Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Courtney Barnett

Skivrecension: Courtney Barnett – Sometimes I Sit And Think, And Sometimes I Just Sit

by

courtney

Artist: Courtney Barnett
Titel: Sometimes I Sit And Think, And Sometimes I Just Sit
Betyg: 4

Hype kan vara svårt att leva upp till och Courtney Barnett har verkligen älskats sönder av många musikjournalister. Med rätta kan man nog säga, singlarna History Eraser och Avant Gardener förtjänade verkligen hype. Inte så mycket för själva musiken utan för att Courtney Barnetts texter inte liknar något annat — intressantare och egensinnigare än den mesta poplyrik som skrivs. Inte för att det var något fel på musiken, den var charmig, småskev och slapp på ett sätt som gjorde att den beskrevs som perfekt slackermusik.

Så, den stora frågan, lever Sometimes I Sit And Think, And Sometimes I Just Sit upp till förväntningarna? Nej, inte riktigt. Skivan är inget mästerverk, och här finns ingen låt som når upp till History Eraser. Så en viss besvikelse kanske är på plats. Eller inte, det här är ändå en riktigt bra skiva. Texterna är fortfarande mycket bättre än det mesta som skrivs inom genren. Det är smart, unikt, fruktansvärt charmigt. Och musiken är bra om än inte det mest intressanta jag hört. Musiken ger tyvärr ofta känslan att Barnett inte riktigt vetat vad hon vill. Det spretar, och inte på ett särskilt spännande sätt. Hon irrar, hittar inte riktigt tonen. Som tur är bär Courtney Barnetts röst och hennes texter upp plattan, gör den väl värd att lyssna på i alla fall.

Båsta spår: Pedestrian at Best

Ellie Goulding till Way Out West

by

Ellie-2

Ellie Goulding toppar nu listor över hela världen med sin låt i soundtracket till Fifty Shades of Grey. Nu är den brittiska superstjärnan klar för Way Out West.

– Hon är ett namn som vi har jobbat hårt med att få till. Det känns väldigt härligt med ytterligare en stark kvinnlig artist i line-upen, berättar Joakim Skoglund, marknadsansvarig på festivalarrangören Luger för Metro.

Även albumaktuella australienskan Courtney Barnett samt hajpade britten Låpsley är klara för festivalen som äger rum i Slottsskogen mellan den 13 och den 15 augusti.

ELLIE GOULDING

Den brittiska popsensationen Ellie Goulding har toppat listorna runt om i världen, vunnit otaliga utmärkelser och precis slagit rekord i Spotify-streams (15,6 miljoner lyssningar på en vecka) med Fifty Shades of Grey-singeln Love Me Like You Do. Redan från starten har hon varit något speciellt, en otrolig talang med intressant och djärvt uttryck och en röst lika beroendeframkallande som vitt socker och hudkräm. Efter två av de senaste årens bästa popalbum och ett gäng fantastiska singlar håller Ellie Goulding på att färdigställa sitt efterlängtade tredje album. Vi kan inte och vi vill inte värja oss för världsstjärnan Ellie Goulding.

COURTNEY BARNETT

Med skarpa och smarta texter, en stor dos humor, briljanta melodier och några av de starkaste indierocklåtarna den här sidan av 1995 är australiska Courtney Barnett vår nästa stora singer-songwriter. I slutet av mars kommer hennes efterlängtade debutalbum Sometimes I Sit And Think, And Sometimes I Just Sit. På Stay Out West i sommar gör hon sitt första Sverigebesök.

LÅPSLEY

Det brittiska underbarnet Holly Lapsley Fletcher har slagit igenom stort det senaste året med sin fantastiskt vackra elektroniska pop, en mix av minimalistisk produktion och emotionellt låtskrivande. Signad på brittiska indiegiganten XL Recordings (Radiohead, King Krule, The xx), en nominering till prestigefyllda BBC Sound of 2015 och nya EP:n Understudy är Låpsley redo att erövra 2015 som en av världens mest lovande producenter och artister – endast 18 år gammal.

Foto: Emma Andersson

Titta: Courtney Barnett – Pedestrian at Best

by

courtneybarnett

Melbourne-baserade Courtney Barnett (du kan läsa vår intervju med henne här) följer upp The Double EP: A Sea Of Split Peas. Albumet, som har titeln Sometimes I Sit and Think, and Sometimes I Just Sit, släpps den 24 mars och innehåller följande låtar:

1. Elevator Operator
2. Pedestrian at Best
3. An Illustration of Loneliness (Sleepless in NY)
4. Small Poppies
5. Depreston
6. Aqua Profunda!
7. Dead Fox
8. Nobody Really Cares if You Don’t Go to the Party
9. Debbie Downer
10. Kim’s Caravan
11 Boxing Day Blues

Du kan se musikvideon till Pedestrian at Best, där Barnett spelar en deprimerad clown, här nedan:

Courtney Barnett: ”Skit händer och förr eller senare hamnar det i en låt”

by

courtney-barnett

Få artister kan destillera vardagsobservationer till så simpla men komiskt laddade låtar som Melbourne-baserade Courtney Barnett. 

För två år sedan startade hon upp Milk! Records och släppte två EP:s som under namnet A Sea of Split Peas förra året gavs ut på nytt.

– Det är två EP:s som slagits ihop men jag bryr mig inte om vad folk kallar det så länge de lyssnar, berättar hon över telefon. Det är en samling låtar. Först skrev jag sex låtar som släpptes, sedan skrev jag resten av låtarna och släppte dem. Men många album har kommit till på det sättet så för mig gör det ingen skillnad. Det som är väsentligt är hur folk förhåller sig till låtarnas innehåll, inte om folk gör ett album av min samling låtar. Ett album är ju en samling låtar.

Ett spår som med sitt drömska sound kontrasterar de övriga låtarna på A Sea of Split Peas är Porcelain.

– Jag skrev den på mitt rum klockan fyra på natten när jag hade kommit hem från jobbet, den är så tyst eftersom jag inte ville väcka min rumskompis. Den är från första EP:n, sedan spelade vi in den på nytt till albumet.

Ett ”riktigt” debutalbum på ingång

– Vi spelade in ett nytt album precis innan vi lämnade Australien i april. Tio låtar som vi jobbat på det senaste året. Formeln är densamma men jag hoppas att jag har utvecklats. Jag menar, det har ju gått ett år så jag har antagligen vuxit upp lite och blivit bättre på att spela gitarr. Jag hoppas att jag fortsätter utvecklas för varje år och vågar testa nya sound och idéer.

Växte upp med Jimi Hendrix och Nirvana

– Min storebror spelade gitarr med sina kompisar när jag var yngre, så jag kopierade dem. Jag började spela gitarr när jag var tio, skrev låtar om vad som hände hemma eller i skolan, och sedan när jag var arton började jag ge solospelningar.

Texterna ett bärande inslag i hennes låtar

– Jag relaterar till saker dagligen. Jag har en dagbok där jag skriver ned små observationer. Skit händer och förr eller senare hamnar det i en låt. Jag tar anteckningar och spelar gitarr, sedan slår jag det samman och ut kommer en låt.

Från kvintett till trio

– Vi började faktiskt som en kvintett men det har förändrats över de senaste åren. De senaste turnéerna har vi gjort som en trio. Ibland finns det styrkor i att vara färre. Eftersom vi har spelat så mycket live har jag fått mer självförtroende på scen. Jag har spelat i andra band tidigare, men höll alltid tillbaka av rädsla. Nu kan vi göra bort oss utan att det gör något.

I Are You Looking After Yourself sjunger du ”I don’t need no 9 to 5 telling me that I’m alive” vilket kanske förklarar varför du ofta beskrivs som en slacker. Är det något du relaterar till?

– Jag vet inte ens om jag förstår vad termen betyder. Visst, folk har försökt förklara det för mig, men jag vet inte om jag kan relatera till det. Just den textraden handlar om att jag har hoppat mellan olika jobb i större delen av mitt liv och nu bara kan släppa det.