• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Matt Corby släpper debutalbum och kommer till Sverige

13 december, 2015 by Redaktionen

mattcorby

Efter att ha hållt sig borta från rampljuset i två år släpper Matt Corby den 11 mars sitt debutalbum Telluric.

Austalienarens stora genombrott kom med låten ”Brother” år 2012. Låten skördade stora framgångar världen över och ledde till intensivt turnérande. Därefter tog Corby sig till Los Angeles för att börja arbeta på debutalbumet. Väl där kände han inte att det han producerade var tillräckligt bra, och det hela slutade med att produktionen skrotades och Corby tog en paus för att hitta inspiration, mestadels på resande fot samt på landsbygden i Australien.

Telluric innehåller de nya singlarna ”Sooth Lady Wine” och ”Monday” som finns på Spotify. Albumets omslag är designat av Gary Burden, som tidigare Grammy-nominerats vid fyra tillfällen för albumomslag han utformat.

När Corby var i Sverige senast sålde han slut sina spelningar i Stockholm och Lund. Direkt efter albumsläppet beger han sig ut på turné och han kommer till Pustervik i Göteborg den 21 mars 2016.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Matt Corby

Stockholm har blivit kallt – kampanj för att uppmärksamma den ökade utsattheten

11 december, 2015 by Redaktionen

stockholmharblivitkallt

Allt fler människor i Stockholm lever idag i utsatthet. Det ser Stockholms Stadsmission på att besöken ökar konstant till de olika verksamheterna som exempelvis Stadsmissionens Center för hemlösa, Terapicenter för unga och Äldrecenter. Många av Stockholms Stadsmissions olika verksamheter för människor i utsatthet är beroende av insamlingen vintertid, som i år får stöd från artisten Dante som tolkat Orups klassiker ”Stockholm.”

I ett mail skriver Stadsmissionen:
Stadsmissionens Center, mötesplatsen för akut hemlösa, hade 30 000 besök under 2014 – en femtioprocentig ökning jämfört med 2011. På Crossroads, mötesplatsen för EU-migranter i hemlöshet, har antalet besök mer än fördubblats sedan starten 2011 till drygt 35 000 besök. Stockholms Stadsmission ser också att antalet besök till exempelvis Terapicenter för unga och Äldrecenter ökar konstant.

– Vi ser att stödbehoven ökar. Samtidigt har vi gått in i en kallare tid, såväl avseende samhällsklimatet som vädret, vilket gör det allt svårare att vara hemlös eller att leva i andra former av utsatthet. Vi arbetar för och med människor i utsatthet i Stockholm och arbetar dygnet runt för att erbjuda mänsklig värme, säger Marika Hjelm Siegwald, insamlings- och kommunikationschef, Stockholms Stadsmission.

Insamlingen under vintern är den enskilt största och viktigaste insamlingsperioden på hela året. Många av de insatserna som görs under året är helt beroende av insamlingen. I år får den stöd från artisten och producenten Dante, som tolkat Orups klassiska låt ”Stockholm”.

– Det är en låt och artist jag egentligen aldrig lyssnat på, förutom ”Gräver guld i USA”. Men nu när jag lyssnade mer noggrant på texten kunde jag verkligen relatera. Stockholm var säkert kallt då – men Stockholm, Europa och hela världen har blivit ännu kallare de senaste åren. Mänsklig värme är en bristvara, och vårt sätt att döma individer utefter etnicitet, kön och klass är pinsam. I den världen är det tur att det finns motvikter som till exempel Stockholms Stadsmission, säger Dante Kinnunen.

Thomas “Orup” Eriksson om låten:
– När jag skrev ”Stockholm” för snart 25 år sedan handlade låten egentligen inte om staden, snarare om ett sinnestillstånd och en vilsenhet. I modern tid har den även blivit en symbol för vad många uppfattar som ett kallare och hårdare samhällsklimat, inte minst på grund av alla de människor som tvingas till ett liv på gatan. Jag är glad över att kunna bidra och hoppas att låten blir ett stöd i Stockholms Stadsmissions strävan att hjälpa människor till ett bättre liv. Deras arbete behövs mer än någonsin.

Stockholms Stadsmissions definition av akut hemlöshet
När Stockholms Stadsmission talar om akut hemlöshet utgår vi från Socialstyrelsens definition: människor som befinner sig i akut behov av tak över huvudet och är hänvisade till olika former av akutboenden, härbärgen och jourboenden. Stockholms stads mätningar de senaste åren visar att uppåt 500 personer lever i akut hemlöshet i Stockholm

Stockholms Stadsmissions vision 2018
Mot bakgrunden att ett boende kan vara avgörande för en människa eller en familj – oavsett ålder och livssituation – att ta sig vidare i livet har Stockholms Stadsmission som målsättning att halvera den akuta hemlösheten från 500 till 250 personer till år 2018.

Om Stockholm har blivit kallt
Kampanjen ”Stockholm har blivit kallt” är ett exempel på att utsattheten i Stockholm aldrig vilar, utan finns ju där året om och tyvärr även har ökat de senaste åren. Kampanjen bygger på att genom Dantes låt, förmedla och påminna om budskapet och illustrera ett Stockholm 2015, där Stadsmissionens arbete behövs mer än någonsin.

Dante utgör stommen för den nya tolkningen men har tagit hjälp av Daniela Ubon, Pauline Skött och Ane Brun som lånat ut sina röster. Benny Andersson har även lånat ut sin klassiska studio till inspelningen.

Låten kan lyssnas på en specialbyggd SoundCloud-spelare som värms upp under tiden. Spelaren kan enkelt laddas hem och bäddas in från www.stockholmharblivitkallt.se. Givetvis finns låten också på Spotify.

Vill du bidra till Stockholms Stadsmissions arbete? Bli månadsgivare på stadsmissionen.se eller SMS:a ”HEM MÅNAD” till 72980 för att skänka 50 kronor varje månad

Arkiverad under: Musik Taggad som: Stockholm har blivit kallt, Stockholms stadsmission

Basia Bulat: ”Jag ville inte göra samma sak om och om igen”

11 december, 2015 by Redaktionen

basia

Träffar du någon gång Basia Bulat får du passa dig så att du inte helt uppslukas av hennes egenartat positiva utstrålning och varma person. Vissa bara har det. Eller, passa dig… Det är ju inget man behöver lida av som så, mer än möjligen av att tankarna under de närmast påföljande timmarna är upplåsta av hennes skratt, vad hon sagt, hur hon fängslar. Kanadensiskans hela uppenbarelse får dig att känna dig speciell i hennes sällskap. Lite som hennes musik gör, fast i mer uppsluppen kontext.

Bulat släpper i mitten av januari sin fjärde fullängdare Good Advice och likt föregångaren, den hyllade Tall, Tall Shadow, präglas den kraftigt av svärta i hennes eget liv. Efter att ha inlett karriären med ett par ganska folkpräglade album breddade hon för två år sedan ljudpaletten med att anlita Tim Kingsbury från Arcade Fire till att producera det senaste. På det kommande albumet har hon vänt blicken mot Louisville, Kentucky och My Morning Jackets Jim James som även har ett fruktbart samarbete med First Aid Kit, för att nämna några. Anledningen till varför hon ville jobba med just James är för Bulat lika enkel som självklar:

– För att han är så grym! Jag öppnade några spelningar för honom. Jag har länge varit en stor beundrare av honom och flera år tidigare gav jag nervöst honom en vinylkopia av mitt andra album då jag helt enkelt berättade att han är en av mina favoriter och att jag hoppades på att han skulle lyssna på min skiva. Så att få arbeta med honom det är en dröm som har blivit sann.

Jämfört med ditt förra album Tall, Tall Shadow, vad skulle du säga är största skillnaden?

– En hel del. Förvisso skriver jag alltid personligt, jag är ju ändå en singer/songwriter och det kommer jag alltid att förbli. Med förra skivan var jag mitt uppe i inspelningarna då en av mina närmaste vänner helt plötsligt och oväntat gick bort. Jag blev tvungen att avbryta allt och spelade ingen musik alls under en period. Det hade stor inverkan på mig och jag ville göra något som kunde hedra henne, så den skivan är egentligen som ett slags blandband till henne, medan den här skivan helt och hållet är min. Den förra är också min, men man vet aldrig varifrån låtarna kommer, man försöker bara fånga in dem.

Nya albumet är också en sorgsen historia. Med det sagt låter det samtidigt som om du försöker hitta ditt äldre och klokare jag.

– Ja, det är väldigt mycket en skiva om att göra slut, den är lite mörk. Jag tror att jag har blivit mer och mer bekväm i de två olika sidorna av min personlighet som både är glad och flamsig men samtidigt ganska ärlig. Alla går ju igenom jobbiga saker, så det handlar om hur man omfamnar dessa båda sidor av sig själv, hur man gör dem rättvisa.

Försöker du även få musiken att spegla din bild av dig själv, eller ligger den biten mest i texterna?

– Det är ingen medveten ambition hos mig, det bara sker. Jag älskar låtar som är lite mer komplexa. Det finns flera av mina favoriter som helt och hållet har tyngdpunkten på det ena, ofta känner jag en stark dragning till Motown och alla klassiska sånger som använder de äldsta tricken i boken. Tracks of My Tears är ett exempel på en legendarisk sång om krossade hjärtan, så det är ett väldigt bra trick och det förlorar aldrig makten över mig. Till nya skivan skrev jag många låtar på gitarr eller på ett keyboard med ett visst orgelljud. Sedan skickade jag dem till Jim och åkte ner till Kentucky där vi drog upp tempot på dem och förflyttade dem till en ny värld, vilket var riktigt häftigt.

Just orgel är ju lite mer i framkant på Good Advice medan Rhodes elpiano såväl som charango och autoharpa har tonats ned något.

– Ja, det är mindre stränginstrument. Jag ville helt enkelt inte göra samma sak om och om igen. Mina första skivor var mer en sorts faktadokumentärer, väldigt akustiska och folkiga. Vetskapen att mina låtar kan formas på olika sätt trots att jag skrev dem på ett annat är härlig. Jag skrev många låtar hemma på orgel, faktum är att jag använde en liten svensktillverkad orgel som jag fick tag på under en turné i Sverige efter mitt andra album Heart of My Own! Den heter Bergman och är väldigt smal men hög, en supercool liten rördriven orgel.

Jag förmodar att det är en naturlig utveckling för dig som artist att utöka ditt sound och hur du går till väga?

– Visst är det så. Lustigt nog spelade jag piano under uppväxten för att sedan undvika att använda det i min musik under många år. Visst finns det där, men på de senaste två skivorna har det varit roligt att återupptäcka det. Jag insåg hur mycket jag saknat det och jag vet egentligen inte varför jag gjorde uppehåll så länge. Antagligen var jag less på alla lektioner, disciplinen inom klassisk musik kan vara rätt så hård!

Är det du själv som gör alla sångpålägg på skivan?

– En hel del av körerna är gjorda av mig, men jag fick också hjälp från Lacey Guthrie och Maryliz Bender från det Louisvillebaserade bandet Twin Limb, Katie Toupin från Houndmouth samt en otrolig sångerska som heter Cher Von. Så jag är lyckligt lottad som fick alla dessa fantastiska kvinnor att sjunga på den.

Berätta lite om låten Fool.

– Den låten skrev jag på gitarr när jag var riktigt deppig, den gick väldigt långsamt från början. Jag kände mig väldigt låg och sedan skickade jag den till Jim som tyckte att vi borde testa den i helt motsatt tappning bara för att se hur det föll ut och vi blev alla förtjusta i den inriktningen. Det var riktigt häftigt att lägga lite kraft bakom den, det ger den helt klart en extra dimension.

Är det charango du spelar i den?

– Menar du i slutet? Det är faktiskt en gitarr, en Gibson som vi stämde väldigt ljust. Det finns definitivt både charango och autoharpa på skivan, som i Someday Soon och Time. Infamous har både charango och gitarr. Vi bara bestämde att jag skulle tvinga mig själv till något jag inte hade gjort förut, att inte bara upprepa mig själv.

Överlag är det väldigt få långsamma och lågmälda låtar på albumet.

– Nej, den är väldigt högljudd för att vara jag. När man skriver ett ”göra-slut-album” finns där en hel skala av känslor, man känner sig ordentligt nedstämd men inser att en förändring är nödvändig i ens liv och det ger en känslan av frihet. Du vet, det finns en kraftfull sida av ens sorgsenhet och en styrka att hedra vad man hade och vara lycklig över det. Lite ilska finns också på skivan, men ingen ånger. Jag tror det är hela grejen. Kanske lite då, men mest ville vi driva allt inriktat på det komplexa med…

– Jag vet inte, vi pratade mycket om Fourth of July och Canada Day med alla fyrverkerier då det mitt i mörkret plötsligt lyser upp av alla blixtrande ljus. Det är vackert men samtidigt skrämmande. Ungefär det var vad vi försökte göra. Annars, om du bara vältrar dig i sorg, så förnekar du hela skalan av vad du går igenom.

Förra året spelade du på Scandic Grand Central i Stockholm och jag minns att jag själv blev irriterad på AW-folk som tjattrade högljutt under din spelning. Med tanke på att vissa av dina låtar är ganska lågmälda, är det något du också irriterar dig på?

– Folk har så många olika anledningar till att gå på en spelning och det beror på vad det är för ställe och allt möjligt, men till syvende och sist försöker jag att inte ta det så. Alla har sina bra och dåliga dagar. Folk går ut för att träffa sina vänner och blir upprymda.

Nu har du gjort två skivor i följd som tagit avstamp i svåra perioder av ditt liv. Sorg är ofta en katalysator för att skriva låtar, men samtidigt kan det lika gärna komma ur lycka. Hur ser du på det?

– Jag ser det inte riktigt som lycka och sorg. Med de här skivorna var det både och på samma gång. Det finns ett riktigt bra citat jag älskar ur en bok av Kahlil Gibran som heter Profeten, det lyder något i stil med ”Er glädje är er sorg oförställd. Och samma brunn som ert skratt stiger ur har ofta varit fylld av era tårar.” Liksom att man behöver och inte kan klara sig utan bägge. Under de år som passerat kring de här båda skivorna har jag upplevt båda delarna och jag hoppas att det även lyser igenom. Jag ville ha med kärlek, förståelse och något positivt också. Jag hoppas jag förmedlar även ögonblicken av ljus ut i världen.

Samtidigt är det väl så att folk mår bättre av att lyssna på musik och känna sig trygga med att de inte är ensamma om att må på ett visst sätt?

– Det är absolut ett av de sätt jag känner att jag knyter an till omvärlden. Bara vetskapen att det finns en plats för mig och att jag inte är ensam ger musiken en verklig kraft som jag inte kan förklara. En del av mig är ansvarig för sångerna samtidigt som en annan del av mig saknar kontroll över vad som kommer ut.

Men har du ett slags kvalitetsfilter som sållar bland dina sånger och avgör vad som ska ges ut och inte?

– På ett album blir det uppenbart vad som hänger ihop och visst är det viktigt för mig att ge ut något som jag känner är äkta. Precis som att jag måste tro mig själv när jag sjunger och kan tro på mina egna ord, särskilt när det gäller låtar jag skrev när jag var yngre. Om jag hittar ett sätt och en plats att sjunga dem som fortfarande känns på riktigt, då är det filtret, antar jag. Ta en låt som Let Me In som är lite tramsig, men samtidigt väldigt mörk. Avsikten är att det ska vara en aning lekfullt, jag hoppas det är så det uppfattas. Livet är aldrig bara en enda sak, inte ens i en poplåt kan man förminska det så.

Eller som i La La Lie som inleder Good Advice. ’La la’ är mest förknippat med något glatt och sedan har du lagt till ’lie’ som gör det rejält motsägelsefullt.

– När man talar om äkthet, ha ha! Men ja, det är en liten twist.

Varifrån kommer titeln Good Advice?

– Jag har tänkt mycket på det och själva låten liksom skivan handlar om förnuft kontra känslor. Det är lite mångfacetterat, det sammanfattar skivan och även omslaget speglar det. ’Inga ursäkter’, typ.

Brukar du be om råd när du går igenom svåra saker?

– Jag älskar själva företeelsen att be om råd. Frågespalter där folk får möjlighet att prata om saker, det tycker jag är riktigt intressant. För jag tror att folk är rädda för att berätta hur de känner, de är alltid rådvilla trots att de egentligen själva har svaret. När folk ber om råd vet de redan vad de behöver.

Som om de bara behöver få det bekräftat?

– Precis, antingen bekräftelse eller ett bollplank. Oftast behöver man inte ta någon annans råd, man vet redan ändå. Innebörden i låten Good Advice är att om du inte ber om råd så kommer det inte att gå väl. Det är lite bakvänt! Något som inte har en logisk förklaring. Man vet i sitt hjärta vad det är, det finns inget rätt eller fel och jag tror att det är hela grejen. Själv har jag fått goda råd och bedrövliga råd, men vanligtvis samstämmer de goda råden med vad jag redan vet!

Har du någonsin skrivit till en frågespalt?

– Nej! Ha ha! Jag har alltid velat eftersom jag älskar dem. I mina ögon är folk väldigt sårbara. Ofta är de anonyma, ofta fåniga och alltid i viss mån lustiga, men hela tiden avhandlas väldigt allvarliga ämnen. Allting är på det sättet nuförtiden, Internet är som en gigantisk frågespalt, folk skriver i YouTube-kommentarer och söker kontakt på något sätt och jag tycker det rent kulturellt är ett väldigt intressant fenomen. Men jag har inte gjort det själv, även om jag borde! Minns du för några år sedan då en massa sökningar från olika användare på AOL läckte ut? Folk använder sökmotorer för att de verkligen letar efter svar och jag älskar det!

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Basia Bulat, Good Advice, Jim James, My Morning Jacket

Lyssna: Itsabrightlight – Opium

11 december, 2015 by Jonatan Södergren

itsabrightlight

Weaken Me, debutsingeln från Itsabrightlight, kom nyligen med när vi utsåg årets bästa låtar. Så förväntningarna är givetvis höga när hon nu följer upp den med Opium. Den här gången vrids tempot upp, det är lite mer postpunk över det hela, men resultatet visar varför hon är en av de mest spännande nya artisterna att hålla koll på 2016.

Lyssna på Opium här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Itabrightlight, Opium

Bob Hund – Årets hemliga gig på Riche 9 december

11 december, 2015 by Mats Hallberg

bobhundbild

Bob Hund
Riche, Stockholm 9 december 2015

Är i Stockholm under en semesterdag. Hade sett på krogens hemsida  att det vankas exklusiv spelning, utan att namnet avslöjas. Medan jag äter varmrätt på Riche hör jag soundcheck, kan ändå inte identifiera bandet. Tidigare år har storheter som TSOUL och The Hives lirat. Jag luskar vidare. Får reda på att de som rätar ut frågetecknet i annonsen är självaste Bob Hund, vars succéartade turné jag gav full pott i Göteborg. Länken från Kulturbloggen distribuerades faktiskt av PR-anvarig till gitarristen Conny Nimmersjö. Var  hur mäktigt som helst att genomstrålas av deras samarbete med symfoniker och flera körer. Nu blev det en helt annan grej, som Jonas Jonasson sa till mig efteråt.

Det var återigen deras avskalade nakna arrangemang som gällde. Jämfört med den gigantiska laguppställningen i Göteborgs Konserthus för halvannan vecka sedan råare och på sätt och vis fattigare. Att jag formulerar mig så här, möjligen en aning knasigt, beror nog mest på att jag inte kan deras nyaste material, var nytt för mina öron i Göteborg. Och jag bär med mig, vad jag förmodar kommer vara, outplånliga minnen från nämnda projekt. Stimulerande då att som en total motvikt, för första gången uppleva dem i så här intimt format.

Lilla Baren är absolut inte idealisk för högljudd livemusik, de flesta stod lika ihoptryckta som resenärer i ett japanskt pendeltåg. Hade gjort en deal med vakten eftersom gästlista inte fanns, men konstigt nog syns ingen större kö  när jag anländer från nationalscenen intill. Kommer in utan problem, fast det blir för klaustrofobiskt att stå uppe i baren. Ljudet var helt okej, det vill säga dräglig decibelnivå. Och intensiteten var fullkomligt uppenbar. Tomas Öberg i sedvanlig Zorro-mask, var liksom resten av bandet i högform. Han tog förstås chansen att dansa på bardisken, vränga av sig sin T-shirt och göra snygga övergångar i mellansnack. Öberg välkomnade oss genom att tala om att ”det är en ära att spela i centrala Stockholm.” Jag stod som sagt mestadels några trappsteg nedanför, bakom en pelare nära utgången. Kompet var närmast mig. Kan vara främsta anledning till att jag vill lyfta fram en instrumentalist ur ett supertajt kollektiv. För första gången slog det mig att Mats Hellquists basgångar är ytterst väsentliga för rockorkestern sound. Mannen vars vätskeförråd behövde fyllas på flera gånger, var en primus motor. Kickade igång deras urstarka låtar. En annan sak jag inte kunde undgå att notera, var hur man låtit sig inspireras (knyckt åtskilliga takter?) av Talking Heads i gungande Hollywood nästa.

Hur det lät? Kanon är det klyschiga svaret. De remarkabla texterna gick fram förträffligt tack vare en sångare som vet hur man fraserar.  Satt extra fint att få höra Nu är det väl revolution på gång? I denna miljö. I en repertoar där allt höll hög klass, blev det som mest euforiskt i Rocka billigt.

Harduingetmankandansatill – så långt ifrån politik man kan komma enligt frontmannen- och extranumrets (Folk)musik för folk som inte kan bete sig som folk kom hack i häl. Andra godbitar: Hjärtskärande rätt, nya singeln Blommor på brinnande fartyg, Åh döds, Det överexponerade gömstället och Tinnitus i hjärtat. Eftåt satt flera ”efterhängsna” melodier kvar i skallen. Jag till och med drömde på hotellrummet om detta unika indieband.

Arkiverad under: Krönikor, Musik Taggad som: Bob Hund

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 484
  • Sida 485
  • Sida 486
  • Sida 487
  • Sida 488
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in