Det är lite roligt.
Det är bara veckor sedan senaste albumet 89 släpptes men bandet verkar redan ivriga att gå vidare.
Det är väl än hälsosam inställning till sin musik?
Repertoaren bestod mestadels av låtar från senaste skivan ”89′” men även en del ännu nyare låter. Ändå (eller kanske just därför) har The Bear Quartet hållit på i 20 år och släppt 13 album.
Låtarna gör sig, med sin tyngd blandat med ekande syntslingor, bra live. Ibland känns det som att de saknar riktning och man förstår inte riktigt vad de sjunger om men det gör inte så mycket. Helhetsintrycket är att det är ett av Sverige bästa och mest individuella band på scen.
Får man tro på när de säger att det här var sita gången låtarna från 89 spelades live i Stockholm?
Senaste albumet ”89” fick bra kritik av svenska musikkritiker och hos Dagens Skiva fick albumet 10 poäng av 10 möjliga.
Lite fakta om The Bear Quartet från Wikipedia:
The Bear Quartet bildades 1989 i Luleå. Sedan debuten 1992 har The Bear Quartet släppt tretton skivor, varav en samlingsplatta. Bandet har haft många konstellationer genom årens lopp, men kärnan har bestått av Mattias Alkberg, Jari Haapalainen och Peter Nuottaniemi. De tre har också varit bandets huvudsakliga låtskrivare. De första tretton albumen släpptes på A West Side Fabrication.
The Bear Quartets musik kännetecknas av melodiös indierock med erkänt intelligenta texter. De har trots en extensiv utgivning sedan debuten Penny Century 1992 åtnjutit god kritik från medierna men det stora kommersiella genombrottet har uteblivit.
Bandets första tre album har ett ganska typiskt indiepop-sound med framträdande elgitarrer (så hade de också tre gitarrister under de första åren; förutom Alkberg och Haapalainen även Johan Forsling). Sedermera utvecklades musiken till att innefatta elektroniska element och punk-influenser. The Bear Quartet har beskrivit det som att varje nytt album är en reaktion mot dess föregångare.
Skivan Moby Dick 1997 blev en nytändning för The Bear Quartet och kunde mycket väl gett ett internationellt genombrott. Men bandets vana trogen att inte ”sälja sig” för TV eller skivbolagsdirektörer gjorde att den förblev en svensk indie-angelägenhet. Flera låtar på plattan behandlade också politiska spörsmål från vänsterperspektiv, vilket är ett av bandets signum.
På albumet Personality Crisis från 1998 samarbetade The Bear Quartet med Björn Olsson från The Soundtrack of Our Lives som agerade producent och tillfällig medlem. Albumet Ny våg från 2002 var bandets mest experimentella alster hittills, med både punkrockiga låtar som singeln ”Number” med ett feministiskt budskap och långa instrumentala improviserade låtar. 2003 års Angry Brigade förenade bandets hårda indie-edge och vackra melodier och sorgliga texter som i låten I’m Still Her. Skivan gjorde både kritiker och gamla fans lyriska.
De senaste två albumen Saturday Night från 2005 och Eternity Now från 2006 är mer experimentella med influenser från elektronisk musik. Dessa skivor nådde ut till en ny publik, t.ex. i Tyskland.
The Bear Quartet har tagit sitt namn efter jazzbandet i Klas Östergrens generationsroman Gentlemen från 1980.
Recensioner av senaste skivan:
Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Smålandsposten och Svenska Dagbladet.
Läs även andra bloggares åsikter om Debaser, Stockholm, indie, alternative, musik, recensiion, The Bear Quartet