Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kulturpolitik

Var finns visionerna kulturministern?

by

Jag känner den starkt. Frustrationen bland många verksamma i kultursektorn, över att ingenting substantiellt kommer ur händerna eller munnen på kulturministern.
Hon värnar kulturarvet. Fint! Men se till att värna sanna historiebeskrivningar också. Även de obekväma.

Men frustrationen är berättigad och på moderaternas stämma fick vi veta sanningen av Fredrik Reinfeldt. Det behövs inga visioner. Det måste betyda att han tycker det räcker med att ha makten. Han behöver inte veta vad han skall använda makten till.
På kulturområdet är det alldeles särdeles viktigt att ha visioner om kulturens plats i samhällsbygget. Inte ska den väl reduceras till ”grädden på moset” eller det som marknaden är beredd att betala för?

Under veckan som gått har jag nåtts av tre riktiga varningssignaler. Ett nytt biblioteksavtal har tecknats men författarförbundet är missnöjda. Under lång tid har avtalet urholkats och allt färre stipendier delas ut. Har kulturministern någon vision om kvalitetslitteraturens framtid? I grannlandet Norge har 9 av 10 läst en skönlitterär bok det senaste året. Vill vi också komma dit? I så fall hur? Genom privaitserade bibliotek kanske?

Upprördheten bland landets scenkonstnärer börjar övergå i uppgivenhet. Frågan om pensionerna är ännu inte löst och ministrarna skyller på varandra. Vi lever i ett land där diplomatfruars pensionsrätt är löst men inte scenkonstnärernas. Vad säger det om synen på scenkonstens betydelse? Vad säger det om synen på scenkonst som arbete?
Vi får oroande signaler om att ett filmavtal inte kan nås.Att hon inte tycker att det är viktigt att folk ute i landet får se kvalitétsfilm fick vi höra häromkvällen men
Har någon hört kulturministern ha någon idé om Sverige som en fortsatt stark filmnation?

Det kan inte vara så att vi har en kulturpolitik som enbart har som mål att antingen låta regioner eller marknadskrafter ta ansvar för all kulturpolitisk utveckling.

Säg nåt Lena Adelson Liljerot, gör nåt eller åtminstone tyck till om något. Med denna tystnad bidrar Du till att förminska kulturen istället för tvärt om som är din uppgift.

Text: Berit Högman
Ordförande i Kulturutskottet

Läs även andra bloggares åsikter om

Många har ansökt om pengar för att kunna satsa på kultur för äldre

by

Det finns ett engagemang och ett växande intresse för arbete med kultur för äldre inom vård och omsorg. Kulturrådet har tagit emot över 100 ansökningar om bidrag till kultur för äldre. Satsningen omfattar sammanlagt 30 miljoner kronor, berättar ett pressmeddelande.

Det kan vara ett sundhetstecken. Äntligen inser människor i Sverige att en människa inte är värdelös för att han/hon kommer upp i åren. Alla människor åldras, utom de som dör tidigt. Samhället har på många sätt usel respekt för människors erfarenhet. Se bara på arbetsmarknaden där människpr över femtio sorteras bort, där arbetsgivarna ofta, ofta, ofta hellre anställer en trettioårig man än en femtioårig kvinna.

Trots att människor som är över femtio i många fall har massor av erfarenhet och kan tillföra klokhet och kunskap till er arbetsplats. En människa över femtio har ofta både tid och energi att göra bra ifrån sig på en arbetsplats och borde vara attraktiva. Risken att de blir hemma med sjukt barn är inte särskilt stor.

Nå att många kulturarbetare nu skickat in ansökningar om stöd för projekt för äldre betyder kanske inte att arbetsgivare kommer att inse att människor med livserfarenhet har ett värde. Kulturarbetare har hög arbetslöshet och många får kämpa hårt för att få ekonomin att gå runt. Så att det är många ansökningar beror väl inte nödvändigtvis på en attitydförändring gällande människors ålder utan betyder väl mer att det öppnats en möjlighet för kulturarbetare att försörja sig något år till.

Här är resterande pressmeddelande om ansökningarna till Kulturrådet:

Stort intresse för kultur för äldre
Kulturrådet – 2011-11-11 10:58

Det finns ett engagemang och ett växande intresse för arbete med kultur för äldre inom vård och omsorg. Kulturrådet har tagit emot över 100 ansökningar om bidrag till kultur för äldre. Satsningen omfattar sammanlagt 30 miljoner kronor.

– Den här satsningen är både välbehövd och spännande. Nu kan vi få en mer samlad bild av hur man arbetar med kultur för äldre på olika håll i landet. Framförallt kommer vi få mer kunskap om bra samverkan mellan olika yrkesgrupper och om äldres eget skapande och kulturupplevelser, säger Eva Ottosson på Kulturrådet.

De flesta ansökningarna handlar om kulturverksamhet inom äldreomsorgen men även kulturinsatser inom vård och forskning finns med bland de inkomna ansökningarna. De flesta konstområden är representerade.

I september fick Kulturrådet i uppdrag av regeringen att främja äldre människors delaktighet i kulturlivet samt samla större kunskap om pågående kulturinsatser inom äldreområdet. Medlen ska fördelas till landsting, kommuner och privata vård- och omsorgsgivare för pågående arbete eller arbete som bygger vidare på tidigare genomförda insatser med kultur för äldre

Besked om vilka ansökningar som beviljas lämnas i mitten av december. Antalet bidragsmottagare begränsas till 10–20 stycken.

I syfte att öka kunskap inom området kommer Kulturrådet att ge en extern part i uppgift att utvärdera gjorda insatser hos bidragsmottagarna. Utvärderingen kommer att sammanställas till en rapport och spridas till beslutsfattare, vård- och omsorgssektorn samt kultursektorn.

Läs mer: www.kulturradet.se/sv/bidrag/Kultur-for-aldre/

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Är Astrid Lindgrens böcker rasistiska?

by

Vi lever i dag i ett mångkulturellt samhälle.
Detta är skälet till att den tyska forskaren dr Eske Wollrad vid Sachsens antidiskriminreringsbyrå nu går till angrepp mot Astrid Lindgrens storsäljande böcker om Pippi Långstrump.
Rapporterar Aftonbladet.

Eske Wollrad tar som ett exempel på rasismen i böckerna Pippis resa till Söderhavet och Kurrekurreduttön, där de svarta barnen kastar sig för Pippis fötter.
Ett tecken på rasism, menar Wollard.

Jag slängde ut en fråga till några kulturpolitiska vänner, där jag frågade om vad de tänkte kring detta:

En påpekade:
hade nån skrivit dom idag hade det nog blivit lite rabalder

En annan röst:
Ungefär som Tintin och skolböckerna från förr.

En tredje röst:
Barn av sin tid

Någon funderar på om det inte är ett utspel för att Eske Wollrad bara är ute efter att synas

Vad tänker jag själv?
För det första är det rätt klart att böckerna kom till i en tid där många var mycket värre.
Om det kom en färgad person till den småstad där jag växte upp i slutet av femtiotalet och början av sextiotalet så skulle hela stans ungar springa ut för att ställa sig och titta på den färgade människan. Samma sak när zigerarna kom till stan, då skulle vi ut och glo.
Inte för vara elaka utan för att vi var nyfikna.

Det var i en sådan tid Astrid Lindgrens böcker om Pippi kom. Vi får inte glömma det och ur den synvinkeln var Astrid Lindgren ovanligt öppen. Hon gör ju inte de människor med mörk hud till bovar. Att de svarta barnen slängde sig för Pippi fötter var väl till och med en metafor för hur den vita västvärlden betedde sig mot länder i Afrika som de koloniserade.

Jag tror censur är ett gissel och en stor fara för demokratin. Så jag undrar lite vad den tyske forskaren är ute efter. Vill ha förbjuda böckerna om Pippi, vill han ta bort delar ur böckerna eller vill han bara föra en diskussion om rasism i gamla barnböcker?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Många kulturarbetare missnöjda med moderatregeringens kulturpolitik

by

Det är tydligt att regeringen inte är intresserade av att skapa goda förutsättningar för ett rikt kulturliv i Sverige. Istället är deras lösning att konstnärer och kulturskapare ska vara egenföretagare. Regeringen efterlyser fler kulturentreprenörer när de borde efterlysa sin egen kulturpolitik.
Det skriver Miljöpartiets ledamöter i kulturutskottet i riksdagen, Tina Ehn och Agneta Börjesson i en debattartikel i Svenska Dagbladet.

Tina Ehn och Agneta Börjesson tar upp exemplen:
1. Att högerregeringen inte lyckats hitta något godtagbar lösning på problemet med scenkonstpensionerna.
2. För att skapa viss trygghet för konstnärer föreslår Miljöpartiet att samtliga konstnärsstipendium blir skattepliktiga och pensionsgrundande.
3. Ett problem för konstnärer är att de i många fall inte får ersättning för sina verk och också statliga verk fuskar på den punkten. Mp har i sin skuggbudget mer än fördubblat anslaget till Statens Kulturråd för utställningsersättningarna.
4. Mp vill avsätta 60 miljoner kronor under tre år till Musik-, Dans- och Teaterallianserna, som ger frilansande musiker, dansare och skådespelare en stabil försörjning. Under perioder utan uppdrag erbjuds de vidareutbildning, rådgivning och andra insatser som främjar framtida uppdragsgivning, genom allianserna.
5. Biblioteksersättningen. Mp är liksom många missnöjda med den höjning på endast ett öre som regeringen beslutade om helt utan att ta hänsyn till andra åsikter.

Miljöpartiets kulturansvariga skriver om hur viktig kulturen är:
Kulturen är vad som gör oss till människor. För Miljöpartiet de gröna är ett rikt och mångfasetterat kulturliv en av nycklarna till mänsklig livskraft. Kulturen utmanar, utvecklar och skapar mening. Men ett rikt kulturliv kräver en offensiv kulturpolitik.

Dags för övriga partier att göra sig hörda.
Miljöpartiets debattartikel ingår i en serie debattartiklar på SVD Opinion om kulturarbetarnas villkor:
Även konstnärer måste få ha schyssta villkor
Möjligt att ge kulturskapare bättre arbetsvillkor

Jag tycker debatten är för tyst om kulturpoliken. Fler måste göra sig hörda.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kulturrådet ger 30 miljoner till kultur för äldre

by

Kulturrådet ger 30 miljoner till kultur för äldre, berättar ett pressmeddelande.

Kulturrådet har fått i uppdrag att, under 2011, fördela stöd för att främja äldre människors delaktighet i kulturlivet. Det avser både äldres möjlighet till kulturupplevelser och eget skapande.

– Det är ett välkommet bidrag, konstaterar Kulturrådets generaldirektör Kennet Johansson. I sina kulturplaner uttrycker regionerna/landstingen höga ambitioner för arbetet med kultur och hälsa. Nu finns det för första gången pengar att söka till det ändamålet.

Stödet kommer att gå till 10–20 större verksamheter med kultur för äldre av hög kvalitet. Landsting, kommuner och privata vård- och omsorgsgivare kan söka stödet för insatser som pågår eller bygger vidare på tidigare genomfört arbete inom området. Bidraget är aktuellt för större, systematiska insatser för långsiktigt fungerande samverkan mellan olika yrkesgrupper och verksamheter, till exempel mellan sjukvården och kulturlivet.

Utgångspunkten för satsningen är att främja äldre människors möjlighet att vara delaktiga i kulturlivet.

– De nationella målen för kulturpolitiken säger att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Det måste självklart gälla äldre också, fortsätter Kennet Johansson. Vi vet att människor mår bra av att kunna leva ett aktivt och kulturellt rikt liv.

Effekterna av stödet kommer att utvärderas av en extern part för att säkerställa och öka kunskapen om det pågående arbetet inom området. Utvärderingarna ska sammanställas till en rapport för spridning till berörda parter inom såväl vård- och omsorgssektorn som kulturlivet.

——

Det finns mycket att göra för att underlätta för människor som inte är unga och fulla av muskelkraft för att de ska kunna både få tillgång till kultur och kunna skapa själva.

Det är jätteviktigt att människor med livserfarenhet får möjlighet att uttrycka sig, förmedla sin visdom genom olika sätt att uttrycka något via kultur.

Och för att vara ärlig:
Det är krångligt att ta sig till film och teater och musikarrangemang för den som inte är helt pigg.

Att sitta i en musiklokal och vänta i timmar tills artisten ska uppträda passar bäst för unga pigga människor.
Att ta sig in på teatrar kan vara svårt och dessutom är det trångt och svårt att sitta för den som har trasiga ben och knän.

Det finns mycket att göra.

Tänk att det kommit något som inte väljer bort människor som inte är unga.
I de flesta sammanhang råder ju en enorm åldersdiskriminering i Sverige. Redan vid 45-50 år börjar det och de flesta arbetsgivare sorterar bort ansökningar till jobb från alla över 50. En femtioåring har nästan ingen chans att få ett nytt jobb om han/hon blivit arbetslös. Så fungerar åldersdiskrimineringen i Sverige. Istället för att arbetsgivarna inser att ålder och erfarenhet kan vara en tillgång, sorteras dessa människor bort.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,