Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Ronneby folkteater

I Ronneby finns i sommar möjligheten att åka tillbaka i tiden till Ronneby anno 1564

by

Vad händer här? När borgmästare Hoffman samtalar med några av Ronnebyborna, är det några orostecken på gång?

Nej, inget kan ju rubba idyllen i det rika och välmående Ronneby när vi trätt in i sommaren 1564. Eller? (Foto: Martin Moberg, Kulturbloggen)

Betyg: 4

Föreställning

Tisdagar kl. 18.00, vandringen utgår från Ronneby torg

Premiär 20 juni. Spelas även 27 juni, 11, 18, 25 juli, 1, 8, 15 augusti

Arrangör: Ronneby Folkteater

Tisdagskväll i Ronneby på slaget 18 samlades vi dryga 15-talet personer, för att under en dryg timme, få vara med om en dramatiserad stadsvandring anno 1564. En form av tidsresa i grupp skulle man kunna säga, det som rent fysikaliskt är i det närmaste helt omöjligt blir möjligt när Ronneby Folkteater under denna sommar under i stort sett varje tisdagskväll bjuder på en spännande historisk vandring från ca 1200-talet (för att få det historiska sammanhanget klart för oss) till 1564. Och vad som kom att utspela sig då när en hel medeltida dansk stad, ovetandes om det som komma skall, möter oss.

Stadsvandringen leddes av en erfaren och påläst guide, man får möjlighet att interagera med det som händer och det förhöjer upplevelsen av det vi fick vara med om. I de dramatiserade inslagen fick vi under kvällen möta invånare i tidstypisk klädsel i den välmående och rika staden Ronneby på sommaren före blodbadet 1564. Norrut ligger nämligen det svenska Småland (specifikt Värend, dagens Växjö) vars bönder kör ner sina skinn och sin boskap och i gengäld köper de sill från Östersjön – alltsammans inryms i det som benämns som Värendshandeln. En handel som inte föll ett antal svenska kungar i smaken, p g a bortfall av tullinkomster mm för Sverige.

Söderut ligger nämligen Östersjön, havet med både sillen och – på andra sidan – ligger de tyska handelsstäderna, som gärna köper oxar och garvat skinn. Det som ger Ronneby ett rejält inflöde med tull mm och staden blomstrar inga problem synes heller när vi, uppe i Bergslagen, fick stifta bekantskap med borgmästare Henrik Hoffman, Mogens Skinnare och dennes hustru Citze och flera andra Ronnebybor från då det begav sig. Men vid horisonten tornar orosmolnen upp sig, det sägs att den svenske kungen befinner sig i Kalmar. Rekommenderar att du tar dig till Ronneby, tisdag kväll i sommar, fram till den 15 augusti, för en spännande historisk vandring i Ronneby 1564.

Debatt: Vill Ronneby kommun ha teater & revykonsten kvar?

by

(Ulf Fembro, som fram tills nu varit konstnärlig ledare på Ronneby Folkteater, är mycket kritisk till Ronneby kommuns agerande gentemot Folkteatern – skärmdump: Martin Moberg, Kulturbloggen)

Ja, den tillspetsade frågan kan man ställa efter att ha tagit del av nyhetsrapporteringen om Ronneby kommuns agerande gentemot Ronneby Folkteater och då specifikt det kommunala verksamhetsbidrag som Folkteatern får årligen. För se, Folkteatern får inte använda delar av detta årliga anslag från kommunen till att avlöna den personal som behövs för att driva verksamheten och därmed sätta upp t ex nyårsrevyer, sommarteaterföreställningar och erbjuda direktsända operaföreställningar via webben från bl a Kungliga Operan i Stockholm.

Och konsekvenserna av den minst sagt njugga inställningen från den eniga Teknik- Fritid- och Kulturnämnden (TFK), resulterar nu i att fem fast anställda får gå och drygt 30-tal frilansande kulturarbetare, från främst Blekinge län, blir av med delar av sin försörjning. Hur tänker nämndsordföranden Anders Bromée (M), som är ytterst ansvarig för nämnden och beslutet? Vill Ronneby kommun ha kvar en spirande teater- och revykonst i Ronneby eller vill man det inte? Uppenbart är det sistnämnda – trist i sådana fall när Ronneby definitivt kan bättre än så här.

Musikalrecension: ”Fiskaren och Gud” ett imponerande musikalbygge

by

Betyg: 5

Premiär: 2 april 2022

Manuskript och regi: Ulf Fembro

Musik: Fritz Fembro och John Fembro

Scenografi: Marie Robertsson

Koreograf: Lena Torshall

Kostymör/Attributör: Ann-Charlotte Lundgren

Teknikansvarig: Per-Åke ”Burra” Olsson

Kapellmästare: Mattias Johansson

Violinist: Lena Dolgova

Trummor:Jon Lindqvist

Bas: Martin Holmér 

Exekutiv Producent: Håkan Robertsson

Affischbild: Johanna Månsson, Ronneby folkteater

Ulf Fembros musikal med handling som utspelar sig på en påhittad ö i Blekinge skärgård hade premiär i lördags kväll 2 april på Ronneby folkteaters scen och musikalen fick ovationer av en engagerad publik, som nu åter kan gå och se musikalproduktioner utan att behöva tänka på covidrestriktioner på publikstorlek mm. Föreställningen är både kraftfull och lättillgänglig, fantasirik och icke att förglömma full av igenkänning. Det är inte var dag, som en helt nyskriven musikal uppförs och har premiär på en teaterscen i Blekinge och framförallt inte en musikal med så tydlig koppling till Blekinge. Hur är då handlingen och dess tema?

Det är en välskriven musikal med bra historia om än att den utspelar sig på en fiktiv ö. Det är snarare en fördel. Historien är om folket och överheten, religion och magi och kanske mest centralt vikten av att säga ifrån när grymheten och tyrannin vill bestämma över allt och alla. Vi i publiken togs med till en påhittad ö någonstans i Blekinges skärgård, där de boende lever sina liv som de själva finner bäst. Men det ändras direkt när överheten tycker att det ska byggas en kyrka på ön vilken de boende naturligtvis får betala hela notan för. Konsekvenserna blir att fattigdomen breder ut sig och fiskaren Järn (Jens U Nilsson) tvingas till stort risktagande vilket under en stormnatt slutar med både hustruns och sonens bortgång.

Och just det är den dramatiska brytpunkten i Fembros musikal, mer än så tänker jag inte berätta det hade varit spoileralert om något. Dock kan jag säga att Jens U Nilssons rolltolkning av Järn i både glädje och sorg är mycket övertygande och sången är mycket bra. Ensemblen är en blandning av både proffs och amatörer, men det tänker man inte på där man sitter i publiken. Helheten är tipptopp, regissören har helt enkelt lyckats få ut det bästa ur varenda en av skådespelarna på scen. Och i kombination med en bra handling, musik, scenografi och koreografi kan inte betyget bli annat än det högsta i skalan 1 till 5. Jo, en liten spolier kan jag avslutningsvis ge, ondskan besegras och kärleken triumferar. Föreställningen spelas den 9, 10, 23 och 24 april. Gå och se den!

Mello! – publiksuccé!

by

(Hela ensemblen sjunger, till stående ovationer från publiken, ABBA:s ”Waterloo” som vann ESC i Brighton, 1974 – foto: Martin Moberg, Kulturbloggen)

Denna lördagkväll är det final i den svenska Melodifestivalen, och senare i mitten på maj är det tänkt att Eurovision Song Contest (ESC) ska hållas i Rotterdam, Nederländerna. Men man behöver nödvändigtvis inte bege sig vare till Stockholm eller Rotterdam för att få uppleva musikalisk glädje i sann melloanda och det med liveband som numera fattas i mellosammanhang.

Det räcker faktiskt att som undertecknad gjorde idag på eftermiddagen, tillsammans med ett drygt 100-tal andra sätta sig till rätta i Ronneby folkteater och där få se och lyssna till elever som går på Ronneby Kulturskola. För de bjöd med bravur, ackompanjerat av en orkester på scen, på det bästa och värsta från Melodifestivalen och Eurovision.

Det var både hits och floppar svenska och andra länders bidrag från både då och nu vi fick se och höra. Det framfördes musikaliska nummer på såväl spanska (Eres tú) som portugisiska och så vi fick se finska monstermasker på scen till de mycket välbekanta tonerna av Lordis ESC-bidrag från 2006. Kulturskolans hyllning till melodifestivalen har redan blivit en publiksuccé.

Gårdagens föreställning blev slutsåld, fick jag veta av Ronneby Kulturskola, eftermiddagens nästintill bara enstaka platser var lediga och kvällens är också den slutsåld. Och när man sitter där, taktfast med hela publiken applåderande till refrängerna i ”Satellit”, ”Guld och gröna skogar”, ”Håll om mig”, ”Hard Rock Hallelujah” och sist men inte minst ”Waterloo” så förstår jag varför. SVT borde ta kontakt med Ronneby Kulturskola för så här ska Mello vara.

10-års jubileum ”Gräddfil” nyårsrevy med extra allt

by

Gruppbildsproblematik uppstår när tre klasskamrater möts igen i Ronneby efter 30 år. Mia Österhof, Carina Ringtun och Malin Holm. (Foto: Martin Moberg, Kulturbloggen)

Nyårsrevy: ”Gräddfil”

Spelas 31 december, 4 januari, 5 januari och alla fredagar och lördagar i januari.

Revyskådespelare: Mia Österhof, Carina Ringtun, Noura Alchaer, Malin Holm, Efraim Laksman, Håkan Robertsson, Kseniya Ani, Sandra Penzo.

Revyorkestern: Henrik Ström, kapellmästare (klaviatur), Lena Dolgova (violin), Stefan Nordmark (gitarr), Peter Nordmark (bas), Pär Johnsson (slagverk)

Manusförfattare: Pia Redin, Urban Jönsson, Håkan Robertsson, Efraim Laksman, Vilgot Axelsson, Mikael Kahl m fl

Regissör/Exekutiv producent: Håkan Robertsson

Under tio års tid har Ronneby folkteater satt upp nyårsrevyer på Gamla teatern i Ronneby med föregående års nyhetshändelser med mera som inspiration, alltifrån det som har hänt i Ronneby till det som varit högaktuellt nationellt och internationellt.

Detta gjort med underfundiga och klockrena texter, kombinerat med musik och dans av revyskådespelarna på scen som gör att munnen har fått le brett flera gånger ja den har fått skratta flera gånger också. Så hur skulle det bli i år, tio års jubileum dessutom och det efter ett år med en hel del händelser som satt avtryck i nyhetsflödet.

Jodå, vi skulle inte bli besvikna ty manusförfattarna gjorde det igen när de tog sig an både de lokala och globala ämnen som dominerat fjolårets nyhetsagenda. Vassa och samhällssatiriska texter som revyskådespelarna ackompanjerat av revyorkestern framförde till publikens gillande det hela gjort med glimten i ögat.

Revyn består i 32 stycken nummer, det vi drygt 50-talet i publiken under trettonafton fick se tog upp bl a miljö och klimatfrågan, vår alltmer uppkopplade tillvaro med appar och smarta telefoner. Och den klassiska baletten ”Svansjön” (bästa numret) som handlade om kommunledningens dyra konferensresor, nedläggningen av kulturskolan i Ronneby – alltsammans uppdelat i två akter. Första akten lite lugnare, för att i den andra öka tempot framemot finalnumren.

Finalnumren som i år var två stycken, varav det sista var ett extranummer (bra där!) Alltsammans inramat med glittrande discodans á la 70-tal det vart stående ovationer när väl revyskådespelarna tackade publiken efter att sista numrets musik klingat av. Ronneby folkteaters revyskådespelare hade gjort det igen, ja glada amatörer som bjöd på en nyårsrevy med extra allt detta jubileums år.

En sjuk moder jord besöker läkaren. Mia Österhof och Malin Holm (foto: Martin Moberg, Kulturbloggen)