• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Lyssna: The Go! Team – Blowtorch

10 februari, 2015 by Redaktionen

TheGoTeam_LiveLandscape_RGB

Vi har redan hört titelspåret. Nu luftar The Go! Team den supermelodiska ledsingeln, Blowtorch, från The Scene Between, deras första album på mer än fyra år. Så här säger frontmannen Ian Parton om låtens tillkomst:

”I wrote the song just on an acoustic but when it came to the recording I had the idea of building it from chords from loads of different sources, so say the G chord was a second sample from one song, the D chord from totally different kind of song and it went on – the process of layering all these turned it into a wall of sound. Combined with vocals from Sudden Ensemble and Vinyl Tiger’s singer Doreen Kirchner it became this kinda bratty, super melodic thing”.

Lyssna på Blowtorch här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Blowtorch, The Go! Team, The Scene Between

Alvvays: ”Jag skapar alltid scenarion jag vet att jag själv aldrig kommer få uppleva”

10 februari, 2015 by Jonatan Södergren

Alvvays-6

”Vi vill låta som janglig, skotsk gitarrpop från 80-talet. Inte den här girl group-trenden som var inne på mitten av 2000-talet. Ibland slängs vi in i den kategorin bara för att jag har blont hår och spelar elektrisk gitarr,” säger Molly Rankin när jag möter upp henne på Debaser Strand vid sjutiden. Lokalen är fortfarande rätt tom, men om några timmar ska Alvvays — med några av förra årets mest välskrivna poplåtar i ryggen — ge sin första spelning på svensk mark.

Utöver sångerskan Molly Rankin utgörs den Toronto-baserade kvintetten av Kerri MacLellan (synth), Alec O’Hanley (gitarr), Brian Murphy (bas) och Phil MacIssas (trummor). Deras självbetitlade debutalbum släpptes ifjol och spelades in i Chad VanGaalens Yoko Eno-studio i Calgary.

Din pappa var med i The Rankin Family, så jag antar att du växte upp i en musikalisk omgivning?

– Jag växte upp i en musikalisk familj. Men Cape Breton, Nova Scotia där jag kommer ifrån är en väldigt lugn plats utan köpcentrum eller biografer, så många familjer var musikaliska. Det var allt som fanns att göra. Det var som en hommage till ens förfäder. Eftersom majoriteten av invånarna är skotska — Nova Scotia betyder ju nya Skottland — var det något många familjer gjorde. Det var likadant för Kerri, alla i hennes familj spelade något. Min familj turnerade och gav ut skivor, så det var kanske lite annorlunda.

När började du spela instrument? Minns du vilka som var dina förebilder då?

– Det enda jag kände till var keltisk musik. Jag började spela piano när jag var fyra eller något. Det fanns alltid där. Jag brukade avsky att gå på familjetillställningar eftersom du alltid var tvungen att ställa dig inför alla och bidra på något sätt musikaliskt. Stressen låg hela tiden i luften. ”När är det min tur att gå upp?”. Det har försvunnit lite nu, jag träffar inte min familj så ofta längre.

Blir du fortfarande nervös innan du ska gå på scen?

– Jag tror att lite nervositet bara är bra, men inte när det går till den graden att det stör din hjärna för mycket. Men ja, jag blir fortfarande nervös, fast det beror på situationen.

Du släppte en solo-EP 2010, som Alec också var involverad i. Kan du berätta lite om den EP:n?

– EP:n var något av en hektisk situation då vi hade två dagar på oss att köra till Halifax, Nova Scotia och spela in det vi hade med våra vänner. Så vi klämde ihop oss i en skåpbil, körde till vad som egentligen var ett litet köpcentrum, och slängde ihop några låtar. Det slutade med att vi hade sex låtar som alla var i olika genrer; några var folkmusik, andra Roy Orbison-aktiga, och några hade 50-tal/girl group-vibbar. EP:n är lite spretig och släpptes aldrig, jag tryckte bara upp ett gäng som jag sålde från min bil när jag jobbade som servitris på Prince Edward Island.

– Jag träffade Alec lite innan det och han sade ”jag borde producera dig”. Jag tänkte, well, det låter kul, men du är bara tjugofem! Fast det funkade bra. Nya albumet är väldigt annorlunda, avsikten var att även släppa det under mitt namn, men när vi kom till Chads studio i Calgary kändes det inte längre som att det enbart var min grej.

Hur bildades bandet? Hade ni låtarna färdiga innan ni bestämde er för att bli Alvvays?

– Några av låtarna var färdiga långt innan vi spelade in albumet. Brian, vår basist, var med och skrev en del. Men för det mesta kommer jag med idéer till Alec, så tjafsar vi i källaren i timtal innan det blir till någonting konkret. Så det är nog fifty-fifty. En del skrevs i studion också. Archie, Marry Me hade vi spelat i ett par år innan vi spelade in albumet.

Jag vet att ni får den här frågan hela tiden, men varför stavar ni Alvvays med två v:n? För att göra det mer Google-vänligt?

– Det skulle ha varit en bra idé! Först stavade vi det på det vanliga sättet, Always, men upptäckte att det redan fanns en annan dreampop-grupp från 90-talet som hette så. De är faktiskt riktigt svåra att hitta, men de existerade, de var sajnade till Sony. Vi hade redan fäst oss vid namnet, så vi tänkte att vi bara behövde dela w:t i mitten. Många tror att det bara är för att vara pretentiösa eller trendiga, men så var det inte! Egentligen hade vi reservationer just för att det skulle se trendigt ut, vi ville bara hålla fast vid Always.

Ni har alla flyttat till Toronto, attraherades ni av stadens musikscen eller hur kommer det sig att ni flyttade dit?

– Toronto är en mittpunkt för mycket av det som händer musikväg i Kanada. Vi reste sjutton timmar från New Brunswick, där vi bodde tidigare, bara för att kunna spela på alla festivaler i Toronto. Så det funkade varken finansiellt eller mentalt att inte bo där.

Hur är det att bo i Toronto? Finns det någon annan plats i världen du skulle vilja flytta till?

– Först övervägde vi att flytta till Montreal, men eftersom vår franska är så dålig tänkte vi att vi inte skulle kunna hitta några jobb — vilket ofta är fallet. Så vi bestämde oss att ge Toronto en chans och det har faktiskt varit en trevlig förändring. Nu har vi bott där i tre år och det har helt klart överskridit mina förväntningar. När jag först kom dit trodde jag att det var en kommersiell, kall stad. Det visade sig att du kan välja vilken del av Toronto du vill leva i, och vad staden ska vara för dig, den kan vara precis vad du vill att den ska vara. Så är fallet med många städer, det är säkert likadant i Montreal. Montreal är vackert, New York är lite för skrämmande och klaustrofobisk. Jag skulle vilja flytta till Skottland någon gång, vi trivdes när vi var i Glasgow, men jag har inte spenderat jättemycket tid där.

Kan du berätta lite om processen bakom albumet? Skiljde den sig från EP:n? Vilket inflytande hade Chads produktion på processen?

– Låtskrivarprocessen har alltid varit likadan. Jag får en melodi på hjärnan och börjar tänka ut en uppbyggnad — en brygga, en refräng, kanske någon gitarrmelodi till versen — så visar jag upp låten för Alec i sin ofärdiga form. Därefter kan det ta vilken riktning som helst. Vi ägnar timmar i källaren åt att ta isär och plocka ihop låten igen. Ibland är resten av bandet med, ibland inte.

– Chad är rätt passiv i studion. Han spelade bara in, och ingrep om vi kom på villovägar. Om vi gjorde en dålig tagning var han inte rädd att säga till. Han hade samma avsikt som oss — det vill säga, att göra som The Smiths och spela in så att det låter likadant som vi gör live. Jag var inte ute efter att han skulle få oss att låta knasiga, men han satte nog sin lilla prägel på ett par av de långsammare, mer sparsmakade låtarna.

Hur kommer det sig att du ville att Chad VanGaalen skulle producera albumet?

– Jag gillade Women, i synnerhet Public Strain. Och jag älskar Chads album och konst. Tänkte bara, skulle det inte vara coolt? Eftersom han är så uppmärksam på vad som är tanken bakom en låt. Även om det är massa noise så är de vackra gitarrtonerna och sången alltid i fokus. Så jag skickade ett mail, jag skickade en demo, och han var på. Han gjorde ett bra jobb. Jag dök upp som en soloakt. Han visste inte att vi var ett band — inte vi heller för den delen. Så han handskades med det väldigt bra.

Det är en rad i Adult Diversion där du sjunger ”How do I grow old with you? Even if you don’t notice as I pass by you on the sidewalk”, medan du i Next of Kin sjunger om att lämna din kärlek att drunkna i floden. Vad har du i åtanke när du skriver texter? Du har nämnt Stephin Merritt som inspirationskälla, hur har han influerat dina texter?

– Han är bra på att observera scenarion. Hans bildspråk är väldigt vackert och deskriptivt. Men han är aldrig offret, vilket jag älskar. Det är alltid på det här komiska, jag-är-patetisk-sättet. Det är alltid hans eget fel. Jag älskar det perspektivet. Det skulle vara fantastiskt om jag lyckats ta med mig något av det, men jag är inte säker. Jag är mer inne på grafiska romaner med ensamma, patetiska karaktärer som längtar efter något som de aldrig kan vara en del av. Jag har alltid sett mig själv som den här rätt ensamma personen — om det är något jag själv är skyldig till vet jag inte — men jag skapar alltid scenarion jag vet att jag själv aldrig kommer få uppleva själv.

Så låtarna är inte självbiografiska med andra ord…

– Jag har aldrig dränkt en pojkvän. Men vem vet, kanske en dag!

Archie, Marry Me var med på vår lista över förra årets bästa låtar. Kan du berätta någon anekdot kring den låten?

– Alec bodde i Australien då och jag skickade honom en tio sekunder lång demo. Jag var besatt av Teenage Fanclub och Everything Flows, låten från A Catholic Education. Jag kom på namnet Archie eftersom Kerri och jag har en gemensam kusin som heter Archie, som spelar i ett annat band från Nova Scotia som heter Mardeen. Grymt band! Vi växte upp i huset bredvid och hans familj födde upp golden retrievers. Hans far är en enarmad fiskare. Det är bisarrt, men de är de sötaste människorna.

Jag hörde att ni börjat skriva nytt material. På vilka sätt skiljer sig de nya låtarna från albumet?

– Allt låter lite högre, kanske. Eller så är det bara vad jag dras till när vi spelar live. Det kommer nog vara coolare på sitt eget sätt, lite poppigare och lite bättre inspelat. Allt kommer inte spelas in på band.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Alvvays, Cad VanGaalen, Debaser Strand, Popaganda, Toronto, Women

Titta: Hot Chip – Huarache Lights

10 februari, 2015 by Jonatan Södergren

hotchip

London-gruppen Hot Chip släpper sitt sjätte album, Why Make Sense?, den 18 maj. Första singeln från albumet, som följer upp 2012 års In Our Heads, heter Huarache Lights, och du kan se dess musikvideo här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: hot chip, Huarache Lights, Why Make Sense?

Into the Valley: ”Vi vill ta stadens puls till Dalarnas skogar”

10 februari, 2015 by Jonatan Södergren

intothevalley

Into the Valley är en nystartad elektronisk festival som ska äga rum i kalkstensbrottet Dalhalla mellan den 31 juli och den 1 augusti i sommar. I programmet hittar vi akter som Four Tet, John Talabot och Mount Kimbie för att nämna några. Kulturbloggen mailade lite med arrangören Mattias Hedlund.

Ni har tidigare gjort andra arrangemang, varifrån kom idén till just Into the Valley?

– Vi har gjort elektroniska evenemang sedan början av 2000-talet. Allt började i en källare som tog 200 personer där vi bokade liknande som det vi har bokat till festivalen. Genom åren, när vi har skapat olika klubbar såsom Grodan Cocktail Club, F12-Terrassen, Esque, F 1-6 på Fotografiska, har vi märkt att den mer avancerade delen av elektroniska musiken har fått mer och mer uppmärksamhet. Alla i vårt företag brinner för musiken och har mer eller mindre gjort det hela vårt liv. Så att få göra en festival med musiken vi älskar har länge varit en dröm. Drömmen blev verklighet när en av våra anställda visade mig Dalhalla (pinsamt nog så hade jag inte koll på den scenen) och jag föll pladask. Sagt och gjort bestämde jag att vi måste göra allt för att få till drömmen och göra den så pass bra att festivalen verkligen gör ett avtryck bland alla Europas elektroniska-musikfestivaler. Helst så klart i hela världen.Vi vill verkligen göra den här festivalen till något alldeles extra.

Kan ni berätta lite om valet av festivalområde? På vilka sätt tror ni kalkstensbrottet kan bidra till festivalupplevelsen?

– Som festival i den här kalibern är Dalhalla som plats helt perfekt. Storleken är ultimat, inte för liten och inte för stor, vilket gör att exklusiviteten som gör den extra intressant fortfarande behålls. Kalkstensbrottet är framröstat som en av världens bästa scener med artister från hela världen som vill komma och uppträda där. Vi själva blev kontaktade av Björk som ville komma och besöka oss. Det är ett extremt spännande område med väldigt bra akustik som passar musiken vi kommer ta dit.

Med bland annat Sonár Stockholm, Dans Dakar och Into the Valley känns det som utbudet för elektroniskt inriktade festivaler fått ett uppsving den senaste tiden. Hur tycker ni den elektroniska musiken har slagit igenom i Sverige de senaste åren?

– Sonár och Dans Dakar skulle vi inte kalla elektroniska festivaler då de har flera musikstilar än den elektroniska musiken i sina program. Men de gör mycket bra saker båda två och har hjälpt till att få scenen att växa till vad den är idag. De festivaler jag tycker varit bäst i Sverige är Yard som även den var i en otroligt spännande miljö, Gagnef som är något utöver det vanliga, men också Norbergsfestivalen som jag ännu inte har besökt men har hört mycket gott om. Tyvärr så missade vi helt och hållet och lade Into the Valley på samma datum som dem, eller rättare sagt så trodde vi att de skulle vara helgen innan men så blev det ju inte. Dock så tror jag att det finns plats för båda då vi har ett ganska annorlunda koncept och tänk än vad de har.

I ett pressmeddelande står det att ni ”vill ha stadens puls till Dalarnas skogar”. På vilka sätt tror ni att Into the Valley kommer skilja sig från övriga svenska festivaler? Och skulle ni säga att ni har några utländska festivaler som förebilder?

– Vi vill ta stadens puls till Dalarnas skogar, och med det menar jag att ta pulsen i den musiken vi kommer presentera till Dalhalla; en plats där denna typ av musik inte tidigare har varit. Dessutom kommer festivalen vara för en bekväm och medveten musikintresserad målgrupp som är van att ha det väldigt genomtänkt och uppstyrt. Vi kommer nog skilja oss väldigt mycket från övriga svenska festivaler, först med vår nisch på musiken som ingen annan har presenterat förut, men även hur vi byggt upp festivalen. Vi har designat om hela Dalhalla till en megastor nattklubb med två scener/dansgolv. Det kommer finns barer överallt, då vi har alkoholtillstånd på hela området. Vi kommer även ta upp taxibolag, några av de bästa barerna från Stockholm, Göteborg och Malmö samt några av de mest intressanta köken från samma städer. Vi kommer alltså att satsa på allt och lite till för att skapa en festival som vi själva skulle vilja gå på. Jag kan tillägga att jag själv har haft svårt att åka på festivaler tidigare då det är väldigt omständigt i många fall. Hela den problematiken har vi gjort allt vad vi kan får att få bort.

– Utländska festivaler vi fått inspiration av, hmm… jag tror faktiskt ingen, för vi gör som med alla våra klubbar, restauranger, barer och nu festival. Det är att göra något helt eget, det vill säga inte kolla på vad andra gör, utan ta allt vi har lärt oss och gjort genom alla år. All denna inspiration och erfarenhet har vi kokat ihop och skapat det vi verkligen tror kan bli, inte bara en av Sveriges bästa festivaler, utan även en internationellt erkänd festival. Men om man ska säga två internationella festivaler jag själv tycker är riktigt bra är det Time Warp i Mannheim, på grund av deras otroligt mäktiga produktion, och Dekmantel i Amsterdam som har nästan exakt samma musikprofil som vi har. Men vi har ett mycket mer spännande område än de båda om jag får säga vad jag tycker!

Vilka riktlinjer har ni haft sett till bandbokning, mer än att det är en elektronisk festival? Är det några särskilda guldkorn ni vill lyfta fram i er line-up?

– Vi har försökt hålla en hyfsad bredd i hela line-up:en för att skapa en så bra resa som möjligt för våra gäster. Allt från electronica genom disco till riktig house och tech house för att sedan avsluta med techno. Det kommer vara så många guldkorn i vår line-up när vi släppt allt, så det går inte välja några utan alla är där för en anledning. Det är de bästa den avancerade musiken har att erbjuda idag. Allt ifrån up and coming artister — både internationella och svenska — till de största stjärnorna inom scenen. De är alla artister som vi älskar, som vi har försökt samla på detta datum.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Four Tet, Into the Valley

Lyssna: Swim Deep – To My Brother

9 februari, 2015 by Jonatan Södergren

swimdeep

Birmingham-bandet Swim Deep har delat med sig av To My Brother, en psykedelisk poplåt med Hacienda-doftande beats och skimrande synthar. Det är den första nya låten de delar med sig av sedan släppet av deras debutalbum Where the Heaven Are We 2013.

Lyssna på To My Brother här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Swim Deep, To My Brother

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 601
  • Sida 602
  • Sida 603
  • Sida 604
  • Sida 605
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in