Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Strindbergs Intima Teater

Premiär på August Strindbergs Ockulta Dagboken

by

Ockulta Dagboken av August Strindberg
Strindbergs Intima Teater / Stockholms stadsteater
Premiär den 15 augusti 2012

Ockulta dagboken är en av de Strindbergspjäser som Stockholms stadsteater framför under Kulturfestivalen. På Strindbergs Intima Teater spelas Ockulta dagboken. Stockholms stadsteater skriver i ett pressmeddelande:

August Strindbergs Ockulta dagboken blir nu för första gången en teaterföreställning. Ole Anders Tandberg har dramatiserat för teaterscenen. Fokus för uppsättningen är det tidiga 1900-talet, förälskelsen, det korta äktenskapet och skilsmässan från Harriet Bosse. I Ockulta dagboken har Strindberg skrivit ner sitt liv ocensurerat – ångest, självförebråelser, anklagelser, mardrömmar blandat med telepatiska tecken från högre makter. Det har blivit hans egen version av kärlekens omöjlighet.

I Teatermagasinet skriver jag från premiären:

Scenens fem Augustar i grå kostym och ljusa skjortor ömsom trånar efter och ömsom fördömer Harriet för att hon inte kan lämna honom i fred. De fem skådespelarna fyller i varandras tal och var och en av dem ger sin specifika del av Strindbergs-karaktären. Samuel Fröler är till exempel den som alltid frågar sig ”vad betyder det” om alla tecken och varsel som de andra tar upp. Tillsammans genererar de en stark bild av en man i själslig obalans. Thérèse Svensson i ceriserosa klänning gestaltar Strindbergs bild av Harriet, flickaktig och svårgreppbar.

Av August Strindberg
Dramatisering och regi: Ole Anders Tandberg
Scenografi och kostym: Maria Geber
Ljus: Miriam Helleday
Mask Susanne Von Platen

Medverkande:
Thérèse Svensson
Sven Ahlström
Samuel Fröler
Michael Jonsson
Åke Lundqvist
Robert Panzenböck

Foto: Carl Thorborg

Relaterat: recension i Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om

Intressant med Fröken Julie och Jean i samma person på Strindbergs Intima teater

by

Fröken Julie
Strindbergs Intima Teater
Premiär den 20 april 2012

Fröken Julie är August Strindbergs mest spelade verk och de flesta känner till de tre huvudpersonerna: den manipulativa överklassflickan Julie, den maktlystna betjänten Jean och hans präktiga fästmö, kokerskan Kristin.

Som en del av Strindbergsårets program sätter Strindbergs Intima teater upp pjäsen med en person i alla tre rollerna – Anna Pettersson, som också har regisserat pjäsen. På hemsidan skriver Strindbergs Intima teater:

Den välkända pjäsens tema om klass, genus, makt, arv och miljö får en ny dimension av att en och samma skådespelerska spelar alla de tre rollerna. Fokus flyttas från de yttre omständigheterna till de inre komplexa drivkrafter, drifter och motsättningar som ryms inom en människa.

Det är intressant att tänka sig att fröken Julie, Jean och Kristin skulle kunna vara tre sidor av samma person. Det ställer den viktiga frågan om hur vårt agerande och våra värderingar styrs av det sammanhang vi hamnat i.

I programmet framgår att Anna Pettersson har ”dekonstruerat” det naturalistiska dramat. Hon har ”utgått från texten; förstorat, loopat och försökt skala bort det som skymmer de existentiella villkor som rollerna i pjäsen delar.”

Ett symboliskt exempel på dekonstruktion är att det lilla bord med två köksstolar och fönstret med spetsgardin som står på scenen bärs bort innan skådespelet börjar. I stället utgörs scenografin av projiceringar på väggen som filmas direkt av en kameraman och varvas med inspelade sekvenser, vilket ger överraskande effekter. Grevens ridstövlar finns dock med på scenen.

Anna Pettersson lyfter skickligt fram vad karaktärerna verkligen säger genom att återupprepa vissa ord och meningar – själv och med hjälp av en samplingsmaskin – och genom att låta publiken delta. Emellanåt stiger hon ur spelet som regissör för att kommentera Strindbergs text eller diskutera framförandet med sig själv som skådespelare. Ibland blir det riktigt dråpligt och första delen av föreställningen lockar fram en del skratt. Mot slutet av pjäsen fastnar skratten i halsen när handlingen går mot det oundvikliga slutet. Eller är det oundvikligt?

Anna vill enligt programmet sätta oss i relation till pjäsen och visa hur vi själva återskapar och vidmakthåller de värderingar som är gemensamma för vår kultur i dag och på Strindbergs tid. Hon ”tvingar oss samtidigt att ta ställning till vad det är för människouppfattning vi är med och skapar”.

Jag tycker att Anna Pettersson, genom att vara väldigt text- och tidstrogen i sin tolkning samtidigt som hon låter oss se på värderingarna genom ett modernt filter, lyckas att belysa frågor om makt, kön och klass som kanske är mer aktuella än vi kanske tror.

Regi och samtliga roller: Anna Pettersson.
Kameraman, digitala effekter, filmfotograf: Max Marklund.
Ljusdesigner: Mikael Kratt.
Ljuddesigner/program: Gustave Lund.
Rekvisitör: Moa Nyman.
Scentekniker: Elisabeth Larsson.

Medarbetare i KU-projektet på Stockholms Dramatiska högskola:
Claes Peter Hellwig, Janina Rolfart, Jenny Tyllström, Nils Claesson, Robert Nordström.

Producerad av Strindbergs Intima teater i samarbete med Anna Pettersson.

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Strindbergs Intima Teater har tjuvstartat Strindbergsåret med Lycko-Pers resa

by

Lycko-Pers resa av August Strindberg
Strindbergs Intima Teater, Stockholm
Premiär: 10 december 2011

Strindbergs Intima Teater tjuvstartar Strindbergsåret med en uppsättning av den annorlunda Strindbergspjäsen Lycko-Pers resa. På hemsidan skriver teatern:

”Lycko-Pers resa” är en av de märkligaste pjäser som Strindberg skrivit. Han är i högform. Han är rolig, finurlig och gravallvarlig. Han är stollig och klok som en pudel. Här finns tomtar på loftet och råttor i trossbotten, talande statyer och kvastar. Det bjuds på ung kärlek och brustna illusioner. ”Lycko-Per” är ett sagospel om pojken Per som vandrar ut i världen för att söka lyckan. Det är äventyr på julafton som har allt. En önskering. Ett kyrktorn som öppnas mot friheten. Så börjar Strindbergs vandringsdrama.

I min recension i Teatermagasinet skriver jag bland annat:

Tillsammans med rollfigurernas kostymer och masker är scenografin det mest fascinerande med pjäsen. Fem akter och sju scenbilder skapas med hjälp av snillrik mekanik, fantasifullt snickeri och detaljer som ett blått tyghav som läggs ut över publiken – med hål för våra huvuden.

Läs vidare i Teatermagasinet.

Medverkande:
Henrik Dahl, Nina Jeppsson, Mattias Lech, Jonas Nilsson, Lotta Ramel, Janne Tavares, Oskar Thunberg, Sara Turpin.
Regi: Richard Turpin. Musik: Janne Tavares.
Scenografi: Sören Brunes.
Kostym: Ulrika van Gelder.
Mask: Siv Molin Glans.
Ljus: William Wenner.
Regiassistent: Johanna Holmström.
Föreställningstekniker: Charlotta Halleröd.

På bild: Nina Jeppson, Sara Turpin. Foto: Bengt Wanselius

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Den halvfärdiga himlen som pjäs på Strindbergs Intima Teater

by

Foto: Carl Thorborg

Den halvfärdiga himlen – texter av Tomas Tranströmer
Stockholms stadsteater/Strindbergs Intima Teater
Premiär: 7 oktober

Skrivbord, stolar, dokumentskåp, en kopiator, en kaffe- och en vattenautomat. Scenen på Strindbergs Intima Teater föreställer en anonym, gråbeige kontorsmiljö med kala väggar. Där utspelar sig Stocksholms stadsteaters dramatisering av nobelpristagaren Tomas Tranströmers dikter, någonstans mellan dröm och verklighet, mellan apati och frenesi.  Regissören Mia Winge har lagt diktfragment, hela dikter och citat ur brev av Tranströmer i deras munnar.  Thérèse Svensson spelar Den unga, Iwa Boman Översättaren, Samuel Fröler Diktaren och Ulf Eklund Den okände, som är mest okänd för sig själv och desperat jagar sina egna minnen.

Mycket i pjäsen handlar om jakten på sig själv och skräcken för att finna vem jag är. Det finns ingen musik i pjäsen. Stämningsläget styrs istället av vaga ljud – tickanden, pipanden – och av ljuset som tilltar och dämpas. Med jämna mellanrum blir det plötsligt mörkt och larmet går – sedan ljust och personerna börjar arbeta febrilt. Läs vidare i min recension i Teatermagasinet.

Relaterat: recensioner i DN och SvD.

Medverkande

Den unga: Thérèse Svensson
Översättaren: Iwa Boman
Den okände: Ulf Eklund
Diktaren: Samuel Fröler
Texter: Tomas Tranströmer
Manus och regi: Mia Winge
Scenografi och kostym: Sven Haraldsson

På lördag den 15 oktober arrangeras ett samtal om Tomas Tranströmer på Strindbergs Intima Teater.

Tomas Tranströmer (f 1931) är en av världens mest översatta poeter och den ende svensk som nämns i Nobelprissammanhang. Samtidigt är han relativt okänd för gemene man i Sverige. Han debuterade som poet redan 1954 med den numera klassiska samlingen 17 dikter. Parallellt har han varit yrkesverksam som psykolog bland annat på ungdomsfängelse. 1990 drabbades han av en stroke som har lett till att han nästan helt förlorat talförmågan. Efter stroken har det blivit mindre nyskrivet, den senaste diktsamlingen är Den stora gåtan från år 2004. I våras fyllde han 80 år vilket uppmärksammades av Stockholms stadsteater med ett program på Klarascenen i samarbete med Albert Bonniers Förlag.

Mia Winge är regissör och dramaturg på Stockholms stadsteater. 2008 gjorde hon regidebut med Margareta Garpes missbruksdrama Limbo på Västerbottensteatern. 2010 satte hon upp Dödsdansen på Strindbergs Intima Teater.

Läs även andra bloggares åsikter om Tomas Tranströmer, Stockholms stadsteater, Strindbergs Intima Teater