Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Norska megastjärnan Marit Larsen till Sverige

by

maritlarsen-480

Marit Larsen är sedan flera år en Megastjärna i Norge. Karriären började i gruppen M2M och har sedan fortsatt solo med stor framgång. Under sommaren/hösten har hon slagit stort i Tyskland (singeln #1 på listan #4 på airplay) och Österike (albumet GULD). Nu står England och USA på tur för lansering.

Singelhitten ”If A Song Could Get Me You”har gått på både P3 och P4 och förra veckan la P4 upp ”I’ve Heard Your Love Songs” på spellistan.

Den 28 oktober kan alla som är i Stockholm se henne live på Kulturhuset, Scen: Sergels torg 3 och samma dag är hon tillgänglig för intervjuer.

Marit Larsen ”IF A Song Could Get Me You”

Marit Larsen och Dierks Bentley ”Beautiful World” på 2008 års gala för fredspriset i Oslo:

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Riverdance The Farewell Tour till Stockholm i januar

by

riverdance
Med ett tiotusental shower, över 21 miljoner besökare, 3 miljoner sålda skivor och ett turnerat avstånd motsvarande en resa till månen och tillbaka är det nu dags för Riverdance, showen som placerade Irland på kartan, att göra sin allra sista turné. Vi ger er Riverdance – The Farewell Tour.

Den 5, 6, 7, 8 och 9 januari spelas Riverdance – The Farewell Tour i Stokholm på Annexet som kvällarna till ära specialdesignats i en intim miljö för bara 1500 besökare per föreställning. Biljetterna släpps den 21 oktober klockan 09.00.

Med sin framgångsrika fusion av irländsk och internationell dans och musik slog Riverdance igenom hos den breda allmänheten 1994, då de irländska dansarna gjorde ett nummer i pausen av Eurovision Song Contest som då avgjordes på Irland. Ett halvår senare bjöd Dublin på den första fullängdsshowen med Riverdance och därefter var världssuccén ett faktum.

Föreställningen är utöver sin karaktäristiska dans känd för sina vackra scenkostymer och den mångfacetterade irländska musiken, skriven av Bill Whelan som både vunnit grammis för Best Musical Show Album för Riverdance-albumet och blivit utsedd till medlem i Royal Irish Academy Of Music. Även artister som U2, Van Morrison och The Dubliners har använt sig av Bill Whelans kompositioner.

Redan från första framträdandet 1994 har temat varit ”floden” (the river), vilket alltså är shownamnets ursprung. Koreografin, som speglar moln som blir till regn som faller i floden och återvänder till marken där nytt liv föds, symboliserar livscykeln. Ekande av irländska erfarenheter av emigration och förnyelse, människor som lämnat sina hemland och rest över hav och sedan under 90-talet återvänt för att berika Irland med erfarenheter och talanger som införskaffats utomlands, har Riverdance hänfört sin publik världen över.

Med ett tiotusental shower i bagaget, över 21 miljoner besökare, 3 miljoner sålda skivor och ett turnerat avstånd motsvarande en resa till månen och tillbaka är det nu dags för Riverdance, showen som placerade Irland på kartan, att göra sin allra sista turné. Vi ger er Riverdance – The Farewell Tour.

För mer information, se Livenation.se eller Riverdance.com

Biljettinformation:

5.1 Annexet, Stockholm (kl 19.30)
6.1 Annexet, Stockholm (kl 19.30)
7.1 Annexet, Stockholm (kl 19.30)
8.1 Annexet, Stockholm (kl 19.30)
9.1 Annexet, Stockholm (kl 15.00 samt 19.30)
12.1 Kinnarps Arena, Jönköping
13.1 Kinnarps Arena, Jönköping

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Recensioner: LCD Soundsystem och Air

by

air_love2

AIR – 2 Love
Det franska elektronikabandet Airs nya studioalbum Love 2 är rockigare än deras tidigare album, med mer sång, vassare trumljud och gitarrer – mer pop än ”riktig” elektronika. Fjäderlätta låtar, vemodiga eller lättsamt psykedeliska melodislingor är kanske inte något som engagerar direkt men mycket välgjorda och aldrig tråkiga, trots den franska laidback-attityden. En av mina favoriter på albumet är Be a Bee med Shadows-liknande gitarrer. Beroende på läggning är det musik man blir förtjust i eller jätteirriterad av!

De Versailles-födda Jean-Benoît Dunckel och Nicolas Godin startade bandet 1995, men har också tidigare gjort musik, bland annat tillsammans med Alex Gopher och Etienne de Crecy. Första albumet hette Premiers symtômes och deras populäraste album är nog deras andra, Moon Safari – alla kommer nog ihåg hitlåten Sexy Boy med svävande tjejröster och kvittrande elektronikaljud.

LCD Soundsystem – 45:33 remixes
2006 släppte LCD Soundsystem albumet 45:33 (faktiskt 45:58 långt!) i samarbete med ett sportföretag – låtar att jogga till, sades det. James Murphy, projektledare för gruppen och medgrundare av DFA Records i New York hade gjort en nästan hypnotiskt lång mixad låt. Förutom 45:33 och några singlar har LCD Soundsystem gjort två studioalbum, LCD Soundsystem (där en av låtarna har en bra titel – Daft Punk Is Playing at My House) och Sound of Silver.

Remixarna tar var sin tugga av ursprungslåten och låter dem gunga fram i lite minimal technostil, särskilt min favorit, Pilooski, Övriga remixer, till exempel med Prins Thomas och Theo Parrish kan kallas avantgarde lounge. Säkert är originalet bäst fortfarande, men den här samlingen är kul att lyssna på i väntan på LCD Soundsystems nya album som ska komma i början av nästa år.

Text: Lena Andersson

Fler recensioner av Airs skiva:
Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Smålandsposten och Svenska Dagbladet.

Värmlands Folkblad har också recenserat LCD Soundsystems nya skiva.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

The Bear Quartet live på Debaser Medis

by

89

Det är lite roligt.
Det är bara veckor sedan senaste albumet 89 släpptes men bandet verkar redan ivriga att gå vidare.
Det är väl än hälsosam inställning till sin musik?

Repertoaren bestod mestadels av låtar från senaste skivan ”89′” men även en del ännu nyare låter. Ändå (eller kanske just därför) har The Bear Quartet hållit på i 20 år och släppt 13 album.

Låtarna gör sig, med sin tyngd blandat med ekande syntslingor, bra live. Ibland känns det som att de saknar riktning och man förstår inte riktigt vad de sjunger om men det gör inte så mycket. Helhetsintrycket är att det är ett av Sverige bästa och mest individuella band på scen.

Får man tro på när de säger att det här var sita gången låtarna från 89 spelades live i Stockholm?

Senaste albumet ”89” fick bra kritik av svenska musikkritiker och hos Dagens Skiva fick albumet 10 poäng av 10 möjliga.

Lite fakta om The Bear Quartet från Wikipedia:

The Bear Quartet bildades 1989 i Luleå. Sedan debuten 1992 har The Bear Quartet släppt tretton skivor, varav en samlingsplatta. Bandet har haft många konstellationer genom årens lopp, men kärnan har bestått av Mattias Alkberg, Jari Haapalainen och Peter Nuottaniemi. De tre har också varit bandets huvudsakliga låtskrivare. De första tretton albumen släpptes på A West Side Fabrication.

The Bear Quartets musik kännetecknas av melodiös indierock med erkänt intelligenta texter. De har trots en extensiv utgivning sedan debuten Penny Century 1992 åtnjutit god kritik från medierna men det stora kommersiella genombrottet har uteblivit.

Bandets första tre album har ett ganska typiskt indiepop-sound med framträdande elgitarrer (så hade de också tre gitarrister under de första åren; förutom Alkberg och Haapalainen även Johan Forsling). Sedermera utvecklades musiken till att innefatta elektroniska element och punk-influenser. The Bear Quartet har beskrivit det som att varje nytt album är en reaktion mot dess föregångare.

Skivan Moby Dick 1997 blev en nytändning för The Bear Quartet och kunde mycket väl gett ett internationellt genombrott. Men bandets vana trogen att inte ”sälja sig” för TV eller skivbolagsdirektörer gjorde att den förblev en svensk indie-angelägenhet. Flera låtar på plattan behandlade också politiska spörsmål från vänsterperspektiv, vilket är ett av bandets signum.

På albumet Personality Crisis från 1998 samarbetade The Bear Quartet med Björn Olsson från The Soundtrack of Our Lives som agerade producent och tillfällig medlem. Albumet Ny våg från 2002 var bandets mest experimentella alster hittills, med både punkrockiga låtar som singeln ”Number” med ett feministiskt budskap och långa instrumentala improviserade låtar. 2003 års Angry Brigade förenade bandets hårda indie-edge och vackra melodier och sorgliga texter som i låten I’m Still Her. Skivan gjorde både kritiker och gamla fans lyriska.

De senaste två albumen Saturday Night från 2005 och Eternity Now från 2006 är mer experimentella med influenser från elektronisk musik. Dessa skivor nådde ut till en ny publik, t.ex. i Tyskland.

The Bear Quartet har tagit sitt namn efter jazzbandet i Klas Östergrens generationsroman Gentlemen från 1980.

bearquartet

Recensioner av senaste skivan:
Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Smålandsposten och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Recension: Asha Ali – Hurricane

by

Hurricane_omslag
Innan jag sätter igång första låten har jag ingen aning om vad jag ska förvänta mig. Jag har aldrig hört talas om Asha Ali och att hon släppte sitt debutalbum för tre år sedan har totalt gått mig förbi. Vilket innebär att det är första gången jag hör henne när jag sätter igång hennes andra studioalbum Hurricane.

Efter första låten Fine är jag väldigt skeptisk. Kan inte sätta fingrarna på det, men vill egentligen sluta lyssna.

Min skepticism skingrar sig lite i början av tredje låten, titelspåret Hurricane och är helt bortblåst efter den fjärde. För efter femte låten In This World inser jag att det är väldigt tråkigt att jag inte träffat på Asha Ali tidigare. En känsla som håller sig genom resten av albumet.

Asha Ali är ingen fantastisk sångerska, men innehar istället något speciellt och avundsvärt. Hon förmedlar varje fras med en underbar inlevelse som jag inte tycker mig ha hört sedan jag hörde Jewel för första gången. Asha Ali bjuder med mig på en känsloresa till en naken, skör, och sårad värld. Det är gripande, utlämnande, och bra.

Jag förundras min initiala skepticism. Nu känner jag mig bara helt såld. Och lite förälskad.

sika-profil-01-ashaSika
Som också bloggar på Lunki and Sika.

Fler recensioner av Asha Alis ”Hurricane”
Betyg 4 i SVD.
Betyg 4 i DN.
Betyg 2 i Helsingborgs Dagblad.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,