• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Recension: The Tourist med Johnny Depp och Angelina Jolie

3 januari, 2011 by Rosemari Södergren


Johnny Depp spelar mot Angelina Jolie och han spelar en roll som en vanlig man, en amerikansk turist som råkar hamna i en krånglig härva av misstag i The Tourist som har Sverigepremiär 5 januari 2011.

Johnny Depp som brukar spela udda personer har i ”The Tourist” i regi av Florian Henckel von Donnersmarck fått ta tag i en roll som en ordinär mattelärare från Wisconsin i USA som på en tågresa till Venedig möter en mystisk kvinna, som är inblandad i skumraskaffärer och jagad av både Interpol, Skottland Yard och en skum gangster som omger sig med ryska torpeder.

Det är lika bra att säga det direkt: Johnny Depp är Johnny Depp vem han än spelar. Den som gillar Johnny Depp kommer att njuta av att se honom också i denna roll. Angelina Jolie som utstuderad glamourvamp med midja och rumpa som vickar så ingen man kan låta bli att kika på hennes bakdel och sucka är lite mer förvånande och kanske väl stel. Det är förmodligen en onaturlig roll för henne.

Miljöerna i filmen är fruktansvärt vackra. Först Paris och sedan huvuddelen av filmen som utspelar sig i Venedig. Ryan Fleming som recenserat filmen för sajten Digital Trends menar väl att det nästan är filmens enda behållning:
For as much star power as The Tourist has, you might expect something that could go one of two ways. On one hand, you could get a drama so intense that the Academy Board would simply show up at the movie premier and grudgingly hand the cast and crew a box full of Oscars. On the other hand you might have a film that is simply a fun time for the actors, and is possibly an excuse for them to work together with perhaps a trip to somewhere exotic thrown in, ala Oceans 11 (and Oceans 12, and Oceans 13). The Tourist is definitely more on the side of Ocean’s 11, and while Johnny Depp and Angelina Jolie both turn in decent performances with what they are given to work with, the characters become slaves to a plot, which often has them act in bizarre and contradictory ways.

Jag håller med om att filmen knappast kommer att bli en Oscar-vinnare. Den har inte heller något djup eller något budskap. Filmen börjar i Paris där brittiska säkerhetspoliser bevakar Angelina Jolies rollfigur: Elise Clifton-Ward. Hon får ett brev från den efterlyste Alexander med uppmaning att lura poliserna att en annan man är den de söker. I början av filmen, när poliserna hade gått på bluffen och skickat italienska delen av Interpol för att gripa den oskyldige matteläraren trodde jag filmen skulle handla om risken med övervakningssamhället. Att det skulle visa sig att det är livsfarligt att råka befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt och hamna i övervakarnas klor.

Fast det är svårt att dra några sådana slutsatser. Filmen har inget budskap, inget viktigt att säga. Ändå ger jag den betyg 3+, ganska nära en 4, för att det är i all sin meningslöshet rolig, överraskande och underhållande.

En förförisk bagatell att roas av, fast utan något egentlig mening. Helt enkelt en film till för att underhålla.

Den fick betyg 1,5 av Washington Post, som alltså inte var särskilt förtjust.

Här är den officiella webbplatsen för The Tourist.

Relaterat: Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Johnny Depp, Angelina Jolie, film, recension, Venedig, The Tourist

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Angelina Jolie, Johnny Depp, Recension, Scen, The Tourist, Venedig

Filmrecension: Wicker Park – 2004 DvD

2 januari, 2011 by Redaktionen

Wicker Park är en remake av Gilles Mimounis L’Appartement (1996) och faktiskt en lyckad sådan. Filmen handlar om Matthew (Josh Hartnett) som jobbar för ett stort företag och han deltar i affärsmiddagar och resor. Kärlekslivet ser till en början stabilt ut och Matthew tittar på ringar. Men så förändras allt. Matthew hör en röst som han tycks känna igen. Det är rösten av hans ex, Alex (Rose Byrne) som 2 år tidigare bara lämnade honom och försvann. Han ger sig i kast med att leta reda på henne, vilket visar sig vara lättare sagt än gjort.

Filmen är riktigt smart skriven. Man hoppar mellan tid och rum, vilket till en början kan leda till lätt förvirring. En förvirring som når sin klimax framemot slutet av filmen då allt börjar klarna och en ”Aha!” upplevelse äger rum.
Genom sin musik och sin gråa ton skapar man en halv deppig känsla. På det här man sedan slängt in en karaktär vid namn Luke (Matthew Lillard), som alltid verkar vara lite efter i filmens alla svängar och han är nog tänkt till att försöka locka fram lite skratt. Det funkar sådär.
Jag kan verkligen rekommendera denna film (även att det är en remake). Den gör sig nog bäst om man inte har sett originalet men om så är fallet kan det alltid vara kul att se hur man har amerikaniserat den.

Betyg: 3 av 5 räkor

Läs även andra bloggares åsikter om recension, film, Josh Hartnett

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Josh Hartnett, Recension, Scen

DVD: Toy Story 3 – förmodligen en av årets bästa filmer

31 december, 2010 by Redaktionen


Toy Story 3 släpptes på dvd ett tag före jul. Att film nummer 3 i en serie kan vara så bra att den kanske till och med är bättre än den första, det hör inte till vanligheterna. Frågan är om inte så är fallet med Toy Story 3.
Det mottogs av de flesta kritiker mycket väl och den fick högt betyg av många när den släpptes på biograferna.
Jag gissar att dvd:n hittat vägen till många julklappssäckar också. Det är definitivt en sådan film som det är kul att se om och om igen, en film som det är kul att äga.

Femton år efter den första filmen får vi återigen träffa leksakerna i Toy Story. Den här gången är äventyret i 3D.

Filmen börjar med att leksakernas ägare Andy, som nu alltså är femton år äldre, är mitt uppe i packningen inför universitet. Det han inte ska ha med sig till universitetet hamnar på vinden. Av ett misstag så hamnar Woody, Buzz Lightyear och de andra på ett dagis där de hoppas hitta nya barn som ska leka med dem.

Om du är rädd för att Toy Story 3 bara är ett hyperkomersiellt försök från Disneys sida att rida på den hippa 3D-vågen så kan du pusta ut. Toy Story 3 är Disney Pixars bästa film… sedan Toy Story 1.

Den är välgjord och med skämt på flera nivåer. Den vuxne får ut minst lika mycket av filmen som barnen.

Fler recensioner av Toy Story 3 i Aftonbladet, Dagens Nyheter, Kulturnyheterna och Sydsvenskan.

Läs även andra bloggares åsikter om dvd, Toy Story 3, Pixar, recension, film

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: dvd, Pixar, Recension, Scen, Toy Story 3

Recension: Hjärtslag (Heartbeats)

29 december, 2010 by Rosemari Södergren


Flattr this

Heartbeats, eller med dess svenska titel Hjärtslag, var premiärfilmen som invigde Stockholms filmfestival 2010. Nu har den för lite drygt en vecka sedan haft premiär på svenska biografer.
Regissören Xaiver Dolan är 21 år och alltså lika gammal som Stockholms filmfestival.
Han spelar själv en av de tre rollerna.

Det är en rolig film om tre unga människor i Montreal, Kanada. Francis och Marie är goda vänner och lever ett uteliv där det enda som upptar deras tankar äratt visa upp sig, att ha snygga kläder. De sexuella relationer de har är ytliga och ingen av dem verkar ha förmågan att leva i någon djupare eller närmare relation. Francis är homosexuell. Så dyker den vackre ljuslockige Nicolas upp och både Francis och Marie faller pladask och blir förälskade och därmed rivaler.

Filmmässigt leker regissören Xavier Dolan. Han utnyttjar filmmediet och leker med kameravinklar och hastighet på bildvisningar, visar skådespelarna i slow motion med mera. Helt klart är Xavier Dolan en filmskapare vi kommer att se storverk från i framtiden.

Berättelsen om triangeldramat mellan de tre växte fram när Xavier och hans två vänner Monia Chokri besökte en filmfestival Niels Schneider. Det är de tre som har de tre huvudrollerna också.

Det finns bara en detalj som jag värjer mig mot. Det är Monia Chokri som spelar Marie. Hon går klädd i Audrey Hepburnstil och ser verkligen tantig ut. Det känns helt fel att Nicolas skulle vara intresserad av henne. Nicolas utstrålar en helt annan naturlighet. Fast kanske det var medvetet av regissören? Han låter Nicolas mamma i filmen klaga över att Marie ser ut som en tant, också.

Emma Gray Munthe i Aftonbladet gav filmen betyg 4 och skrev:

I farten fångar han inte bara hur det är att vara runt 20, på sätt och vis är också ”Hjärtslag” som en 20-någonting: den behöver slipas till en hel del, känns lite omogen, tillgjord och alldeles för självmedveten och förälskad i sig själv. Men samtidigt, full av stora känslor, full av lust och energi som lyser igenom duken och sätter sig i hjärtat.

Filmkritikerna fastnade verkligen för den här filmen och många gav högt betyg:
Betyg 6 i Svenska Dagbladet
Betyg 4 i Sydsvenskan
Betyg 4 i Göteborgsposten
Betyg 4 i Kommunalarbetaren
Betyg 3 hos Kulturnyheterna i SVT

Någira kritiska recensioner hittar jag dock:

Ii Helsingborgs Dagblad där Mattias Dahlström ger filmen betyg 2:

Xavier Dolan är en imponerande stilsäker regissör för sin ålder, och för många andra åldrar också, men ”Flyktig kindpuss” hade varit en mer passande titel på den här filmen.
För ”Hjärtslag” griper aldrig tag, når aldrig in, satsar aldrig ordentligt. Konflikterna saknar riktig friktion, det söta balanseras inte upp med någon syra eller sälta.

Och Mats Bråstedt i Expressen ger också betyg 2:

Till slut är det bara Monia Chokris uttrycksfulla ansikte och Audrey Hepburn-kreationer som upprätthåller mitt intresse.
Dessutom borde det finnas en gräns för hur många slow motion-scener av promenerande personer i ur och skur man får ha med i en film.

Kulturbloggen ger filmen betyg 3. Det som imponerar är Xavier Dolans sätt att berätta med film, men det som drar ned från högre betyg är att jag inte kan fastna för den tantiga Audrey Hepburn-stilen, det som Mats Bråstedt imponerades av.

Läs även andra bloggares åsikter om Xavier Dolan, recension, film, Kanada

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Kanada, Recension, Scen, Xavier Dolan

Från premiären på Tombola Tragique på Orionteatern

29 december, 2010 by Rosemari Södergren

Visuellt, kroppsligt, fartfyllt, humoristiskt men alltid med något viktigt att säga: Salong Giraff är tillbaka på Orionteatern med en varietéföreställning – ”Tombola Tragique” – om en varietéteaters uppgång och fall.
Fast egentligen handlar det om kulturens uppgång och fall och föreställningen ställer viktiga frågor om kulturens värde.
”Tombola Tragique” hade premiären planerad till annndag jul, 26 december, men snökaoset och inställda flyg sköt upp premiären till 28 december. Men som väntar på något gott … Salong Giraff bildades 2004 och har med sin nattvarieté dragit fulla hus på Orionteatern och gästscenen Folkoperan. Gruppen behärskar och utvecklar denna varietéform på en intressant sätt och självklart var det fullsatt på premiären. Salong Giraff har många fans som uppskattar deras akrobatik, dans och nycirkus-blandning.

Till formen består föreställningen av en mängd kortare nummer, som ändå binds samman i en berättelse.
Några av numren var helt underbara: jag fastnade så klart för den lindansande och fiolspelande ninjan.

Ett återkommande moment var bingoutroparen som kom in med en mest färgsprakande sidenkonstym, hopklippt av långa smala remsor med olika mönster och glänsande blå skor var rolig och bisarr, tillsammans med sin gäst en kort kvinna med en riktigt säljande amerikansk svada.

På Orionteaterns hemsida finns en kort beskrivning av föreställningen, som sammanfattar dessa innehåll ganska bra:

Ett sällskap maniska bergochdalbaneentusiaster som cyklar på väg till sitt livs åkupplevelse blir startskottet för en räcka märkliga händelser. Vi möter en steppande dam i en popcornlåda, en telepatiskt pianospelande kaninherde och ett brudpar som fastnat i sin ram. Alla har de en gång dragit lotter ur samma tombola och nu möts de på nytt i en popcornstorm.

Tombola Tragique är en bisarr Salong Giraff produktion inspirerad av kaosteorin. Ett drömspel fyllt av komik och poesi med cirkusartister, dansare, mimare och skådespelare till nyskriven livemusik framförd av Sthlm Hamsters.

Som alla föreställningar av varietétyp med kortare delmoment är en del nummer helt fantastiska och andra känns mer som ett sätt att fylla tiden till nästa bra nummer. Fast det där med humor är så individuellt. Det nummer som jag kan tycka är lite tristare kan vara en annans höjdpunkt.

Visuellt är föreställningen fantastisk med dräkten så fantasifulla, med kostymer och kavajer sydda på snedden och uppochner, det går knappt att beskriva, måste ses.

Musiken höll hela föreställningen, var så genomtänkt och gav hela tiden en extra dimension till handlingen.

Att de medverkande är fysiskt oerhört duktiga både som nycirkusartister och dansare behöver jag väl knappast nämna?

Det är häftigt med Orionteatern också. Den är inrymd i en stor gammal industrilokal med högt, högt i tak och sittplatser som byggts på metallställningar. Färgsprakande varietéföreställningar och cirkusnummer passar som hand i handske i lokalen.

Fotograf Sanna Lindberg

Relaterat:
Expressens recension

Läs även andra bloggares åsikter om Orionteatern, teater, recension, Tombola Tragique, nycirkus, dans, varieté, Salong Giraff

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dans, nycirkus, Orionteatern, Recension, Salong Giraff, Teater, Tombola Tragique, varieté

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 183
  • Sida 184
  • Sida 185
  • Sida 186
  • Sida 187
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in