Sigtuna Litteraturfestival

Sigtuna Litteraturfestival startade 2012 och har seglat upp som ett hemtrevligt och gemytligt småstadsalternativ till den stora bokmässan i Göteborg. Istället för att klampa runt på filtmattor i en dåligt ventilerad mässhall, kan man istället kliva runt på kullerstensgatorna i Sigtuna centrum och lyssna på spännande litteratursamtal på så väl caféer, bibliotek, kyrkor och andra samlingslokaler. Jag har seminariekort för lördagen och har valt ut ett antal seminarier ur det digra programmet.

Årets tema är ”Ordets makt” och i Studiokyrkan har ett 80-tal människor samlats för att lyssna på Sara Lövestam som pratar om sin bok om svensk grammatik, Grejen med verb. Hon tyckte det behövdes en ny typ av grammatikbok som gav svar på frågor som traditionella grammatikböcker inte ger. Som till exempel vilka verben skulle ligga med om de var människor eller varför man behöver verbfraser? Svaret enligt Sara är: ingenting.

Sara Lövestam arbetar som lärare i svenska för invandrare och brottas dagligen med frågor som ”varför kan man inte säga ’nu jag går’ eller ’varför heter det katter och inte kattor”. Hon brukar lägga upp sin undervisning som quiz och ber sina elever att leta efter mönster i olika meningar istället för att undervisa rakt upp och ner om subjekt och predikat. Sara är delvis uppvuxen i Sigtuna och var här och föreläste redan vid den första litteraturfestivalen 2012.

I Sigtunas bibliotek har illustratören och författaren Emma Virke, pedagogen Eva Söderberg och barnbibliotekarien Paula Norlind samlat människor för att prata om hur vi läser för barn och varför det är så viktigt med högläsning för våra barn. Lusten till läsning väcks redan i späd ålder och Paula Norrlid berättar att skillnaden i ordförråd hos 7-åringar som börjar skolan och som inte har blivit lästa för hemma jämfört med de som haft någon som läst för dem kan skilja på 11 000 ord.

Vi får konkreta tips om hur man kan högläsa för barn och hur man för in läsningen naturligt i vardagen, till exempel genom att alltid ha en bok i väskan som man läser när man åker tunnelbana, läsa en stund innan sängdags och så vidare. Man pratar också om att barnlitteraturen idag är den litteratur som allra mest utforskar böckernas gränser som genom pekböcker med hål i som man kan sticka ut olika kroppsdelar genom eller som boken Öppnas mycket försiktigt som handlar om en läskig drake som intagit boken och där barnen genom att vagga eller skaka boken kan få draken att somna och senare lämna boken.  Barnböcker är också mycket mer kreativa i form av figurer man kan veckla ut eller olika flikar man kan dra i eller använder ljud av olika slag.

En stark kontrast till det glada seminariet om böcker var sedan samtalet med diplomaten Jens Odlander som var ambassadör i Etiopien och i mycket stor grad hjälpte till att få journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye frigivna. Han berättade att han hade 1000 sidor dokument på kanslisvenska till underlag för sitt bokskrivande och det ena dilemmat att få det till begripligt och spännande språk till det andra att skriva om den tysta diplomatin utan att skada relationer med Etiopien eller för den del försvåra tyst diplomati där man praktiserar det i andra delar i världen.

Jag tar här på mig genusglasögonen en stund. Det var inget fel med något av dessa två seminarier, båda var mycket spännande och intressanta att lyssna på men jag tycker att Sigtunafestivalen kunde ha ansträngt sig för att inte köna panelerna så att det blev så övertydligt att kvinnor pratar barnlitteratur och män pratar utrikespolitik. Man kunde ha bjudit in en manlig författare som skriver för barn till det första eller haft en kvinnlig presentatör eller moderator för seminariet om utrikespolitik. Tyvärr genomsyrade den manliga tonen på seminariet om tyst diplomati genom att endast män ställde frågor i publiken, eller blev tilldelade frågor, trots att det var majoritet kvinnor i publiken.

Nästa programpunkt på mitt schema var att lyssna på Görel Kristina Näslund har skrivit boken Kom till skott. Hon delade med sig av handfasta tips till alla oss om har en tendens att skjuta upp saker till sista stund, vi prokrastinerare. Caféet RC Chocolat var fullt till bristningsgränsen och Görel började med att bjuda oss alla på äpplen från sin egen trädgård här i Sigtuna. Hon flyttade hit för att Sigtuna har de bästa förutsättningarna för att odla äpplen och hon har även skrivit en bok om äpplen.

Min lördag avslutas med ett samtal om kulturens roll för samhällsutvecklingen. Panelen består av Pelle Andersson, förlagschef på Ordfront, Gunnar Ardelius, författare och ordförande i Sveriges författarförbund, biskop Caroline Krook, Per Svensson, koluminist på Sydsvenska Dagbladet och Zinat Pirsadeh, författare och ståuppkomiker. Modererar gör Ted Hesselbom, chef för Sigtuna museum. Det är en namnkunnig panel som tar avstamp i frågan om vem som har makten över kulturen. Men det blir en lång debatt som har allt för många som vill prata länge.

Efter 45 minuter har fortfarande inte alla fått ordet och man ältar samma tugg om och om igen huruvida politiker ska lägga sig i vilken kultur som produceras eller inte och man kommer inte fram till något entydigt svar. Samtliga som får prata är ense om att pengar inte får styra men att vårt samhälle allt mer handlar om vem som värderas mest utifrån hur mycket man lyckas och hur lite man kostar samhället. Vi pratar inte längre om vad som är viktigt utan vem som ligger högst på topplistorna, vem som tjänar mest, vem som har mest marknadsföringsbudget och vem som sålt mest utomlands.

Zinat Pirsadeh för in yttrandefriheten och klassaspekten i samtalet när hon berättar om hur musikskolan var gratis för hennes son när han gick i skolan och hur hans musikintresse odlades där och hur ensamstående föräldrar idag inte har råd att låta sina barn lära sig spela instrument eftersom det idag kostar pengar. Hon uppmanar också alla föräldrar att ta med sina barn på teater, utställningar och musikföreställningar för att lära dem att det kulturella rummet är öppet för alla och lära dem bli framtida kulturkonsumenter.

För teatrarna behöver publik. De smala böckerna behöver också läsare och samhället måste ha råd med kultur och konst!

Litteraturfestivalen fortsätter även imorgon söndag. Ta tåget hit! Ett gediget program, fullt av seminarier väntar här i Sigtuna.

Sigtuna Litteraturfestival vs Bokmässan

Mysig miljö	Tråkig mässhall
Bra luft	Usel luft
Bra mat på olika caféer och restauranger	Litet utbud av trist snabbmat eller storkök
Inga mingel	Många mingel
Luftigt	Trångt
Motion när man springer mellan lokaler som ligger långt ifrån varandra	Ont i fötterna av hårt mässgolv
Begränsat utbud av seminarier och samtal	Gigantiskt utbud av seminarier och författare
Priset! Några hundralappar jämfört med….	…några tusenlappar! Dock större utbud i Göteborg. Ungefär tio gånger mer!
Litet och gemytligt	Alla är där!
Inget nattliv att tala om	Mycket fest och party på kvällarna
Möjlighet att träffa och prata med och komma nära enstaka författare	Mycket kändisspotting, författare överallt
Bara två dagar långt	Fyra dagar långt
Långt att gå mellan seminarierna, speciellt när det ösregnar	Allting på samma plats under samma tak