Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Last Days Of April

Lyssna: Last Days of April – Someone for Eveyone

by

ldoa

Sedan starten 1996 har Karl Larsson med sitt Last Days of April hunnit släppa åtta album. Det senaste släpptes 2012. Nu är han tillbaka med den nya singeln Someone for Everyone.

– Det nya materialet tog ett tag att skriva, men bara ett par dagar att spela in. Tanken var att allt skulle låta spontant och levande. Då är det råa och opolerade viktigt att bejaka, eftersom det visar att det finns människor bakom. Skavanker i inspelningen blir en krydda, och jag gillar det personliga i det, berättar han i ett pressmeddelande.

Lyssna på Someone for Eveyone här nedan:

Skivrecension: Last Days of April – 79

by

Artist: Last Days of April
Titel: 79
Betyg: 4

79 är Last Days of Aprils åttonde skiva i ordningen och samtliga låtarna är producerade av sångaren Karl Larsson i egen hög person. Inledande When är en somrig suck där den jämrande rösten lägger sig över dagdrömska och mjuka texturer. Textrader som ”I want to slow down” och ”I want to sit back and not worry about a thing” gör det dessutom till en rimlig betraktelse över Stockholms hektiska vardagsliv.

Annars kretsar det för det mesta kring drivande, akustiska två- eller tre-minuters-låtar där nyansrika bakgrundseffekter stundtals slukar resten av musiken på ett ofta lika charmigt som kärleksfullt sätt. Skivans höjdpunkt – och tillika längsta spår – Lily sånär som klockar in under sex-minuters-sträcket. Det psykedeliska, reverbdränkta introt mynnar snart ut i en medryckande kärleksförklaring med en nostalgisk och känslosam twist.

Sammanfattningsvis skulle jag beskriva Last Days of Aprils åttonde skiva som ett blygsamt litet mästerverk. Som ett sista andetag innan jag åter måste handskas med verkligheten.

Bästa spår: Lily

Skivrecension: Last Days Of April: Gooey

by


Last Days Of April: Gooey

Last Days Of April är tillbaka i Sverige efter flera utlandsturer och med det senaste albumet sedan Might As Well Live 2007. Gooey är ett renodlat popalbum som ändå håller ganska låg profil och Suede-vibbarna är ibland inte långt borta. Det är lättsamma låtar från början till slut men det är ändå så musikaliskt och medryckande att det oftast inte gör så mycket att djupet saknas. Karl Larsson går egentligen aldrig helt på grund, jag trivs i hans sällskap och det är mycket tack vare den fina rösten och arrangemangen i låtarna.

Men även när det handlar om avsked, som i America, låter det mest behagligt och lugnt. Nästan för lugnt, ibland. En del av låtarna är så lättlyssnade att de blir svåra att komma ihåg efteråt och det tänder till på riktigt ganska sällan. Ibland försvinner nästan intresset och svävar iväg någon annanstans, men det återvänder ändå ganska snart för det finns mycket kvalitéer på skivan.

Riktigt bra blir det däremot när sångaren får sällskap av Evan Dando i All the same i en låt där känslorna verkligen läggs på ytan och skapar något mer än bara en poplåt. Det blir något som berör också.

Det avslutande spåret If är också det finaste, en vacker och stämningsfylld ballad där Karl Larsson och gästen Tegan Quins röster inte ackompanjeras av mycket mer än en orgel och där Karl Larssons röst blir skör och vacker på ett sätt som inte hörs någon annanstans på skivan.

Man skulle kunna avsluta med att säga att Gooey är en ganska vanlig popskiva, men samtidigt lyser rösten och arrangemanget igenom, det finns en dragning till indiepop som gör den till något mer och framförallt finns det några fina spår som sticker ut och höjer skivans helhet markant.

Albumet fick betyg 9 av 10 hos Dagens Skiva.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,