• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Journalistik

Hellre en kloak som lyssnar …

14 november, 2008 by Rosemari Södergren


Jag är borta i tre dagar, eller ja inte ens bortrest utan fullt sysselsatt med andra saker än att ha koll på bloggvärlden och nyhetsflödena och när jag nu har tid att kolla läget, ja då pågår en högintressant diskussion, som bara poppat upp.

Bo Rothstein är professor i statsvetenskap. Han skulle kunna vara bloggare med tanke på hans sätt att utrycka sig. Inte vilken bloggare som helst utan den där sorten som vi i bloggvärlden kallar troll. Eller kanske inte riktigt troll, men bra nära gränsen. Han kallar bloggvärlden för kloak. Så här uttrycker han sig i Göteborgs-Posten:

Debatt- och insändarredaktörer har fram tills nu fungerat som en slags dörrvakter och följande etablerad pressetik förhindrat den förslumning av det offentliga samtalet som nu sker i bloggosfären. Nu är spärrarna borta och att titta in i denna sfär är som att öppna locket till en kloakbrunn.

Den som varit aktiv på nätet en längre tid vet vad troll är. De går till exempel inte att diskutera med. De är envägskommunikatörer. Elaka och använder förnedrande uttyck mot medmänniskor på nätet.

Det är ju just vad denna professor gör. Kallar oss för kloak.

Nå, till själva saken: Har redaktionerna skött sin uppgift som dörrvaktare? Har de släppt in alla samhällsklasser in till debatten i medier? Har alla grupper kommit till tals?

Knappast. Redaktionerna måste gå runt ekonomiskt och väljer att göra det genom att sälja på nöjesjournalistik, på snabba, korta nyheter. De traditionella medierna har ingen uthållighet, de håller inte fast i någon fråga. Medierna svek i FRA-frågan, de rapporterade bara när det var som mest nyhetsmässigt, sedan släpper de frågorna.

Debattsidorna på redaktionerna styrs med järnhand, det är bara en liten grupp som har tillgång dit.

Det var förresten rätt länge sedan de traditionella medierna, gammelmedia, var ett verktyg för demokratin eller någon granskande makt. Det finns en liten, liten elitgrupp inom journalistkåren som får granska makten och som har inflytande över sin arbetssituation. Nittiofem procent av journalistkåren är redaktionsslavar, som bara lyder order från chefen. Det är tyvärr sant. Jag har nyligen gjort en resa på ett år på en av de stora dagstidningarnas redaktioner och kan konstatera att journalisterna idag har ännu mindre möjlighet att styra vad som ska rapporteras om än för tjugo år sedan då jag började jobba som journalist. En liten grupp chefer styr allt.

Så kom inte och säg att gammelmedier står för demokrati.

Dessutom är anställningsförhållandena inom journalistbranschen så dåliga att det inte heller främjar någon granskade eller skapande journalistik. En stor grupp medarbetare är vikarier och om de skulle kräva något skulle de inte bli långvariga på redaktionen. Det är nästan så man kan misstänka att det ligger i de mäktiga ägarnas intresse att ha sådana anställningsförhållanden att de stryper journalisternas granskande roll.

Och om man ser på hur redaktionerna är fördelade könsmässigt är majoriteten av de anställda på stockholmsredaktionerna män och bland de nyanställda män i 30-årsåldern.

DN.se fick ju förresten pris av Internetworld som bästa mediesajt. Och det rapporterade tidningen givetvis stolt om, men med en bluffbild. De hade ställt redaktionen enda kvinnor längst fram på bilden så det såg ut som om det finns många kvinnor där. Fast bakom, nästan alla andra bakom kvinnorna där framme är män.

Nej, det var länge sedan de traditionella medierna stod för demokratiska värden eller var en granskande makt. De är företag i nyhetsurval och i många fall nöjesförmedlare.

Dels kommer majoriteten av människor inte till tals i gammelmedia. Många människor upplever att deras verklighet rapporteras det inte om. Ett annat problem är att av de många som utbildar sig inom medier är det bara ett fåtal som får jobb inom medier. Av denna lilla grupp som får jobb är det bara någon procent som ens har något inflytande på vad som ska tas upp och raporteras om.

Sociala medier, som bloggar och mikrobloggar, ger människor, vem som helst, en unik möjlighet att delta i debatten. Sociala medier handlar om interaktivitet, handlar om kommunikation, att vi lyssnar på varandra, diskuterar. Det är som med gammelmedia som är en megafon eller högtalare som bara för ut en syn på saken. De traditionella mediernas reportrar försöker sig på att använda bloggverktyg ibland, de tror att de bloggar. Men då är det ändå med samma gamla inställning: de vräker ur sig sina ideer men deltar inte i någon debatt och diskussion på nätet, de länkar inte till andra, svara inte på kommentarer.

Att det sedan finns bloggare som skriver illa, som uttrycker sig illa och som kan skriva om trams: tja, livet är fullt av sådant och de som är mest tramsiga är ofta gammelmedias redaktionsmedlemmar när de leker bloggare. Javisst, det finns elaka människor inom bloggvärlden. Det finns elaka människor överallt, i kyrkan också. Det ändrar inte på ett faktum: sociala medier ger alla en möjlighet att delta i debatten, en möjlighet som de stängts ute från av gammelmedier som styrs av en liten elit av redaktionschefer.

Många bloggar har tagit upp professorns angrepp på bloggvärlden:

Same Same but Different:

Bloggarna kommer att vara viktiga opinionsinstrument. Framförallt är det viktigt att inte glömma att bloggen endast är en kanal. Att döma ut kanalen utifrån att den är fri, enkel och tillgänglig är att fortsätta att förhindra en breddning av demokratin. Det är att fortsätta att förklara att det finns en hierarki när det gäller åsikter: de som är pöbelns och som inte bör komma ut och de som är rätta och har tillgång till kanalerna. Sociala medier vänder upp och ner på det synsättet. Opinionsarbetet sker nu vid ett digitalt köksbord, vid ett kaffebord som inte är rumsligt begränsat. Precis som när det gäller i annan social interaktion kommer avarterna att frysas ut, bli ointressanta desto mer formatet och kanalen blir accepterad. Rothstein borde snarare omfamna det för att på så sätt skapa en större acceptans och därmed ta udden av de som missköter sig.

En vanlig Svensson 1, En vanlig Svensson 2, The Real Mymlan, Pasteys Plats, Biology & Politics, Ulf Bjereld och Martin Jönsson (för övrigt ett undantag bland gammelmedias bloggare som faktiskt länkar till andra).


Andra bloggar om: journalistik, medier, statsvetenskap, Rothstein, kloak, troll, professor, demokrati, journalister

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: Journalistik, Medier

Skattjakt i London, eller terroristjakt – men vem tror på Robinson längre?

10 november, 2008 by Rosemari Södergren

På fredag blir det skattjakt på dyrbara tavlor i London. Den brittiske konstnären Adam Neate får hyggligt betalt för sina verk, upp emot en halv miljon kronor styck. På fredag ska han skänka bort tusen tavlor genom att ställa dem på olika plaster i London.

Den brittiska tidningen Independent berättar om 30-årige Adam Neate som började som gatukonstnär men vars konst idag säljs i de fina gallerierna. Nu vill han ge konsten tillbaka till gatorna.

Frågan är förstås hur länge konsten får vara kvar på gatorna.

Här ett klipp på YouTube när han gör bilder.

Minns ni dokusåpan Robinson?
Tror du på att den kommer att locka tittare när den nu återupplivas eller är det med konstgjort andning?
Aftonbladet:

Linda Isacsson byter från ”Bonde söker fru” till en annan TV4-satsning och blir programledare för nya ”Expedition:Robinson” nästa år.
– Det känns såklart väldigt bra. ”Robinson” är en tv-klassiker, dokusåpornas dokusåpa och den första – och största dokusåpan som sänts. Konceptet passar också mig perfekt, äventyr och överlevnad i vildmarken i kombination med det sociala spelet.

För min del tror jag det inte räcker att förnya programmet genom att ge det en kvinna som programledare. Programmet känns som en gammal programidé. Ja ni vet: Been there, done that.

Vem försöker AB skrämma?
Ja kvällens bottennapp bland löpsedlar står väl Aftonbladet för:
Ny terrorvåg ska överträffa 11 september

Överträffa? Lite fel ordval väl? Överträffa, som om det var något positivt.
Fast det är inte ordvalet jag vänder mig emot utan den skräck som nu ska spridas. Nog för att det finns galningar som kan planera terrordåd och det finns vilsna själar som kan värvas dit – men hur mycket substans finns det till denna artikel? Hur källkritisk har AB varit?

Enligt en arabisk dagstidning publicerad i London kommer den att ”vida överträffa” elfte september.
Tidningen, Al-Quds Al-Arabi, skriver att terroristorganisationen befinner sig i en ”positiv fas”. Runt om i världen förstärks träningsläger vars medlemmar ska delta i nästa våg av attacker mot väst.
Abdel al-Bari Atwan, ansvarig utgivare av tidningen, gjorde 1996 den intervju med bin Ladin som sägs vara al-Qaida-ledarens sista. Personen som nu citeras beskrivs vara ”väldigt nära” knuten till organisationens förgreningar i Jemen. Det skriver australiensiska The Age.

”Väldigt nära”?

Fast det inget mer väsentligt att placera överst på sajten ikväll, inget som på något sätt är mer viktigt eller mer intressant?

Det får mig, inte direkt osökt, att tänka på en artikel i Svenska Dagbladet, där Mohamed Omar, chefredaktör för tidskriften Minaret varnar:

al-Qaida har sina rötter i wahhabismen, som har format Bin Ladens tänkande. Wahhabismens mål är att bli det enda legitima språkröret för islam i Sverige och genom hot, våld, infiltration och propaganda undanröja andra former av islam.

Det är förstås ett exempel på hur blivande terrorister värvas och hur arbetet går till. Det är bra att varningarna nu kommer från muslimer, för ska den islamistiska terrorismen motarbetas görs det bäst genom att det inte finns någon grogrund i muslimska grupp.

Jag tycker att de här tre ämnena som kan synas spreta åt tre olika håll tillsammans säger något. En man, en konstnär, inser att det finns värden som är viktigare än miljontals kronor.

Om fler gjorde det skulle världen bli bättre.

Men dokusåpor som Robinson gör inte världen bättre.

——
Tillbaka till det positiva: Här är konstnären Adam Neate:

Adam Neate i London:

Relaterat:
Dagens Nyheter om tavlorna i London
SVD: Islamistisk sekt hjärntvättar barn

Andra bloggar om: konst, terrorism, kvällstidningar, medier, källkritik, journalistik, Adam Neate

Arkiverad under: Scen Taggad som: Journalistik, källkritik, Konst, kvällstidningar, Medier, terrorism

Fängslade Författares Dag

7 november, 2008 by Rosemari Södergren

Svenska PEN-klubben bjuder in till ”Fängslade Författares Dag” med fokus på Latinamerika.

Datum:
lördag 15 november 2008 kl. 19.00
På FORUM Sigtunagatan 14

Ur inbjudan:

FÄNGSLADE ORD
Fokus på Latinamerika i en litterär, dramatisk, musikalisk och
koreografisk helaftonsföreställning bortom all censur för fängslade författare.

läser
Torbjörn Elensky Ulf Eriksson Kjell Espmark
Anna Hallberg Mara Lee Malte Persson
Göran Sonnevi Ana Valdés med flera

Den mexikanska författaren och journalisten
Lydia Cacho
som under kvällen på FORUM tilldelas årets Tucholskypris,
medverkar med egna specialskrivna texter.

Skådespelaren Reine Brynolfsson framför
specialskriven text av JMG Le Clézio

Virpi Pahkinen dans/koreografi ur Morpho Z
tonsättare: Luis Hernan Cortés Maya

ev. en scen ur Bernardas hus av Lorca
med ensemblen från Dramatens uppsättning

musik
BACHIANAS BRASILEIRAS NR 5 för sopran och 8 violonceller
av Heitor Villa-Lobos
ur MISA CRIOLLA av Ariel Ramírez
GRAN TANGO av Astor Piazzolla

Jeanette Köhn sopran Rolando Pomo tenor
Daniel Blendulf Johannes Rostamo
Jan-Erik Gustafsson Kati Raitinen violoncell
Björn Lundén kontrabas
Terés Löf Jonas Pomo piano
Carlos Madrid slagverk
med många fler

Internationella dagen för fängslade författare högtidlighålls varje år
den 15 november sedan 1980 med manifestationer runt om i hela världen
för att värna om yttrandefriheten och protestera mot den fria tankens förtryckare.

I år riktar Svenska PEN i samarbete med FORUM uppmärksamheten på Latinamerika.
Författare, från Sverige såväl som andra delar av världen, musiker, skådespelare
och dansare sluter upp i solidaritet med alla de poeter, författare och journalister
som med våld hindras från att göra sin egen röst hörd.
Plats: FORUM Sigtunagatan 14, Stockholm

Andra bloggar om: yttrandefrihet, journalistik, medier

Arkiverad under: Scen Taggad som: Journalistik, Medier

Suck, att samla andras videoklipp är nydanande journalistik och kan ge Fredrik Strage journalistpriset

30 oktober, 2008 by Rosemari Södergren

Linda Skugges blogg var nominerad som nydanande inom journalistiken och nu i år är det Strages YouTubesamling som räcker för att bli nominerad till journalistpriset.

Dagens Nyheter är stolta förstås över nomineringen:

I kategorin Årets Förnyare finns följande nomineringar: Ingvar Näslund (publisher på Västerbottens-Kurirens sajt vk.se som med moderna medel vitaliserat lokaljournalistiken), Eva Landahl (SVT:s chef för samhällsprogrammen och Aktuelltredaktionen som i år öppnats för allmänheten via ”Öppen redaktion” på svt.se) och alltså Fredrik Strage (mannen bakom uppmärksammade och uppskattade ”Youtubiana” i DN På Stan).

Jag får hoppas att nomineringen inte kommer på grund av hans samling av YouTube-klipp.

För det finns många som liksom jag bloggar och är journalister samtidigt – och som använder YouTube och Bambuser för att skapa eget material. Där är i så fall sorgligt att de som sitter i positionen för att nominera till journalistpriset vågar titta utanför egna dörren.

För övrigt om nomineringarna:

Årets Avslöjande kan komma att tilldelas någon av dessa nominerade: Magnus Svenungson & Pelle Westman (vars grävjobb ”Not my business” avslöjade hamburgerrestaurangers städares usla villkor i ”Uppdrag Granskning” på SVT), Anna Jaktén & Bo Göran Bodin & Sanna Klinghoffer (för deras reportageserie ”I statens förvar – om dödsfall på svenska häkten” i SR:s Dagens Eko och Kaliber) eller Jens Mikkelsen & Johan Wessman, (avslöjade skandaler inom HSB Skåne i Sydsvenskans artikelserie ”HSB:s gräddfil”).

Andra bloggar om: journalistik, Fredrik Strage, YouTube, Bambuser

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: Journalistik, Medier

Låt kulturjournalisterna sköta sportredaktionen

27 oktober, 2008 by Rosemari Södergren

Ingen skulle nominera en poet till Fotbollförbundet, skriver Åsa Linderborg på Aftonbladet Kultur:

Det är många som har åsikter om vad kulturjournalistiken ska vara. Starka röster kräver att den ska ”breddas och bli mer lättillgänglig”. Så talar man aldrig om till exempel sport- eller ekonomijournalistik. Sånt ska självklart skrivas av experter för en initierad publik.

Jo, det finns lika många åsikter om vad kultur är som människor, tror jag.

Eftersom jag har erfarenhet av båda områden dristar jag mig att säga att sportjournalistik är en slags kulturjournalistik. Sport är en slags kultur. Fast hur genomkommersialiserad som helst idag. Och det är väl vad många skulle vilja att kulturjournalistiken blev också. Till exempel är det vad de politiker säger, som vill att kulturen ska till hundra procent var självförsörjande.

Kultur är allt människor skapar, men ord, med bilder, med teater, med sport, med mat, med hus, med form …

När människor vill säga något.

När kulturen är som bäst är den också miljoner gånger mer påverkande än något annat. Genom kultur får vi leva oss in i olika sätt att leva. Genom kultur kan vi få vidgade vyer, se saker ur nya synvinklar.

Som en vän till mig som är författare säger: Det är så enormt att få vara författare: jag kan vara med om så mycket, genom de personer var liv jag skildrar lever jag så många olika liv.

Jag skulle kunna skriva hur långt som helst kring detta ämne, men det får bli en annan dag. Nu är jag trött och ska ägna mig åt nöjeskultur ett tag på envägskanalen tv.

Åter till sportjournalistiken, så har den väl misslyckats med att vara den form av kulturjournalistik den skulle kunna vara. Den är inte heller särskilt granskande. Som mest dristar sig dessa herrar (för trots att sportredaktionerna säger sig vilja anställa kvinnor domineras sportjournalistiken av män, oftast i 30-årsåldern) att jaga uppgifter om vilken spelare som ska värvas till vilket lag. Där tävlar redaktionerna att vara först.

Men frågor om vad sporten har för roll i samhället, när ställs den på en sportredaktion?

Kulturjournalistiken däremot domineras inte av någon kategori tror jag. Men den utväxt från kulturjournalistiken som kallas nöjesjournalistik domineras av människor under 30 år.

Jag tycker det skulle vara oerhört spännande om dessa grupper fick byta plats ett par månader. Låt kulturjournalisterna sköta sport- och nöjesbevakningen en period. Och låt sport- och nöjesjournalisterna göra kulturbevakningen ett tag. Det skulle vara väldigt spännande att se hur det blev – och vad dessa grupper kan lära sig av varandras sätt att tackla sitt uppdrag.

Och varför inte gå ett steg till: låt bloggare sköta redaktionerna en period – och försök låta journalisterna blogga på riktigt. Ja, blogga på riktigt och inte bara posta inlägg på den där envägs-kanals-journalistikens variant av bloggande som journalister oftast pysslar med idag när de säger sig blogga.

Andra bloggar om: journalistik, medier, kulturjournalistik, sportjournalistik, Åsa Linderborg

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: Journalistik, Kulturjournalistik, Medier

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Sida 19
  • Sida 20
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Supergirl

Supergirl Betyg 2 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Supergirl

Filmrecension: The Death Of Robin Hood

The Death Of Robin Hood Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Death Of Robin Hood

Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

Historien om partierna Betyg 3 Premiär … Läs mer om Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

En midsommarnattsdröm av William … Läs mer om En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Toy Story 5 Betyg 5 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Det finns konserter där publiken sjunger … Läs mer om Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Välgjort och spretande som ett aptitligt smörgåsbord – Dan Helström & Naturligt-vis med Kålhuuvet, Pop-Arne och vadaren

Dan Hellström / … Läs mer om Välgjort och spretande som ett aptitligt smörgåsbord – Dan Helström & Naturligt-vis med Kålhuuvet, Pop-Arne och vadaren

Recension: Hemliga Klubben på Gröna lunds lilla scen, får till en gigantisk ringdans.

Hemliga Klubben har aldrig varit ett … Läs mer om Recension: Hemliga Klubben på Gröna lunds lilla scen, får till en gigantisk ringdans.

Stockholms berättarfestival samlar 57 berättare från 17 länder den 25 juni–2 juli

25 juni–2 juli 2026 fyller åtta dagar av … Läs mer om Stockholms berättarfestival samlar 57 berättare från 17 länder den 25 juni–2 juli

Stockholm får en Deckarfestival i höst

Ny deckarfestival tar över Gamla stan i … Läs mer om Stockholm får en Deckarfestival i höst

Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

Bo Kaspers Orkester firar 35 år som band … Läs mer om Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

Titel: Modern tid Illustratör: Fabian … Läs mer om Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in