• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Lyssna: Last Days of April – Someone for Eveyone

17 september, 2014 by Jonatan Södergren

ldoa

Sedan starten 1996 har Karl Larsson med sitt Last Days of April hunnit släppa åtta album. Det senaste släpptes 2012. Nu är han tillbaka med den nya singeln Someone for Everyone.

– Det nya materialet tog ett tag att skriva, men bara ett par dagar att spela in. Tanken var att allt skulle låta spontant och levande. Då är det råa och opolerade viktigt att bejaka, eftersom det visar att det finns människor bakom. Skavanker i inspelningen blir en krydda, och jag gillar det personliga i det, berättar han i ett pressmeddelande.

Lyssna på Someone for Eveyone här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Last Days Of April, Someone for Everyone

Courtney Barnett: ”Skit händer och förr eller senare hamnar det i en låt”

17 september, 2014 by Jonatan Södergren

courtney-barnett

Få artister kan destillera vardagsobservationer till så simpla men komiskt laddade låtar som Melbourne-baserade Courtney Barnett. 

För två år sedan startade hon upp Milk! Records och släppte två EP:s som under namnet A Sea of Split Peas förra året gavs ut på nytt.

– Det är två EP:s som slagits ihop men jag bryr mig inte om vad folk kallar det så länge de lyssnar, berättar hon över telefon. Det är en samling låtar. Först skrev jag sex låtar som släpptes, sedan skrev jag resten av låtarna och släppte dem. Men många album har kommit till på det sättet så för mig gör det ingen skillnad. Det som är väsentligt är hur folk förhåller sig till låtarnas innehåll, inte om folk gör ett album av min samling låtar. Ett album är ju en samling låtar.

Ett spår som med sitt drömska sound kontrasterar de övriga låtarna på A Sea of Split Peas är Porcelain.

– Jag skrev den på mitt rum klockan fyra på natten när jag hade kommit hem från jobbet, den är så tyst eftersom jag inte ville väcka min rumskompis. Den är från första EP:n, sedan spelade vi in den på nytt till albumet.

Ett ”riktigt” debutalbum på ingång

– Vi spelade in ett nytt album precis innan vi lämnade Australien i april. Tio låtar som vi jobbat på det senaste året. Formeln är densamma men jag hoppas att jag har utvecklats. Jag menar, det har ju gått ett år så jag har antagligen vuxit upp lite och blivit bättre på att spela gitarr. Jag hoppas att jag fortsätter utvecklas för varje år och vågar testa nya sound och idéer.

Växte upp med Jimi Hendrix och Nirvana

– Min storebror spelade gitarr med sina kompisar när jag var yngre, så jag kopierade dem. Jag började spela gitarr när jag var tio, skrev låtar om vad som hände hemma eller i skolan, och sedan när jag var arton började jag ge solospelningar.

Texterna ett bärande inslag i hennes låtar

– Jag relaterar till saker dagligen. Jag har en dagbok där jag skriver ned små observationer. Skit händer och förr eller senare hamnar det i en låt. Jag tar anteckningar och spelar gitarr, sedan slår jag det samman och ut kommer en låt.

Från kvintett till trio

– Vi började faktiskt som en kvintett men det har förändrats över de senaste åren. De senaste turnéerna har vi gjort som en trio. Ibland finns det styrkor i att vara färre. Eftersom vi har spelat så mycket live har jag fått mer självförtroende på scen. Jag har spelat i andra band tidigare, men höll alltid tillbaka av rädsla. Nu kan vi göra bort oss utan att det gör något.

I Are You Looking After Yourself sjunger du ”I don’t need no 9 to 5 telling me that I’m alive” vilket kanske förklarar varför du ofta beskrivs som en slacker. Är det något du relaterar till?

– Jag vet inte ens om jag förstår vad termen betyder. Visst, folk har försökt förklara det för mig, men jag vet inte om jag kan relatera till det. Just den textraden handlar om att jag har hoppat mellan olika jobb i större delen av mitt liv och nu bara kan släppa det.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: A Sea of Split Peas, Avant Gardener, Courtney Barnett

Thomas Stenström: ”Jag har jobbat hårt på att bryta mot alla tillskrivna regler”

16 september, 2014 by Redaktionen

thomas

Thomas Stenström är högst aktuell. Singeln Slå mig hårt i ansiktet blev en sommarhit. Det följde han upp med sitt andra album som heter Fulkultur. Det blir även en omfattande höstturné med premiär i den Skövde 20 september.

Jag blir uppringd av Thomas representant från skivbolaget som meddelar att Thomas blir ca fem minuter sen och att han ringer upp mig då. Kändes väldigt sympatiskt att faktiskt ringa och meddela det. Nåväl, efter ca fem minuter så ringer det igen och jag får genomföra en väldigt trevlig intervju med Thomas.

Jag börjar med att gratulera till singeln Slå mig hårt i ansiktet som det gått väldigt bra för i sommar.

– Tack så jättemycket, jag blir förvånad, ännu mer förvånad för varje dag som går. Det är skitkul.

Jag kollade precis innan på framträdandet du gjorde på sommarkrysset. Det var ett väldigt bra framträdande.

– Tack, jag fick reda på det bara någon dag innan. Det var svårt att få ihop folk så snabbt. Men jag blev väldigt nöjd med gänget som kunde hänga på.

Ja, du såg ut att vara full av självförtroende.

– Jag var bara väldigt fokuserad

Din nya platta, hur tycker du att den skiljer sig från debuten?

– Det som skiljer sig mest är processen, själva arbetet med skivan. Första skivan gick väldigt fort, gjorde den på ett halvår. Det var ju väldigt charmigt. Men med den här skivan hade jag bestämt redan från början att den skulle ta tid. Målet var att det skulle vara mitt melodispråk. Mitt sätt att jobba på. Det var liksom viktigare än att det skulle bli en skiva. Jag hade en massa drivkraft men det var också väldigt jobbigt i början. Men jag är sjukt nöjd att det blev något och att jag vågat vara så kräsen och obstinat på min grundidé om att jag måste vara totalt nöjd med den. Sedan har jag jobbat hårt på att bryta mot alla tillskrivna regler som är omöjliga att komma ifrån. Det har varit jävligt mycket jobb för mig att hitta fram till något slags olagligt kreativt klimat. Och till slut så gjorde vi det och det är det som skiljer den mest för mig. Det är lite svårt att lyssna på det rent musikaliskt objektivt. Men i mina öron så hör jag att det är annorlunda och andra referenser än vad det var tidigare.

Det kan jag hålla med om. Den låter som en naturlig uppföljare. En utveckling helt enkelt.

– Kul att höra, den förra är ju helt skriven ur ett jag-perspektiv. Jag var bara tvungen att få ur mig massa känslor och låtar, saker som hänt i tonåren som var väldigt nära hjärtat. Och allt det har ju utgått från mig men jag har också efteråt kunnat se på det objektivt. Att jag vågade skriva och vara lite fri i allting.

Att du skriver på svenska gör att det känns mer naket och utlämnande.

– Jag har alltid haft lättast för det. Jag har aldrig skrivit på engelska faktiskt. Det som är kärnan för mig är texterna och jag kan skriva med undertoner om sånt mycket lättare. Jag kan förmedla ett budskap mycket lättare på mitt modersmål.

Det känns naturligt att fråga om vad du lyssnar på för musik. Jag får en känsla av att du faktiskt lyssnar på en del äldre musik. Stämmer det?

– Jag har en ganska spretig bakgrund på vad jag har lyssnat på men grundstenarna har varit Beatles och Magnus Lindberg som är en gammal svensk rocker. Sedan har det också varit en viktig grej nu att våga vara inspirerad av det jag lyssnade på när jag var jävligt liten. Och den känslan jag hade då när jag lyssnade på låtarna vill jag ha nu när jag lyssnar på plattan. Då var det Mauro Scocco, Eva Dalgren och hela den biten som var på tapeten. Så där har jag tagit väldigt mycket, har jag insett i efterhand.

Hur tycker du att popsverige mår idag?

– Jag tycker att det mår bra. Det som är intressant och som har inspirerat mig mycket är att det känns som att vi har kommit ikapp. Att kommersiell musik som Rihanna, Jay Z och Lana Del Ray, musik som väldigt många lyssnar på. Det är liksom jävligt balla grejer som inte låter som den klassiska indiepopen. Det är sånt som börjar dyka upp överallt, även i Sverige. Det är jävligt kul när det kommer ikapp. Det klimatet känns väldigt inspirerande tycker jag.

Hur mycket tror du det har att göra med att albumtänket inte är lika viktigt längre? Att det har blivit som det var för 40-50 år sen när man bara kunde släppa singlar.

– Det tycker jag är en grym grej. Att man bara kan släppa ut grejer. Det finns så mycket där ute, en låt är en låt, ut med skiten. Sedan älskar ju jag att jobba med ett album för det är ett väldigt tydligt format. Sedan vill folk köpa en skiva också. Folk vill köpa vinyler. Vi ger ju ut den här skivan på vinyl och folk är väldigt taggade på den. På något konstigt sätt så verkar folk gilla båda delarna. Jag tycker om att jobba med båda delarna, att släppa låtar men även göra en skiva. Just att arbeta med helheten med en skiva och sedan allting som följer med.

Kommer du att göra någon höst/vinterturné?

– Jag kommer att göra en väldigt omfattande höstturné nu. Sen blir det till våren och nästa sommar också. Men det närmaste är hösten då vi ska göra mer spelningar än vad jag gjort tidigare. Bandet har jag haft länge. Det ska bli jävligt kul att lira den nya plattan med dem. Alla som lirar med mig har sitt eget uttryck och det är jävligt kul att lira med sådana personer. Även fast det är mitt fel att vi är ute och lirar så känns vi verkligen som ett band.

Du kommer ju från Uddevalla men har nu bott i Stockholm ett tag. Hur känns det?

– Ja, det är båda bra och dåligt men mest bra. Att jobba med musik här är som en dröm om man jämför. Här finns det skitmycket folk som håller på med samma sak. Sen kan jag gilla det anonyma med att vara i Stockholm. Man kan vandra uppochner femton gånger längs en gata och ingen bryr sig. Så är det inte i Uddevalla. Samtidigt kan man ibland känna sig ensam här. Därför kan det vara jävligt skönt att fara till Uddevalla och Göteborg där folk känner en och man snackar. Så det är tudelat. Men jag kommer att bo här ett tag. Jag gillar det.

Text: Mikael Grönlund

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Slå mig hårt i ansiktet, Thomas Stenström

Mark Knopfler till Uppsala

16 september, 2014 by Redaktionen

markknopfler

Mark Knopfler kommer till Uppsala och Botaniska Trädgården lördagen den 13 juni.

Ett pressmeddelande berättar: Denna levande legend låter meddela att han åker ut på turné från maj till augusti nästa år – och förutom hans tidlösa hits från både solokarriär och Dire Straits kan fansen dessutom förvänta sig låtar från nya albumet ”Tracker” som släpps i början av nästa år.

Mark Knopfler, som just nu befinner sig i sin studio ”British Grove” i västra London där han håller på att avsluta arbetet med nya skivan, kommer besöka Uppsala med ett sjumannaband. De flesta i bandet har jobbat med honom länge – Guy Fletcher (keyboards), Richard Bennett (gitarr), Jim Cox (piano), Mike McGoldrick (flöjt), john McCusker (fiol och cittra), Glenn Worf (bas) och Ian Thomas (trummor).

Nya albumet ”Tracker” är Knopflers nionde album sedan solo-debuten med ”Golden Heart” 1996. Albumet gästas av Ruth Moody, Bruce Molsky, Nigel Hitchcock och Phil Cunningham.

Mark Knopfler har vunnit en uppsjö Grammys och fortsätter att imponera med sin röst, sitt makalösa och distinkta gitarrspel tillsammans med sina karaktäristiska texter. Han står bakom enorma hits såsom Money For Nothing, Sultans Of Swing, Romeo and Juliet, Walk of Life, What It Is och Sailing To Philadelphia. Han har samarbetat med många stora artister, däribland Bob Dylan, Eric Clapton, Randy Newman, Van Morrison och Emmylou Harris.

Vi ser fram emot en fantastisk sommarkonsert på en av de allra vackraste konsertplatserna i Sverige, med en av de allra största artisterna och låtskrivarna.

Konserten arrangeras i samarbete med Welcome Uppsala och blir Mark Knopflers enda Sverigekonsert nästa år.

Datum
13.6 – Uppsala, Botaniska Trädgården

Arkiverad under: Musik Taggad som: Mark Knopfler, Uppsala

Skivrecension: Ryan Adams – Ryan Adams

15 september, 2014 by Redaktionen

ryanadams

Artist: Ryan Adams
Titel: Ryan Adams
Betyg: 3

Ingen av oss som följt Ryan Adams sedan dagarna i Whiskeytown blev ett dugg förvånade när han bara ett par veckor före releasen av sitt nya soloalbum slängde ut ytterligare ett helt album, 1984, med korta, ösiga låtar som kysste tårna på 80-talets alternativrock i Minneapolis/St. Paul. Bara sådär. Ännu mindre förvånade är vi över att han spelade in ytterligare ett helt album med Ashes & Fire-producenten Glyn Johns bara för att därefter skrota hela rasket. Det är ju inte så att det aldrig hänt förut.

Adams självbetitlade album, hans fjortonde, är ingen gör-det-själv-historia, men det är gjort på hans egna villkor i hans egen studio, en följd av att han ansåg det skrotade Johns-albumet vara för lite stämplat av hans eget sigill. Och visst bär musiken Adams sigill. Det bär också en hel del andras sigill: Paul Westerberg, U2, Bruce Springsteen kring Nebraska, FM-rock och — må han bränna mitt namn i helvetet för detta — Bryan Adams. För det genuina vemodet och känslorna utanpå jeansjackekragen saknas, inte som på Strangers Almanac eller Heartbreaker, där texterna berättade saker som var, om inte självupplevda så åtminstone kännbara. Här famlar han runt lite utan att hitta någon riktig led att följa.

Ryan Adams är tveklöst en av de musiker som är allra intressantast att följa; nyckfull, trulig, envis, genial. Hans karriärs oomtvistade toppar matchas av likaledes omotiverade dalar. My Wrecking Ball och Gimme Something Good plus ett par spår till är starka, helt enligt Adams-mallen. Men för alla dess kvaliteter är det dock få saker med det här albumet som reser sig upp och gör segertecknet, lika lite som det sitter med ansiktet begravt i händerna. Därför är det nästan så att man hellre vänder sig till 1984, om så enbart för den befriande känslan av kravlöshet, spontanitet och att det säger mer än intet.

Bästa spår: My Wrecking Ball, Gimme Something Good, Kim

Text: Tommy Juto

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Ryan Adams

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 665
  • Sida 666
  • Sida 667
  • Sida 668
  • Sida 669
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in