Säg att du är hungrig
Regi och koreografi: Kajsa Giertz
Texter: Irena Kraus
Scenografi, kostym och ljus: Sven Dahlberg
Musik: AC/DC, Bruce Springsteen, Alberto Iglesias, Allgott & Villgot, Rune Wallbom och ”Weird Al” Yankovic
Elverket/Dramaten, Stockholm
Premiär 9 mars 2012
Våra förhållningssätt till maten undersöks i en föreställning som med humor och dans på Elverket, Dramatens scen för unga.
När jag kom till foajén var dess väggar dekorerade med massor av tavlor med fotografier på mat och barn som äter mat eller smetar ut maten. Strax kom skolbarn från Tensta dit och for runt och kikade och pekade. ”Där är min”. ”Var är din?”
Skolbarnen har varit delaktiga i föreställningen genom att de haft uppdraget att skapa konst kring ämnet mat.
Scenen är placerad i mitten med publiken på båda sidor. När ridån går upp möts vi av fem personer, alla klädda i beigefärgad kostym, vit skjorta och brun slips – och barfota. Alla är klädda så, också kvinnorna.
Var och en berättar om sitt förhållande till att äta. Någon äter helst på natten, någon kan aldrig äta upp allt, någon tuggar och tuggar. De fem karaktärerna tar ganska snart på sig stora masker för ansiktet, som är lite svårt att avgöra om det är vargar eller björnar.
Föreställningen är mer flera löst sammansatta scener än en sammanhållen handling och det är mycket dans, rörelse och musik från klassiskt till rockuvarna i AC/DC och Bruce Springsteen.
Salongen var fylld av tioåringar i publiken och de skrattade gott åt figurerna när de dansade. Det var nästan att jag fick en dejavu-upplevelse från Mats Eks uppsättning av Spöksonaten. Absurd dans verkar vara grejen på teaterscenerna i vår.
Dansscenerna var starka. Skådespelarna med vargmaskerba för ansiktet rör sig rovdjurslikt. En bild av att vi är biologiska varelsen, människan är också ett djur och vi har behov av mat.
Kanske sätter föreställningen igång diskussioner kring mat och ätande bland barnen sedan. Men även om den var konstnärligt snygg och estetiskt tilltalande saknade jag ändå mer djup. Det finns svåra frågor kring mat och ätande som jag inte alls berördes. Fast å andra sidan: ett konstverk som en teaterföreställning har ju inga krav på sig att vara en vetenskaplig sammanställning. Det är härligt att en föreställning som vänder sig till tioåringar bygger så mycket på att säga saker mellan raderna och på så mycket dans.
I rollerna:
Emelie Garmén, Bengt CW Carlsson, Ossi Niskala, Rikard Lekander och Sanna Sundqvist.
Foto: Sören Vilks
Relaterat: Svenska Dagbladet
Läs även andra bloggares åsikter om Elverket/Dramaten, dans, tioåringar, barnteater, ungdomsteater