• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Dans

Dansens Dag firar 30 år

19 april, 2012 by Redaktionen

Dansens Dag fyller 30 år söndagen den 29 april och det ska firas runt om i Stockholm. Det ska bland annat finnas möjlighet att se dansfilm, gå danspromenader, se föreställningar, ta en prova på-kurs eller uppträda själv.

Dans i Stockholms stad och län, DIS, skriver i ett pressmeddelande:

I Kungsträdgården är det stor folkdansfest hela eftermiddagen, originalkoreografier av Isadora Duncan uppförs på Dansmuseet, och på BioRio frossas det i dansfilm. Dansens Hus ordnar tipspromenad runt Hornstull och Dans i Stockholms stad och län/DIS arrangerar danspromenader i Gamla Stan. Orientalisk dans hittar du både på Odenplan och på Söder och dagen avslutas med tango hela natten. Det fullständiga programmet för Dansens Dag finns på DIS.

Sidi Larbi Cherkaoui säger i årets budskap till den 30-årsjubilerande dagen: ”Och därför önskar jag alla dans och åter dans detta år 2012. Utan att glömma problemen under 2011 – men angripa dem kreativt, dansa kring dem, hitta ett sätt att engagera sig i varandra och i världen, engagera sig i livet, bli en del av dess aldrig upphörande koreografi. Dansa för ärlighetens och uppriktighetens skull, dansa för att förmedla, spegla och hylla ärlighet och uppriktighet”. (Översättning Leif Janzon)

Den Internationella Dansdagen initierades 1982 av the International Dance Comittee, ITI-UNESCO, och firas runt om i världen. I år fyller den 30 år. Datumet är valt som en hyllning till den store balettförnyaren Jean-Georges Noverre som föddes den 29 april 1727. I Sverige startades Dansens Dag på initiativ av Svensk Danskommitté under Kulturhuvudstadsåret 1998, sedan dess är dagen en återkommande manifestation för dans.

Bild: På dansmuseet kommer dansaren Lilly Zetterberg och pianisten Henrik Måwe presentera danser i originalkoreografi av Isadora Duncan, musik Fredric Chopin

Läs även andra bloggares åsikter om dans, dansens dag

Arkiverad under: Scen Taggad som: Dans

Lucifer Effect – Välspelad. Snygg. Och distanserad

15 april, 2012 by Redaktionen

Lucifer Effect
Regi: Tana Maneva
Scen: Teater Giljotin
Premiär 14 april 2012

Dostojevskij sade något i stil med att om djävulen inte finns av egen kraft, så är han skapad av oss själva som vår avbild. Och med tanke på antalet skildringar av helvetet inom litteraturen och teatern kan vi väl lugnt konstatera att det

Lucifer Effect är tre saker. Oerhört välspelad. Snygg. Och distanserad.

Vi tar det från början. I föreställningens början, i det vitaste av vita rum, befinner sig tre människor i olika stadier av upplösning. Lucifer Effect gör anspråk på att ta sig lager efter lager ner mot människans kärna, in mot det kännande och bort från det rationella. Till platser inom oss där maktbegär får härska fritt och andra människor bara är medel för att nå ett mål. Ur detta skapar Tana Maneva, som står för regin och en strålande dansinsats i föreställningen, allas vår djävul.

Tanken är naturligtvis svindlande, om än inte unik. Om det civiliserade hyvlas bort från människan, återstår bara en liten egoistisk äcklig kärna som tänker på sig själv i första, andra och tredje hand. Kvar är något litet, äckligt och väldigt kroppsligt.

Just sådan är Lucifer Effect. Kroppslig. Köttslig. Det spottas blod och bestick slängs i backen. Folk talar förbi varandra, för i helvetet har ingen någon avsikt att lyssna på någon annan. Men det blir också pjäsens problem, för detta är en föreställning som bara talar ut, och som lyssnar väldigt lite. Det blir svårt att tränga in i pjäsen när inte ens karaktärerna tycks vara intresserade av varandra. På så sätt är den distanserad från publiken.

Men, som sagt, Lucifer Effect är makalöst välspelad, av hela ensemblen. Och scenografin, lika naken som den blottade själen, signerad Youlian Tabakov, är ruggigt snygg. Utan att ta för sig blir det vita rummet en målarduk där framför allt Joaquin NaBi Olssons ständigt bekymrade uppsynen bygger upp bilden som dröjer sig kvar i tankarna efter föreställningen.

I rollerna:
Tana Maneva, Joaquin NaBi Olsson och Scott Ackerman

Foto: Cato Lein

Text: Johan Ranstam

Relaterat: Recension i Teatermagasinet.

Läs även andra bloggares åsikter om dans, teater, scenkonst, scen, Teater Giljotin, Lucifer Effect

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dans, Lucifer Effect, Scen, Scenkonst, Teater, Teater Giljotin

Omprövning av klassisk balett på Weld

23 mars, 2012 by Redaktionen

Omprövning
Weld, Stockholm
Premiär den 22 mars 2012

Föreställningen Omprövning, som framförs på Weld i Stockholm, kan sägas vara resultatet av ett koreografiskt forskningsprojekt. Koreografen Anna Koch undersöker tillsammans med dansaren Anna-Mi Fredriksson den kultiverade och skolade balettkroppen, formad av den klassiska balettens teknik.

Ett 30-tal lysrör står uppradade längs väggarna av betong är dansaren Anna-Mi Fredriksson kommer in på scen i en vardaglig svart klänning, svarta nylonstrumpor och svarta sockor.

Omprövning består av flera olika delar som innehåller mer eller mindre klassisk dans blandat med andra rörelser och reflektioner. I en scen interagerar dansaren med en svart sopsäck i en talarstol.

Den första delen av verket består av klassiska balettrörelser till musik av Beethoven. Musiken är ganska lågmäld, vilket gör att fokuset på dansaren ökar. Jag är inte tillräcklig kunnig när det gäller balett för att vilja analysera dansen, men i programmet står det dansen skiljer sig från ett helt klassiskt förhållningssätt, bland annat genom att arbetet ligger i grundstegen i stället för vad dessa leder till, att mellansteg blir steg i sig själva och att steg upprepas som normalt inte brukar upprepas.

Anna-Mi Fredrikssons dans och rörelser är uttrycksfulla och det är spännande att följa samspelet mellan modern koreografi och klassisk dans.

Anna-Mi Fredriksson är utbildad vid Kungliga Svenska Balettskolan 1996-2004 och har även studerat vid National Ballet School of Canada, English National Ballet School, École Nationale de Ballet de Marseilles och Estudio Maria de Avíla Zaragoza. 2003 var hon finalist i Eurovisionens Tävling för Unga Dansare 2003 och 2004 kvartsfinalist i Prix de Lausanne. 2005-2009 var hon anställd vid English National Ballet och 2009 Artist in Residence at Shunt Vaults, London. Hon har dansat på ett antal internationella scener som Royal Albert Hall, Wembley Stadium, Hong Kong Grand Theatre, The London Coliseum, China Century Theatre, Chateau de Versailles, Teatro Real Madrid etc. Hon har bland annat medverkat i Svansjön, Våroffer, Giselle, Alice i underlandet och Nötknäpparen.

Anna Koch är dansare, koreograf och mångsysslare inom konst. Under åren har hon varit engagerad i koreografiska projekt både nationellt och internationellt. För fem år sedan startade hon Weld som är en arbetsplats för konstnärer, ett rum för residens och en produktionsplattform. I sitt experimentella undersökande finns ett starkt intresse för hur konst kommunicerar, vilken idévärld och praktik den manifesterar och aktiverar genom dialog.

Foto: Weld

Läs mer på Welds hemsida och i Teatermagasinet.

Läs även andra bloggares åsikter om dans, balett, Weld

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Balett, Dans, Weld

Täby Centrum bjuder på dans med Urban Angels

22 mars, 2012 by Redaktionen

Tidigare Bounce-medlemmen Jennie Widegrens nystartade dansgrupp Urban Angels uppträder i Täby Centrum under de två sista helgerna i mars. Temat på evenemanget, som inleds fredagen den 23 mars, är en stilresa från 60-talet fram till idag.

Ur pressmeddelandet:

Jennie Widegren är en av grundarna av succégruppen Bounce. Hennes nystartade dansgrupp Urban Angels har minst sagt gjort succé då de senast sågs av en miljonpublik dansandes tillsammans med Elena Paparizou i den stora finalen i Melodifestivalen den 10 mars. Under Täby Centrums stilresa kommer gruppen att bjuda besökarna på ett dansnummer där sex årtionden tolkas, unikt för detta tillfälle. Tidsenliga koreografier och kläder utlovas.

– Vi ser verkligen fram emot att uppträda för besökarna i Täby Centrum och speciellt till ett så spännande och intressant tema, säger Jennie Widegren, grundare av dansgruppen Urban Angels.

Se vidare i Teatermagasinet.

Bild: Jennie Widegren. Foto: Micke Fitness Magazine

Läs även andra bloggares åsikter om Bounce, Urban Angels

Arkiverad under: Scen Taggad som: Dans

Cullbergbaletten och The Strindberg Project – en annorlunda synvinkel på August

15 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Cullbergbaletten – The Strindberg Project

Två delar:
August did not have what is commonly considered good taste as far as furniture is concerned
Idé, regi, kostym, scenografi: Tilman O’Donnell
Scenografi, ljusdesign, repetitionsledare: Thomas Zamolo
Ljuddesign: Mårten Ihre
Mask: Anna Olofson
Verket är skapat av Tilman O’Donnell och dansarna Agnieszka Dlugoszewska, Mirko Guido, Hanako Hoshimi-Caines, Gesine Moog, Luis Alberto Rodriguez, Adam Schütt, Daniel Sjökvist och Patricia Vázquez

Translations
Idé, regi, dramaturgi och scenbild: Melanie Mederlind
Koreografi i samarbete med dansarna
Kostym: Ulrika van Gelder
Ljuddesign: Mårten Ihre
Dramaturg: Marc Matthiesen
Dansare: Alexandra Campbell, Johanna Lindh, Åsa Lundvik Gustafson/Fem Rosa Has, Andrea Martini, Shumpei Nemoto, Victoria Roberts, Csongor Szabó och Kristóf Várnagy

Urpremiär 15 mars 2012
Dansens Hus, Stockholm

Koreografen Tilman O’Donnell och dansare ur Cullbergbaletten tolkar Strindberg på ett i allra högsta grad eget sätt. Föreställningen är uppdelat i två akter. Den första är en färgsprakande lustig skildring av det galna i Strindberg. Dansarna klädda i gympakläder i starka färger kryper på alla fyra som hundar och skäller – en bild för manligt revirpinkande kanske? Alla dansarna har skägg klistrat i ansiktet och de rör sig på olika delar av scenen, ofta i förvridna rörelser.

Koreografen Tilman O’Donnell berättar om när han läste Strindbergs brev till sin tredje fru, Harriet Bosse:
Medan jag läste växte känslan av att Strindberg i breven vände sig till någon annan än Harriet. Som om alla hans snabbt skiftande känslor och reflektioner, han påståenden och teorier, hela tiden riktades mot en slags osammanhängande och förvrängd bild som rörde sig runt och tillbaka till – och i slutänden endast angick – honom själv.

Det sammanfattar bra vad första akten sände ut för bild på Strindberg och på vilket sätt Tilman O’Donnell ser på Strindberg. Att jag inte håller med om den bilden, är en annan sak. Dansarna förmedlade skickligt och tydligt de bilder som var tanken. Tror jag.

Allra mest till sin rätt kom dansarna i den andra akten, efter paus, den delen med namnet Translations. Den utgår från att de sista åren av sitt liv övergav Strindberg i stort sett skönlitteraturen och ägnade sig åt att försöka bemästra det kinesiska språket.
– Nu kommer kineserna, det vore kanske på tiden att lära sig deras språk! utropar han i en av sina texter.

Strindberg hade en teori om att det funnits ett ursprungligt språk för människor, som Bibeln om tiden för Babels torn. Kinesiskan kan ha varit detta ursprungsspråk, enligt Strindberg.

Den andra akten skildrar språk och översättning och svårigheter med att kunna säga samma sak med ett annat språk.

Åtta dansare, klädda i svart, får verkligen visa upp sin skicklighet och sin bredd. Det är stilistiska rörelser, ibland på gränsen till mim – och det är också avsnitt med mer traditionell dans och det är sångnummer också.

Andra akten är den ur danshänseende mest imponerande, men så mycket om Strindberg berättar den förstås inte, det är mycket mer betoning på Cullbergbaletten. Men vad gör det? Det var imponerade skickligt och snygg koreografi och det gav en del tankar kring språk och svårigheterna att föra över en dikt från ett språk till ett annat.

Foto: Urban Jörén

Läs även andra bloggares åsikter om The Strindberg Project, Tilman O’Donnell, Cullbergbaletten, Dansens Hus, dans, recension

Arkiverad under: Recension Taggad som: Cullbergbaletten, Dans, Dansens Hus, Recension, The Strindberg Project, Tilman O’Donnell

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 9
  • Sida 10
  • Sida 11
  • Sida 12
  • Sida 13
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 22
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in