• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Medier

Wikileaks: 150 oskyldiga fick sitta i åratal i Guantanamo

25 april, 2011 by Redaktionen


USA frigav dussintals ”högriskfångar” från Guantanamobasen på Kuba, men lät över 150 oskyldiga sitta kvar i åratal.
Det visar dokument om samtliga 779 män som passerat genom det amerikanska fånglägret sedan 2002. Handlingarna har läckts till Wikileaks, som gjort dem tillgängliga för en utvald grupp medier i USA och Europa, bland andra New York Times.
Källa DN.

Enligt rapporten klassas bara 220 av de 779 som farliga extremister av amerikanska militära analytiker. 380 ska ha varit ”vanliga” soldater eller medlemmar av talibanrörelsen.
150 ska ha varit helt oskyldiga. Enligt amerikanarna själva.

Världen behöver i allra högsta grad lagar som gör det tillåtet för anställda att läcka till medier. I det här fallet måste Wikileaks räknas in under begreppet medier. Begreppet medier måste vidgas och omfattas av mer än traditionella medier.

Här kan du läsa Wikileaks filer om Guatanamo.

Läs även andra bloggares åsikter om Guantanamo, wikileaks, medier

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: Guantanamo, Medier, wikileaks

Isobel Hadley-Kamptz har så rätt – svenska medier styrs av chefer endast engagerade för innerstadens välbärgade övre medelklassproblem

9 april, 2011 by Rosemari Södergren

Inom den bloggosfären som inte direkt hyllar högerregeringen har det om och om igen påpekats att medier inte tar upp vanliga människors liv och frågor. Ett tydligt exempel av många: att medier väljer att överfokusera på frågor som RUT, som mest engagerar en liten innerstadsklick ur medelklassen.

Isobel påpekar i prinicip samma sak:
Oavsett vad man anser om skattenivåerna så tycker de senare faktiskt inte, till skillnad från exempelvis DN-redaktionen, att rutavdraget är den allra viktigaste politiska frågan.

Isobel Hadley-Kamptz, krönikör och journalist på högerregerings stödtidning Expressen har nu också vaknat upp. Hon skriver:

Journalister bor i innerstaden och i synnerhet på Södermalm i Stockholm, eller möjligen i trevliga villaområden. Nästan inga bor i det som kallas miljonprogram.
Undersökningen speglar en annan som tidningen Riksdag och Departement publicerade i veckan av var riksdagsledamöterna från svenska storstäder bor.
Journalister är lite mer urbana än politikerna, de senare bor oftare i villa, men annars är det lika. Inte heller politikerna bor i miljonprogramsförorter.
Man måste vara mycket naiv om man inte tror att detta påverkar journalistik eller politik.

Hennes artikel kommer i kölvattnet av det stora elavbrott som gjorde att miljoner stockholmare fick kraftiga förseningar om de alls fick tillgång till tåg eller transportmedel. På vår sträcka av pendeltåget var det så uselt att det inte ens sattes in ersättningsbussar. Så lite värda är vi människor som färdas kommunalt och bor i förorterna kring Stockholm. Vi är inte ens värda att få ersättningsbussar. Att vi har behov att komma i tid till något struntar cheferna för transportföretagen totalt i.

Isobel Hadley-Kamptz tar upp att det stora problemet är inte de enstaka stora trafikstörningarna utan att det i princip råder ett stort undantagstillstånd hela tiden inom kollektivtrafiken. Vi kan aldrig vara säkra på att komma i tid. Och att det är så uselt, det tas aldrig upp i medier. Förmodligen för att redaktionscheferna antingen bor centralt eller kör bil från villan.

Ingen som regelbundet åker pendeltåg kan anse att trafiken fungerar tillfredsställande. Ändå är detta ingenting som i någon särskild utsträckning syns i medierna, bortom tillfälliga kaosskildringar vid särskilt allvarliga problem.

Svenska medier styrs till 95 procent eller mer av redaktionschefer med noll koll och inget intresse för andra människors liv än deras egna innerstads välbärgade övre medelklassproblem som RUT-frågor.

Läs även andra bloggares åsikter om medier, journalistik

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: Journalistik, Medier

Morning Glory – har något att säga medieägarna

3 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Morning Glory
Betyg: 4

Becky Fuller, spelad av Rachel McAdams, är tv-producent och helt hängiven allt som har med nyheter att göra. Nyheter är allt hon har i huvudet och rejält snurrig är hon och kan inte hålla sig från att svara i mobiltelefonen, i vilket situation som helst. Hon spelar den rollen så bra, jag blir riktigt irriterad på henne emellanåt.

Becky Fuller får till sin förtvivlan sparken från sitt jobb och söker hysteriskt nytt jobb. Hennes mamma talar om för henne att hon borde sluta ha ambitioner och tro att hon kan bli något stort, hon har dock fyllt 28 och då blir det patetiskt att ha ambitioner. Det säger en hel del om inställningen i nutiden och i dagens västerländska samhälle.

Becky ger sig dock inte och får ett jobb på en rätt usel tv-kanal. Hon upptäcker att en av världens främsta nyhetsjournalister jobbar där. Jobbar och jobbar, han sitter och surar i ett rum och vägrar göra något. Denne surmulne Mike Pomeroy spelas av Harrison Ford.

Av personer som träffat Harrison Ford i verkligheten flera gånger har jag fått höra att han kan vara rätt stöddig som person, lite elak och inte alls vänlig. Nu får han spela ut den rollen helt och fullt, när han den bittre Mike Pomeroy.

Mike Pomeroy har rapporterat från krigshärdar och har varit Beckys stora idol inom journalistiken. Han sitter däremot och bara surar, för han får inte göra de stora nyhetsuppdragen som är det enda han tänder till på. Becky å sin sida drivs framförallt av att öka tittarsiffrorna, vilket hon är beredd att göra till nästan vilket pris som helst. I en scen säger hon också det till Pomeroy, att hennes syn på tv och nyhetsrapportering redan vunnit kampen.

Becky kommer på den, som hon själv tycker, briljanta idén att sätta Mike Pomeroy som en av två programledare i hennes morgonshow.

Jag tycker ofta att filmer och böcker som ska skildra medievärlden är så överdrivna, att de inte skildrar verkligheten alls. Det gör den här inte helt och fullt heller. Fast å andra sidan handlar den om en amerikansk medievärld.

Flera duktiga skådespelare (både Jeff Goldblum och Diane Keaton är med) och Notting Hill-regissören Roger Michell som behärskar konsten att använda situationskomik gör Morning Glory till en film att bli glad av. Under ytan har den lite saker att säga också, om att ingen borde ge upp för att han/hon blivit så gammal som 28 år, att det går att lära gamla hundar att sitta, att framgång handlar om att ge och ta.

Jag tycker kritikern i Los Angeles Times formulerat det bra:

Los Angeles Times

In ”Morning Glory,” Rachel McAdams gives the kind of performance we go to the movies for. The rest of the film isn’t always up to her level, but it does provide genial entertainment until it runs out of steam.

A ”Broadcast News”-type saga of life behind the camera on a struggling national morning news show based in Manhattan, ”Morning Glory” starts beautifully and, though it doesn’t quite go the distance, it certainly has the credentials to do so.

Och filmens sensmoral säger väl att kvalitetsjournalistiken är den som kan ge riktigt stora tittarsiffrorna. Ingen dålig sensmoral som mediemogulerna borde fundera över.

Läs även andra bloggares åsikter om film, medier, tv, Harrison Ford, Diane Keaton, recension, journalistik

Relaterat: Recension i SVD.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Diane Keaton, Harrison Ford, Journalistik, Medier, Recension, Scen, tv

Dagens samhälle bevakar samhällsutvecklingen och väljer att lämna Internet – hur trovärdig blir tidningen då?

3 februari, 2011 by Rosemari Södergren


Dagens samhälle stänger sin webbplats, berättar tidningen Resumé:

Dagens Samhälle lanserar sin nya tidning designad av A4. Samtidigt blir Mats Edman förste redaktör att släcka webben för att helt satsa på tidningsaffären.

Dagens Samhälle publicerar mycket av sina nyheter på webben och bjuder på ett dagligt nyhetsbrev. En av redaktionens journalister har jobbat heltid med webben. Men i fjol drog webben bara in 755.000 av företagets 42,5 miljoner kronor i intäkter.

Tydligen ska de som brukar läsa Dagens samhälle på webben få ett erbjudande om att pröva tidningen gratis i fem veckor.

Visst, jag förstår att en redaktion måste ha inkomster, dess verksamhet måste bära sig.
Det är dock skrämmande: Dagens samhälle ska vara tidningen som har koll på samhällsutvecklingen. Och väljer då att bortse från den enorma expansion av kommunikation som sker via Internet.
Om den delen bär sig dåligt med annonsintäkter borde företaget kanske se över hur deras annonssäljare jobbar.
Kanske gör de ett dåligt jobb?

Det är skrämmande om Dagens samhälle har en majoritet av läsare som inte använder Internet så mycket att de reagerar på om tidningen inte är tillgänglig på webben.

Vilka är Dagens samhälles målgrupper? Helt säkert är beslutsfattare en av målgrupperna. Är beslutsfattarna så okunniga om webbens betydelse att de bryr sig om att deras tidning tappar kontakten med webbutvecklingen?

Läs även andra bloggares åsikter om webbkommunikation, dagens samhälle, medier

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: dagens samhälle, Medier, webbkommunikation

Daily – ipadtidningen som ska vända nedgången för traditionella medier

31 januari, 2011 by Rosemari Södergren

Ekonomiansvariga för traditionella medier brukar hävda att Internet är en anledning till deras sämre ekonomi. Människor kan få tag på nyheter gratis på Internet och är mindre benägna att betala för nyheter tryckta på papper.
Det är så klart att iPad ses som en möjlig frälsare för de traditionella medierna. Med läsplattor som iPad kan medier skapa applikationer som det kostar att få tillgång till.

Onsdag 2 februari släpps The Daily, mediemogulen Rupert Murdochs satsning på en dagstidning via ipad.

För min del tror jag att vi behöver traditionella medier. Genom att journalister på heltid kan ägna sig åt att granska makthavare har vi ett skydd för demokratin. Traditionella medier har också tillgång till helt andra resurser än alla aktiva personliga bloggare, vilket borde betyda möjlighet att hålla jämnare högre kvalitet. Tyvärr tycker jag de rika medierna allt som oftast faller i fällan och istället jagar lätta klick genom skvallerjournalistik, som den enorma uppmärksamheten som Charlie Sheen från tv-serien 21/2 men får. Det är inte befogat ur allmänhetens intresse, egentligen. Om vi ska vara ärliga.

På onsdag lanserar den brittiske mediemogulen Rupert Murdoch en dagstidning som bara går att få tag på via Ipad: Daily.

Det är spännande. En webb-baserad tidning som görs med kvalitet och som använder mediets alla möjligheter med rörliga bilder, interaktivitet, länkar med mera, kan bli hur bra som helst. Vi får se hur mycket webb den blir och hur mycket det blir papperstidning överförd i en applikation.

Dock är jag samtidigt lite oroad. Det får bara inte vara början på slutet på allas möjlighet att nå ut via webben. Om det blir mer och mer så att det krävs att ha stora resurser för att ha råd att publicera sig via applikationer – då har webbens värde devalverats. Fast å andra sidan sägs det ju ofta att den bästa applikationen på Ipad är webbläsaren.

Daily ska tydligen kosta 99 cent i veckan.

Läs även andra bloggares åsikter om ipad, Daily, rupert murdoch, journalistik, medier, mediepolitik

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: Daily, Ipad, Journalistik, mediepolitik, Medier, rupert murdoch

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 8
  • Sida 9
  • Sida 10
  • Sida 11
  • Sida 12
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 38
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Dead Man’s Wire Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in