Let The Sunshine In
Betyg 1
Svensk biopremiär 25 december 2017
En film som kunde blivit väldigt bra med underbara franska skådespelerskan Juliette Binoche. Men filmen lämnar mig bara med en massa obehagliga känslor. Den är halvfärdig, känns det som. Men smaken är som bakom, ”Let The Sunshine In” vann SACD Award i Cannes 2017.
Isabelle (Juliette Binoche) är en frånskild konstnär i 50-års åldern, som försöker sålla bland alla självcentrerade män i hopp om att åter finna kärleken. Sålla och sålla, är kanske fel beskrivning. Hon jagar febrilt män och får hon inte hoppa i säng med dem direkt blir hon helt förstörd. Den har beskrivit som: En elegant romantisk komedi av kritikerrosade Claire Denis om vad som är viktigt i livet och om vad man vill ha i en mogen relation. Nja. Innerst inne är det väl det som Isabelle vill. Men hon är ruggigt vilsen. Hon kan aldrig säga vad hon tänker och känner heller.
Vissa scener är fascinerande. När en av de många män hon har relation med vill ta det lite lugnt och inte vill att de hoppar i säng direkt blir hon helt panikslagen och gör allt för att försöka övertala honom att ändå följa med henne in, givetvis för att hon vill ha honom i säng. Om hon inte får en man i säng direkt blir hon alldeles stissing. När en av männen känner sig lite tveksam till deras relation tjatar hon som en igel för att få honom i säng en gång till. De flesta män hon träffar är gifta och är tydliga med att de inte vill skilja sig. Om hon verkligen ville hitta en stadig relation är det obegripligt att hon fortsätter hänga på dessa gifta män.
Den franska skådespelerskan Juliette Binoche, född 9 mars 1964 i Paris, belönades med en Oscar 1997 för Bästa kvinnliga biroll i Den engelske patienten (1996) och var 2001 nominerad till en för Bästa kvinnliga huvudroll i Chocolat (2000). Därutöver har hon vunnit och nominerats till ett stort antal priser. Hon gör en bra roll här. Det är inte hon som sänker filmen. Det är regin som haltar. Vad vill filmen visa? Söker hon verkligen ett seriöst förhållande? Det är inte vad hennes agerande sänder ut. Vad vill hon? Vad vill regissören säga med filmen?
Gérard Depardieu dyker upp i en scen också. Han var länge en av de stora franska skådespelarna men han har tappat sin glans för länge sedan. Jag läste en väldigt sorglig artikel om honom i Göteborgsposten för några år sedan:
Den franske skådespelaren Gérard Depardieu har svårt att stå emot alkohol. Han dricker 14 flaskor vin om dagen. – Jag blir aldrig full, bara lullig, säger han.
Kanska han tagit itu med sitt uppenbara missbruksproblem sedan artikeln spreds. Artikeln förklarar dock en del av vad som gjort att han inte gjort bra roller ifrån sig på senare år. Rollen i denna film gör han dock bra, den är riktigt bra och säger en hel del ”mellan raderna”.
Trots duktiga skådespelare kan jag inte ge filmen något bra betyg. Den spretar för mycket och det är helt omöjligt att känna sympati för Isabelle. Hon beter sig så puckat. Det känns som att det inte finns någon analys bakom hur filmen klippts ihop. Vill hon ha en mogen relation? Knappast. Jo det finns människor som är så vilsna i livet som Isabelle, så vilsna att de slänger pengar på att gå till medier som ska ge dem råd i deras kärleksrelationer. Precis som Isabelle också gör. Det kan vara intressant att skildra men det görs inte på något sätt som får mig att känna något annat är ett djupt obehag för hela röran.
Varpu är tolv år och bor med sin mamma som är som ett barn själv och inte klarar av att vara vuxen särskilt bra. Mamman har bara tillfälliga arbeten så den lilla familjens ekonomi är inte så trygg och mamman försöker och misslyckas ständigt att ta körkort. Mamman kan vakna på natten och ha mardrömmar och då krypa in till dottern och be att få sova hos henne. Varpu tvingas på alla möjliga sätt att vara mamma åt sin mamma.
Michelle Dockery känner vi igen från Downton Abbey där hon har rollen som godsets arvtagare Lady Mary Crawley. Nu spelar hon Alice Fletcher, en tuff änka som bor med sin son och sin makes mor utanför staden La Belle i New Mexico. I staden La Belle bor nästan bara kvinnor då stadens arbetsföra män män dog då de arbetade i en gruva som rasade igen. Kvinnorna har fått lära sig att ta hand om staden och alla sysslor själva då nästan alla män dog. Kvar finns mest gamlingar och unga pojkar plus en sheriff som omgivningen bedömer som feg då han undviker eldstrider.
I filmens början dyker en skadad man upp på natten hos Alice Fletcher. Hon skjuter honom, men han överlever och blir därför omskött av henne och hennes svärmor. Mannan vill inte säga sitt namn men visar sig ha fantastisk hand med hästar. Eftersom Alice Fletcher har en stor flock vildhästar som behöver tämjas får den okända mannen stanna där. Efter ett tag blir hon dock klar över vem mannen är. Han är Roy Goode (spelas av Jack O’Connell) som är jagad av den totalt hänsynslösa skurken Frank Griffin som lovat att ingen som skyddar Roy Goode ska överleva.
För regin står Elisa Kragerup som är en av Danmarks just nu mest hyllade regissörer. Tidigare i år blev hon utsedd till chef för Betty Nansen Teatern i Köpenhamn. Hon har belönats med fyra Reumert, det mest prestigefyllda teaterpriset i Danmark, varav hon två år i rad tilldelats priset som årets regissör. Nu är hon aktuell med en ny tolkning av den klassiska musikalen, My Fair Lady. I ett pressmeddelande säger hon om föreställningen:
