Nya Spöksonaten
Av August Strindberg
Regi och bearbetning: Andreas Boonstra
Musik: Simon Steensland
Scenografi & kostym: Åsa Berglund Cowburn
Moment:Teater, Gubbängen, Stockholm
Premiär 25 februari 2012
Strindberg tolkad av Monty Python. När Andreas Boonstra från Moment:Teater sätter upp en teaterföreställning är det bara att räkna med att det blir mycket musik och en hel del totalt utflippade scener. Och alltid med rejäl politisk udd.
När han nu satt händerna på Strindbergs Spöksonaten är det likadant. Direktör Hummel som i Strindbergs manus lurar stundenten att jobba för honom med konstiga och falska argument blir i Boonstras version en man och ett parti som sade att de var ett nytt arbetarparti men egentligen stod för samma politik som de alltid haft. Hummel spelad av Martin Jonsson har har många likheter med Fredrik Reinfeldt, i maner och sätt att tala.
Regissören Andreas Boonstra beskriver sin tolkning av Hummel:
Vad några tyckte som var lite konstigt var att det nya partiet hade precis samma politik som de hade innan de blev nya, det nya var att nu skulle skattesänkningar och ökat privatisering leda till ökad välfärd, solidaritet, nya jobb.
…
Det är ju trolleri.
Översten i Spöksonaten blir en symbol för det socialdemokratiska partiet som suttit så länge på makten att deras politik upplevts som föråldrat. Mumien i garderoben och späket i originalmanus har blivit Olof Palme.
Ja det är mycket politik och de som förbereder sig inför valet 2014 kan hämta en hel del argument från föreställningen. Dessutom är det som alltid i Boonstras föreställningen en hel del fars och komik. Men föreställningen gör återvänder hela tiden, efter alla komiska politiska utvikningar, till Strindbergs manus. Strindbergs Spöksonaten blir ett sammanhållande kitt som Boonstras vidlyftighet mår bra av att följa.
Nya Spöksonaten bjudet på en skrattfest, åtminstone om du är kritisk till utvecklingen av samhället i Sverige idag. För rakt igenom politiskt är det. Andreas Boonstra radar upp argument efter argument till varför högerregeringen bör röstas bort 2014.
En av föreställningen roligaste scener är när Direktör Hummel rabblar upp årtal för alla saker som hans parti sagt nej till genom historien: som kvinnlig rösträtt, två veckors semester, fyra veckors semester, sjukförsäkring, rätt till partnerskap för homosexuella, a-kassa, ATP med mera, med mera.
Det subtila och mångtydiga i Strindbergs Spöksonaten försvinner förstås. Men ingen har väl heller väntat sig att Andreas Boonstra ska sätta upp en föreställning utan att tala klarspråk politiskt?
Känslan av att befinna sig i en galen dröm finns däremot kvar, fast i en dröm hos en politiskt engagerad person.
Den som sett mer traditionella föreställningar av Spöksonaten får uppleva hur berömda citat och dialoger framförs på ett nytt sätt och i nya sammanhang. Det är intressant och får mig att vilja se fler klassiker tolkas på det här yviga, fria och rent av respektlösa förhållningssättet, med ett nutida samhällsperspektiv.
Roligt är att våra bloggvänner på bloggen Alliansfrittsverige tackas i programmet för ovärderlig hjälp och inspiration.
Läs även andra bloggares åsikter om Andreas Boonstra, Nya Spöksonaten, teater, moment:teater, samhälle, politisk teater