• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Kindness, iLoveMakonnen och Tyler, the Creator till Way Out West

19 februari, 2015 by Jonatan Södergren

kindness

Ett mail från Spotify avslöjar att fyra nya namn är klara för Way Out West. Utöver de två nyligen Sonár Stockholm-aktuella artisterna Kindness och Lorentz, ansluter sig även stjärnskottet iLoveMakonnen och OFWGKTA-medlemmen Tyler, the Creator till festivalens line-up. Sedan tidigare är bland annat Beck, Florence + the Machine och Patti Smith klara för Way Out West, som äger rum i Slottsskogen mellan den 13 och 15 augusti.

KINDNESS

Med sin mix av pop, r&b, funk, soul, disco och synthpop är Kindness ett unikum bland dagens artister och har samarbetat med bland andra Robyn, Blood Orange och Kelela. Live omvandlar Kindness sin studioperfektionism till något som går långt bortom alla ramar, till ren känsla och extas.

TYLER, THE CREATOR

Rappare, låtskrivare, producent, regissör och ledare för det strong man-starka hiphopkollektivet Odd Future (OFWGKTA). Med tre hyllade album i ryggen och nytt material på gång är Tyler, the Creator — en av hiphopvärldens mest intressanta artister — redo för Way Out West i sommar, så förvänta dig något riktigt stort.

ILOVEMAKONNEN

Det har inte gått att undgå iLoveMakonnen och hans hit Tuesday det senaste året. Med co-signs från bland annat Drake (som remixade ILoveMakonnens egensläppta originalsingel Club Goin’ Up on a Tuesday till den version som toppat listor runt om i världen) har han blivit en av världens mest omtalade artister på mindre än ett år. 2015 kommer att bli iLoveMakonnens år, oavsett veckodag.

LORENTZ

Det är fysiskt omöjligt att överrösta de välförtjänta hyllningskörer som mullrat sedan Lorentz droppade fjolårets musikaliska bomb – solodebuten Kärlekslåtar. Ett av årets viktigaste album alla kategorier och en gamechanger som fått oss alla att vilja leva life. Med ett unikt öga för detaljer, knivskarpa texter, ackompanjerat av subtil och bombastisk produktion om vartannat, målar Lorentz upp en hel värld med bara några ord. Nu följer Lorentz upp förra årets mytomspunna Stay Out West-spelning på Trädgår’n med att återvända till Göteborg och Slottskogen i sommar som en av Sveriges klarast lysande stjärnor.

Arkiverad under: Musik Taggad som: iLoveMakonnen, Kindness, Lorentz, Tyler the Creator, Way Out West

Purity Ring: ”Det är fortfarande popmusik, bara mer utvecklat”

18 februari, 2015 by Jonatan Södergren

Purity-Ring

Med sin drömska och futuristiska elektropop slog Purity Ring igenom när de debuterade med singeln Ungirthed i januari 2011. Duon, som består av sångerskan Megan James och producenten Corin Roddick, bildades 2010. Efter succén med Ungirthed plockades de upp av klassiska indielabeln 4AD. Debutalbumet Shrines släpptes sommaren 2012, och sedan dess har Purity Ring samarbetat med akter som Danny Brown och Jon Hopkins. Nu är de återigen aktuella, deras andra fullängdsalbum Another Eternity släpps i början av mars, och i april kommer de till Sverige för spelningar på Pustervik och Debaser Strand.

Ni bodde i olika städer när ni skrev Shrines, medan ni den här gången kunnat spela in tillsammans i samma rum. Hur påverkade det albumet?

Megan: Det hade nog ett stort inflytande på låtarna överlag, men det är svårt att säga exakt hur mycket, eftersom det var det enda sättet vi skrev låtarna på. Och det gick så lång tid mellan det att vi skrev sista låten till Shrines och att vi skrev den första låten till det här albumet. Även om Shrines var sammanhållet, så känns det som att det här albumet är ännu mer sammanhållet och definierat.

Corin: Svårt att säga, vi skulle vara tvungna att spela in albumet på nytt för att se vilket inflytande det hade på soundet, men vi kunde komma med feedback på varandras roller i bandet. På så sätt kunde vi bit för bit bygga upp låtarna så att det blev mer fokuserat. Låtarna är konstruerade med de viktigaste beståndsdelarna i åtanke, medan Shrines på så sätt var lite lösare. Jag skrev ett helt instrumentalt stycke som Megan sedan sjung över. Så det var som att vi slog ihop två saker, medan vi på Another Eternity pusslade ihop alla bitar samtidigt, med helheten i åtanke.

Megan: Det är som att varje låt har olika delar som svarar till andra delar i låten.

Så varje ljud har mer av ett syfte?

Corin: Precis, allt gjordes med ett syfte.

Ni har producerat båda albumen på egen hand. Tror ni att ni någonsin kommer ta in en utomstående producent, eller är produktionen en alltför viktig beståndsdel av Purity Rings DNA för att ni ska överlåta det åt någon annan?

Corin: Än så länge har vi inte velat arbeta med någon annan producent, men det är inte helt uteslutet. Det skulle inte skada min stolthet om jag inte längre var den enda producenten. Det är möjligt att vi någon gång framöver — om det är något vi vill åstadkomma och jag känner att jag inte klarar av det själv — tar hjälp av någon annan. Det är en möjlighet vi är öppna för. Men så länge vi klarar av att göra allting själva, finns det ingen anledning att inte göra det.

Megan: För mig är Purity Ring ett sätt att dela med mig av min identitet. Det är en så uttrycksfull konstform. Jag menar, produktionen är någonting annat, men texter och melodier, jag skulle aldrig överlåta det till någon annan. Jag skulle inte finna det lika personligt tillfredsställande då.

Om vi vänder på det, skulle ni kunna tänka er att skriva låtar åt någon annan?

Corin: Definitivt, jag är väldigt öppen för den möjligheten. Jag producerar massor av musik på min fritid och det mesta ser aldrig dagens ljus. En del blir Purity Ring-material, men mycket skulle kunna passa in i en annan kontext med en annan artist.

Megan: Vi känner nog båda att Purity Ring är vårt exklusiva projekt, men många artister skriver inte sina egna låtar. Skulle jag se dem som mindre av artister än vad vi är? Det är så mycket annat som spelar in när du presenterar ett verk. Hur det framförs är också viktigt. Jag vill vara del av alla bitar i det här projektet, men jag skulle lätt känna mig bekväm med att skriva åt någon annan.

Corin: Men då skulle vi inte skriva en Purity Ring-låt. Om vi till exempel har en låt som vi tycker om men som inte passar in i vad vi själva försöker uttrycka, eller om det inte passar in i den övergripande tematiken. Om det är bra kanske vi ändå kan göra något av det.

Vad hade ni produktionsmässigt i åtanke för det här albumet? Var det något särskilt ni ville testa?

Corin: Jag försöker ändra processen från låt till låt, för att komma fram till mer intressanta resultat. Försöker att inte fastna för mycket i hur en låt kommer till, eftersom det då skulle sluta med att vi använder samma slags ljud och samma slags melodier. Ibland gillar jag att göra saker så obekväma som möjligt. Genom att ändra på allt eller bara utgå från något underligt element. Saker vi inte gjort tidigare, helt enkelt. Då slutar det alltid med något vi inte kunnat förutse. Den första låten vi skrev till Another Eternity till exempel, Sea Castle, kom till genom att jag mickade upp ett piano. Megan är klassiskt skolad pianist, så jag spelade bara in henne när hon spelade i tjugo minuter. Sedan gick vi igenom det och organiserade det i olika delar som vi i slutändan byggde hela låten kring. Jag hade aldrig gjort något sådant tidigare. Jag hade aldrig jobbat med ett akustiskt instrument, klippt isär det och sedan byggt upp något av det. Det mynnade ut i något som var unikt för oss då. Jag tror det är genom att fortsätta försöka göra saker som bara är intressanta experiment som du kan fortsätta göra saker som är spännande, och inte bara falla in i en rutin.

Även om det fortfarande omisskänneligt låter som Purity Ring, känns Another Eternity större och mer poporienterad än Shrines. Vad tror ni den här utvecklingen beror på?

Megan: Jag kan förstå varför det låter mer som popmusik, men för oss var Shrines ett försök till att göra ett popalbum. Ett lyckat försök, på många sätt. Med Another Eternity ville vi lägga större fokus på de olika delarna och hur de korresponderar med varandra. Vi ville mejsla ut varje ljud så det förenklas och förhoppningsvis blir mer effektfullt, det resulterade i tydligare texter och en klarare ljudbild, och när folk hör det tänker de att det är pop. Sättet det är producerat är mer som det folk är vana vid att höra på radion. Men hur vi skrev albumet var snarare en fråga om att utvecklas på ett sätt som kändes naturligt för oss. Det låter annorlunda och vi känner oss bättre på det, eftersom låtarna på Shrines bokstavligen var de första vi skrev ihop. Corin lärde sig fortfarande att producera. Det är fortfarande popmusik, bara mer utvecklat.

Corin: Ända sedan vi började skriva ihop har vårt enda riktiga mål varit att göra framåtskridande popmusik. Låtar som känns futuristiska eller tänjer på gränser, samtidigt som de har kvar den där omedelbarheten. Det var vad vi försökte uppnå med Shrines. På Another Eternity har vi vuxit som artister och tagit nästa steg, men det är fortfarande i den riktningen.

Titeln, Another Eternity, är en rad ur Begin Again. Varför valde ni den titeln för albumet?

Megan: Jag antar att Begin Again på sätt och vis är titelspåret, eftersom titeln kommer därifrån. Det känns som att albumet är det här stycket av vår tid som har en början och ett slut. Vad som orsakade oss att göra det här albumet, och vad som kommer att orsaka oss att göra fler album framöver, faller utanför det stycket. När du skapar något är det svårt att säga var de olika idéerna kommer ifrån. Det är svårt att förklara, det har att göra med det filosofiska perspektivet jag ser världen ifrån, och jag gillar inte att prata filosofi… det är en anomali och jag älskar anomalier. Så på sätt och vis är det lite tramsigt, men det är också något jag inte kan hjälpa att ta seriöst.

Textmässigt kretsade Shrines en del kring kroppsdelar, medan texterna till det här albumet skrevs i en dagbok och mer direkt behandlar personliga erfarenheter.

Megan: Shrines skrevs också så, faktiskt! Min källa för texter är huvudskaligen min dagbok. Det här albumet är ett minne av de senaste tre åren. Vad som har hänt och hur jag har uppfattat mig själv under den här perioden. För mig är det intressant att se hur det har skiftat. Jag försökte vara mer direkt och jag visste att folk skulle höra vad jag sjunger. Jag försökte inte gömma mig bakom så många kryptiska metaforer den här gången, bara metaforer.

När påbörjade ni arbetet med albumet? Spelade ni in i både Los Angeles och Edmonton?

Megan: Vi bodde fortfarande inte på samma plats först. Vi började när turnén kring Shrines var på väg att rundas av, på den här ranchen i Texas, vilket är en berättelse i sig, men det var där vi började. Det mesta skrevs i Edmonton, eftersom jag bodde där och Corin kom dit och mötte upp mig. Nu har vi varit i Los Angeles i några månader och knutit ihop säcken där, men det mesta skrevs i Edmonton. Så det är ett vinteralbum.

Vilket inflytande hade klimatet i Edmonton respektive Los Angeles på arbetet?

Corin: Det är lustigt, vi spenderade vintern i Edmonton, och vintarna där är väldigt kalla vilket tvingar dig till att stanna inomhus och vara kreativ, men när vi var i Los Angeles och spelade in var det i mitten av sommaren. Det var så varmt ute att du inte ville gå ut. Så på båda platserna hade det nästan samma effekt, att vi bara ville vara inne och jobba!

Vad hade ni i åtanke när ni påbörjade arbetet med albumet?

Megan: Vi diskuterade egentligen aldrig vad vi ville göra, förutom att vi ville göra sången mer framträdande.

Corin: Jag vet inte om vi någonsin kommer göra ett album med en avsikt, för då skapar du automatiskt massa begränsningar. Det är bäst att bara låta musik komma av sig själv.

Var det några icke-musikrelaterade erfarenheter som påverkade albumet?

Megan: En månad efter det att vi var klara kom Interstellar ut. Jag tänkte typ ”det här är precis vad jag gått runt och tänkt på de senaste tre åren”. Alltså inte jordens undergång, men när vi skapar något känns det som att vi försöker skapa en värld bortom oss. Och Corin är ett stort science fiction-fan vilket säkert spelar in i vårt sound och vår estetik. Den kan inte ha influerat oss eftersom den kom ut en månad efter det att vi var klara, men annars hade den antagligen gjort det.

Men i filmen kommunicerar de ju genom tid…

Corin: Haha, det stämmer faktiskt, bra poäng!

Var det någon låt ni kände satte tonen för resten av albumet?

Megan: Det var ett par gånger då vi kände att ”det här är en singel”, eller ”det här är det bästa vi har gjort”, men det var aldrig ”så här ska resten av albumet låta”. Varje låt var ett oskrivet blad.

Corin: Det är mer diversitet på det här albumet. Vi ville utforska mer och hitta mer unika sound i varje låt. Samtidigt ville vi inte att någon låt skulle hamna för långt bort från de andra, så att den skulle kännas frånkopplad från albumet. Med Shrines försökte vi vara konsekventa, vilket gjorde albumet väldigt sammanhållet. Det är mer dynamik och variation den här gången. Det är en av de största skillnaderna.

Ni har tidigare sagt att de bästa låtarna är de som känns oansträngda. Medan ni spelade in Shrines byggde ni gradvis upp en fanbas, medan ni den här gången redan har förväntningar på er. Hur gjorde ni gör att skaka av förväntningarna och skapa något oansträngt?

Corin: För att göra bra konst får du inte känna någon typ av press. Ibland kan det vara svårt att bli fri från den, då är det bara att vänta och ta dig igenom de perioderna. Men när du väl får en låtidé och känner dig inspirerad är det som att alla förväntningar bara försvinner. Du slukas upp av kreativitet. Det är då du kan skapa något som är bra.

Vad drog er till elektronisk musik, och hur har plattformen för elektronisk musik förändras sedan dess?

Corin: Anledningen till att jag drogs till att producera saker elektroniskt var effektiviteten. Att kunna leka med ljud och skapa hela musikstycken själv. Jag hade tröttnat på att spela i band och ville göra någonting lite mer självständigt. Jag var intresserad av soniska texturer som inte var trummor eller gitarr. Men när det gäller landskapet för elektronisk musik är jag rätt isolerad, jag lyssnar inte särskilt mycket på elektronisk på musik. Megan lyssnar betydligt mer än vad jag gör. Jag är inte så förtjust i instrumental musik, jag gillar saker som är direkta och har hooks. Det är klart att jag uppskattar en del elektronisk musik, men allt som oftast har jag inte tillräckligt med tålamod.

När ni spelade på Annedalskyrkan under Way Out West för några år sedan hade ni lyktor som var sammanlänkade och ändrade färg i takt till er musik.

Megan: Det var ett hemmagjort instrument som Corin byggde, som en keyboard i form av lyktor. Det var ett sätt att göra våra liveshower mer visuella. Det är svårt för elektroniska akter i allmänhet, eftersom folk inte ser dig spela ett instrument. Så vi byggde ett!

Corin: Nu jobbar vi på att utveckla några av de koncepten inför nästa turné.

På vilka sätt kan er musik transcendera när den framförs live? Brukar ni göra några ändringar från hur det låter på skiva?

Corin: Att spela live är för oss ett sätt att experimentera ännu mer med låtarna. När vi spelar in är allt så precist. Varje sektion av varje låt händer exakt så som vi har planerat. Det finns inte så mycket utrymme för improvisation. Det kommer till spontant, men sedan är det väldigt kontrollerat, medan det live finns mer utrymme att experimentera med låtarna i realtid. Jag kan mixa Megans sång på olika sätt. Det kan vara kul att utveckla vissa sektioner av låtarna och se vart de tar vägen. Jag tror det är kul för de som kommer till våra spelningar om de känner igen låtarna samtidigt som det finns ögonblick som inte är exakt som på skiva. Det blir en annorlunda upplevelse.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Another Eternity, Debaser Strand, Purity Ring, Pustervik, Shrines

Skivrecension: Dan Deacon – Gliss Riffer

17 februari, 2015 by Jonatan Södergren

deacon


Artist: Dan Deacon
Titel: Gliss Riffer
Betyg: 4

”Glissando är en musikalisk term för en övergång mellan två toner genom att spela de mellanliggande tonerna. Det anges i noter antingen i vågform eller med ett streck med ’gliss’ skrivet ovanför,” avslöjar en enkel Wikipedia-sökning. Det är även ett vanligt förekommande knep inom elektronisk musik, något Dan Deacon sträcker sig så långt som att döpa ett album efter.

När jag tänker på den Baltimore-bördiga musikern, är hans galna liveshower det första jag associerar till. När han spelade på Debaser Slussen senast förvandlades hela lokalen till ett maniskt dansgolv. Från ett hav av synthar uppmanade en till synes helt vanlig — småfet, skäggig och glasögonprydd — hipster publiken till att göra det ena bisarra dansnumret efter det andra, samtidigt som han själv dansade ännu vildare på scen.

Ända sedan genombrottet med Spiderman of the Rings 2007, följt av Bromst 2009 och America 2012, har albumen — låtar som The Crystal Cat och True Thrust till trots — dock överskuggats av de mytomspunna spelningarna. Men i och med Gliss Riffer kanske det kan bli ändring på detta; från omedelbart medryckande öppningsspåret Feel the Lightning, via Animal Collective-kakofoniska When I Was Done Dying, till epilepsi-framkallande singeln med den ironiska titeln Learning to Relax, är det hans — sett till helheten — starkaste verk hittills. Om han tidigare valt att dölja sin briljans med humor, eller genom att ibland vara lite för prövande, är det som att han nu vågar gå fullt ut.

Bästa spår: Feel the Lightning, When I Was Done Dying, Learning to Relax

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Dan Deacon, Gliss Riffer

Lyssna: Metz – Acetate

17 februari, 2015 by Jonatan Södergren

metz

Metz följer upp den självbetitlade debuten från 2012. Den 4 maj släpper den kanadensiska trion sitt andra fullängdsalbum, Metz II, som utgörs av följande spår:

1. Acetate
2. The Swimmer
3. Spit You Out
4. Zzyzx
5. IOU
6. Landfill
7. Nervous System
8. Wait in Line
9. Eyes Peeled
10. Kicking a Can of Worms

Lyssna på öppningsspåret här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Acetate, METZ

Palma Violets tillbaka med nya singeln ”Danger in the Club”

17 februari, 2015 by Redaktionen

palma

Det har varit relativt tyst kring Palma Violets sedan deras debutalbum, 180, släpptes 2013. Nu är den brittiska kvartetten tillbaka. Danger in the Club, första smakprovet från deras kommande album som släpps via Rough Trade den 4 maj, premiärspelades av Zane Lowe på BBC Radio 1. De har även delat med sig av albumets tretton spår långa tracklist:

1. Sweet Violets
2. Hollywood (I Got It)
3. Girl, You Couldn’t Do Much Better on the Beach
4. Danger in the Club
5. Coming Over to My Place
6. Secrets of America
7. The Jacket Song
8. Matador
9. Gout! Gang! Go!
10. Walking Home
11. Peter and the Gun
12. No Money Honey
13. English Tongue

Du kan se musikvideon till Danger in the Club här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Danger in the Club, Palma Violets

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 597
  • Sida 598
  • Sida 599
  • Sida 600
  • Sida 601
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in