• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Vinn filmen Pirates of the Caribbean – I främmande farvatten

1 oktober, 2011 by Redaktionen

Johnny Depp är tillbaka som den oefterhärmlige kapten Jack Sparrow. Överallt syns de stora affischerna när nu den fjärde filmen om ”Pirates of the Caribbean” släppts på dvd.

Kulturbloggen har fått tag på tre exemplar av filmen som vi vill att våra besökare ska kunna tävla om. Vi kommer att göra en snabb tävling. De tre första som mailar oss en motivering som i tycker är bra får filmen med posten.

För att ha chans att vinna filmen ska du alltså maila oss och du ska skriva en motivering om varför just du ska vinna en piratfilm. Var fantasifull och försök skriva något som vår vårt hjärta att smälta eller får oss att skratta.

Tävlingen är nu avgjord. Här kan du läsa om vem som vann.

Du mailar till
tavla (snabel-a) kulturbloggen (punkt) com

Och som sagt: var snabb: för de tre första motiveringarna vi fastnar för vinner.

Glöm inte att skicka med din postadress, annars kan vi inte posta filmen till dig om du vinner.

Här lite uppgifter om filmen från filmbolaget:

PIRATES OF THE CARIBBEAN – I FRÄMMANDE FARVATTEN
På Disney Blu-ray och Disney DVD den 28/9

När ”Pirates of the Caribbean” sätter segel för fjärde gången har kapten Jack Sparrow sällskap av både gamla bekantskaper, som kapten Barbossa (Geoffrey Rush), och nya, som den skräckinjagande Svartskägg (Ian McShane) och hans dotter Angelica (Penélope Cruz). Alla är de på jakt efter den mytomspunna Ungdomens källa.

I filmens inledning visar det sig att Jack Sparrows trogne följeslagare Gibbs (Kevin R McNally) har Ponce de Leóns karta som leder till ungdomens källa – en karta Gibbs memorerar och sedan raskt förstör för att rädda sitt eget liv. Sedan börjar tidsjakten mot källan som ska ge evigt liv. Jack kidnappas av piraten Angelica som för honom ombord på sin far Svartskäggs skepp. Gibbs och Barbossa – som nu är i kung Georges tjänst – är ombord på ett andra skepp. Och ovetandes dem alla är även den spanska armadan dem hack i häl. Äventyret kan börja!

Legenden om Ungdomens källa är uråldrig och finns i många kulturer. Man trodde att om man drack vattnet från källan skulle man få evigt liv. I modern tid åsyftas ofta den källa som den spanske upptäcktsresanden och conquistadoren Juan Ponce de León försökte finna under en expedition år 1513 till vad som nu är Florida. Platsen som Ponce de León fann kallade han Tierra Florida – blommornas land.

Den visuella världen i ”Pirates of the Caribbean: I främmande farvatten”
För det visuella i filmen svarar fotografen Dariusz Wolski (som även filmat de tre tidigare filmerna) och produktionsdesignern John Myhre. Myhre har arbetat med regissören Rob Marshall på hans tre tidigare långfilmer och Oscarbelönades för sina insatser i Marshalls ”Chicago” och ”En geishas memoarer”, och Oscarnominerades för ”Nine”.

Filmen är indelad i tre delar, berättar John Myhre. Öppningscenerna i London, sedan ombord på Svartskäggs skepp ’Queen Anne’s Revenge’ och så fotvandringen i djungeln i sökandet efter Ungdomens källa. Den grönskande djungeln hittade vi på de hawaiianska öarna Kauai Oahu, som också hade underbart vackra långsträckta sandstränder där vi filmade både till lands och till sjöss.

För att få inspiration till Svartskäggs olycksbådande skepp ’Queen Anne’s Revenge’, tittade Myhre på massor av gamla piratfilmer. Han upptäckte att det inte var så lätt att skilja det ena skeppet från det andra, och beslöt därför att börja med att göra Svartskäggs skepp högre än de övriga i filmen och det fick fantastiska utsmyckningar av mänskliga kranier och skelett.

I Pinewood Studios i London – där bland annat Bond-filmerna och ”101 dalmatiner” spelats in – byggde man upp 1700-talets London i sex studior, däribland den jättelika Albert R Broccoli 007-studion som är störst i Europa. Scenbyggena sysselsatte över 200 hantverkare: 62 snickare, 29 målare, 71 murare, 36 riggare och 14 skulptörer. I Pinewood Studios byggdes också John Myhres ’piece de resistance’, den gigantiska scenen med Ungdomens källa. Många scener spelades också in på Old Royal Naval College i Greenwich, en samling byggnader uppförda från sent 1600-tal till mitten av 1800-talet.

De fantastiska kostymerna
Brittiska komstymdesignern Penny Rose (”Evita”, ”King Arthur” m fl) har stått för kostymerna i samtliga Pirates-filmer. Hon och hennes team reste runt i världen i jakt på kläder men flertalet av kostymerna är specialgjorda för filmen.
Jag kan inte ha två pirater som står bredvid varandra i likadana jackor eller i samma färg, så vi åkte till Florens och köpte 1 700 olika tyger. Knapparna köpte vi i en rolig liten butik i Paris – en morgon köpte vi 4 800 knappar, för det är samma sak där; jag vill inte att någon har likadana knappar som någon annan, berättar Penny Rose.

En mycket duktig gjutare tillverkade våra bältesspännen. Han jobbar även med läder så han gjorde också många skärp och bälten åt oss. De flesta av piraternas gehäng är gjorda av tunn indisk bomull som vi sedan färgade med grönsaks- och fruktfärg för att de skulle se autentiska ut. För att få den rätta slitna looken så använde vi bland annat en cementblandare med stenar och rivjärn. Och du hittar inte ett blixtlås eller kardborrband på mina kostymer!

Bonusmaterial DVD
• Lego® Pirates Of The Caribbean: Captain Jack‘s Brick Tales
• Bloopers of the Caribbean
• Discover Blu-ray 3D™ With Timon & Pumbaa

Läs även andra bloggares åsikter om Pirates of the Caribbean, tävlingar, film, dvd, Johnny Depp

Arkiverad under: Scen Taggad som: dvd, Johnny Depp, pirates of the caribbean, Scen, Tävlingar

The Three Musketeers, ett välbeprövat recept: en hel del spänning och lite romans

28 september, 2011 by Redaktionen

Titel: The Three Musketeers
Betyg: 3
Svensk biopremiär: 30 september 2011

Vad som först inleds med någonting som för tankarna till det analoga strategispelet Risk, och faktiskt viskar om någonting annorlunda, faller snabbt in i den trygga matinéfilmen och dess ramar. Och dessvärre gör man det ganska halvhjärtat och något ograciöst. Istället för stilsäkerhet förlitar man sig på förvisso välfungerande 3D-effekter, men med glasögon som är otympliga och högst irriterande; kända skådespelare som levererar ganska platta personporträtt som hade kunnat skänkts så mycket mer nostalgisk värme och flertalet scener som inte alls hör hemma i den här filmen, utan snarare i kultklassikern ”The Matrix” från 1999. Alla filmer bör helt enkelt inte ta efter på alla sätt…

Men trots dessa skavanker är det en trygg familjefilm som skänker en hel del underhållning, mycket tack vare den varma humorn filmen dras med. Och trots det något sinnesförvirrade intryck filmen inger, handlar det om en film som mest vill slå brett genom att låna hejvilt utan att betänka hur slutresultatet blir men där många välsmakande aromer ändå kommer till sin rätt. Fotot är visserligen inte någonting speciellt att hänga i julgranen, men ser ändå bra ut. Vilket man även kan säga om scenlandskapen med fina slott och dess gårdar, välklädda hovmänniskor och flygande skepp till höger och vänster.

Viktigast utav allt, är ju egentligen det skrivna ordet och den röda tråd som man trots allt har valt att följa (om än på ett litet egensinnigt vis, utan att vara extravagant på något sätt), och nog bjuder man även på en hel del spänning och lite romans för att säkerställa att framgångsreceptet följs fullt ut. Vilket man lär lyckas med mer än väl, med tanke på att detta välbeprövade recept ändå verkar gå hem hos folk.

Läs även andra bloggares åsikter om Orlando Bloom, The Three Musketeers, film, filmrecension

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Orlando Bloom, Scen, The Three Musketeers

En Enkel Till Antibes, trots allt en besvikelse

28 september, 2011 by Redaktionen

Titel: En enkel till Antibes
Betyg: 2
Premiär: 30 september 2011

Trots min hemliga förälskelse i Sven-Bertil Taube och en mycket lovande handling har Richard Hobert ändå lyckats göra mig besviken.

Änklingen George bor ett stillsamt liv i sitt hus i Luleå. Hemhjälpen själ och den ända som hälsar på är grannen. George börjar för första gången känna sig gammal. Droppen blir när han kommer på sina två vuxna barn med att i hemlighet försöka sälja hans hus och placera honom på ett äldreboende. Då lämnar George tristessen och sin vardag för en såväl själslig som fysisk resa med målet Antibes och den svunna kärleken Christine.

En enkel till Antibes är en film om att bli gammal, relationer och att komma till freds med sitt förflutna. Det vill säga en potpurri av klyschiga visdomsrepliker och pinsamma situationer.

Ömsom skrattar jag faktiskt men ömsom vrider jag mig i biostolen. Kanske är det de som är den svenska filmens eviga förbannelse, att jag som publik inte riktigt kan slappna av för jag hela tiden är rädd att någon utav skådespelarna ska kliva snett. En del kallar det ”Dramaten sjukan” och visst har Sven-Bertil Taube spelat på just Dramaten. Han tillhör den gamla skolans skådespelare och det måsta jag respektera. Men varför kan inte Hobert respektera karaktären han skapat tillräckligt för att inte göra honom till en ”söt-gammal-gubbe” och bara låta honom vara en gubbe. En gubbe som inte är lite förvirrad och inte provar att röka en joint så att vi kan skratta åt honom.

Jag tycker inte om iden att vi ska skratta åt George, jag vill skratta med George. Vi hade tyckt om honom ändå Hobert! Undantaget är franska Catherine Rouvel. Hon har inte bara till fördel att hon inte är svenska utan även att hon har ett förflutet som skådespelerska för Jean Renoir. Renoir som i sin tur är känd från den ”poetiska realismen” och som föregångare till ”neorealismen” där det naturliga och realistiska hyllas.

Ett annat element som faktiskt är intressant är Jens Fischer bakom kameran. Fotot är välgjort och i varje bild finns någon typ av skönhet. De var längesedan de norrländska skogsplanteringarna och den svenska hösten var så här vacker.

Visst är En enkel till Antibes feelgoodfilmen med stort F och jag tror att det finns en publik, som nödvändigtvis inte alls måsta vara äldre, som kan se bortom ordbajsandet av klyschor. Men för mig blir det för mycket och det blir stopp i toaletten.
Jag förstår inte varför det fanns så många trådar. Sonens skulder, dotterns tid i fängelse, hembiträdets destruktiva förhållande, spöken, hash-rökande-likbilschauffören som extraknäcker i vad som verkar vara ett countryband. Alla måste inte ha en bakgrunds historia och man måste inte förklara allt. Det är som när någon skämtar och sedan dödar skämtet genom att förklara vad det var som gjorde det hela roligt. Jag hade nöjt mig med att man koncentrerat sig på relationen mellan far och barn. Och jag tror helt ärligt att den här filmen fyller ett behov. Det finns säkert människor som får ut något av att se En Enkel Till Antibes. Jag är dock inte en av dem.

Jag är fullt medveten om att det är uttjatat att såga en film bara för att den är svensk, men här lämnas jag inget val.

Läs även andra bloggares åsikter om Sven-Bertil Taube, film, filmrecension, En enkel till Antibes

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: En enkel till Antibes, Filmrecension, Scen, Sven-Bertil Taube

Pang på pensionatet – en riktig skrattfest

24 september, 2011 by Redaktionen

Pang på pensionatet
Lisebergsteatern, Göteborg
Premiär: 23 september 2011

Det var första gången jag var på Lisebergsteatern. Jag såg på fotografierna i foajén på Hagge Geigert, Tomas von Brömssen, Lasse Brandeby alias Kurt Olsson. Jag kände mig så liten i närheten av dessa kulturens och teaterns giganter och inväntade premiären kl 19.30 av buskisdeckaren Pang på pensionatet.

Bakom föreställningen står succégänget från Vallarna i Falkenberg med sin hyllade jubileumsföreställning. Hela sommaren har det firats 15-årsjubileum på Vallarnas friluftsteater i Falkenberg. Denna kväll, fredagen den 23 september 2011, var det så dags för gänget att inta Lisebergsteatern. De kommer att spela torsdagar och fredagar hela hösten.

Snacka om buskisdeckare. Jag förstår verkligen deras popularitet. Krister Classon stod för manus & regi, som den omåttligt populäre brevbäraren Dag-Otto Flink gör Jojje Jönsson ett bejublat framträdande.

Så fort föreställningen kör igång klappar publiken händerna i takt genast. Publiken är verkligen inte nödbedd. Folk tjuter av skratt. En riktig skrattfest för alla åldrar kan jag verkligen skriva under på.

Hela den svenska buskiseliten är på plats. I rollistan ser vi:
Anna Hallgren spelar viljestarka Rut Olsson, 35 år, som började jobba hos Berta redan som liten. Direkt efter skolan sprang hon till pensionatet för att hjälpa till. Berta har med tiden blivit som en andra mamma. För ”pojkflickan” Rut står sällskap med män, inte särskilt högt i kurs.

Jojje Jönsson spelar plikttrogne, snälle brevbäraren Dag-Otto Flink med talfel i kungliga postverkets tjänst. Dag-Otto vill ingen ont utan har alltid hjärtat på rätta stället. To dé!

Siw Carlsson spelar Greta Karlsson – 92 år. Den något otåliga och bittra Greta har bott på pensionatet i hela 15 år. Hon anser själv att hon bör bli uppassad. Då pensionatet betytt mycket för henne planerar hon att skänka sina tillhörigheter till Solrosen när hennes tid är förbi.

Jan Holmquist spelar Sture Sandström – 52 år. Direktör för eget företag som älskar att spendera pengar på unga kvinnor. Sture är gift men finner ingen stimulans hemma hos sin fru. Visar gärna vad han tycker. Han kan helt enkelt visa en oerhört trevlig sida.

Mikael Riesebeck spelar Harry Rask – 60 år. Den yrkesskadade kommissarien har mot sin vilja blivit förtidspensionerad. Han som älskar sitt yrke över allt annat. Harry anses som ”lite jobbig” då han är mycket misstänksam och extremt nyfiken.

Ewa Roos spelar Berta Bengtsson – 65 år. Tog över pensionatet efter sina föräldrar som 20-åring. Kärleken till pensionatet blev starkare än den till olika män. Hon har fullständig kontroll över sin rörelse och håller god min även när ilskan kokar inombords.

Gösta Jansson (fr.o.m. slutet av november) spelar Karl Persson – 94 år. Karl är änkling sedan 20 år. Trots att han är stormrik så unnar han sig varken kläder eller hygieniska artiklar.

Thomas Nystedt (t.o.m. slutet av november) spelar Valter Friberg – 55 år. Valter är en charmig, ordentlig läkare men något deprimerad. Behärskar sitt yrke till fullo.

Maria Mälson Nystedt spelar Ella Andersson – 49 år. Gifte sig som tonåring med en charmör som bedragit henne sedan dess. Hon har varit alltför rädd för att göra något åt saken tills hon träffade andra kvinnor i samma situation. Drömmer ändå om nya kärlekståg.

Handlingen är förlagd till ett litet pensionat på den svenska landsbygden sommaren 1955. Fridfullt och idylliskt hade det kanske varit om det inte hade varit för att ägarinnan kommit i akut ekonomiskt trångmål. Renoveringen av köket kostade mer än det var tänkt att göra: 3.000 kr.

Fridfullt och idylliskt skulle det ha kunnat vara om inte pensionatets ende anställde bestämt sig för att ta den 94-årige gästen av daga. Visst hade det varit fridfullt, om det inte hade kommit en bedragen och deprimerad gäst, som plötsligt visar sina känslor för en kvinnlig spion, som i sin tur blir störd av en mansgris som intresserar sig för yngre damer. Eller om det inte dykt upp en misstänksam pensionerad kommissarie som både hör skottlossningar och känner liklukt.

Det blir våldsamt emellanåt. Komiken är frapperande. I mitt tycke gör Siw Carlsson den bästa rollprestationen försedd med klubba och ohängda citat; ”nu måste vi nog gifta oss”; Mikael Riesebecks Harry Rask gnider sig ganska länge på smalbenet. Invecklat är bara förnamnet. Som om det inte räckte så blir det närmast kaotiskt när en brevbärare i kungliga postverkets tjänst, Dag-Otto Flink, bestämmer sig för att fira sin bemärkelsedag på just detta ställe, pensionatet Solrosen. Nu kan det väl ändå inte bli mer kaos? Jo, det kan det.

I personlig bemärkelse så kan jag bara understryka att det här var en föreställning där skratten haglade, publiken klappade takten, jag fick autograf av Glenn Hysén, tack för det, den här föreställningen kan ses många gånger.

Mer om Pang på pensionatet på Lisebergsteaterns hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om Lisebergsteatern, komedi, buskis, teater, recension, scen

Arkiverad under: Recension, Teater, Teaterkritik Taggad som: buskis, Komedi, Lisebergsteatern, Recension, Scen, Teater

Grattis ni fem som vann biljetter till filmen Happy End

22 september, 2011 by Redaktionen

Fem vinnare skulle få två biljetter var till filmen Happy End, som har premiär fredag 23 september. Men vi fick tag på två biljetter till och eftersom en av de tävlande ansträngt sig extra mycket och fått ihop den här motiveringen får den vinnaren fyra biljetter med posten.
Den motiveringen löd:

En film så härligt betitlad Happy End
såna gillar jag så jag blir smått tänd.
Sen gör han ju så bra filmer, Björn Runge,
det vet ju alla som passerat stadiet unge.
Har dessutom filmen rollbesatts med Ann Petrén
så borgar det i mina ögon för totala succén.
Åh, visst vill jag väldigt gärna se just denna film på bio,
hoppas innerligt bli förärad två biljetter av de totalt tio.

Och vinnaren av fyra biljetter till Happy End är Kjell Persson i Malmö.
Grattis grattis.
Och grattis ni fyra vinnare som får två biljetter var:

Ingegerd Hildingsson, Uppsala
Joakim Olofsson, Stockholm
Inga Andersson, Helsingborg
Gunilla Sorth, Malmö

Några av de vinnande motiveringarna löd:

Jag vill tävla om biljettet til Happy End o hoppas
att det också blir det i mitt eget liv när jag nu
återförenats med min ungdomskärlek 😉

Fattig pensionär som sällan har råd att unna mig ett biobesök,
älskar film med någon vän i biomörkret.
Hoppas turen och lyckan landar i min brevlåda!

Tävlingen gick ut på att skriva en motivering som lockade oss.

Kulturbloggens filmrecensent Fredrik Gertz gav för övrigt filmen betyg 5.

Läs även andra bloggares åsikter om film, biljetter, Happy End, tävlingar

Arkiverad under: Scen Taggad som: biljetter, Happy End, Scen, Tävlingar

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 145
  • Sida 146
  • Sida 147
  • Sida 148
  • Sida 149
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in