• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

The Vaccines till Sverige i höst

12 augusti, 2015 by Redaktionen

thevaccines

Det brittiska indiepopbandet The Vaccines kommer till Sverige i höst: 16 oktober – Debaser Medis, Stockholm och 18 oktober – Pustervik, Göteborg.

Ett pressmeddelande berättar:
Det är snart fem år sedan den London-baserade kvartetten The Vaccines slog ned som en klassisk brittisk indiebomb – men fortfarande skakar deras detonering marken under våra fötter. I maj släpptes deras tredje fullängdare English Graffiti och under den efterföljande turnén gör The Vaccines två nedslag på svensk mark i höst, den 16 oktober på Debaser Medis i Stockholm och 18 oktober på Pustervik i Göteborg. Biljettsläpp fredag 14/8 kl 10.00.

Det var i slutet av år 2010 som The Vaccines drog i gång på riktigt. Debutsingeln ”Wreckin’ Bar (Ra Ra Ra)” / ”Blow It Up” släpptes och fick en enad musikkår att gå i spinn. Deras debutalbum året därpå blev det mest sålda albumet i England (2011) och succén har inte avtagit sedan dess. Bandnamnet till trots, finns ingenting man kan göra för att värja sig mot denna smittsamma, ljuvliga indierock.

I maj i år släpptes deras tredje album – English Graffiti. ”The result is possibly the best – and certainly the biggest – thing they’ve ever recorded,” sa den respekterade brittiska musiktidningen NME. Ganska peppat, med andra ord. Missa inte live på Debaser Medis i Stockholm 16 oktober och på Pustervik i Göteborg den 18 oktober.

Arkiverad under: Musik Taggad som: The Vaccines

Bildgalleri: Sirena och Medina på We Are STHLM

12 augusti, 2015 by Redaktionen

sirena2

Nu har Stockholms kulturfestival som är inför sitt tionde år valt att satsa på temat Storbritannien, och dess ungdomsdel i Kungsträdgården — We Are StTHLM — kickat igång. Vår fotograf Emma Andersson var på plats och fotade Sirena och Medina under öpnningsdagen. Här kan du läsa vår intervju med Sirena.

sirena

medina

medina2

medina 3

Arkiverad under: Musik Taggad som: Medina, Sirena, We Are Sthlm

Dolce: “När du kan känna lite av Paris och lite av Norrland i en låt så är jag nöjd”

11 augusti, 2015 by Jonatan Södergren

dolce

Dolce är en duo från Umeå bestående av Anna Levander på sång och Leopold Nilsson på gitarr. Influerade av bland annat Beach House och Fred Åkerström har de sedan släppet av deras debutsingel, Hand i hand, förra året hyllats av bloggar i såväl Sverige som i utlandet. På torsdag intar de scenen på Folkteatern i Göteborg som del av Way Out West. Via Skype passade vi dessförinnan på att prata lite med bandets ena hälft, Leopold Nilsson.  

På torsdag spelar ni på Way Out West. Vad har ni för relation till festivalen? Har ni själva varit där som besökare tidigare?

– Jag har varit där tre eller fyra gånger. Det är en av mina favoritfestivaler. Av allt jag har varit på så är det alltid Way Out West som har bäst line-up. Jag har också sett några av mina bästa spelningar där. James Blake 2013 är nog en av de bästa jag sett, definitivt topp-3.

Vad kan en förvänta sig av er spelning?

– Vi kommer spela med hela vårt band. Ibland spelar bara jag och Anna, men nu är det ett helt band på fem personer, så det är ett lite köttigare sound. Det kommer bli lite mer maxade versioner av alla låtar. Så kommer vi spela någon ny grej.

Hur lärde du och Anna känna varandra och vad fick er att bilda Dolce?

– Jag hade ett annat band, eller jag har det fortfarande — det heter JumJum och är också baserat här i Umeå. Hur det började var att vi behövde lite sång, jag hade hört talats om Anna så jag kontaktade henne. Så sågs vi en dag och spelade in den där grejen, då var det som att vi klickade när vi pratade om musik. När du börjar lägga referenser över hur du vill att det ska låta, jag är ganska säker på att vi nämnde Beach House, då var det som att vi klickade. Sedan testade vi att göra en egen låt och efter ett tag kändes det logiskt att göra det till ett projekt.

Hur skulle ni själva beskriva Dolce?

– Det är lite knepigt, för mig är det när mina favoritinfluenser kan mötas. När du kan känna lite av Paris och lite av Norrland i en låt så är jag nöjd. Jag vet att vi har sagt det förut: Vi gillar när det känns som en röd stuga med vita knutar på en karibisk strand. När du inte riktigt kan avgöra om det är glatt eller ledsamt.

Sedan släppet av Hand i hand förra året har ni skrivit låtar på både svenska och engelska. Vad tycker ni blir skillnaden de olika språken emellan?

– Det är framförallt Anna som skriver texterna, men eftersom vi båda är ganska bekväma i det bestämde ganska tidigt att det skulle kännas begränsande att inte få göra saker på engelska. Då bestämde vi att om det dyker upp något på engelska, då kör vi. Skillnaden tycker jag är att det på svenska blir lite skörare, medan engelska kan bli filmiskt och svulstigt. Det är ett mer filmiskt språk. Med svenska tycker jag att det är enklare att komma närmre en kärna.

Skulle ni även kunna tänka er att sjunga på något annat språk, typ franska?

– Om det skulle dyka upp någon tanke som var fett så absolut, men jag tror inte någon av oss är tillräckligt bra på något annat språk. Jag kan lite franska och det skulle vara jävligt coolt att göra något, problemet är att jag inte tror att det skulle bli så fett. Då skulle jag behöva ta hjälp av någon annan. Så det är väl ingenting vi planerar, men om det skulle dyka upp något som kändes roligt så skulle jag absolut vara pepp på att göra det.

Varifrån brukar inspiration komma när ni skriver musik?

– Från början lyssnade vi på väldigt mycket äldre svensk musik. Typ Fred Åkerström, Britt Bergström och Monica Zetterlund. När vi släppte Hand i hand, vår första låt, lyssnade vi väldigt mycket på ljudbilden i Jag ger dig min morgon. Vi hämtar väldigt mycket därifrån, men även från nyare musik. Jag lyssnar mycket på elektronisk musik från 00- och 10-talet medan Anna är inne på Mac DeMarco. Jag tror man hämtar olika saker från olika platser, från Mac DeMarco pratar vi mycket om hans gitarrljud och skeva synthar. Beach House har vi också lyssnat på och jag tror det märks rätt tydligt, deras produktioner och melodier är väldigt inspirerande. Så vi hämtar nog olika saker från olika platser.

Jag valde er på förhand att välja ut några låtar eller album som influerat ert sound. Ett av era val var just Jag ger dig min morgon. På vilket sätt talar den till er?

– Om man kan nå någon slags fulländning i musik så tycker jag att den kommer väldigt, väldigt nära. Texten och melodin smälter samman så perfekt. Sedan hur de har producerat det, det kommer in stråkar mot slutet som förstärker. Om jag någon gång skulle skriva en låt som är en femtedel så bra som den låten skulle jag känna mig nöjd.

Ni valde även albumet Oracular Spectacular av MGMT.

– Det albumet kom 2007 och jag lyssnade väldigt mycket på det när jag gick i gymnasiet. Det är ett melankoliskt album. Nostalgiskt. Det var någonting med deras sound, deras attityd och den melankoliska känslan som jag fastnade för. Det är nog den skivan jag har lyssnat allra mest på. Vissa låtar, som Kids och Time to Pretend, fick mycket uppmärksamhet men det finns fler guldkorn på skivan, till exempel en låt som heter Pieces of What. Det är så extremt tydliga känslor på det albumet.

Nästa låt ni valde är Get Free var Major Lazer.

– Det är en av mina absoluta favoritlåtar. Det är någonting med den låten, det är så svårt att sätta ord på saker som är så bra på det sättet. Det är lite konstig produktion, sången är ganska skrikig, det är som att de har dragit ner kvalitén på det. Sedan är det en xylofon eller en gungande liten synth i bakgrunden. Det är någonting med den som också fångar det här melankoliska. Den är hoppfull men supersorglig på samma gång, och det är väl där någonstans som jag tycker det blir intressant — när man kan ställa sig precis på gränsen mellan de två stämningarna.

Till sist valde ni låten Pursuit of Happiness av Kid Cudi, MGMT och Ratatat.

– Det känns som att jag upprepar mig litegrann. Det är just melankolin. För mig är det den känslan som bäst summerar livet, att allting kan vara otroligt sorgligt samtidigt som det är väldigt vackert. Det är den känslan jag letar efter när jag gör musik.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Dolce, Way Out West

Deportees och Sun Kil Moon klara för Way Out West

11 augusti, 2015 by Redaktionen

deportees_wow

På torsdag inleds årets Way Out West som ser ut att gå mot rekord. Nu ansluter sig Deportees och Sun Kil Moon till programmet.

Med sin storslagna och detaljrika popmusik har Umeå-bandet imponerat stort både på publik och kritiker och purfärska singeln Love Me Like I’m Gone har redan hyllats till skyarna. Nu är bandet bekräftat för spelning på Göteborgsfestivalen Way Out West.

– Det är nog inte svårt att föreställa sig den längtan vi känner över att äntligen få möta vår publik igen efter alla dessa år. Och på Way Out West dessutom. Vi räknar minuterna, säger bandets sångare Peder Stenberg.

Love Me Like I’m Gone är första singeln från höstens kommande album med titeln The Big Sleep, och kommer alltså ha livepremiär redan till helgen. Spelningen på Way Out West kommer äga rum kl. 01:00 på lördagsnatten i Gothenburg Studios tillsammans med bland annat New York-baserade rocktronica-duon Ratatat. Här kan du läsa en intervju Kulturbloggen gjort med Deportees.

Även Mark Kozelek är klar för Way Out West med sitt Sun Kil Moon. Så här presenteras han på Way Out Wests hemsida:

Med fjolårets Benji visade Mark Kozelek aka Sun Kil Moon att han fortfarande kan leverera mästerverk. I år följde han upp det med Universal Themes och inte fan blev vi besvikna där heller.

Det må vara beräknande och ytligt eller fördjupande och mångdimensionerat, men det är enkelt att förstå varför otaliga filmproduktioner – från mästerliga dokumentären Tarnation till amerikanska ungdomsöverklassorgien Dawson Creek – valt just Mark Kozeleks arrangemang. Ensam med sin nylonsträngade gitarr och en röst som är både skör och självsäker förmedlar Kozelek den känslomässiga autencitet som borrar sig in i oss alla. Oavsett om det varit med hyllade gruppen Red House Painters, i eget namn eller som Sun Kil Moon är det musik som berör och stannar kvar.

Det är intressant. För samtidigt som Kozeleks musik lätt används som en känslomässig avtryckare, som en kuliss, är det litterär musik – texterna är fantastiskt vackra självbiografiska berättelser – som kräver uppmärksamhet och omtanke. En slags motpol till nedladdningsgenerationens upplevelsepundande. Sitt still. Lyssna. Känn.

Lyssna på Sun Kil Moons låt Carissa här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Deportees, Sun Kil Moon, Way Out West

Lyssna: Kevin Morby – Moonshiner

11 augusti, 2015 by Redaktionen

kevinmorby

Med sina två album Harlem River (2013) och Still Life (2014) har den tidigare Woods-basisten byggt upp en imponerande låtskatt. I väntan på sin Dead Oceans-debut, som förväntas släppas någon gång under nästa år, delar Kevin Morby redan i september med sig av de två låtarna Moonshiner och Bridge to Gaia.

– Jag skrev Moonshiner för några år sedan efter att ha läst vad som kommit att bli en av mina favoritböcker på senare tid: The Sisters Brothers. Boken inspirerade mig väldigt mycket, lockade fram flera låtar ur mig — varav Moonshiner är den mest direkt influerade. Jag skrev b-sidan, Bridge to Gaia, när jag var på semester i Porto. Jag hamnade där efter en turné och det blev snabbt min favoritstad i Europa. Lägenheten jag hyrde låg precis vid en brygga som tog dig in till staden genom floden Gaia. Precis som allt annat med Porto var det oerhört vackert och inspirerande. En annorlunda skönhet från vad jag är van vid. Det är nästan någonting olycksbådande kring det. Molnen rör sig snabbt, det är alltid klockor som klämtar och alla skolbarnen är klädda i cape. Låten kom ur allt det där.

Lyssna på Moonshiner här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Dead Oceans, Kevin Morby, Moonshiner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 525
  • Sida 526
  • Sida 527
  • Sida 528
  • Sida 529
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in