Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Anime

Sagan om prinsessan Kaguya – vacker tolkning av folksaga som får nytt liv

by

prinsessankaguya

Sagan om prinsessan Kaguya
Betyg: 4
Biopremiär: 1 april 2015

I ett av dåtidens största japanska animationsstudios, Toei Animation Company, jobbade Hayao Miyazaki och Isao Takahata – som senare tillsammans skulle grunda vad som inte bara skulle bli en av de största studiorna i hemlandet utan även känt i västvärlden: Studio Ghibli. Med filmer som Spirited Away (som även vann en Oscar för bästa animerade film), Prinsessan Monoke och Min granne Totoro har de på allvar minskat glappet mellan Japansk populärkultur och svensk kulturkonsumtion. Animen och mangan fick under nittiotalet och början av 2000-talet på allvar fotfäste här, och gick från nördigt särintresse till allmängods. Och nu börjar de stora mästarna tacka för sig. Det blåser upp en vind var uttalat Miyazakis sista film (som regissör) och antagligen är Sagan om prinsessan Kaguya Takahatas svanesång. Vilket bara är att applådera.

Debuten Eldflugornas grav, ett gravallvarligt mästerverk om några barn under andra världskriget, har en hård stil och är mycket känslosam. Det är svårt att inte gråta till den filmen. Men nu, inför le grand finale, tycks färgerna bli betydligt mjukare, varmare och på något sätt gladare. Med de nästan konstanta vita kanterna på filmduken återges känslan av att titta på Takahatas skissblock där vackra akvarellmålningar kommer till liv. Det eggar fantasin om något!

Berättelsen, hämtad från en av en av de äldsta japanska folksagorna (beräknad skapad under 900-talet), kretsar kring en bambuhuggare som en dag hittar en liten flicka inuti ett av träden. Han tar med henne hem och både han och hans fru blir som förtrollade av henne. Inte nog med det så växer hon i raketfart också. Hon växer snabbt upp i storlek med de andra barnen i byn, men sägs vara så vacker att hon måste vara en prinsessa. Hon får gåvor och särbehandlas. Många män och pojkar trånar efter henne, men fosterföräldrarna vill att hon äktas av någon adlig person så att hon på allvar blir en prinsessa. Det säger mycket om vår syn på skönhet och hur vi värderar den: om hon varit, normativt sett, ful hade hon bara antagits vara en fattig bondflicka i mängden. Men nu blir hon upphöjd till skyarna.

Men filmen talar också till oss att verkligen följa våra hjärtan, och inte bara göra det andra förväntar sig av oss. Hon tycks mer road av att leka med barnen än att bo i ett stort palats och bli prinsessa som hennes fosterpappa vill. Det är lätt att tänka på Rose i Titanic (1997, James Cameron) som känner sig så pass dränkt av överklassens alla krav och sociala koder att hon tänker begå självmord genom att hoppa av det gigantiska skeppet. Sen möter hon Jack som lever mycket enklare än hon själv, och visar henne hur stort han ändå lever. Därför blir han hennes räddning. Därför vill Kaguya hellre leka med grannbarnen än bli inlåst i något kungligt slott.

Det är förstås förståeligt att Takahata valt att avsluta sin regikarriär på detta sätt: under sin tid på Toei var en film baserad på samma saga under planering (men blev aldrig av), och att han vill bli ihågkommen inte bara för sina nio långfilmer utan även en vacker tolkning av den inhemska folksagan som ger den nytt liv inte bara i Japan utan även internationellt är bara logiskt. Nu återstår bara hoppet till att Studio Ghibli-grundarna lämnar över facklan till nya eldsjälar som på allvar vill berätta vuxna barnsagor i sann animerad stil snarare än datorgenererade pixlar.

Lånaren Arrietty – helt enkelt ett mästerverk

by

Lånaren Arrietty
Betyg: 5
Svensk premiär: 2 november 2011

Lånaren Arrietty är en ny animerad film från Studio Ghibli. Den som känner till Spirited Away, Ponyo på klippan vid havet och Min granne Totoro anar nog vad som: ett vackert animerat verk med en berättelse med djup som fängslar alla åldrar.

Arrietty är en lånare, det är ett småfolk, stora som ett finger på en människa. De lever i naturen, ofta ganska nära människor för att kunna ”låna” vad de behöver av människor. Oftast är det männen i detta småfolk som tar sig in i människornas bostäder och låtar socker, tråd eller vad som nu behövs. Det är farligt, för längs vägen finns stora katter och där finns råttor och insekter som gärna attackerar småfolket.

Arrietty är dottern i familjen, hon har blivit tillräckligt stor för att få följa med sin pappa för första gången på ett låne-uppdrag. Hon är spänd av förväntan inför detta, som är som en slags bevis för att hon inte längre är ett småbarn. Samma dag som detta ska ske flyttar en pojke i hennes ålder in i huset. Alltså en människopojke.

Pojken får syn på henne i trädgården. Något som inte får ske. Människor får inte se småfolket, människor får inte veta om att småfolket existerar.

Men nu visste pojken redan att det fanns småfolk. Hans mamma hade också sett småfolket när hon var liten och hon hade berättat det för honom. Hans morfar visste också att småfolket fanns. Hans morfar var som pojke jätteförtjust i och fascinerad av småfolket och byggde ett fantastiskt dockhus med allt var småfolket skulle ha nytta av och behöva. Morfar ville alltid försöka få tag på småfolket, försöka få dem att flytta in i dockhuset.

Småfolket går dock inte att tämja. Småfolket vill leva fritt och sköta sig själv. Småfolket vill inte låsas in och vara något gulligt att visa upp, inte ens om det skulle betyda ett mycket bekvämare och lyxigare liv.

Lånaren Arrietty handlar om så mycket, om naturen om inte kan låsas in, om barn som inte kan låsas in, om livet …

Det som gör Lånaren Arrietty, liksom de flesta av produktionerna från Studio Ghibli så underbara är att inget är helt svart eller vitt. Ingen är bara ond eller bara god. När pojken vill göra något bra för Arrietty blir det ändå fel. De människor som jagar och försöker fånga småfolket gör inte det av genuin ondska, utan mer på grund av dumhet eller oförmåga att sätta sig in i småfolkets känslor.

Lånaren Arrietty har svensk premiär under höstlovet och borde bli den stora filmen för alla barnfamiljen. Berättelsen är underbar och bilderna är fyllda av detaljer som gör att jag absolut tänker se filmen filmen flera gånger. Lånaren Arrietty är helt enkelt ett mästerverk.

Fakta om filmen från pressmeddelandet:
Lånaren Arrietty
(Karigurashi no Arrietty)
Baserad på boken ”Lånarna” skriven av Mary Norton.
Manusbearbetning av Hayao Miyazaki och i regi av Hiromasa Yonebayashi.
Det här är historien om en familj med småfolk.

Under golvplankorna i ett stort hus, i en vildvuxen och magisk trädgård i utkanten av Tokyo, bor den pyttelilla 14-åriga Arrietty med sin lika pyttelilla familj. Huset bebos av två äldre damer som inte har en aning om att deras små inneboende existerar.

Arrietty och hennes familj lever på att ”låna”. Allt de äger har de lånat, eller gjort från saker som de har lånat. Viktiga saker som gas, vatten och mat. Bord, stolar och köksprylar. Och godbitar… en sockerbit här, en liten bit av något annat där. Men bara väldigt lite varje gång, så att det inte märks.

En dag flyttar den 12-åriga pojken Sho in i huset. Arriettys föräldrar har alltid varnat henne; – låt aldrig människorna se dig. För när någon av småfolket blivit sedd, måste de alltid ge sig iväg. Men hon lyssnar förstås inte, och Sho upptäcker henne. De två blir snabbt förtroliga med varandra och snart är de bästa vänner.

De svenska rösterna:
Homily – CECILIA FRODE
Sho – OLIVER ÅBERG
Haru – EWA FRÖLING
Arrietty – ESTER SJÖGREN
Pod – CLAES LJUNGMARK
Spiller – LOVE BERGSTRÖM
Sadako – IRENE LINDH

Lånaren Arrietty kommer att visas i svenskdubbad version samt på utvalda biografer i original med svensk text. Filmen är 94 minuter och rekommenderas från 7 år.


I samarbete med Filmtrailer.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Prinsessan Mononoke, centrala och viktiga frågor i otroligt estetiskt paket

by

Titel: Prinsessan Mononoke
Betyg: 4
Premiär: 14 oktober 2011

Allteftersom japansk populärkultur (som TV-spel, manga och film) växt sig allt starkare hos svenska medborgare har även Studio Ghibli fått en rättmätig plats i folks medvetande och filmhyllor. Det tydligaste exemplet är bland annat det östasiatiska konventet Uppcon som tar vid en gång om året i Uppsala. Där pysslar man, fotar men klär även ut sig till spel- och filmkaraktärer man gillar. Det finns även fler liknande event runtom i landet och mycket pekar på studions populäritet även hos oss landet lagom. Nu har man även valt att lansera den mycket efterfrågade ”Prinsessan Mononoke” med japanskt tal och svensk text här i Sverige. Och nog var det på tiden. Ursprungligen hade den premiär redan 1997!

Trots, eller kanske tack vare, sin långvariga frånvaro från våra biodukar lyckas man göra en lyckoträff med sin lansering. Inte bara för att man blidkar alla fans som länge efterfrågat filmen, utan även för att man också matchar det allt mer växande miljömedvetandet med sitt centrala tema om att människor måste leva i harmoni med naturen för att överleva. F

Handlingen kretsar kring en ung pojke vid namn Ashitaka som tampas med en förbannelse efter att ha dödat en vildsvinsgud med samma åsamka och fokuserar också på ett storskaligt krig mellan människor och djurgudar. Frågan handlar sällan om vem som kommer ut som vinnare, utan om hur man respektfullt kan leva sida vid sida.

Annars finns det också en annan vital huvudfråga i filmen, om våld över huvud taget. Vår huvudkaraktär, som just bär på sin förbannelse i form av svarta tentakler, får hela tiden lägga band på sig för att armen inte ska få leva sitt egna liv och döda såvöl människor och djur. Han får eftertänksamt och respektfullt förhålla sig till världen för att inte bli det monster han tidigare dödat och gjort allt för att förhindra dess destruktiva framfart.

Att dessa centrala och viktiga frågor dessutom är paketerade i ett så otroligt estetiskt tilltalande paket med vackra bilder och sköna ljudpålägg gör bara allting bättre; ett absolut måste för Ghibli-fansen men förhoppningsvis även en inkörsport för nybörjare till studions filmer. Eller östasiatisk kultur över huvud taget.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Nausicaä från vindarnas dal – Lek och allvar i vacker anime

by

nausicaa290
Nausicaä från vindarnas dal är Hayao Miyazakis första film. Jag tror den gjordes i mitten av 80-talet och har alltså tagit 20 år på sig att hitta hit.

En mystisk skogg som sprider giftsporer breder långsmat ut sig och hotar människornas länder. Prinsessan Nausicaä från vindarnas dal utforskar skogen och har en märklig förmåga att få kontakt med de märkliga insekter som lever och vaktar skogen.
[Läs mer…] om Nausicaä från vindarnas dal – Lek och allvar i vacker anime