• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Hurra för första kvinnan som vann Oscar som regissör för bästa film

8 mars, 2010 by Redaktionen

På Internationella kvinnodagen – ja vilket bra sammanträffande. Äntligen har en kvinna regisserat en film som fått Oscar som bästa film. Det har tagit sina år men det är väl ett tecken på att sakta men säkert kommer kvinnor in på mer områden, även om det finns mycket kvar att göra.
Katheryn Bigelow och ”The Hurt Locker” blev helt klart galans vinnare. Sex vinster på nio nomineringar samt att Bigelow blev första kvinna någonsin att bli utsedd till den bästa regissören.
En svensk har ansvarat för ljudet på ”The Hurt Locker” och för det fick han två ljud-Oscar: Den svenske ljudteknikern Paul Ottosson plockade hem två Oscarstatyetter i natt — en för ljudredigering och en för ljudmixing.
Hurra också för Christoph Waltz som fick Oscar för bästa manliga biroll för sin tolkning av den vidriga judejägaren i ”Inglourious Basterds.”
Bästa animerade film blev ”Up”, som är en av de vackraste filmerna jag någonsin sett och helt fantastisk. De animerade karaktärerna är trots att de är animerade så trovärdiga att de känns som riktiga människor.
”Avatar” knep förvånansvärt inte så många statyetter, men fick givetvis för Bästa scenografi och Bästa foto.
Bästa kvinnliga biroll gick till Mo’Nique för mamman i den rätt hemska, men bra filmen ”Precious”.
Att Sandra Bullock kunde få en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll är för mig förvånande. Jag har svårt för att se hennes storhet. Hon fick priset för sin roll i ”The Blind Side. Den har väl inte kommit till Sverige än? Frågan är om inte priset var av mer politisk karaktär, hon spelar en förortskvinna som tar hand om en hemlös svart ungdom. Det är väl rätt politiskt korrekt.
Jeff Bridges fick statyetten för bästa manliga huvudroll, för sin roll filmen ”Crazy Heart.” Känns som lite av ett pris för lång och trogen tjänst, kanske?

Lite ser det ut att vara de politiska filmernas år. Vinnarfilmen ”The Hurt Locker” handlar ju om kriget i Irak.
Så årets Oscargala kan konstateras vara de politiska filmernas erkännande – eller för den som vill vara mer negativ: året för de politiskt korrekta filmerna.
Och om igen kan vi konstatera att de multinationella makthavarna inom filmindustrin står som vinnare. Vinnarfilmen hade premiär i USA i juni men fick inte svensk premiär förrän ett halvår senare, i december. Då fick den förresten betyg 5 i Svenska Dagbladets recension.

Här är alla vinnarna från den 82:a Oscarsgalan:
Bästa film: ”The Hurt Locker.”
Bästa manliga huvudroll: Jeff Bridges, ”Crazy Heart.”
Bästa kvinnliga huvudroll: Sandra Bullock, ”The Blind Side.”
Bästa manliga biroll: Christoph Waltz, ”Inglourious Basterds.”
Bästa kvinnliga biroll: Mo’Nique, ”Precious: Based on the Novel ’Push’ by Sapphire.”

• Bästa regi: Kathryn Bigelow, ”The Hurt Locker.”

• Bästa utländska film: ”El Secreto de Sus Ojos,” Argentina.

• Bästa manus efter förlaga: Geoffrey Fletcher, ”Precious: Based on the Novel `Push’ by Sapphire.”

• Bästa originalmanus: Mark Boal, ”The Hurt Locker.”

• Bästa animerade film: ”Up.”

• Bästa scenografi: ”Avatar.”

• Bästa foto: ”Avatar.”

• Bästa ljudmixning: ”The Hurt Locker.”

• Bästa ljudmixning: ”The Hurt Locker.”

• Bästa originalmusik: ”Up,” Michael Giacchino.

• Bästa originalsång: ”The Weary Kind (Theme From Crazy Heart)” från ”Crazy Heart” av Ryan Bingham och T Bone Burnett.

• Bästa kostym: ”The Young Victoria.”

• Bästa långfilmsdokumentär: ”The Cove.”

• Bästa kortfilmsdokumentär: ”Music by Prudence.”

• Bästa klippning: ”The Hurt Locker.”

• Bästa makeup: ”Star Trek.”

• Bästa animerade kortfilm: ”Logorama.”

• Bästa live action-kortfilm: ”The New Tenants.”

Bästa visuella effekter: ”Avatar.
The Hurt Locker Movie Trailer

Relaterat:
MovieZine har förstås bra koll på Oscargalans alla vinnare.
Massor av artiklar för den som vill läsa mer:
Dagens Nyheters lista på alla vinnare.
Dagens Nyheter 2
Svenska Dagbladet 1 och Svenska Dagbladet 2.
Aftonbladet 1 och Aftonbladet 2.

Arkiverad under: Film Taggad som: Oscar, Scen

Mor Courage i en blå husbil – på Orionteatern

8 mars, 2010 by Redaktionen


Orionteatern spelar Bertold Brechts Mor Courage och hennes barn i regi av Lars Rudolfsson.

Marketenterskan Anna, eller Mor Courage, reser genom ett krigshärjat Europa för att sälja mat och kläder. Med sig har hon sina tre vuxna barn, som hon försöker hålla utanför kriget. Ändå mister hon dem ett efter ett, såväl den kloke och modige Eilif som de försiktiga och skötsamma Kattrin och Scweizerosten. Genom sitt krassa köpslående och sin fixering vid att göra affärer bidrar hon tvärtom själv till deras öden.

Brecht ställer frågan om man kan sko sig på kriget och samtidigt klara sig oskadd som människa. Svaret är tydligt – ingen är vinnare i ett krig.

Pjäsen utspelar sig under 1600-talets trettioåriga krig. Uppsättningens moderna kläder, vapen och Mor Courages husbil visar på att ämnet är lika aktuellt i dag.

Trettioåriga kriget sägs vara ett religionskrig, mellan katoliker och protestanter. Mor Courages följeslagare, den protestantiska fältprästen, tar utan att blinka av sig sina prästkläder och byter från en protestantisk flagga till en katolsk för att klara sig helskinnad. Det blir en symbol för hur meningslöst detta och alla andra krig är.

Medverkande:
Mor Courage: Lena Strömdahl
Dottern Kattrin: Lydia Flores Garcia
Sonen Eilif: Richard Ahlmen
Sonen Scweizerosten: Martin Hasselgren
Kocken: Per Sörberg
Fältprästen: Thomas Ross
Yvette Pottier: Malin From
Officeren: Bjarne Löwdin
Värvaren: Niklas Lindgren

Mor Courage och hennes barn spelas till och med den 24 april, förutom på tisdagar. Fredags- och lördagsföreställningarna avslutas med Bertold Brechts ballad Barnkorståget, som visar kriget ur de utsatta barnens perspektiv.

Se vidare på www.orionteatern.se

Kulturtestaren har också bloggar om Mor Courage på Orionteatern.

Fler recensioner:
Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om recension, teater, scen, Orionteatern, Mor Courage, Brecht

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Recension, Scen, Teater

Svenska filmen "Sebbe" får debutantpris i Berlin

23 februari, 2010 by Redaktionen

teater

”Sebbe” av Babak Najafi vann debutantpriset vid filmfestivalen i Berlin. Filmen har svensk premiär 12 mars.

De europeiska får aldrig samma uppmärksamhet som Den Stora Amerikanska men är värda att hålla ögonen. Berlinfestivalen var snäll mot Sverige och  ”Händelser vid bank” av Ruben Östlund fick priset för bästa kortfilm.

Så kan det gå.

Missa inte ”Sebbe”. Han slog Stellan Skarsgård som spelade i ”En ganska snäll man” och fick nöja sig med Berliner Morgenposts publikpris.

Det är värt ett stort grattis till Barak, förstås, men jag ger en extra applåd till Sebbe, som spelar Sebbe. Och passar på att nämna Sebbes riktiga mamma som backat upp honom och hållit ihop allt det som skall fungera för att en ung kille skall klara en sådan här händelse. Eftersom det inte finns något filmpris för en stöttande mamma får hon det av mig nu! Halva priset (minst) är ditt!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Film, filmfestival, Berlins filmfestival, Guldbjörnen, Stellan Skarsgård, Sebbe, debutant

Arkiverad under: Film Taggad som: Berlins filmfestival, Debutant, Filmfestival, Guldbjörnen, Scen, Sebbe, Stellan Skarsgård

Kulturbloggen från premiären av Sommarnattens leende

20 februari, 2010 by Rosemari Södergren

SOMMARNATTENS LEENDE

En medelålders man, advokat Egerman, som gift sig med en 18-årig flicka och trots att de snart varit gifta i ett år är flickan/makan fortfarande oskuld. Advokaten har en ung son, jämngammal med hans nya fru och sonen läser till präst och har ångest över att han känner åtrå till pappans nya fru. Samtidigt finns det en prisad skådespelerska som i det förflutna haft en relation med advokaten och börjat tröttna på sin tillfällige älskare, en eldig officer och greve som gärna duellerar om någon tittar på hans älskarinna. Det är några av de förvirrade relationerna som några av karaktärerna drivs av i ”Sommarnattens leende” som hade premiär på Stockholms Stadsteater 19 februari.
”Sommarnattens leende” är en föreställning som delvis är musikal och delvis spelad teater och bygger på en filmkomedi med samma namn, skriven av Ingmar Bergman.
Det är en luftig lättsam föreställning, komisk och varm, men under det lättsamma finns de klassiska livsfrågorna ändp: om livet, livets mening, åldrandet och den ställer frågor kring vad kärlek är. Men som sagt, presenterat på ett lättsamt, underhållande sätt. Ganska ovanligt för Ingmar Bergman.

Jag gillar viss opera och operett, men långt ifrån allt inom dessa genrer. ”Sommarnattens leende” började med en liten lek där fem äldre operasångare sjöng och lekfullt sprang omkring och hoppade och skuttade, klädda i fula underkläder från 1950-talet. De fem operasångarna agerade föreställningen igenom som en kör i antika dramer. Jag hade lite svårt detta sätt att starta föreställningen, dels för att de var så gamla och när de då var klädda i fula underkläder förmedlade de känslan av misslyckande och något sorgligt – till ackompanjemang av operatoner som jag inte är så svag för. Men deras roller växte – en bit in i föreställningen upplevde jag dem som ett fördjupande komplement. Jag såg att Svenska Dagbladets recensent Bo Löfvendahl var ännu mer förtjust i deras roll:

Det är också en ren fröjd att höra de fem äldre operasångarna som utgör en motsvarighet till kören i en antik tragedi. Margaretha Dalhamn, Christina Högman, Lars Martinsson, Marianne Myrsten och Sonny Wallentin kommenterar skeendet med säker kontrapunktisk finess.

Fast egentligen har jag väl börjat i fel ände: Föreställningen handlar om (från Stadsteaterns hemsida, dumt nog inte möjligt att direktlänka):

Sommarkväll i en svensk småstad kring år 1900.
På godset i stadens utkant har ett sällskap samlats för middag med övernattning:
Advokat Fredrik Egerman, kvinnokarl i medelåldern, och hans 18-åriga fru Anne – som fortfarande är oskuld efter nästan ett års äktenskap.
Och så Desirée Armfeldt, firad skådespelerska och Fredriks ex, och hennes älskare, hetlevrade greve Carl Magnus Malcolm. Samt hans uttråkade fru Charlotte.

Det börjar formellt och tillknäppt. Men natten är ljuv och stämningen magisk.
Allt kan hända. Äntligen fria?

Sommarnattens leende är en musikal som bygger på Ingmar Bergmans film, som har samma namn. Musikalen skrevs av Stephen Sondheim (musik och sångtexter) samt Hugh Wheeler (manus) och spelades första gången 1973. Musikalen följer filmens handling i stort sett och och utspelar sig i Sverige. Den svenska miljön speglas bland annat i en sång som beklagar den ljusa sommarnatten, The Sun Won’t Set.

Visst, musikalen är lättsam, men vad handlar musikalen egentligen om? Kanske om att vi borde se livet mer som den fars livet och ta vara på den kärlek som finns och som vi möter i livet. Kanske driver den med machoideal och med lutheransk sexskräck?

För mig som gillar Dan Ekborg var det ett nöje redan att sitta på parkett och se honom agera som advokat Fredrik Egerman, en roll i filmkomeddin 1955 spelades av Gunnar Björnstrand.

Eftersom det var premiär var det förstås en hel del kulturfolk bland publiken. Dan Ekborgs bror Anders Ekborg satt några rader bakom mig och min kompis Jonas, från Kattkorgen och Bloggtidningen. Författaren Per Olov Enquist såg jag också, liksom tidigare ministern Laila Freivalds.

”Sommarnattens leende” har några stora operettsånger, som den kanske mest kända ”Send in the Clowns”.

Expressens Gunilla Brodrej var också på föreställningen och hon skriver om orkestern roll:

Privatteatrar vågar sig sällan på Sondheim. Han anses för knepig. Men jag är väl en snobb för jag älskar hans spirituella textbehandling och kompositoriska blinkningar hit och dit i musikhistorien, till Mozart, Rossini och Ravel.
Även om man kanske hade föredragit en full orkester med glittriga stråkar, harpa, lent träblås och skogsromantiska valthorn för all operettig valsmusik är Martin Östergrens arrangemang för kammarensemble en fullt godtagbar och välspelande kompromiss.

sommarnattensleende1
Fotograf: Petra Hellberg
Frida Westerdahl, Peter Gardiner, Andreas Kundler, Sandra Kassman, Pia Johansson, Dan Ekborg, Sonny Wallentin, Christina Högman, Sara Jangfeldt, Marianne Myrsten, Lars Martinsson, Margaretha Dalhamn och Thérèse Andersson i Sommarnattens leende.

sommarnattensleende2
Fotograf: Petra Hellberg
Sonny Wallentin, Christina Högman, Margaretha Dalhamn, Lars Martinsson och Marianne Myrsten i Sommarnattens leende.

En av de fina sångerna från Sommarnattens leende:
Barbra Streisand Send In The Clowns

Läs även andra bloggares åsikter om teater, scen, Stockholm, Stadsteatern, musikal, opera, operett, Ingmar Bergman, Dan Ekborg

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Scen, Stadsteatern, Stockholm, Teater

Nu kanske det lossnar för Voddler – Nytt avtal skall ge bättre film

18 februari, 2010 by Redaktionen

Voddler_v_payoffJag är inte den ende som blev besviken på Voddler. Taskigt utbud och ett minst sagt undermåligt gränssnitt gjorde att det inte blev så många besök för min del.

Det räcker inte att ha en bra idé. Det måste finnas något att se också.

Voddler har skrivit avtal med svenska Sandrews Metronome. En del filmer kommer att vara reklamfinansierade och en del kommer att vara betalfimer.

Eftersom jag saknat Sandrews biografer har jag en viss förhoppning om att det dyker upp en del sevärt tack vare detta. Vi får se vad som bjuds.

TVs PLAY-kanaler visar ju att det går att sända video över nätet på ett vettigt sätt så att det blir njutbart. Skall det bli något av måste det fungera bra för användaren.

Skall i all fall ge Voddler en chans till, tänkte jag.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Voddler, film, video, PLAY-kanaler

Arkiverad under: Scen Taggad som: Play-Kanaler, Scen, Video, Voddler

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 200
  • Sida 201
  • Sida 202
  • Sida 203
  • Sida 204
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in