Seinabo Sey, Stora scenen
Popagandafestivalen 29 augusti 2015
Betyg: 4
Att lägga en så pass oetablerad – åtminstone i jämförelse med tidigare upplagor – artist som Seinabo Sey som avslutningsakt för hela festivalen var ett modigt men spännande drag av arrangörerna. Sey har växt till en souldrottning i vardande under det senaste året men har de facto blott två EP:s i ryggen. Inget man bygger en grandios defilering på precis. Därför är det också rätt tänkt av henne att ta in en lång rad gäster på scenen anförda av hennes nestor Oskar Linnros som några låtar in i spelningen kommer in och de två tillsammans gör dennes Hur dom än. Därpå blir det dags för Amanda Bergman och Maja Francis att göra den sistnämndas Last Days of Dancing trestämmigt. I finalen får vi även ta emot först Timbuktu och därefter en svensk R&B-parad bestående av Mapei, Silvana Imam, Sabina Ddumba, Cherie och Dida.
Nu när vi klarat av uppräkningen av alla gäster kanske vi borde prata lite om Seys egen repertoar också? Där finns flertalet nummer som länge lär finnas med i hennes set, som Pistols At Dawn, Burial, Hard Time och naturligtvis Younger. Dessa blir stora stunder av andäktighet när silhuetten av sångerskans höjda armar med hängande tygstycken tornar upp sig i motljus. Själv är jag väldigt förtjust i den lite ruffigare funken i Pretend. Det råder inga som helst tvivel om att Seinabo Sey besitter en av landets bästa sångröster, nästan så att jag börjar dra paralleller till självaste Aretha. Men är det något jag saknar så är det att hon inte nyttjar sin gudagåva till fullo. Rösten ligger väldigt djupt och lågt i register, men är det bara jag som undrar hur det skulle låta om hon fläskade på utav bara helvete? För nog har hon det i sig? Det känns som att vår soulstjärna inte litar på sig själv. Som om hon sejfar. Om det däremot är så enkelt att hon sjunger på det sätt hon gillar att sjunga, ja, då är det inte mycket att säga om.
När allt kommer omkring har Seinabo Sey mutat in sin plats på stjärnhimlen och om vi nu tycker att det här var stort hoppas jag att det bara var början på någonting ännu större.
Här är fler bilder från spelning:
Text: Tommy Juto
Foto: Emma Andersson