rihanna kommer ett eko av Glass Candy s neurotiskt svarta disco. Den ödesmättade pulsen från trummaskinen ligger som fond för den trubbiga basen och de sparsamt spelade gitarrtonerna. I förgrunden ligger Romy Crofts och Oliver Sims nitton-eller-så-år unga röster varsamt sammanvävda och förmedlar med en charmig och klädsam disträhet explicita traktat av engelsk betong-realism.

Vi behöver inte de engelska musik-tabloidernas lika vulgära som väntade superlativer för att förstå att The xx kommer göra ett avtryck som blir till fossil. Just så bra är det. Just så gott är det. Just så viktiga är de!

The XX på webben:
myspace.com/thexx
thexx.info

Läs även andra bloggares åsikter om indie, alternativ, konserter, Debaser, Stockholm, The XX

Arkiverad under: Musik Taggad som: alternativ, Debaser, indie, Konserter, Stockholm

Nu ges de ut på nytt, alla gamla örhängen med Georg Riedel, Charlie Norman och Delta Rhythm Boys med ”Flickorna i Småland”

14 december, 2009 by Redaktionen

metronome60box_prodshot_medium
Georg Riedel Quintet, Charlie Norman och Delta Rhythm Boys med ”Flickorna i Småland”
Det är bara några av de gamla örhängena som ges ut på nytt i en samlingsskiva när skivbolaget Metronome jubilerar.
På samlingsskivan finns massor från HARRY ARNOLD & QUINCY JONES i en svensk studio till senare års alternativartister som Olle Ljungström och Nisse Hellberg.

Här ett pressmeddelande om samlingsutgåvan från Metronome:

Metronome är en av våra absolut viktigaste företeelser i svenskt musikliv. Anders Burman startade bolaget med brodern Lars samt Börje Ekberg och vad som började som ett hobbyprojekt är nu en etikett som betytt oerhört mycket för vår svenska musikhistoria – frågan är om det ens går att föreställa sig vårt svenska musikklimat utan Anders stadiga hand som lett musikerna genom albuminspelningarna och fått dem att prova nya vägar som annars aldrig beträtts.

Metronomeboxen består av fyra cd, där vi kan följa och se utvecklingen – från de internationella musikerna som smet ut på nätterna via brandstegar för att på hemliga sessions spela in musik med svenska likar till de svenska milstolparna, som Pughs första kliv in i musikvärlden med texter på svenska. Och självklart återfinner vi t ex Svordomsvisan av och med Magnus & Brasse från Metronomes storsäljare Varning för barn (samt alla 70-talisters favoritbarnvisa, tror vi). Och så avslutar vi med en ytterst aktuell och aktiv Metronome-artist: Nisse Hellberg vars senaste succéalbum En modern man släppts på just Metronome och som ligger på albumlistan i skrivande stund.

– I en 66-sidig booklet berättar journalisten och skivbolagsmannen Lars Nylin – själv anställd på Metronome på 1990-talet – om 60 år med Metronome. För designen står Lasse Ermalm som på 1970- och 80-talen stod för några av de mest kända skivomslagen från bolaget.

Metronome Records 1949-2009 släpps av Warner Music Sverige 16 december.

metronome60_medium

Tracklist:

CD1 Jazz på Metronome

1. HARRY ARNOLD & QUINCY JONES

and the Swedish Radio Studio Orchestra The Midnight Sun Never Sets

2. JAMES MOODY Moodys Mood For Love

3. LARS GULLIN Dannys Dream

4. STAN GETZ Dear Old Stockholm

5. CHARLIE NORMAN Boogie Woogie On St Louis Blues

6. BENGT HALLBERG Whiskey Sour

7. LARS GULLIN Ma

8. GEORG RIEDEL QUINTET Shorty Im Sorry

9. CHARLIE NORMAN Anitras Dance Boogie

10. CLIFFORD BROWN & ART FARMER Stockholm Sweetnin

11. HARRY ARNOLD

and his Swedish Radio Orchestra Stand By (This Is Harry)

12. JAN JOHANSSON When Johnny Comes Marching Home

13. ROLF ERICSSON Flight To Jordan

14. ANDERS BURMAN SEXTET Lester Be Good

15. COLEMAN HAWKINS On The Sunny Side Of The Street

16. TOOTS THIELEMANS Bluesette

17. GALS AND PALS Kära båt

18. RUNE GUSTAFSSON Up, Up and Away

19. GÖSTA THESELIUS Siesta

CD2 Schlager på Metronome

1. OWE THÖRNQVIST Rumba i engelska parken

2. SIW MALMKVIST Flickor bak i bilen

3. ALICE BABS & CHARLIE NORMAN Käre John

4. DELTA RHYTHM BOYS Flickorna i Småland

5. OWE THÖRNQVIST Rotmosrock

6. POVEL RAMEL Svante! Sss! Vante larvi!

7. ANNA-LENA LÖFGREN Regniga natt

8. PER MYRBERG Trettifyran

9. SIW MALMKVIST Mamma är lik sin mamma

10. ANNA-LENA LÖFGREN Lyckliga gatan

11. JAILBIRD SINGERS Där björkarna susa

12. MONICA ZETTERLUND Gröna små äpplen

13. ANN-LOUISE HANSON Är du ensam i kväll?

14. CORNELIS VREESWIJK & ANN-LOUISE HANSON Jag hade en gång en båt

15. PER MYRBERG Min fru

16. FAMILY FOUR Kör långsamt

17. INGER ÖST Rör vid mig

18. SVANTE THURESSON Noaks ark

19. FAMILY FOUR Vita vidder

20. ARJA SAIJONMAA Jag vill tacka livet

21. MAGNUS & BRASSE Svordomsvisan

22. LILL LINDFORS Musik ska byggas utav glädje

23. SVANTE THURESSON Leva mitt liv

24. ALPINA SKIDLANDSLAGET De ä bar å åk

CD3 Rock & visa på Metronome

1. PUGH ROGEFELDT Här kommer natten

2. CORNELIS VREESWIJK Somliga går med trasiga skor

3. JOHN HOLM Maria, många mil och år från här

4. OLA MAGNELL Påtalåten

5. FRED ÅKERSTRÖM Jag ger dig min morgon

6. CORNELIS VREESWIJK Ångbåtsblues

7. BERNT STAF Familjelycka

8. PUGH ROGEFELDT & RAINROCK Hog Farm

9. JOHN HOLM Ett enskilt rum på Sabbatsberg

10. MARIE BERGMAN Ingen kommer undan politiken

11. PUGH ROGEFELDT & Rainrock, Ola Magnell,

Janne ”Lucas” Persson Finns det lite stolthet kvar, finns det också hopp om bättring

12. JOJJE WADENIUS Mitt lilla barn

13. KENTA GUSTAFSSON Just idag är jag stark

14. MAMAS BARN Kan du förstå?

15. OLA MAGNELL Kliff

16. ROLF WIKSTRÖM Den åttonde dagen

17. BJÖRN J:SON LINDH My Machine

18. FRED ÅKERSTRÖM Glimmande nymf (Epistel 72)

19. TURID Tidig Stockholmsmorgon

20. BERNT STAF Hovmästarsoppa

CD4 Moderna Metronome

1. CAJSA STINA ÅKERSTRÖM Fråga stjärnorna

2. DI LEVA Vi har bara varandra

3. ORUP Stockholm

4. OLLE LJUNGSTRÖM Jag spelar vanlig

5. MATS RONANDER & KIM LARSEN Gör mig lycklig nu

6. THE LATIN KINGS Fint väder

7. AGNETHA FÄLSTKOG Let It Shine

8. NIKLAS STRÖMSTEDT Om

9. CREEPS Ooh – I Like It!

10. ERIC GADD Do You Believe In Me

11. STINA NORDENSTAM Little Star

12. RAYMOND & MARIA Ingen vill veta var du köpt din tröja

13. TOMAS ANDERSSON WIJ Landet vi föddes i

14. LALEH Live Tomorrow

15. THE SOUNDTRACK OF OUR LIVES Sister Surround

16. ANDREAS JOHNSON Glorious

17. THE SOUNDS Living In America

18. TITIYO Come Along

19. DANIEL LEMMA If I Used To Love You

20. NISSE HELLBERG Alltid hem, hem, hem

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, jazz, indie, Charlie Norrman, Flickorna i Småland, Nisse Hellberg, Olle Ljungström, Metronome

Arkiverad under: Musik Taggad som: indie, Jazz, skivnytt

Magnetic Fields släpper nytt album och gästar Stockholm – lyssna på smakprov här

14 december, 2009 by Redaktionen

magneticrealism_large

Mannen bakom Magnetic Fields heter Stephon Merritt och det är även han som står för låtskrivandet. Bandet spelar någonting som många kallar för folk-pop. Albumet ”Realism” släpps den 27 Januari, och är det nionde albumet i bandets karriär. Första singeln heter ”Everything is one big Christmas Tree” passande nog inför stundande högtider.

På länken nedan kan ni höra ett smakprov på låten:
http://link.brightcove.com/services/player/bcpid13590588001?bctid=55942098001

Det är inte många band som klarar av att förnya sig på samma sätt som Magnetic Fields. De skapar musik på ett experimentellt sätt och förnyar sig på varje album. Merritt skriver de mest träffande texterna i nutida popmusik.

Om föregångaren ”Distortion” var en hyllning till industri pop med tunga gitarrer alá Jesus & Mary Chain så har Merritt funnit inspiration till nya ”Realism” från 60-och 70 talets psykedeliska folk/ pop sånger. På nya albumet har bandet använt sig av akustiska instrument, och även jobbat med lite otraditionella slagverk som till exempel tabla och kinesiska vind-instrument.

Som albumtiteln antyder är detta ett riktigt album, inspelat med akustiska instrument, rättframa popmelodier med folktoner till, album omslaget är tillverkat av en gammal brun papperspåse…

Med sig på turné tar Merritt sitt Magentic Fields, som är Claudia Gonson (keyboard, sång), John Woo (gitarr), and Sam Davol (cello), och Shirley Simms (sång, harpa).

Denna gång tar de även med sig sina långtida vänner och samarbetspartners Daniel ” Lemony Snicket” Handler på dragspel, Johnny Blood som spelar tuba och Ida Pearle på violin.

Magnetic Fields med vänner besöker Stockholm och Filadelfia kyrkan den 24 Mars.

One of the best records of [their] career.
Rolling Stone

Stephin Merritt is one of indie-rocks most acclaimed figures.
Los Angeles Times

Merritts rare talent makes him a master of the modern pop song.
Independent On Sunday

Mer om Magnetic Fields:
http://www.houseoftomorrow.com/
http://www.facebook.com/MagneticFields
http://www.nonesuch.com/artists/stephin-merritt

Läs även andra bloggares åsikter om musik, Filadelfiakyrkan, konserter, Stockholm, indie, alternative, Magnetic Fields

Arkiverad under: Musik Taggad som: alternative, Filadelfiakyrkan, indie, Konserter, Musik, Stockholm

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 28
  • Sida 29
  • Sida 30
  • Sida 31
  • Sida 32
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 55
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Dead Man’s Wire Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in