Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik
Hultsfred gick för några dagar sedan ut med att de hade bokat en exklusiv svensk artist, idag fick vi veta vilka. The Cardigans, som vi jublade. Klassisk svensk 90-talspop. Nina Perssons band, som inte stått på scen på över 5 år, ska alltså framföra klassiska plattan Gran Turismo från 1998 i sin helhet på Hultsfredsfestivalen.
Så detta var startskottet, nu är festivalpeppen verkligen i full gång. Vilka band vill ni se och på vilka festivaler? Björk eller The Stone Roses någon?
Kebnekajse
Hultsfred White Stage
Betyg 5
Kebnekajse, proggrockbandet med fiolspelare, två basister, två slagverkare och en gitarrist blandar folkmusiktoner med hårdrock, lades ned i slutet av 1970-talet med återförenades i mitten av 2000-talet. Det har gjort att bandet har en publik av två generationer. Det märktes när de nu spelade på Hultsfred.
Bandet är ett av de få som nästan fyllde The White Stage, som blivit namnet på den scen som placerats i det vita trähuset.
Det var magiskt och helt instrumentalt. De började med låtar från de två senaste albumet, ett släppt i år och ett 2009. Alla andra album släpptes på sjuttiotalet.
Låtlistan var mycket varierad, det var polskor i rockton och det var mer psykedeliska inslag med gitarrsolon och det var några låtar inspirerade av afrikanska musik med mycket slagverk och till och med en sång, Sangenoten, från Norge.
Medlemmarna i Kebnekajse har varierat något, men nuvarande (enligt Wikipedia) är: Kenny Håkanson (gitarr), Mats Glenngård (fiol), Göran Lagerberg (elbas), Thomas Netzler (elbas), Pelle Ekman (trummor), Hassan Bah (slagverk).
Du har väl inte missat Kulturbloggens intervju med Kebnekajse?
Foto bilden ovan (Kebnekajse): Ditte Edin
Det vackra livet
Hultsfred White Stage
Betyg 2
The Mary Onettes-bröderna Philip och Henrik Ekström driver projekt Det vackra livet som i våras gav ut ett hyllat debutalbum. Albumet är det första där de skriver låtar på svenska.
Soundet på Det vackra livet är något mer finstämt än när de spelar i The Mary Onettes. Det vackra livet är nog helt enkelt som namnet säger: mer vackert med spröda melankoliska gitarrslingor och filosofiska vemodiga texter. Fast ändå finns där en tydlig dansant rytm, med fyllig popmusik, och de fans som som stod i de främre raderna svängde med i musiken.
Fast trist nog hade Det Vackra Livets spelning på Hultsfred stenhård konkurrens med White lies och solen. Den vita scenen ligger inomhus med ett kallt cementgolv och utan sol. När solen äntligen tittade fram med värmande strålar var det inte många som ville befinna sig inomhus i en småkylig lokal. Spelningen lockade bara de givna fansen, gissar jag. När Det Vackra Livet spelat en kvart började dessutom White Lies spelning på Green Stage och det bandet har nog delvis samma målgrupp. En hel del drog också efter en kvart.
Det Vackra Livet svslutade sin spelning med deras absolut bästa låt från debutalbumet: Barn av en istid.
Tyvärr tror jag att bandet tappat sugen när en del av publiken trappat av, så jag saknade energi och musikglädje vilket tillsammans med att de bara spelade lite drygt trettio minuter, drar ned betyget.
Du har väl inte missat Kulturbloggens intervju med Det Vackra Livet?
Läs även andra bloggares åsikter om Kebnekajse, progg, hårdrock, folkmusik, Hultsfred, Det vackra livet, popmusik indie
Hultsfredsfestivalen gick helt klart med ekonomisk förlust i år.
10.500 biljetter såldes till årets Hultsfredsfestival varav 2.000 var endagarsbiljetter, berättade festivalens tyske ägare Folkert Koopmans på en presskonferens.
– Jag går säkert förlust med ett högt sjusiffrigt belopp, sade han.
Men trots att Aftonbladets ena reporter under presskonferensen försökte ifrågasätta publiksiffran och verkade vara ute efter att få honom att säga att det var katastrof tycktes Folkets Koopmans stå fast vid att han ska fortsätta satsa i ett par år till.
– Festivalen förlorade i trovärdighet när den lades ner förra året, det kommer att ta några år att bygga upp det, sade Folkets Koopmans.
Han hade ett anteckningsblock med sig där han antecknat saker han vill åtgärda, både efter egna intryck och efter att ha frågat festivalbesökare. Mer kommer att föras in i det anteckningsblocket när utvärderingen är klar, festivalbesökare har fått svara på en enkät.
Folket Koopmans lovade fler platser att sitta ned på till nästa års festival, fler ställen att handla med och dryck på och också något sådant inne på campingen. Han sade också att nästa års festival ska fler rockband än årets festival som ju hamnade mer åt pop- och elektroniskt i sitt utbud.
Folkets Koopmans lovade också fler toaletter med vatten.
Ja, allt sådant som gör det bekvämare för festivalbesökare – det är viktigt. Det är hård konkurrens inom festivalbranschen, bara de bästa kommer att överleva inom en tioårsperiod.
Jag har varit på en del festivaler de senaste åren och en sak är jag övertygad om: festivalbesökare som inte är ungdomar blir fler. Den som fyllt 45 vill inte bo i en camping. Många medelålders har nu vuxna barn och vill äntligen satsa lite på sig själva. När många av de artister de lyssnade på när de var unga nu kommer tillbaka på scenerna är det självklart för de medelålders att åka på festivaler och gå på konserter.
Detta ställer högre krav på festivalerna, när det gäller att erbjuda vettigt boende, sittplatser i området, barer, matställen, fräscha toaletter …
Fler barnfamiljer ger sig också iväg på festivaler, även om de flesta festivaler har en olycklig åldergräns på 13 år.
Av flera skäl gäller det för festivalerna att hålla fräscht, att ha vakter och skydd som ser till att det inte blir för mycket fylla inom området.
Relaterat:
Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, Expressen och Aftonbladet och Dagens Nyheter 2.
Läs även andra bloggares åsikter om Hultsfred, musik, musikfestivaler
Frågan är rimlig att ställa: Vad har Aftonbladet emot Hultsfredsfestivalen? Och vad menar Aftonbladet att det är för fel att försöka anstränga sig för att göra den bra?
Arrangörerna av festivalen i Hultsfred ska, enligt Aftonbladet, bjuda invånare i Hultsfred på fri entré till festivalen på lördagskvällen.
Esbjörn Sandin och Christoffer Röstlund på Aftonbladet skriver:
Hultsfredsfestivalen griper efter halmstrån för att överleva.
Publiken – och vädret – sviker.
I dag ger arrangören kommunens invånare gratisinträde i ett desperat försök att höja besökssiffran.
Först och främst undrar jag vad det är för fel med att fylla på med publik, vilket kan höja stämningen och ge fler en positiv känsla av festivalen. Är det något fel att försöka få festivalen att lyckas tre år framåt?
Tycker herrarna på Aftonbladet att det är bättre att festivalarrangörerna sitter med armarna i kors och inte anstränger sig?
Vad är det för fel att göra något som gynnar traktens invånare, som gör dem positiva till festivalen?
Festivalarrangören har angett att festivalen sålt 10.000 biljetter. Det ger troligen inte någon vinst men är ett par steg framåt i förhållande till förra året när Hultsfredsfestivalen ställde in, på grund av för få sålda biljetter.
Det är mycket hård konkurrens kring festivaler. I de forna öststaterna arrangeras flera stora musikfestivaler. En rapport nyligen, som presenterades på Almedalen, visar att festivaler i hög grad gynnar regional utveckling. Att arrangera festivaler kan vara en bra affär, både för den som driver festivalen och för bygden runt om. Men alla kommer inte att lyckas. Självklart måste det ses som bra att ledningen för Hultsfredsfestivalen kämpar och försöker lyckas.
Visst, medier bör vara granskande och ifrågasätta. Men Aftonbladet tycks ha en medveten kampanj mot Hultsfred. Deras skribenter ifrågasätter publiksiffran och påpekar att det varit rätt folktomt ibland. Ja, det stämmer. När Oskar Linnros spelade inomhus var det inte så många kvar utomhus. Det var fortfarande eftermiddag och jag har varit på Hultsfred år när festivalen haft tre gånger så många besökare och spelningarna tidigare på dagarna har varit rätt folktomma då också.
När Johnossi spelade på fredagskvällen var det mycket folk. Såg Aftonbladets reportrar inte det då?
Visst, 10.000 sålda biljetter är inte någon stor succé. Men det är bättre än förra året och det är kul att festivalen ska få tre år på sig för att bli ekonomiskt lyckad.
Om det lyckas, vi får se. Men att bjuda in ortens invånare är definitivt inte någon dum idé.
Läs även andra bloggares åsikter om kulturpolitik, Hultsfred, biljetter
Dag 2 slapp Hultsfredsfestivalen regnet i alla fall. Några droppar kanske föll emellanåt men det var inget som direkt störde. Dag 2 kanske var den dag där programmet var minst publikdragande. Fram till Johnossi stod på scen var det ganska folktomt utomhus. Oskar Linnros spelade på Red Stage, inne i ett stort tält, så där var rätt packat med publik.
Vid 18-tiden drog elektroniska duon i Duck Sauce igång, ett av de nyare elektroniska banden, eller DJ:s. Duck Sauce är en amerikansk/kanadensisk DJ-duo bildad 2009. Gruppen består av Armand Van Helden och A-Trak. Under sommaren och hösten 2010 fick gruppen sitt stora genombrott med låten Barbra Streisand, uppkallad efter sångerskan med samma namn.
Ja, det var elektroniskt till max med två unga män med datorer på scen och en jätteanka som scendekor. Det blev full fart på publiken med skuttande, hoppande och dans i leran efter gårdagens regnanfall. Att dansa till roligt rytmisk elektronisk musik med massa roliga ljud var nog precis vad campand, småfrusna festivalbesökare behövde. Jag sätter ingen betyg på den spelningen eftersom jag inte hörde hela, jag ilade nämligen vidare till White Stage, den vita scenen som är inne i det vita trähuset för att uppleva The Budos Band.
Den som tänker bege sig till Hultsfred under lördagen kan nog räkna med bra väder. SVT:s vädertjänst lovar sol i nästan hela landet.
The Budos Band
White Stage Hultsfredsfestivalen
Betyg 4
Brooklynbandet spelar en slags afrosouljazz och består av 10-13 medlemmar. Bandet är ofta bokade på jazzfestivaler, så kanske det var lite av felbokning att ställa dem på en scen på på Hultsfred.
Trots att de spelade på inomhusscenen, den vita scenen i vita trähuset, och regnet hängde hotande över området var lokalen inte ens halvfylld. Uppskattningsvis: en publik på nångonstans mellan 200-300 personer. Men de som var där kunde inte stå stilla. Jag tror varenda en gungade i takt med musiken, eller hängde med i takten och rytmen genom att gunga med kroppen eller med ett ben eller fot.
Det var första gången Brooklynbandet var i Sverige. Musiken, soundet, är instrumentalt där trumpeten ofta får vara det förande instrumentet med stöd av rytminstrument.
Uppsättningen på Hultsfred: Trombon, trumpet, gitarr, elbas, keyboard, trummor och fler olika slagverk.
Johnossi
Blue Stage på Hultsfred
Betyg: 3
Första låten var ”Dead end” och det var ett bra val, Johnossi fick med sig publiken, många sjöng med och viftade med händerna.
Den svenska duon Johnossi består av John Engelbert på sång och gitarr och Oskar ”Ossi” Bonde född 1979 på trummor/slagverk.
Johnossi bildades i Saltsjöbaden, Stockholm 2004 och har sedan debutskivan släpptes 2006 haft stora framgångar runtom i världen, speciellt i Tyskland.
Visst är de kända i Sverige också och har en stor supporterskara som vuxit, sedan jag såg dem på en liten scen mitt på dagen på Stockholmsfestivalen WTAI för några år sedan. Nu spelar de på en av de två stora scenerna på Hultsfred på fredagskvällen och står för den första spelningen på utomhusscenerna under dag 2 som drar så stor publik att det börjar se ut som ett publik och Hultsfred börjar bli sig mer likt.
John lät dock lite hes. Han är dock rätt rolig på scen, när han hoppade upp på trummorna i slutet av första låten höll han på att välta hela trumsetet.
Den del av publiken som ställt sig närmast scenen var förstås de stora fansen och den delen av publiken fick de igång ordentligt, de dansande och sjöng och viftade.
Däremot tappade spelningen lite fart en bit in i konserten. Nån i publiken kastade en tom plastglas mot scen, kanske en protest för att sångaren tog lite tid på sig med gitarrbytena mellan två låtar. Det var lite enformigt då, låtarna lite för lika varandra.
Sedan lyfte konserten igen med den lugnare popballaden som jag just nu inte kommer ihåg vad den heter. Och så klart, när hiten ”What´s the point” kom: då sjöng många med.
Då sjöng många med
Erasure
Green Stage på Hultsfred
Betyg 3
Bäddat för riktig nostalgikväll när åttiotalsbandet syntduon Erasure äntligen kom tillbaka till Hultsfred. Vince Clarke och Andy Bell, duon som är Erasure, spelade på den första Hultsfredsfestivalen för 25 år sedan. Till spelningen nu hade de förstärkt med två körande kvinnor.
Andy Bell, sångaren, kom ut på scenen i glittrig röd kavaj och de satte tonen direkt med hiten ”Hideaway”.
Jag stod längst fram och i stort sett alla som stått där och väntar var 45 år och uppåt. Det var härligt att se hur vi som inte är ungdomar också får ge oss hän på en konsert, sjunga med, dansa. Publiken var heltänd och vakterna som stod på en rad framför scenen kunde inte stå stilla de heller, de spratt i deras ben och de stampade takten med fötterna.
Andy Bell närmar sig 50-strecket och det är klart det syns, han är betydligt rundare än i sin ungdom och håret tycks ha vitnat. Det är coolt att han ändå ger sig hän. Hans sexiga dans och hur han flirtar med män i publiken är en stor käftsmäll åt alla åldersdiskriminerande medier.
Självklart bjöd Erasure på en lång rad av sina hits: Open your eyes, I wanna be with you, Oh L’Amour, Breath Of Life …
Erasure släpper nytt album i oktober, berättade Andy Bell. Fast det är jag förstås tveksam till, det var inte så bra när de släppte album för fyra år sedan heller. De är nog bäst när de gör nostalgispelningar med sina gamla stora låtar. Fast osvuret är bäst.
—–
Sedan tänkte jag se funklegendaren Bootsy Collins, men när jag väntat en halvtimme över den utsatta tiden orkade jag inte vänta längre. Jag har svårt för artister som på en festival inte kan respektera tiderna. Det är skillnad när det är konserter inomhus och man sitter bra och kan dricka något. Här står man utomhus och är lite sliten efter några dagar på festival. Att bara stå och hänga utan att artisten kommer, nej tack.
Relaterat om Hultsfredsfestivalen:
Kulturnyheterna, Aftonbladet
Läs även andra bloggares åsikter om Hultsfred, recensioner, musik, musikfestivaler, Johnossi, Erasure