Thomas Stenström är högst aktuell. Singeln Slå mig hårt i ansiktet blev en sommarhit. Det följde han upp med sitt andra album som heter Fulkultur. Det blir även en omfattande höstturné med premiär i den Skövde 20 september.
Jag blir uppringd av Thomas representant från skivbolaget som meddelar att Thomas blir ca fem minuter sen och att han ringer upp mig då. Kändes väldigt sympatiskt att faktiskt ringa och meddela det. Nåväl, efter ca fem minuter så ringer det igen och jag får genomföra en väldigt trevlig intervju med Thomas.
Jag börjar med att gratulera till singeln Slå mig hårt i ansiktet som det gått väldigt bra för i sommar.
– Tack så jättemycket, jag blir förvånad, ännu mer förvånad för varje dag som går. Det är skitkul.
Jag kollade precis innan på framträdandet du gjorde på sommarkrysset. Det var ett väldigt bra framträdande.
– Tack, jag fick reda på det bara någon dag innan. Det var svårt att få ihop folk så snabbt. Men jag blev väldigt nöjd med gänget som kunde hänga på.
Ja, du såg ut att vara full av självförtroende.
– Jag var bara väldigt fokuserad
Din nya platta, hur tycker du att den skiljer sig från debuten?
– Det som skiljer sig mest är processen, själva arbetet med skivan. Första skivan gick väldigt fort, gjorde den på ett halvår. Det var ju väldigt charmigt. Men med den här skivan hade jag bestämt redan från början att den skulle ta tid. Målet var att det skulle vara mitt melodispråk. Mitt sätt att jobba på. Det var liksom viktigare än att det skulle bli en skiva. Jag hade en massa drivkraft men det var också väldigt jobbigt i början. Men jag är sjukt nöjd att det blev något och att jag vågat vara så kräsen och obstinat på min grundidé om att jag måste vara totalt nöjd med den. Sedan har jag jobbat hårt på att bryta mot alla tillskrivna regler som är omöjliga att komma ifrån. Det har varit jävligt mycket jobb för mig att hitta fram till något slags olagligt kreativt klimat. Och till slut så gjorde vi det och det är det som skiljer den mest för mig. Det är lite svårt att lyssna på det rent musikaliskt objektivt. Men i mina öron så hör jag att det är annorlunda och andra referenser än vad det var tidigare.
Det kan jag hålla med om. Den låter som en naturlig uppföljare. En utveckling helt enkelt.
– Kul att höra, den förra är ju helt skriven ur ett jag-perspektiv. Jag var bara tvungen att få ur mig massa känslor och låtar, saker som hänt i tonåren som var väldigt nära hjärtat. Och allt det har ju utgått från mig men jag har också efteråt kunnat se på det objektivt. Att jag vågade skriva och vara lite fri i allting.
Att du skriver på svenska gör att det känns mer naket och utlämnande.
– Jag har alltid haft lättast för det. Jag har aldrig skrivit på engelska faktiskt. Det som är kärnan för mig är texterna och jag kan skriva med undertoner om sånt mycket lättare. Jag kan förmedla ett budskap mycket lättare på mitt modersmål.
Det känns naturligt att fråga om vad du lyssnar på för musik. Jag får en känsla av att du faktiskt lyssnar på en del äldre musik. Stämmer det?
– Jag har en ganska spretig bakgrund på vad jag har lyssnat på men grundstenarna har varit Beatles och Magnus Lindberg som är en gammal svensk rocker. Sedan har det också varit en viktig grej nu att våga vara inspirerad av det jag lyssnade på när jag var jävligt liten. Och den känslan jag hade då när jag lyssnade på låtarna vill jag ha nu när jag lyssnar på plattan. Då var det Mauro Scocco, Eva Dalgren och hela den biten som var på tapeten. Så där har jag tagit väldigt mycket, har jag insett i efterhand.
Hur tycker du att popsverige mår idag?
– Jag tycker att det mår bra. Det som är intressant och som har inspirerat mig mycket är att det känns som att vi har kommit ikapp. Att kommersiell musik som Rihanna, Jay Z och Lana Del Ray, musik som väldigt många lyssnar på. Det är liksom jävligt balla grejer som inte låter som den klassiska indiepopen. Det är sånt som börjar dyka upp överallt, även i Sverige. Det är jävligt kul när det kommer ikapp. Det klimatet känns väldigt inspirerande tycker jag.
Hur mycket tror du det har att göra med att albumtänket inte är lika viktigt längre? Att det har blivit som det var för 40-50 år sen när man bara kunde släppa singlar.
– Det tycker jag är en grym grej. Att man bara kan släppa ut grejer. Det finns så mycket där ute, en låt är en låt, ut med skiten. Sedan älskar ju jag att jobba med ett album för det är ett väldigt tydligt format. Sedan vill folk köpa en skiva också. Folk vill köpa vinyler. Vi ger ju ut den här skivan på vinyl och folk är väldigt taggade på den. På något konstigt sätt så verkar folk gilla båda delarna. Jag tycker om att jobba med båda delarna, att släppa låtar men även göra en skiva. Just att arbeta med helheten med en skiva och sedan allting som följer med.
Kommer du att göra någon höst/vinterturné?
– Jag kommer att göra en väldigt omfattande höstturné nu. Sen blir det till våren och nästa sommar också. Men det närmaste är hösten då vi ska göra mer spelningar än vad jag gjort tidigare. Bandet har jag haft länge. Det ska bli jävligt kul att lira den nya plattan med dem. Alla som lirar med mig har sitt eget uttryck och det är jävligt kul att lira med sådana personer. Även fast det är mitt fel att vi är ute och lirar så känns vi verkligen som ett band.
Du kommer ju från Uddevalla men har nu bott i Stockholm ett tag. Hur känns det?
– Ja, det är båda bra och dåligt men mest bra. Att jobba med musik här är som en dröm om man jämför. Här finns det skitmycket folk som håller på med samma sak. Sen kan jag gilla det anonyma med att vara i Stockholm. Man kan vandra uppochner femton gånger längs en gata och ingen bryr sig. Så är det inte i Uddevalla. Samtidigt kan man ibland känna sig ensam här. Därför kan det vara jävligt skönt att fara till Uddevalla och Göteborg där folk känner en och man snackar. Så det är tudelat. Men jag kommer att bo här ett tag. Jag gillar det.
Text: Mikael Grönlund