Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Skeppsholmen

Stockholm Music & Arts: Buffy Sainte-Marie rockade loss – ett tips för Sweden Rock

by

Buffy Sainte-Marie
Stockholm Music & Arts 5 augusti 2012
Betyg: 4

Buffy Sainte-Marie slog igenom under 1960-talet. Ett av spåren på hennes första album – ”It’s My Way” – som släpptes 1964 var Universal Soldier” som blev en hit inte bara med henne utan även med Donovan och Glen Campbell.Hon blev tidigt känd både som artist och för sitt starka engagemang för ursprungsfolk och miljöfrågor. När hon nu äntligen efter så många står på en svensk scen har hon hunnit fylla 71 år. Hon bjuder på en väl blandad spelning med flera riktigt, riktigt ösiga rocklåtar.
Hallå: Sweden Rock Festival: Boka henne till nästa år. Publiken applåderades och applåderade och vill bara ha mer och Buffy fick gå ut på scenen för extranummer två gånger.


Buffy Sainte-Marie spelade på Stockholm Music & Arts med en klassisk rockuppsättning:En gitarrist, en basist och en trummis. Buffy själv på sång och med en keyboard.

Första låten var en countrylåt men sedan var det fullt ös rock på nästa låt och därefter kom en väl av vägd blandning av rock och blues och några protestsånger med mjukare ton. Hon pratade mellan sångerna och berättade om varje låt, men hon höll pratat på en lagom nivå så att spelningen inte tappade tempot. Buffy Sainte-Maire är ett proffs på alla sätt.

Givetvis bjöd hon publiken på sina allra mest kända sånger som ”Soldier Blue”, ”Universal Soldier” och ”Up there we belong” som hon skrev tillsammans med Will Jennings and Jack Nitzsche) sjöngs av Joe Cocker och Jennifer Warnes till filmen En officer och en gentleman.

Jo hon bjöd också på den lite mer sötsliskiga sången ”I’m Gonna Be a Country Girl Again” från 1968 som blev en jättehit i Sverige med Lena Andersson med den svenska titeln ”Är det konstigt att man längtar bort nån gång”.

Buffy Sainte-Marie är imponerande. I sex decennier har hon varit artist och aktivist och det var tydligt att publiken var jättenöjd. Hon fick komma in på scenen två gånger för extranummer och hade hon inte varit tvungen att lämna scenen för att den skulle göras i ordning för nästa artist skulle publiken vilja höra ännu mer av Buffy. Många var dock positivt överraskade att han var så rockig.
Det brukar sägas att Patti Smith (som ju spelade på Stockholm Music & Arts på fredagaskvällen) är punkfarmor. Då borde Buffy Sainte-Marie ha titel rockmormor. Ett tung titel som kanske kan öppna ögonen för människor att sluta med åldersdiskriminering. Det går utmärkt att rocka som sjuttioårig kvinna.

Foto: Lena Dahlström

Tips:
Enn Kokk har i en utförlig recension av ett album skrivit mer om Buffy Sainte-Marie.
Sainte-Marie, Buffy: Soldier Blue – The Best of the Vanguard Years

Fler recensioner från Stockholm Music & Arts
Björk glänser på Skeppsholmen
Laleh är konsekvent i sitt konstnärliga uttryck
Ed Harcourt stod för en stark öppning av lördagen
Elegant Marianne Faithfull intog Skeppsholmen
Antony and the Johnsons gjorde natten magisk

 


Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Stockholm Music & Arts: Ed Harcourt stod för en stark öppning av lördagen

by

Ed Harcourt
Stockholm Music & Arts 4 augusti 2012
Betyg: 4

Publik satt på stenmuren och väntade i stekande sommarsol. Därifrån hade de utsikt över både scenen och vattnet. Skeppsholmen är en härlig plats för en festival. Stockholm Music & Arts är förhoppningsvis på Skeppsholmen för att stanna.

Mitt på ljusa eftermiddagen var Ed Harcourt först ut på stora scenen på lördagen. Ed Harcourt är för mig starkt förknippat med att lyssna på tillsammans med en kopp te medan höstregnet smattrar mot fönsterrutan.

Hur skulle Harcourts vackra gitarrtoner, melankoliska pianoklink och vemodiga sångröst kännas en solig augustilördag mitt på ljusa dagen?

Jag kan konstatera att han stor för en mycket stark öppning av festivalens anda dag. Publiken fyllde på snabbt och när han sjöng en sång helt a cappela, utan assistans av något instrument, fick han kraftiga applåder.

Fast det är klart att när en av hans stora hitlåtar kom: ”Born In The ’70s” , då fick ha igång publiken ännu mer. Då höjdes stämningen ännu ett par steg och publiken klappade takten.

Ellekari från The Tiny
gästade på den underbara balladen ”Loneliness”. Deras röster så fina tillsammans.

Ed Harcourt överraskade dessutom med att avsluta med en rytmisk låt som startade med ett trumintro och sedan hade fullt ös.

Ed Harcourt var en stark öppning på lördagen och han visade sin bredd med både ljuva, vemodiga toner och fullt ös.

Foto: Christian Gustavsson

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Scenkonstfestival startar lördag 14 juli i Stockholm

by

En veckas späckat festivalprogram med scenkonst i alla dess former visas på scenkonstfestivalen Scensommar som startar den 14 juli på Teater Galeasen på Skeppesholmen, i Stockholm.

Från ett pressmeddelande:
Utgångspunkten för festivalen är att skapa en mötesplats för fria scenkonstaktörer utan egna scener. Tillsammans med en etablerad scen som Galeasen vill vi bjuda in grupper att mötas över gränserna och där publiken får möjlighet att ta del av ett blandat och unikt utbud mitt i sommar Stockholm.
Detta är en del i ett arbete med att samordna det fria kulturlivet och att hitta gemensamma mötesplatser.
Några av de medverkande aktörerna är: PUMA Scenkonst, GRUPPEN, Bianca Kronlöf, Den Pedagosiska designbyrån, DJ duon Collabo Queens, Arkeolog8, Ullrika Ellemark, Barry Lubin, Scenkonst Z, Newtimers, Ida Rislöw, Pejay&Fababa, Teater Mutation, med flera.
Scenkonst Z- Scenkonstkolletiv med utgångspunkt att skapa experimenterande och gränsöverskidande scenkonst.

Delar ur programmet:

Bojor
Scenkonst Z:s egna produktion Bojor har premiär den 14 juli kl 20.00 på Teater Galeasen. Bojor är en nyskriven, absurd, tragikomisk föreställning om frihet, jämlikhet och fångenskap.
Måste någon vara fängslad för att en annan ska kunna vara fri? Måste någon vara fattig för att en annan ska kunna vara rik? B och R befinner sig på en
obestämd plats. B sitter fängslad med bojor runt handlederna medan R sitter fri i sin fåtölj och läser dikter. När B försiktigt ber R om en tjänst ställer han omedelbart upp! Som den fria medmänniska han är. Men när frågan uppstår om han kan hjälpa honom fri ur bojorna, tar det stopp för R.

Urpremiär Onsdag 18 juli Zorro – ett standup-teater-performance-äventyr
Scenkonst Z gästar Teater Galeasen och gör en explosiv, drömsk och tragikomisk saga om Zorro. Natten kommer och framtiden gör entré, Zorro blir gammal, glömsk och trött, men kämpar fortfarande för att skipa rättvisa. Zorro hoppar mellan nutid, dåtid och framtid. Han arresteras i ett Europa där maskeringar och huvudbonader ifrågasätts och förbjuds, och börjar istället
fundera på att sluta vara Zorro och börja gå i terapi?
Av och med: Ruben Lopez Musik: Iván Landiez och Ruben Lopez
Scenografi: Emma Mierse Kostym: Sofi Gregersdotter

Mer om festivalen och programmet hittar du här.

Relaterat: Teatermagasinet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Grattis: ni vann biljetter till festivalen ”Yes! Open Air”

by

Två vinnare får två biljetter var till festivalen ”Yes! Open Air” som arrangeras på på Skeppsholmen i Stockholm den 24 augusti. Några av artisterna som kommer då är:
The Streets – UK
T-Pain – US
Petter
PH3
Niklas von Arnold
Simon Emanuel
The Soul Lounge
Yes! Soundsystem + Dj Crona
+ fler artister annonseras i augusti.

Motiveringarna som vinnarna angav för att vinna biljetter löd:

Åh, vill gärna se the Streets igen. Såg honom för några år sedan med ett ex. Skulle gärna byta den något dåliga smaken i munnen mot ett nytt Streetsminne genom att bjuda med min nya fina tjej!

Jag har alltid varit småkär i Mike Skinner sen jag vet inte när och det här kan va sista gången man får se honom live och hur ska jag annars få chansen att ragga lite på honom eller bara få njuta av hans musik som är bäst!

Vinnare är:
Ann Bremberg från Trångsund och Jonas Gustafsson från Stockholm.

Biljetter kommer med posten.

Här är festivalens hemsida och här finns Yes! Open Air på Facebook.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Mary J Blige på Stockholm Jazz och mitt filmklipp därifrån

by

Mary J Blige har en fantastisk röst. Och hon är perfektionist. Det gör att jag misstänker att hon inte är den perfekta liveartisten. Jag gillar flera av hennes låtar på skiva enormt. Men på scen tycker jag att det perfekta gör att det blir aningens stelt. Hon stod för avslutande spelningen på första dagen av Stockholms Jazz-festival onsdag 16 juli på Skeppsholmen. Det var stort att se henne, men ändå något oengagerande.

Det var alldeles proppfullt med folk och jazzfestivalen är väl den trevligaste festivalen som arrangeras i Sverige. Scenerna ligger så vackert på Skeppsholmen och publiken vandrar omkring med utsikt över vatten överallt och båtarnas mastar sticker upp och vågorna kluckar. Solen glittrade dessutom extra över vattnet under dagen. Trots att det är mycket folk där på festivalen finns det ett bra utbud av mat och dryck och det finns bra tillgång till toaletter. Att jämföra med exempelvis WTAI, Where the action is, där du måste köa i över en timme för att köpa mat.

Jag hade sett fram emot att se Mary J Blige. Och det hade många med mig, tror jag. Från första ton från Mary började massor av tjejer som stod i närheten av mig att dansa med och sjunga. Och javisst, hon är duktig. Men lite fattas för att det skulle bli perfekt, och det tror jag absurt nog beror på att hon är perfektionist.

Eller så var det att jag fortfarande hade känslan kvar från spelningen före på Skeppsholmens stora scen. Då hade nämligen Tower of Power spelat så det inte fanns en enda som kunde stå still i publiken. Där kan man tala om publikkontakt. Men det ska jag skriva om i en egen post.

Ett litet minus med Mary J Bliges spelning var mellansnacket som var lite för mycket av typen amerikansk filosofi som går ut på att tro på sig själv. Viktiga saker ”Om du vill färga håret vitt, grönt, svart – vad som helst, du duger” – kanske. Men det funkar inte på scen.

DN:s recensent var lyrisk över Mary J Bliges spelning:

Men Mary J Blige är tveklöst Stockholms jazzfestivals stora fynd i år. Inte bara för att hon är den typ av artist som självklart sprider stjärnglans
omkring sig, utan också för att hennes repertoar alltsomoftast tar soulvägen
in i de harmonier som odlats i jazzvärlden. Det gör henne till en naturlig generationsöverskridare, något som också märks i publiken.

Relaterat: Artikel om Mary J Blige i DN

Svenskans recension ger högt betyg.

Här ett litet filmklipp från Mary J Bliges spelning på Stockholm Jazz.