Mizeria
Av Melody Farshin
Regi Astrid Kakuli
Scenografi Fridjon Rafnsson
Kostym Jasminda Asplund Blanco
Ljus Karl Svensson
Mask Patricia Svajger
Musik Mack Beats
Manuskonstruktion Åsa Lindholm
Dramaturg Mia Winge
Koreograf Mateja Kovacevic
På scen Aicha m.fl Yasmine Seifi
Ali m.fl Ahmed Berhan
Nypremiär på Stadsteatern i Husby 8 april 2022
En pjäs skriven av Melody Farshin och i regi av Astrid Kakuli som nu har nypremiär efter ett långt uppehåll.
Tvillingarna Aicha och Ali växer upp i ett av alla miljonprogram. De är bästa vänner som små men med tiden blir de mer skilda åt. Pjäsen börjar med syskonkäbbel och lekfull retsamhet, fortsätter med att visa killar och tjejers olika villkor i hemmet och i samhället. I hushållet har killar ständigt semester fast de inte förstår det , enligt Aisha.
Sedan avhandlas arbete, kärleksrelationer, vänskap och våld. När begravningarna blir
många och folk blir mördade för en bagatell eller i nåt gängbråk kommer sorgen fram.
Aisha (Yasmine Seifi) är intensiv, charmig och retsam. Genom sin intensitet trollbinder hon publiken. Ali (Ahmed Berhan) är lugnare och redan på väg in i mansrollen.
Genom pjäsens uppbyggnad från individ till hemmet och sedan samhället ringas olika aspekter av syskonens liv in. Med ett enkelt scenrum med modeller av höghus och till musik av Mack Beats blir pjäsen suggestiv. Den skiftar mellan humor och allvar.
En angelägen pjäs som tar upp olika aspekter på att växa upp i förorten i utanförskap utanför majoritetssamhället.
Kulla-Gulla handlar till stor del om en moralisk grundfråga som politiken försöker svara på: Vem har rätt till vad och hur ska världens resurser fördelas? Men jag tycker föreställningen också angriper den amerikanske framgångsillusionen om att livets mening är att individuellt hitta rikedom och framgång. I den amerikanska framgångssagan handlar allt alltid om att var och en ska skapa sin individuella välfärd. Denna filosofi bankas in i dagens unga från många håll: Att just du kan lyckas, antingen genom hårt arbete eller stor intelligens eller genom att vinna på lotteri. Kulla-Gulla står upp för en helt annan inställning. En filosofi som säger att vi kan fördela världens resurser mer jämlikt och vi blir inte lyckligare om vi som enskilda individer blir stormrika om andra samtidigt lider och svälter.
Att göra teater av böcker är en stor utmaning. Jag tycker regissör med sitt team har förvaltat berättelsen bra. Regissören Maria Sid har tidigare regisserat en annan bokserie, nämligen Elena Ferrantes Min fantastiska väninna på Kulturhuset Stadsteatern.
En styrka i både böckerna och föreställningen är att de flesta karaktärerna har både ljus och mörker i sig. Patronen tillhör de konservativa som tror att det är guds mening att de rika ska fostra de fattiga. Men han kan ändå lyssna på Kulla-Gulla och ta till sig andra tankar. Kulla-Gulla är en ljus människa men hon ställer inte alltid upp på de rätta, hon har också funderingar kring hur hon ska agera. Det går givetvis inte att fördjupa det realistiska på en scen på två och en halv timme där samtidigt ganska många händelser ska berättas. Jag tycker regissören med sitt team har förvaltat Kulla-Gulla mycket väl och jag tror många barnfamiljer kommer att ha stor glädje av att se den och att sedan prata om den. Duktiga skådespelare, fantastiska dansare, snygg scenlösning och spännande ljussättning. En helhetsupplevelse på många sätt.
Måsen av Tjechov är ett fantastiskt drama med mycket djup. Inför premiären var det poängterat att det vi skulle få uppleva är en modernare version. Det håller jag både med om – och inte. Föreställningen som regisserats av den brittiska regissören Lyndsey Turner må vara en version anpassad till vår tid och vårt språk, delvis. Det är ändå Tjechov. Som i alla dramer av Tjechov är det mycket dialog, mycket prat och inte så mycket handling – det som händer, det händer under ytan, mellan raderna. Orden är bara halva berättelsen, om ens det. Det som inte sägs är minst lika viktigt.
Som i alla stora dramer finns det många olika sätt att se den, att uppleva och tolka föreställningen. I pressmaterialet beskrivs tankarna bakom denna uppsättning: I John Donnellys bearbetning av Måsen från 2013 får publiken en modern blick på Konstantin, Nina och de andra i Tjechovs klassiker från 1895. Det blir en rolig och tragisk berättelse om unga och gamla generationer, om etablissemang och förnyare och om vanliga, fåfänga människor som drömmer om att bli sedda och älskade.
John Donnelly är brittisk dramatiker som har arbetat inom både teater och film. Han har erhållit Tom Erhardt Award, PMA Award för bästa nya författare och NSDF Sunday Times Playwriting Award. 2019 spelade hans version av Molières Tartuffe på Lyttleton, National Theatre i London.
