Peter Hook and the Light, Debaser Slussen
Betyg: 3
Det var med blandade känslor jag tog mig till Debaser för att se Peter Hook damma av Joy Divisions över trettio år gamla debutalbum Unknown Pleasures – det var ju trots allt helig mark som skulle beträdas – men nervositeten blev snabbt till sentimentalitet och till min glädje kom ”the old bloke from Manchester” undan med gott betyg.
Som kompband är The Light perfekt och det är aldrig något tvivel om vem som står i fokus. Peter Hook är en förgrundsgestalt för alla basister som vill vara mer än just basister. Joy Divisions melodiska basgångar har influerat band som The Cure och Echo and the Bunnymen. Lägger vi till alla band som influerats av New Order räcker inte fingrarna till.
Likt en svartvit, eller åtminstone gråtonad, polaroid från en svunnen tid bjuder den cirka nittio minuter långa konserten på nostalgi i sin renaste form – även om det stundtals är mer rock’n’roll än post punk. Det spelas inte enbart låtar från Unknown Pleasrues, bland annat vävs låtar som Digital, Dead Souls och Isolation från Closer in såväl i början som i första rundan extranummer. Precis som på gamla bootlegs är sången rätt så bedrövligt mixad men när den väl går att urskilja tycker jag mig höra vissa likheter med Ian Curtis mörka stämma.
Den förlängda versionen av Ceremony gör att publiken går i taket. Tyvärr måste låten ta slut men att den följs av Transmission och Love Will Tear Us Apart är inte fy skam. I sommar åker nyss ”återförenade” New Order ut på turné men frågan är om de kan hålla samma professionella nivå som Peter Hook? Jag skulle inte tro det.
Så här lät det när vi ringde upp Peter Hook inför spelningen.
Foto: Jonatan Södergren