Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bok

Johan Kinde berättar om sin självbiografiska bok

by

johankinde_passeradennanatt

Johan Kinde, en av musikerna bakom Lustans lakejer har kommit ut med en självbiografi – ”Passera denna natt”. Den handlar dock inte till största delen om livet som stor popstjärna utan om den svåra och djupa depression han hamnade i hösten 2007 och då han inte längre ville leva.

Han samtalade om boken med Annika Broman på Svenska kyrkans scen ”Se människan” på bokmässan i Göteborg lördag den 27 september. Boken skildrar en ångestfylld natt och under den natten ser han tillbaka på sitt liv, vad som hänt fram tills depressionen bröt ut nystas upp i boken.

Johan Kinde berättade att han i samband med den depressionen fick reda på att han hade bipolär sjukdom. Hans pappa hade den sjukdomen och dog på grund av den och Johan Kinde har alltid undermedvetet varit orolig för att han själv också skulle lida av bipolaritet.

– Boken skildrar en av många ångestfyllda nätter då den djupa depressionen kom, berättade han.

Han berättade att han tror att han innerst inne vetat att han hade sjukdomen.
– Kanske är det därför jag aldrig gift mig och aldrig önskat skaffa barn, sade han.

I boken berättar han mycket om sin pappa också.
– Pappa var en fantastisk pappa när jag och min syster var små och innan han fick de djupa depressionerna. Sedan blev det jobbigt. Jag var 13 år då och i den vevan skilde sig man föräldrar.

Johan Kinde berättade att han haft själv inte märkt sjukdomen hos sig själv före 2007.
– Jag hade säkert maniska perioder men det led jag inte av. De maniska perioderna kan vara väldigt härliga. man mår väldigt bra och tycker att allt är perfekt.

Det är de maniska topparna som gör sjukdomen så farlig och så lömsk, menade han.
– Det är det som gör den dödlig för många bipolära vill inte bli av med de maniska topparna och vill därför inte medicineras eller ha behandling. Men svackorna, depressionerna, är livsfarliga. Pappa kunde gå från toppen till de djupaste dalarna.

Annika Broman frågade honom hur man ska vara som vän när någon lider av depression.
– Försöka lyssna, det är allt man kan göra, menade Johan Kinde. Men försök vara uppmärksam, om människan har verkliga tankar på självmord måste de få professionell hjälp.

I boken berättar Johan Kinde också om att han bråkar med gud.
– Om jag hade trott skulle jag ha bett, sade han. Men jag bråkar ibland med gud och när jag var deprimerad kunde jag fråga honom varför han inte kunde ta mitt liv, jag ville ju inte leva – och så kunde han låta någon annan leva istället.

Jag blev nyfiken på boken, speciellt som Annika Broman beskrev den som ”en språkligt magisk bok”. Men det jag saknade under samtalet var frågor om hur han kom ur den djupa depressionen. Av samtalet tror jag att han äter medicin och att det hjälper, men Annika Broman frågade inte något kring detta.

Relaterat: Expressen och

Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal – griper tag i mig, engagerar mig

by

latmigtadinhand_tovealsterdal

Låt mig ta din hand
Författare: Tove Alsterdal
Utgiven: 2014-08
ISBN: 9789174612813
Förlag: Lind Co

Äntligen är en ny roman på gång av en av mina svenska favoritförfattare. ”Låt mig ta din hand” av Tove Alsterdal kommer ut i bokhandlarna 28 augusti.

Romanen är en skildring av en ung kvinna som drar till Argentina för att kämpa mot den fascistiska militärjuntan och en stark berättelse om hur livet blir för de barn och den man hon överger och lämnar kvar i Sverige. På ett sätt är det en deckare till formen – men samtidigt är det mycket mer en skildring av människoöden och om argentinsk historia och nutid och en skildring av Sverige idag och framför allt förortslivet. Den tragiska förbindelsen mellan rebeller och knarksmuggling berörs också. Romanen rymmer flera berättelser och har flera nivåer i handlingen.

Handlingen i korthet från bokens sida på Internet:
Natten mot valborgsmässoafton störtar Charlie Eriksson ner från en balkong på elfte våningen i Jakobsberg. Bakom sig lämnar hon ett liv av droger, kaos och ouppfyllda drömmar.
Polisen avskriver dödsfallet som självmord.
Samma natt vandrar Riddarn genom Jakobsbergs centrum, en tilltufsad man som hävdar att Olof Palme fortfarande lever. Han ser Charlie komma ut från en nattklubb tillsammans med en man som beter sig hotfullt – men vem skulle bry sig om det vittnet?

Helene har lämnat förorten. Hon suddat ut sin bakgrund och brutit med familjen, en mamma som övergav dem, en pappa som drack och syrran som inte kunde skilja på verklighet och fantasi.
Men vem var hennes syster Charlie egentligen? Tog hon verkligen livet av sig? Och vad gjorde hon i Buenos Aires fyra veckor före sin död?

Det visar sig att hon hade kommit ödesdigra hemligheter farligt nära. Spåren leder tillbaka till 1970-talet när deras mamma förälskade sig i en argentinsk flykting och försvann. I sin jakt på sanningen konfronteras Helene med en brutal del av historien som går djupare in i hennes eget liv än hon någonsin kunde ana.

Tove Alsterdal är en duktig författare, hon fångar upp exakta bilder och miljöbeskrivningar som säger mycket.
Jag tyckte om hennes debutbok ”Kvinnorna på stranden” och ännu mer fastnade jag för hennes nästa bok ”I tystnaden begravd”. ”Låt mig ta din hand” är ett stort projekt och jag fångades in av berättelsen och kunde av och till inte slita mig, men ibland kände jag att den handlar om för mycket. Kanske hade den vunnit på att stramas åt lite. Jag vet dock inte helt säkert. En av romanens styrkor är att den inte förenklar, att människor har både goda och onda sidor, att både karaktärerna och handlingen är trovärdig.

Det slår mig hur annorlunda livet och samhället är idag. Ing-Marie var beredd att överge sina barn för att följa med en argentinsk man för att kämpa mot militärdiktaturen. Hon känns blåögd och dumdristig. Hur kunde hon offra sina barn? När en bok får mig att känna engagemang på det sättet, då har en roman verkligen lyckats tala till mig. Jag skulle vilja tala Ing-Marie tillrätta och hindra henne från att ge sig iväg. Men det är liksom för sent för det nu. Romanen är skriven.

Sigtuna litteraturfest seglar upp som alternativ till bokmässan

by

sigtunaSigtuna Litteraturfestival startade 2012 och har seglat upp som ett hemtrevligt och gemytligt småstadsalternativ till den stora bokmässan i Göteborg. Istället för att klampa runt på filtmattor i en dåligt ventilerad mässhall, kan man istället kliva runt på kullerstensgatorna i Sigtuna centrum och lyssna på spännande litteratursamtal på så väl caféer, bibliotek, kyrkor och andra samlingslokaler. Jag har seminariekort för lördagen och har valt ut ett antal seminarier ur det digra programmet.

Årets tema är ”Ordets makt” och i Studiokyrkan har ett 80-tal människor samlats för att lyssna på Sara Lövestam som pratar om sin bok om svensk grammatik, Grejen med verb. Hon tyckte det behövdes en ny typ av grammatikbok som gav svar på frågor som traditionella grammatikböcker inte ger. Som till exempel vilka verben skulle ligga med om de var människor eller varför man behöver verbfraser? Svaret enligt Sara är: ingenting.

Sara Lövestam arbetar som lärare i svenska för invandrare och brottas dagligen med frågor som ”varför kan man inte säga ’nu jag går’ eller ’varför heter det katter och inte kattor”. Hon brukar lägga upp sin undervisning som quiz och ber sina elever att leta efter mönster i olika meningar istället för att undervisa rakt upp och ner om subjekt och predikat. Sara är delvis uppvuxen i Sigtuna och var här och föreläste redan vid den första litteraturfestivalen 2012.

bild 3I Sigtunas bibliotek har illustratören och författaren Emma Virke, pedagogen Eva Söderberg och barnbibliotekarien Paula Norlind samlat människor för att prata om hur vi läser för barn och varför det är så viktigt med högläsning för våra barn. Lusten till läsning väcks redan i späd ålder och Paula Norrlid berättar att skillnaden i ordförråd hos 7-åringar som börjar skolan och som inte har blivit lästa för hemma jämfört med de som haft någon som läst för dem kan skilja på 11 000 ord.

Vi får konkreta tips om hur man kan högläsa för barn och hur man för in läsningen naturligt i vardagen, till exempel genom att alltid ha en bok i väskan som man läser när man åker tunnelbana, läsa en stund innan sängdags och så vidare. Man pratar också om att barnlitteraturen idag är den litteratur som allra mest utforskar böckernas gränser som genom pekböcker med hål i som man kan sticka ut olika kroppsdelar genom eller som boken Öppnas mycket försiktigt som handlar om en läskig drake som intagit boken och där barnen genom att vagga eller skaka boken kan få draken att somna och senare lämna boken.  Barnböcker är också mycket mer kreativa i form av figurer man kan veckla ut eller olika flikar man kan dra i eller använder ljud av olika slag.

odlanderEn stark kontrast till det glada seminariet om böcker var sedan samtalet med diplomaten Jens Odlander som var ambassadör i Etiopien och i mycket stor grad hjälpte till att få journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye frigivna. Han berättade att han hade 1000 sidor dokument på kanslisvenska till underlag för sitt bokskrivande och det ena dilemmat att få det till begripligt och spännande språk till det andra att skriva om den tysta diplomatin utan att skada relationer med Etiopien eller för den del försvåra tyst diplomati där man praktiserar det i andra delar i världen.

Jag tar här på mig genusglasögonen en stund. Det var inget fel med något av dessa två seminarier, båda var mycket spännande och intressanta att lyssna på men jag tycker att Sigtunafestivalen kunde ha ansträngt sig för att inte köna panelerna så att det blev så övertydligt att kvinnor pratar barnlitteratur och män pratar utrikespolitik. Man kunde ha bjudit in en manlig författare som skriver för barn till det första eller haft en kvinnlig presentatör eller moderator för seminariet om utrikespolitik. Tyvärr genomsyrade den manliga tonen på seminariet om tyst diplomati genom att endast män ställde frågor i publiken, eller blev tilldelade frågor, trots att det var majoritet kvinnor i publiken.

görelNästa programpunkt på mitt schema var att lyssna på Görel Kristina Näslund har skrivit boken Kom till skott. Hon delade med sig av handfasta tips till alla oss om har en tendens att skjuta upp saker till sista stund, vi prokrastinerare. Caféet RC Chocolat var fullt till bristningsgränsen och Görel började med att bjuda oss alla på äpplen från sin egen trädgård här i Sigtuna. Hon flyttade hit för att Sigtuna har de bästa förutsättningarna för att odla äpplen och hon har även skrivit en bok om äpplen.

Min lördag avslutas med ett samtal om kulturens roll för samhällsutvecklingen. Panelen består av Pelle Andersson, förlagschef på Ordfront, Gunnar Ardelius, författare och ordförande i Sveriges författarförbund, biskop Caroline Krook, Per Svensson, koluminist på Sydsvenska Dagbladet och Zinat Pirsadeh, författare och ståuppkomiker. Modererar gör Ted Hesselbom, chef för Sigtuna museum. Det är en namnkunnig panel som tar avstamp i frågan om vem som har makten över kulturen. Men det blir en lång debatt som har allt för många som vill prata länge.

debattEfter 45 minuter har fortfarande inte alla fått ordet och man ältar samma tugg om och om igen huruvida politiker ska lägga sig i vilken kultur som produceras eller inte och man kommer inte fram till något entydigt svar. Samtliga som får prata är ense om att pengar inte får styra men att vårt samhälle allt mer handlar om vem som värderas mest utifrån hur mycket man lyckas och hur lite man kostar samhället. Vi pratar inte längre om vad som är viktigt utan vem som ligger högst på topplistorna, vem som tjänar mest, vem som har mest marknadsföringsbudget och vem som sålt mest utomlands.

Zinat Pirsadeh för in yttrandefriheten och klassaspekten i samtalet när hon berättar om hur musikskolan var gratis för hennes son när han gick i skolan och hur hans musikintresse odlades där och hur ensamstående föräldrar idag inte har råd att låta sina barn lära sig spela instrument eftersom det idag kostar pengar. Hon uppmanar också alla föräldrar att ta med sina barn på teater, utställningar och musikföreställningar för att lära dem att det kulturella rummet är öppet för alla och lära dem bli framtida kulturkonsumenter.

För teatrarna behöver publik. De smala böckerna behöver också läsare och samhället måste ha råd med kultur och konst!

Litteraturfestivalen fortsätter även imorgon söndag. Ta tåget hit! Ett gediget program, fullt av seminarier väntar här i Sigtuna.


Sigtuna Litteraturfestival vs Bokmässan

Mysig miljö Tråkig mässhall
Bra luft Usel luft
Bra mat på olika caféer och restauranger Litet utbud av trist snabbmat eller storkök
Inga mingel Många mingel
Luftigt Trångt
Motion när man springer mellan
lokaler som ligger långt ifrån varandra		 Ont i fötterna av hårt mässgolv
Begränsat utbud av seminarier
och samtal		 Gigantiskt utbud av seminarier och författare
Priset! Några hundralappar jämfört med…. …några tusenlappar! Dock större utbud i Göteborg. Ungefär tio gånger mer!
Litet och gemytligt Alla är där!
Inget nattliv att tala om Mycket fest och party på kvällarna
Möjlighet att träffa och prata med
och komma nära enstaka författare		 Mycket kändisspotting, författare överallt
Bara två dagar långt Fyra dagar långt
Långt att gå mellan seminarierna,
speciellt när det ösregnar		 Allting på samma plats under samma tak

 

 

Mellan klan och stat av Per Brinkemo bör bli obligatorisk läsning för alla som i sitt arbete möter somalier

by

mellanklanochstat

Mellan klan och stat
Författare Per Brinkemo
Förlag Timbro
ISBN 978-91-7566-983-0

Per Brinkemo är journalist och av en serie händelser kom han i kontakt med en tonårspojke, uppväxt i Sverige men med somaliskt ursprung. Pojken hade skickats till Somalia för att uppfostras traditionellt somaliskt, bo på landet och vara beredd på att få stryk om han inte gjorde vad han blev tillsagd. Hur kunde hans föräldrar skicka iväg honom till människor som för honom var främlingar, även om de tillhör samma klan som honom? För oss verkar det kärlekslöst. Per Brinkemo hjälpte pojken att komma tillbaka till Sverige och de satte igång Brinkemos intresse för Somalia och somalierna.

Somalierna är nog en folkgrupp som kan ha svårt att assimileras eller integreras i det svenska samhället. Somalierna har hög andel som inte får arbete i Sverige. Per Brinkemo visar i sin bok på flera skäl till varför det blir så. Han visar hur somalier kommer från en kultur och ett samhälle där mycket fungerar på ett helt annat sätt än i vårt svenska system. Han menar inte att vi ska ändra på vårt system men däremot pekar han på hur vi kan hantera mottagningen i vårt samhälle på betydligt mer genomtänkta sätt. Egentligen tycker jag att det Per Brinkemo pekar på som möjliga vägar egentligen är bättre för alla som kommer hit, oavsett bakgrund och ibland är det också så att en hel del skulle bli bättre för alla oss som redan bor här och är medborgare om myndigheter agerade på ett mer flexibelt och lyhört sätt.

Khadra är en somalisk kvinna som lagat mat i hela sitt liv. Hon är jätteduktig på matlagning. Nu vill hon starta en restaurang. Hon vill alltså starta eget företag. När en lämplig lokal blev ledig i rätt område började det bli dags att äntligen genomföra visionen och drömmen. Per Brinkemo berättar om när han följde med henne till Malmö Kommunala Bostäder för att gå igenom praktiska detaljer när hon skrev på kontraktet. Tjänstemannen hade en stor hög med papper på sitt bord och han babblade på med hög hastighet om olika tillstånd, försäkringsfrågor, avtalslängd med mera. Per Brinkemo som är journalist tyckte också att det gick för snabbt och hade svårt att hänga med i alla turer, men för Khadra som inte är bra på svenska språket måste det varit förskräckligt. Och plötsligt säger tjänstemannen:
– Och så måste du ha ett fettavskiljningsavtal.
– Eh, vad är det? undrade både Per Brinkemo och Khadra.
Det lär vara en slags tank i källaren som samlar upp fett via ett rör från kökets spis. Den tanken måste tömmas på fett med jämna mellanrum.
– Vem tömmer den? frågade Per Brinkemo.
– Det gör ett företag, svarade tjänstemannen, men först måste man skriva ett avtal med VA SYD, som anlitar företaget som tömmer.
– Och vad är VA SYD, undrade Per Brinkemo.

Den här tjänstemannen hade inte mycket till inlevelseförmåga för att förstå hur det är för den som inte kan eller förstår allt som den myndigheten sysslar med. Tyvärr lär den tjänstemannen inte vara ett undantag inom myndigheter och byråkratiska institutioner. Tänk bara på all information från Skatteverket om e-deklarationer, f-skatt, a-skatt, enskild firma, aktiebolag, moms och periodiseringsfonder med mera, med mera. Redan för den infödde svenske medborgaren kan det bara krångligt att sätta sig in i all byråkrati och administration, men hur får de utlandsfödda nya medborgarna information? På vilket sätt presenteras den?

En mer ödmjuk attityd från myndigheters håll och mer lyhördhet för vad mottagaren av information kan ta till sig skulle förbättra mycket. Per Brinkemo berättar i boken om somaliernas bakgrund, har berättar om hur deras samhälle ser ut och hur de påverkas av klansystemet och om hur en muntlig överenskommelse väger mycket tyngre i det somaliska samhället än skrivna ord. Boken är klar och tydlig och bör vara obligatorisk läsning för alla som på något sätt i sitt arbete möter människor med somaliskt ursprung.

Invandringen från Somalia till Sverige tog fart vid slutet på 1980-talet. I dag finns det närmare 50.000 somalier i Sverige. Men kunskapen om somalisk kultur och om livsvillkoren för de somaliska invandrarna är låg. Attitydundersökningar har visat att somalier är den invandrargrupp som svenskar bedömer som allra mest kulturellt avlägsen. Det utgör en grund för diskriminering men också för kulturkrockar som går att förebygga med ökad kunskap.

Om den som i sitt arbete möter människor med annan bakgrund är mer lyhörd skulle många byråkratiska möten bli bättre. Det gäller inte bara när somalier möter myndigheters tjänstemän – det handlar om alla möten. Fler tjänstemän som försöker lyssna in vad mottagaren av informationen förstås efterlyses.

Relaterat: Expressen och Sveriges Radio.

Nu kommer Alfons som ljudbok hos Storytel

by

alfonsstorytel

Nu kan barnen lyssna på korta och spännande berättelser hos Storytel. Först ut bland barnens ljudbokspremiärer hos Storytel är Alfons Åberg. Gunilla Bergströms korta berättelser passar till barnens sagostund, eller inför läggdags.

Ett pressmeddelande från Storytel berättar:
Alfons Åberg har fortsatt att förtrolla sedan 70-talet, och nu kan barnen enkelt få kvällsro genom att lyssna på berättelserna om den folkkära pojken. Historierna som är kortare än en halvtimme är uppskattade av barn i olika åldrar eftersom Alfons blir äldre under seriens gång. Främst riktar serien sig till barn mellan tre och sex år.

Ljudböckerna om Alfons är uppbyggda kring hans vardag i en svensk förort där han bor tillsammans med sin pappa i ett höghus. Låtsaskompisen Mållgan och de riktiga kompisarna Milla och Viktor är också en del av Alfons vardag.

Här är en lista över Storytel med ljudböcker om Alfons:

Alfons med styrkesäcken
Äntligen – en Alfonsberättelse i sagornas värld! Alfons är snart sju år och ute på ett mystiskt äventyr, någonstans mellan vanlig vardag och en hemlig inre magisk värld. Han är kung i sitt eget rike, där han har en magisk säck som han hämtar hjälp ifrån. Båda världar finns och är lika viktiga.

Milla & Mållgan mitt i natten
Den perfekta berättelsen för mörkrädda barn: Natten är läskig och Milla kan inte somna. Även hennes docka Dora är rädd för mörkret. Vilken tur att Mållgan finns, som kan förklara alla märkliga ljud som inte hörs på dagtid. På så sätt kan att både Milla och Dora känna sig lugna och somna.

Vad sa pappa Åberg?
Bråttom-dagar är Alfons och Millas favoritdagar – för då händer det så himla mycket! Under denna stressiga lördag händer så mycket att allt blir fel och pappa glömmer bort att tjata och förmana. På dessa dagar kan allt hända.