• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Marianne Faithfull ger konsert i Göteborg i november

2 september, 2015 by Rosemari Södergren

mariannefaithfullgothenburg

Med en karriär som spänner över fem decennier, är sångerskan Marianne Faithfull en av de mest älskade ikoner som kom fram under 1960-talet. Den 10 november i år återvänder hon äntligen till Sverige för en konsert på Lorensbergsteatern i Göteborg.

Ett pressmeddelande berättar:
Hennes musikaliska resa startade 1964, då hon började framföra sina folk-inspirerade låtar på caféer och småklubbar runt om i London. När hon vistades i denna sociala miljö mötte hon medlemmarna i Rolling Stones, vars manager Andrew Oldham producerade hennes första singel ”As Tears Go By”. Låten som skrevs av Mick Jagger och Keith Richards blev en stor succé och en rad framgångsrika singlar följde, bland annat ”This Little Bird” och ”Come And Stay With Me.”

Efter ett misslyckat äktenskap med konsthandlaren John Dunbar inledde Faithfull ett förhållande med Mick Jagger och de blev ett av den tiden mest kända rock n´roll par. Marianne Faithfull hade ett stort inflytande på Rolling Stones och tros ha inspirerat dem till låtar som ”Sympathy For The Devil”, ”You Can´t Always Get What You Want” och ”Wild Horses” samt att hon var med och skrev ”Syster Morphine.”

1970 avslutades relationen med Mick Jagger. Hon blev hemlös och kämpade under många år för att bli av med ett missbruk. Hon fortsatte göra musik men hennes livsstil hade haft en skadlig inverkan på rösten. Trots dessa problem var hennes musik fortfarande kritikerrosad och hennes country-influerade album ”Dreamin ’My Dreams” (1975) gick upp på förstaplats på den irländska albumlistan. Därefter följde åtskilliga fantastiska och framgångsrika album med inspiration hämtad från alltifrån jazz till punk till blues.

I början av 2000-talet fick hennes karriär en ny renässans med albumet ”Kissin Time” (2002), som innehöll låtar skrivna av bland andra Blur, Billy Corgan och Beck.
År 2005 följde hon upp med albumet ”Before The Poison”, där hon samarbetade med PJ Harvey och Nick Cave. Hennes senaste album ”Give My Love To London” släpptes 2014 och Dagens Industri gav albumet en 4:a med rubriken ”Titelspåret tar andan ur en”.

Senast hon var i Sverige var 2012 då hon besökte första upplagan av Stockholm Music & Arts. Nu är hon äntligen Sverigeaktuell igen och denna gång får Göteborg äran att välkomna en av de allra största. Vi ses på Lorensbergsteatern den 10 november.

Arkiverad under: Musik

Lyssna: Anton Kristiansson – Ravetjej

2 september, 2015 by Jonatan Södergren

kristiansson

Göteborgsbaserade indierapparen Anton Kristiansson, med de två albumen Och jag (2011) och Fred på jorden (2013) i ryggen, är tillbaka med en ny låt. Ravetjej, som är producerad David Sabel, blir ett passande avslut på sommaren 2015 och får oss redan att drömma om sommaren 2016. Dessförinnan har Anton Kristiansson förhoppningsvis hunnit ge ut en tredje fullängdare.

Lyssna på Ravetjej här nedan (via Spotify):

Arkiverad under: Musik Taggad som: Anton Kristiansson, Ravetjej

Urban Cone: “Vi har precis upptäckt mimosa”

1 september, 2015 by Jonatan Södergren

cone

Med sitt andra album, Polaroid Memories, i ryggen har Urban Cone turnerat världen runt. På Popaganda gjorde de en efterlängtad spelning på hemmaplan. Kulturbloggen mötte upp alla fem medlemmarna – Rasmus Flyckt (sång/synth), Magnus Folkö (trummor), Tim Formgren (gitarr), Emil Gustafsson (sång/bas) och Jacob William Sjöberg (synth) – efteråt.

Hur kändes det att spela hemma i Stockholm igen?

Tim: Det händer inte så ofta att vi spelar i Stockholm längre, och det är så jävla kul att spela här hemma, så det kändes skitbra. Bra väder och sjukt peppad publik.

Magnus: Det är vårt sista gig på väldigt länge. Det kommer dröja ett tag innan vi spelar igen.

Rasmus: Det blev en avslutning, både på sommaren och vår turné. Vi kommer gå in i studion direkt och jobba på massa nytt. Nästa gång vi gör en Stockholmsspelning kommer vi ha ny musik.

Har ni några låtidéer ännu?

Jacob: Vi har en del skisser, men vi kan verkligen inte säga någonting om det. För vi vet knappt själva hur det kommer bli.

Rasmus: Vi har mycket demos som vi ska sätta oss och jobba med under hösten. Sedan in i studion så får vi se vad som händer där.

På vilka sätt trot ni att det kommer bli en utveckling från senaste albumet?

Rasmus: Det är nästan för tidigt att säga, för när vi sitter i studion poppar det upp saker hela tiden.

Emil: Vi har precis upptäckt mimosa, som vi aldrig har druckit förut. Så det kanske blir någon slags mimosa-inspirerad skiva.

Rasmus: En trend är att vi alltid åker till ett nytt ställe och gör musik. Så vi kommer isolera oss på något nytt ställe. På första skivan var vi mestadels hemma hos mig, sedan isolerade vi oss i en studio på söder och nu kommer vi isolera oss någon annanstans.

Ni spelade bland annat i Australien tidigare i år. Hur har turnén varit?

Emil: Det var otroligt kallt i Australien, vi trodde att det var sommar där året om. Det var naivt av oss. Så vi hade bara på oss en jacka när man kanske behövde lite mer. Men det var jäkligt kul och läskigt att åka dit. Man har drömt om det sedan man var liten, så kommer du dit och spelar inför massa folk. Det är helt absurt.

Ni spelade även på Bananpiren under Way Out West.

Rasmus: Det måste jag säga att det lätt var en av de bästa Sverigespelningarna. Det var en så osvensk vibe. En stor lagerlokal. Så otroligt Berlin. Det var smutsigt, vi började sent som fan och alla var astaggade. Det var nästan så man började prata engelska med roddaren.

På ert senaste album, Polaroid Memories, känns det som att nästan vilken låt som helst skulle kunna vara singel. Var det en ambition ni hade på förhand?

Emil: Jag tror inte att vi tycker att alla låtar är hittar, snarare tvärtom. Melodierna i låtarna är så jävla viktiga för oss. Det är kanske därför det uppfattas som väldigt singelmässigt. även om inte vi ser det så. Melodier är allt.

Rasmus: Det viktiga är att det finns en röd tråd, vilket jag inte tycker finns på första skivan. Det sitter ihop på ett sätt som vi är väldigt stolta över.

Tim: Vi ville försöka fånga vårt livesound på skiva. Det tycker jag att vi gjorde. Nu kommer vi göra något annat. Vi kanske vill fånga hur vi låter i replokalen. Eller i rymden.

Rasmus: Vi kommer göra något annat nu, det kommer inte låta likadant. Det kommer låta som Lorentz featuring Orup.

Min favoritlåt på albumet är avslutningsspåret, Never Gonna See You Again.

Emil: Lite kuriosa är att vi byter instrument, det gjorde vi här också.

Rasmus: Jag spelar trummor, Emil spelar synth, Tim spelar gitarr – så det är inte så mycket som händer på hans front, Jacob spelar bas och Magnus spelar gitarr.

Emil: Det finns ett hemligt spår på skivan också. Finns på baksidan av en singelvinyl. Den låten heter iallafall Polaroid Memories, och det är ingen som har hört den vilket är ganska kul. Det kanske är den bästa låten.

Rasmus: Just Never Gonna See You Again sticker ut lite, så det är kul att du gillar den. Som du påpekade – att varje låt uppfattas som en singel och att det finns väldigt tydliga melodier överallt – men den är verkligen så långt ifrån det du kan komma.

Emil: Det finns inga melodier i den låten!

Jag tycker ändå att det finns en tydlig melodi som kommer in där i slutet.

Rasmus: I outrot, ja. Vi ville avsluta det på ett annat sätt.

Det är som att jag känner igen melodin, samtidigt som jag inte riktigt kan placera vartifrån.

Emil: Vi snor ju allt, så det är inte så konstigt!

Rasmus: Jag förstår vad du menar, den har någon slags hook samtidigt som den är väldigt annorlunda.

Tim: Det är vårt första gitarrsolo någonsin. Och vi har aldrig distat en orgel förut, så den är väldigt speciell.

Hur kom låten till?

Rasmus Först hade vi en demo som lät helt annorlunda. Den var för glad. Gick i dur och var superpoppig. Den var vidrig. Men vi satt och jammade, så körde vi den i halvtempo och det lät mycket coolare. Motsatsen till vad det först var. Jag tror aldrig att vi gjort en låt på det sättet tidigare, att det varit en sån stor skillnad från hur det först lät.

Foto: Emma Andersson

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Popaganda, Urban Cone

Bildgalleri: RixFM-festivalen i Stockholm

1 september, 2015 by Redaktionen

rix_fm15 (1)

RixFm, en av Sveriges stora radiostationer bjöd i under söndagen den 30 augusti på den årliga turnerade festivalen RixFm Festival. I år bjöds de tusentals i publiken på flera utländska artister, blland annat engelska Olly Murs som bjöd på hits. Olly bjöd på sin låt ”Up”, som på originalet gästas av Demi Lovato, men som nu gästades av våran egna Molly Sanden. Bland övriga artister sågs Mr Probz, Danny Saucedo, Simon Erics som bjöd på sin mycket populära sommar låt Waiting for the Sun, Albin som bjöd på fjolårets succélåt Din Soldat som han sjöng tillsammans med Kristin Amparo och Mattias Andersson, Även Sabina Dumba och de norska Nico & Vine bjöd på hits. Guy Sebastian (som tävlade för Australien i årets Eurovision) uppträdde också, även tillika våran egna vinnare Måns Zelmerlöv uppträdde allra sist med sin Heroes där publiken sjöng med lika mycket som artisten själv sjöng.

Foto: Calle Andersson

rix_fm15 (2)

rix_fm15 (3)

rix_fm15 (4)

rix_fm15 (5)

rix_fm15 (6)

rix_fm15 (7)

rix_fm15 (8)

rix_fm15 (9)

rix_fm15 (10)

rix_fm15 (11)

rix_fm15 (12)

rix_fm15 (13)

rix_fm15 (14)

rix_fm15 (15)

rix_fm15 (16)

Arkiverad under: Musik

Popaganda: Seinabo Sey ett spännande val som avslutningsakt

30 augusti, 2015 by Redaktionen

seinabo1

Seinabo Sey, Stora scenen
Popagandafestivalen 29 augusti 2015
Betyg: 4

Att lägga en så pass oetablerad – åtminstone i jämförelse med tidigare upplagor – artist som Seinabo Sey som avslutningsakt för hela festivalen var ett modigt men spännande drag av arrangörerna. Sey har växt till en souldrottning i vardande under det senaste året men har de facto blott två EP:s i ryggen. Inget man bygger en grandios defilering på precis. Därför är det också rätt tänkt av henne att ta in en lång rad gäster på scenen anförda av hennes nestor Oskar Linnros som några låtar in i spelningen kommer in och de två tillsammans gör dennes Hur dom än. Därpå blir det dags för Amanda Bergman och Maja Francis att göra den sistnämndas Last Days of Dancing trestämmigt. I finalen får vi även ta emot först Timbuktu och därefter en svensk R&B-parad bestående av Mapei, Silvana Imam, Sabina Ddumba, Cherie och Dida.

Nu när vi klarat av uppräkningen av alla gäster kanske vi borde prata lite om Seys egen repertoar också? Där finns flertalet nummer som länge lär finnas med i hennes set, som Pistols At Dawn, Burial, Hard Time och naturligtvis Younger. Dessa blir stora stunder av andäktighet när silhuetten av sångerskans höjda armar med hängande tygstycken tornar upp sig i motljus. Själv är jag väldigt förtjust i den lite ruffigare funken i Pretend. Det råder inga som helst tvivel om att Seinabo Sey besitter en av landets bästa sångröster, nästan så att jag börjar dra paralleller till självaste Aretha. Men är det något jag saknar så är det att hon inte nyttjar sin gudagåva till fullo. Rösten ligger väldigt djupt och lågt i register, men är det bara jag som undrar hur det skulle låta om hon fläskade på utav bara helvete? För nog har hon det i sig? Det känns som att vår soulstjärna inte litar på sig själv. Som om hon sejfar. Om det däremot är så enkelt att hon sjunger på det sätt hon gillar att sjunga, ja, då är det inte mycket att säga om.

När allt kommer omkring har Seinabo Sey mutat in sin plats på stjärnhimlen och om vi nu tycker att det här var stort hoppas jag att det bara var början på någonting ännu större.

Här är fler bilder från spelning:

seinabo2

seinabo3

Text: Tommy Juto
Foto: Emma Andersson

Arkiverad under: Musik Taggad som: Popaganda, Seinabo Sey

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 515
  • Sida 516
  • Sida 517
  • Sida 518
  • Sida 519
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in