noveller

Titel: Tiden, Om himlen smälter, Innan allt har blommat ut, Migrän
Författare: Maria Küchen, Hassan Loo Sattarvandi, Inger Frimansson, Arne Dahl
Förlag: Novellix
Utgivna: 201206
Omslag: Teresa & David
ISBN: 978-91-86847-48-7, 978-91-86847-49-4, 978-91-86847-46-3, 978-91-86847-47-0

Förlaget Novellix har specialiserat sig på att publicera noveller styckevis för den stressade nutidsmänniskan, ungefär trettio sidor som ryms i handväskan. De fyra novellerna som kom i juni är riktigt färgglada praliner. Det är grafiskt 50–60-tal och det kanske aptitligaste omslaget är Maria Küchens novell Tiden i orange, gult och rosa. Tiden är också den berättelse som jag tycker är den mest djuplodande. Här får vi möta Håkan och hans tankar om livet och hur det blev. Det är en inre monolog där glimtar ur Håkans vardagsliv varvas med det förflutna medan han sitter i korgstolen ute på landet. Håkan bär på en skuld.

Om himlen smälter av Hassan Loo Sattarvandi skrevs ursprungligen för Sveriges Radio och sändes i april. Det är en välskriven novell om den unge mannen Caspian. Den berättar om Caspians kärlekshistoria, men även om författaren Claude Gustave Rouxiére som sitter i skyttegraven och drömmer om sin älskade. Om himlens smälter handlar om krig och kärlek och om en far som flytt sitt hemland. En intressant, men något rörig novell.

Inger Frimanssons Innan allt har blommat ut är däremot en okomplicerad och ganska ytlig historia. Huvudpersonen Claire åker till Thailand med sin syster Barbara. Claire är skild, men har en gift älskare. Systern Barbara är också otrogen. Titeln syftar antagligen på Claires utseende och hennes förmåga att fortfarande kunna attrahera män.

Migrän av Arne Dahl är till synes en kriminalhistoria – berättad av en person som har en migränattack. Ett rån utförs och det hela är väldigt expressivt. Det skjuts, exploderar, blixtrar och pumpar. Men denna historia lämnar mig ändå likgiltig även om idén med en berättare som har migrän (och hur detta påverkar språket) var underhållande.

Sammanfattningsvis: dessa litterära karameller är fint formgivna och erbjuder en stunds förströelse i hängmattan.

Text: Ulrika Bergman

Titel: Samarbete med fluga
Författare: Lydia Davis
Förlag: Sekwa
Utgiven: 201205
Översättning: Malin Bylund Westfelt
ISBN: 978-91-86480-30-1

Hur kan egentligen en novell se ut? Det frågar jag mig när jag läser Lydia Davis berättelser som ibland bara består av två rader, liksom i titelnovellen Samarbete med fluga och som ibland växer ut till en drygt trettio sidor lång undersökning av Mrs D och alla hennes hembiträden. För att inte tala om ”Vi saknar dig: En studie av krya på dig – brev från en fjärdeklass” – en lång språklig, sociologisk studie av skolbarnens brev till en sjuk klasskamrat.

Lydia Davis talar om sina berättelser som noveller. Fast nog vill man gärna se de kortare texterna som prosadikter eller aforismer, filosofiska betraktelser som ofta avslutas med en knorr.
Sa jag berättelse? Det här är inte berättelser i vanlig mening. Berättelserna berättar inte en berättelse direkt..(nu börjar jag låta som Davis herself). Här byggs inte upp någon fiktiv illusion. Författaren är inte intresserad av att berätta en historia från början till slut, med dramatiska höjdpunkter, relationer mellan karaktärerna etc. Lydia Davis främsta arbetsredskap är språket och formen, så är hon också översättare och har översatt både Proust och Flaubert.
Man brukar säga att Lydia Davis är en ”författares författare”.

Tillvaron är absurd och inte utan humoristiska poänger, verkar denna författare vilja tala om för oss. Och kanske är det främst det mänskliga beteendet som är absurt och komiskt. Davis har nämnt Beckett som en influens, men jag kan inte låta bli att tänka på Kafka när jag läser hennes noveller. En av novellerna i ”Samarbete med fluga” har faktiskt Kafka som huvudperson. ”I Kafka lagar middag” har K ångest (naturligtvis..) över vad han ska bjuda sin älskade Milena på. Ska han endast kunna åstadkomma potatissallad! Antagligen skulle röbetssallad vara bättre funderar K vidare. En skalbagge som trillat på rygg, liksom i Kafkas berömda novell , finns också med här. Överhuvudtaget förekommer mycket insekter i Davis noveller, ofta flugor. ”I Kafka lagar middag” finns mängder av djur och insekter. Närmare bestämt: 1 ödla, 1 björn, 1 skalbagge, 1 fjäril, 1 mullvad, 1 trollslända, 1 kolibri, 1 mus, sniglar, ekorrar, getter och en svan. Djuren och insekterna används för att ”förklara” mänskliga känslor och beteenden som t.ex:
”hennes vänlighet var lika påtaglig som en flugas surrande på en lindblomskvist” (sid 25)

Blev ni något klokare av det? Nä, liknelsen får en absurd och komisk effekt.
Fast ibland sätter Davis fingret på något specifikt mänskligt och uttrycker detta på ett utsökt vis.

Som Kafka säger:
”Jag är smutsig – det är därför jag alltid skriker om renhet. Ingen sjunger så rent som de som befinner sig i det djupaste helvetet – man tror man hör änglar sjunga, men det är de andras sång” (sid 28).

Detta är underbar klokskap. Som sagt, jag har haft roligt i Lydia Davis sällskap samtidigt som jag undrat om huvudpersonerna har någon form av neurologisk diagnos. Jag tror faktiskt att Kafka dragit på munnen om han hade läst Lydia Davis noveller.

Text: Ulrika Bergman