Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

samhälle

Nu har valrörelsen startat och den tycks påverka över nyhetsvärderingar

by

En sak är säker, även om det är två och ett halvt år kvar till valet 2014 har valrörelsen startat.
På måndagskvällen kom den första statistiska valundersökningen på länge som visade att oppositionen, de rödgröna, har större väljarstöd än den högerstyrda regeringen.
Politikerkollen:
Den starka framryckningen för S gör dessutom att de rödgröna partierna för första gången på länge nu är största block i svensk politik. Totalt landar S, V och MP på 47,3 procent, vilket är de rödgrönas bästa resultat sedan april 2010. Regeringspartierna M, FP, C och KD får 42,8 procent i mätningen.
Sverigedemokraterna får sin högsta siffra någonsin, 8,6 procent, i Sentios mätningar.

Att Moderaterna inte sitter och rullar tummarna och tänker lämna makten lätt, är väl självklart.
Jag tycker det känns som en start på en tidig valrörelse när Fredrik Reindfeldt i DN debatt nu berättar att Moderaterna ska resa land och rike runt och prata med väljare. Minst 900.000 väljare ska de träffa.

Reinfeldt:

Därför sätter vi nu nya offensiva mål för att samtala med människor i hela Sverige. Under valåret 2010 uppfyllde vi med råge vårt mål att samtala med 300 000 människor. Vi siktar nu på att fram till valdagen 2014 genomföra minst tre gånger så många samtal. Det betyder att vi moderater ska samtala med minst 900 000 svenskar – över hela landet och ända fram till valdagen.

Jag undrar förstås om Reinfeldt själv tänker träffa den mannen som är sängliggande på grund av sjukdom men ändå vägras sjukpeng och måste söka jobb liggande.

Aftonbladet:
Per Sköld från Mora lider av muskelsjukdomen dystoni, för Pers del har den lett till diskbråck och utslitna nackmuskler. Han kan bara hålla sig upprätt kortare stunder, smärtan är påtaglig.
– Det gör ont och har lett till flera följdsjukdomar. Jag mår egentligen väldigt dåligt, men jag försöker ta mig igenom det här, säger Per Sköld.
I ett och ett halvt år har han fått tillfällig sjukersättning, men i december upphörde den. I januari kom Försäkringskassans besked: Per har inte rätt till sjukersättning, trots flera läkarintyg. I stället uppmanades han att gå på introduktion på arbetsförmedlingen.

Ja det blir en viktig och intressant valrörelse. Den styrande alliansen har dessutom en del sprickor i fasaden som Alliansfritt berättar:

Ett flertal saker har uppmärksammats i dag i media. Tagna var och en för sig är de förvisso intressanta men när vi ser hur de väver in i varandra framträder en bild av en Allians som förlorat sin glans.

Opinionsmätningar. Igår släpptes Sentios mätning som visar att Folkpartiet (4,3), Centern (4,2) och Kristdemokraterna (4,6) ligger alla och svävar precis ovanför riksdagsspärren. Att ha en kamrat 4% kan vara nog så jobbigt. Att ha tre är outhärdligt.

Sitt still i båten. Reinfeldt instruerar tydligen ministrarna att hellre göra ingenting än att göra fel. Han och Borg är de enda som kan anförtros medialt utrymme.

För övrigt är det intressant, men också skrämmande, att notera att när nu en väljarundersökning tydligt visar att opinionen har svängt till oppositionens fördel så syns detta inte på de borgerliga mediernas förstasidor på webben. Svenska Dagbladet väljer att istället puscha för vad Reinfeldt ska göra för att behålla makten. Skrämmande att valrörelsen redan tagit makten över nyhetsvärderingarna.

Annika Högberg har också bloggat om det här liksom Parkstugan och Kent Persson och Röda Berget.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Asks nya lag mot smygfotografering kommer att hindra granskning av makthavare

by

Tänk dig en makthavare som kommer ut från en bordell och du råkar vara där och kan ta en bild. Eller om du ser en makthavare slå till någon – eller ser en makthavare göra något annat som är brottsligt eller väldigt olämpligt.
I många länder är det förbjudet att fotografera vid sådana tillfällen. Jag har alltid varit så stolt att vi i Sverige har fri rätt att fotografera. Nu i sommar vill högerregeringens justitieminister Beatrice Ask strypa rätten att fotografera pinsamma situationer.

I Asks värld kallas det för kränkande fotografering och det vill hon och hennes regeringskamrater förbjuda från 1 juli i år, 2012.

Medier har varnat för konsekvenserna av en sådan lag. Ask försöker inbilla oss att det går att ha en sådan lag och samtidigt ha fri press.
Aftonbladet:
– Vi har ansträngt oss för att försöka avgränsa reglerna, säger Ask.
Ask vill att den nya lagen om kränkande fotografering ska träda i kraft den 1 juli i år. Brottet kan ge fängelse i upp till två år.

Det fattar väl vem som helst att en sådan lag kommer att hindra avslöjanden av makthavare som befinner sig på en plats de inte borde.

Hallå: svenska medier: varför är ni så tysta om det här?

Det är väldigt konstigt med moderaterna som i min ungdom alltid talade så yvigt och vitt och brett och att de värnade om friheten. Vems frihet är de som de värnar och frihet till vad? De värnar inte mediers och den enskilde medborgarens rätt att fotografera och att granska makthavare – de värnar om makthavare rätt att inte bli fotograferad i för dem ofördelaktiga situationer.

Moderaterna är ofta bra på att förvränga budskapet. Läste precis på deras hemsida att de ska tillsätta en arbetsgrupp för att se över de kan skapa lika möjligheter för alla barn. Hoppsan. Det är liksom inte möjligt med deras politik, helt enkelt. En politik som sänker ersättning i a-kassan till den förälder som drabbas av arbetslöshet och höjer avgifterna på att vara med i a-kassan för lågavlönade grupper, en sådan politik skapar inte lika möjligheter för alla barn.

Eller som LO-bloggen formulerar det: Roffarkapitalismen tar allt hårdare strypgrepp på Sverige

Inte stärker en sådan politik barnens rättigheter. Alla som slås ut i roffarnas samhälle kan visa sig ha barn. Barnen drabbas alltid när de vuxna drabbas.

Så länge klyftorna bara ökar, så länge som en Vd:s årslön är lika stor som en industriarbetares livstidslön, då har vi inget bra samhälle för barnen.

Uppdatering: Har skrivit på Newsmill om risken med Asks lagförslag om förbud mot fotografering.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

——

En helt annan sak är att jag precis läste i Aftonbladet att Karl-Petter Thorwaldsson somidg är ordförande i ABF med stor säkerhet inte kan bli efterträdare till Wanja Lundby-Wedin som LO-ordförande i sommar. Han har länge varit öppen med att han gärna skulle ta det uppdraget. Anledningen är inte att han inte skulle duga. Anledningen ligger i helt andra saker: att han råkar ha varit medlem några år i fackförbundet IF Metall. Ur AB

Enligt vad Aftonbladet ­erfar är det inte bara ­Baudins starka stöd som gör att han ser ut att ta hem segern.
Löfven stoppar
Valet av Stefan Löfven, tidigare IF Metall-bas, som ny partiledare i Socialdemokraterna spelar också in. Många i arbetarrörelsen skulle inte acceptera IF ­Metall-folk i toppen av både LO och S.

Maktbalansen och maktspelet mellan LO-förbunden avgör kanske mest. Det är alltid tråkigt när det är maktspel som avgör.
Fast nu menar jag inte att Kommunals förslag Tobias Baudin skulle vara ett dåligt förslag. Jag har bara träffat honom en gång, när jag skulle ställa några korta intervjufrågor till honom och han verkade både kunnig och sympatisk.

Relaterade bloggar:
Olsson betalar och Peter Andersson och Görans tankar och bagateller och Utredarna.

Uppdatering: Fler som tagit upp Aks lagförslag: Anne Skåner och Anna Vikström och Peter Högberg och Martin Moberg och Mark Klamberg och Anna Troberg och mer av Anna Troberg.

Relaterat: Svenska Dagbladet
Mer relaterat: Dagens Nyheter, Ekot, Sveriges Radio och Expressen.

Bloggare piskas i Iran och sajter som Gmail, Google och Yahoo blockeras

by

En särskild cyber-polis övervakar nu oppositionella bloggare i Iran. Piskstraff för kritiska bloggare har ägt rum den senaste tiden. Allt tyder på att regimen oroas av protester inför fredagens parlamentsval, skriver Rapport.

Rapport berättar att särskilt kvinnor som kämpar för sina rättigheter kan räkna med höga straff:
Bloggaren Ferehteh Shirazi fick två års fängelse för att hon ”spritt lögner” i sin blogg.

Bloggaren Somayeh Tohidlou har dömts till femtio piskrapp för att hon ”förolämpat” president Ahmadinejad.

Irans mest kände bloggare Hossein Derakshan dömdes hösten 2010 till 19,5 års fängelse. Han lärde bland annat ut hur man bygger upp en webbsajt på internet.

Från fler håll har också senaste tiden rapporterats om att antalet avrättningar i Iran ökat oroväckande.
Från Rapport:
2011 har antalet avrättningar av dömda för narkotikabrott ökat dramatiskt i Iran, enligt Amnesty. Hittills har 488 narkotikarelaterade avrättningar verkställts jämfört med 166 år 2009.

Huffington Post berättar att Iran blockerar mycket av Internet:
Iran reportedly blocks Google & all SSL sites on the eve of the revolution anniversary
Not for the first time, Iran is reportedly stepping up its website-blocking efforts, on the eve of the anniversary of the revolution that overthrew the country’s monarchy and replaced it with an Islamic republic.
…
Based on some reports, websites using the secure “https” protocol are being blocked – e.g. banks – as well as Yahoo, Gmail, Google and all sites that rely on the search giant’s API – such as WolframAlpha. Sites such as BMI.ir , BPI.ir and Parsian-Bank.com are also apparently banned.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Relaterat:
Göteborgsposten och Svenska Dagbladet.

Strindberg som tolkad av Monty Python – när Moment:teater ger Nya Spöksonaten

by

Nya Spöksonaten
Av August Strindberg
Regi och bearbetning: Andreas Boonstra
Musik: Simon Steensland
Scenografi & kostym: Åsa Berglund Cowburn
Moment:Teater, Gubbängen, Stockholm
Premiär 25 februari 2012

Strindberg tolkad av Monty Python. När Andreas Boonstra från Moment:Teater sätter upp en teaterföreställning är det bara att räkna med att det blir mycket musik och en hel del totalt utflippade scener. Och alltid med rejäl politisk udd.

När han nu satt händerna på Strindbergs Spöksonaten är det likadant. Direktör Hummel som i Strindbergs manus lurar stundenten att jobba för honom med konstiga och falska argument blir i Boonstras version en man och ett parti som sade att de var ett nytt arbetarparti men egentligen stod för samma politik som de alltid haft. Hummel spelad av Martin Jonsson har har många likheter med Fredrik Reinfeldt, i maner och sätt att tala.

Regissören Andreas Boonstra beskriver sin tolkning av Hummel:
Vad några tyckte som var lite konstigt var att det nya partiet hade precis samma politik som de hade innan de blev nya, det nya var att nu skulle skattesänkningar och ökat privatisering leda till ökad välfärd, solidaritet, nya jobb.
…
Det är ju trolleri.

Översten i Spöksonaten blir en symbol för det socialdemokratiska partiet som suttit så länge på makten att deras politik upplevts som föråldrat. Mumien i garderoben och späket i originalmanus har blivit Olof Palme.

Ja det är mycket politik och de som förbereder sig inför valet 2014 kan hämta en hel del argument från föreställningen. Dessutom är det som alltid i Boonstras föreställningen en hel del fars och komik. Men föreställningen gör återvänder hela tiden, efter alla komiska politiska utvikningar, till Strindbergs manus. Strindbergs Spöksonaten blir ett sammanhållande kitt som Boonstras vidlyftighet mår bra av att följa.

Nya Spöksonaten bjudet på en skrattfest, åtminstone om du är kritisk till utvecklingen av samhället i Sverige idag. För rakt igenom politiskt är det. Andreas Boonstra radar upp argument efter argument till varför högerregeringen bör röstas bort 2014.

En av föreställningen roligaste scener är när Direktör Hummel rabblar upp årtal för alla saker som hans parti sagt nej till genom historien: som kvinnlig rösträtt, två veckors semester, fyra veckors semester, sjukförsäkring, rätt till partnerskap för homosexuella, a-kassa, ATP med mera, med mera.

Det subtila och mångtydiga i Strindbergs Spöksonaten försvinner förstås. Men ingen har väl heller väntat sig att Andreas Boonstra ska sätta upp en föreställning utan att tala klarspråk politiskt?
Känslan av att befinna sig i en galen dröm finns däremot kvar, fast i en dröm hos en politiskt engagerad person.

Den som sett mer traditionella föreställningar av Spöksonaten får uppleva hur berömda citat och dialoger framförs på ett nytt sätt och i nya sammanhang. Det är intressant och får mig att vilja se fler klassiker tolkas på det här yviga, fria och rent av respektlösa förhållningssättet, med ett nutida samhällsperspektiv.

Roligt är att våra bloggvänner på bloggen Alliansfrittsverige tackas i programmet för ovärderlig hjälp och inspiration.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Politikerns sista tal med Lilla Parken skildrar självgod mättnad

by

Pjäs: Politikerns sista tal av Anthony Swirling
Teater: Lilla Parken
Scen: Kafé Klaver, Stockholm
Premiör: 24 februari 2012
Skådespelare: Emil Kekonious

Jag kommer ganska snart på mig själv med att fundera på vad tusan det är han står och babblar om, den där riksdagsmannen, tillika författare och föredragshållare. Det är förmodligen avsikten. Fångade som slavar på ett skepp mot okänd destination, med en inledningsvis behaglig om än något långrandig skeppare, förstår vi att oavsett hur avfärden är, kommer resan att sluta i någon slags tragik.

– Vi måste hjälpas åt att sprida den svenska toleransen, intygar vår riksdagsman, Peter Ragnarsson.

Illavarslande ord, när ”vi” i det här fallet omfattar ett gäng utrikiska dignitärer, främst från länder som kan tänkas vara intresserade av att ta emot benäget svenskt bistånd. Ännu mer illavarslande när det ”vi” och riksdagsmannen är samlade för att lyssna på hans föredrag ”Vi & Ni”. Med tanke på pjäsens titel är det högst osäkert om det här slavskeppet överhuvudtaget når land.

Anthony Swerlings text spänner över ett Sverige som hade Birgit Friggebos lilla fadäs med ”We shall overcome” i Rinkeby i färskt minne. Sverige är överlägset (i princip) alla andra länder. Därför kan vi ta oss friheten att berätta för alla andra att med gemenskap, en dos svensk tolerans, kan alla andra nå fram till det perfekta samhället. I Politikerns sista tal befinner vi oss förvisso på UD, och ”vi” är som sagt utrikiska dignitärer, men det är ett intelligent drag som drar en linje mellan två ytterligheter i samhället och därmed tycks inkludera alla i denna lektion om hur världen skulle kunna leva tillsammans.

Emil Kekonious insats som Peter Ragnarsson är inte oäven. Ibland, framför allt när de mer känslosamma partierna ska framföras, försvinner varje drag av subtilitet i Swerlings drama. Men, jag tappar ändå inte intresset för hur det här skeppet ska sjunka, även om jag vet att risken är överhängande att även jag dras med i djupet. Det gäller för övrigt med föreställningen i stort. Inget är oävet, men allt är en smula grovhugget. Scenografin, i den mån man kan påstå att det finns någon, hjälper oss knappast att färdas bort från tallriksslamret från kaféet in till UD:s representationsrum.

Vad gör väl det, när jag lika gärna kan föreställa mig att Peter Ragnarsson är förman på det slavskepp som stävar mot en oundviklig undergång. Inte för att slavarna gör uppror, inte för att skepparen ser sina egna brister, inte för att skeppet är odugligt, utan för att man ätit sig mätt på sin egen självgodhet.

Riksdagsmannen som håller sitt sista tal har egentligen brutit samman redan när pjäsen tar sin början. Skenbart sammanhållen, men tecknen finns där, i väntan på att ett efter ett bli avtäckta och blotta välgörarens ihåliga samvete. Det perfekta samvetet – beroende av andras armod. Känner du dig lite självgod idag? Gå och se Politikerns sista tal.

Text: Johan Ranstam

Foto: Oscar Solberger, på bild Emil Kekonius

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,