Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Debaser

Ariel Pink’s Haunted Graffiti släpper ny låt och besöker Sverige i höst

by

Hurra, Ariel Pinks’s Haunted Graffiti besöker Sverige för en spelning på Debaser Medis i Stockholm den 20:e november. Senast de spelade i Sverige var i samband med Way Out West-festivalen förra året.

Som om det inte vore nog bjuder Los Angeles-borna, med den egensinnige frontmannen Ariel Rosenberg i spetsen, på ytterligare ett smakprov från den kommande skivan Mature Themes i form av en tre-minuters-låt som bär titeln Only in My Dreams. Kanske är det bandets mest lättlyssnade låt hittills. Låten utsöndrar mer 60-tals-vibbar än vad som borde vara acceptabelt, men som vanligt i fallet Ariel Pink finns det en besynnerlig förmåga att blanda olika retro-stilar utan att det känns långsökt. Ariel Pink flirtar med såväl The Byrds som nyare akter i form av Beach Fossils och Real Estate. Du kan höra låten längst ned i inlägget.

Tidigare i år gav Ariel Pink ut singeln Baby tillsammans med Dâm-Funk, en cover på Donnie and Joe Emesons undangömda klassiker från 1979. Även den låten kommer att återfinnas på Mature Themes som släpps den 21:a augusti. 

Winhill/Losehill fyller Debaser Slussen med stora känslor

by

Winhill/Losehill, Debaser Slussen
Betyg: 4

Umeå-bandet Winhill/Losehill målar upp lika stora som innerliga känslor när de intar Debaser Slussen. Förra året följde de med Deportees på en Sverigeturné som bland annat tog dem till Berns Salonger, men spelningen på Debaser Slussen är deras första Stockholm-show som huvudvakt. Till viss del kanske det berodde på att det var lönehelg, men det verkade som att halva Stockholm hade vallfärdat dit för att se dem.

När bandet tidigare i år debuterade med det nitton spår långa dubbelalbumet Swing of Sorrow gick de svenska musikkritikerna i taket. Låtarna kretsade kring sångaren Jonas Svennem Lundbergs moder som gick bort i cancer och den sköra känslan av melankoli som så många av låtarna tog sitt ursprung i var helt enkelt omöjlig att inte låta sig beröras av.

När de fram emot slutet av ordinarie set framför kvällens mest medryckande låt The House is Black visar de en gång för alla att de även lyckas förmedla kontrasten mellan hopp och tvivel i livetappning. Dessförinnan har redan låtar som Stay Another Day, I Will Never Get Enough samt bandets ännu så länge enda singel Tell Her She’s the Light of the World, som pyntas med charmiga xylofonmelodier, mötts av oåterhållsamt publikjubel.

Winhill/Losehill till Debaser Slussen

by

Den 27:e april intar Winhill/Losehill scenen på Debaser Slussen. Bandet, som kommer från Umeå, släppte tidigare i år sitt debutalbum Swing of Sorrow. Så här skriver arrangören på sin hemsida:

”Plattan, som skildrar eller präglas av den sorgeprocess ur vilken skivan har vuxit fram, handlar om den oerhörda förlusten av en förälder, om kärlek och uppbrott, om att fortsätta leva trots att allt har stannat upp, och om att tvingas försonas med sig själv och sin omgivning.”

Sedan tidigare är även Julie Ann Baenziger skönsjungande projekt Sea of Bees klara för kvällen.

Så här lät det när vi intervjuade Winhill/Losehill inför släppet av deras debutalbum.

Rival Sons, bilder från spelningen på Debaser Medis

by

Amerikanska blues och rock bandet Rival Sons intog Debaser Medis på måndagskvällen den 2 april.

Rival Sons är ett amerikanskt blues-rock-band från Los Angeles. Bandet har gett ut ett album digitalt själva medan deras senaste album gavs ut på indipendentbolaget Earache Records.

Rival Sons hemsida.

Foto: Calle Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Peter Hook and the Light på Debaser Slussen

by

Peter Hook and the Light, Debaser Slussen
Betyg: 3

Det var med blandade känslor jag tog mig till Debaser för att se Peter Hook damma av Joy Divisions över trettio år gamla debutalbum Unknown Pleasures – det var ju trots allt helig mark som skulle beträdas – men nervositeten blev snabbt till sentimentalitet och till min glädje kom ”the old bloke from Manchester” undan med gott betyg.

Som kompband är The Light perfekt och det är aldrig något tvivel om vem som står i fokus. Peter Hook är en förgrundsgestalt för alla basister som vill vara mer än just basister. Joy Divisions melodiska basgångar har influerat band som The Cure och Echo and the Bunnymen. Lägger vi till alla band som influerats av New Order räcker inte fingrarna till.

Likt en svartvit, eller åtminstone gråtonad, polaroid från en svunnen tid bjuder den cirka nittio minuter långa konserten på nostalgi i sin renaste form – även om det stundtals är mer rock’n’roll än post punk. Det spelas inte enbart låtar från Unknown Pleasrues, bland annat vävs låtar som Digital, Dead Souls och Isolation från Closer in såväl i början som i första rundan extranummer. Precis som på gamla bootlegs är sången rätt så bedrövligt mixad men när den väl går att urskilja tycker jag mig höra vissa likheter med Ian Curtis mörka stämma.

Den förlängda versionen av Ceremony gör att publiken går i taket. Tyvärr måste låten ta slut men att den följs av Transmission och Love Will Tear Us Apart är inte fy skam. I sommar åker nyss ”återförenade” New Order ut på turné men frågan är om de kan hålla samma professionella nivå som Peter Hook? Jag skulle inte tro det.

Så här lät det när vi ringde upp Peter Hook inför spelningen.

Foto: Jonatan Södergren