Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Stillsam melankoli och utmanande klanger – Där du går av Anders Hagberg & Johannes Landgren

by

Anders Hagberg & Johannes Landgren

Där du går / Where you go

4

Foto Anders Hagberg

Producent: Hagberg & Landgren

Mix och mastering: Johannes Lundberg

Inspelad på Högskolan för scen och musik i Göteborg

Swedish Society

Release 16/3 2018

52:09

På en etikett kopplad till Naxos, är  det andra samarbetet på skiva herrarna emellan utgivet. Anders Hagberg är en utforskare av blåsinstrument, med världs- och kammarmusik som grandios huvudinriktning. För länge sedan var det bland annat spännande Winduo och Mynta som gällde, såväl som tenorsax hos Björn Afzelius. Hans arabiskt färgade projekt Melodic Melange, inledde med bravur fjolårets Trollhättan jazz- och bluesfestival.  Den några år yngre Johannes Landgren tituleras organistprofessor, har turnerat vida och gett ut ett stort antal album. Har hört honom tillsammans med Håkan Lewin i Musik på vattnet i Mölndal och som ackompanjatör till kör i verk av Bach. Båda undervisar vid Högskolan för scen och musik i Göteborg. Landgren har därutöver en hemvist i Stensjökyrkan i Mölndal, där jag hört denna duo konsertera. Äger minst fyra plattor med Hagberg som ledare och sett några fullödiga framträdanden, till och med på fashionabel krog. Fascinationen resulterade i att han ingick i en serie miniporträtt jag skrivit för en facklig hemsida.

Hur presenterar de ansvariga sina intentioner? De skriver att de undersökt instrumentens klangliga kvaliteter, tagit tillvara Hagbergs forskning om västerländsk och orientalisk modalitet, använt ”extended techniques” samt betydelsen av hur tystnad påverkar. Här finns några väsentliga nycklar till hur musiken utformats. Innebär faktorer som kräver full koncentration av lyssnaren. För att lyckas tillgodogöra mig innehållet, måste jag hamna i ett lugn, försätta mig i långsammare tillstånd, stänga ute allt brus. När det fungerar optimalt kan det jämföras med att meditera, vilket duon också nämner. Men några gånger, när  abstrakta atonala improvisationer fogas in emellan sakralt hållna stycken, är jag på väg att tappa fokus. De tolvtonsstycken vars upphovsman är kompositören Sven-Erik Bäck, hade jag till exempel sannolikt lättare tagit till mig live.

Många instrument finns med: Diverse flöjter inklusive innovationen kontrabasflöjt, sopransaxofon, offerdalspipa, flygel och tre orglar med olika klangliga möjligheter. Ljusa toner kontrasterar effektfullt mot mörka. Repertoaren utgör en blandning av svenska folksånger, samisk jojk, gregorianskt, pastoral psalm, tonsättningar av dikter, ballader och egna improvisationer. Båda står för arrangemangen, undantaget ett par spår som har Hagberg som upphovsman.  Med hjälp av pentatonisk skala  ljuvligt varsam öppning i tonsättning av Elisabet Hermodsson. Vara ingenting binder ihop hela projektet, i och med att den återkommer i kortare variant allra sist. Bara en av flera ingredienser som indikerar att projektet genomsyras av konsekvens. Instämmer i duons påstående om att ”music breathes  in space”, varvid avses främst meningsfull musik av sådan här kaliber.  Där du går har erhållit stöd av Kulturrådet och ovan nämnda högskola i Göteborg.

Öppningen övergår i explicit vemod från orgel och  sopransax. Mycket vackert och ömsint när temat väl introduceras. Vad beträffar melodier som etsar sig fast ska två sådana framhållas alldeles särskilt. Syftar på den samiska jojk som fått namnet Gidda (=vår) , jämte ett raffinerat arrangemang på outslitliga Gammal fäbodpsalm vars sound dryper av vemod.  Magiskt är bara förnamnet! Ett annan finstämd melodi är titelstycket, även det en tonsättning  från poeten Hermodsson. I Vara som sägs bygga på en raga, associerar jag duons improvisationer till  flöjtsolon hos Ravel. Hjärtdjur heter det korta stycke som har mest fart och rytm i sig, i mina öron det mest lyckade exemplet på  instoppade improvisationer. Vi får en insikt i hur fräckt kontrabasflöjt kan låta.

Musiken förflyttar sig genomgående sakta med fokus på olika kulturers timbre. Det är avskalat och fridfullt, men tar också vid några tillfällen spjärn, viker av och blir disharmoniskt. Musikerna är beundransvärt skickliga, utan att för den skull ha ambitionen att visa upp sitt virtuosa kunnande. Deras häpnadsväckande förmåga framgår indirekt. Duon kompletterar varandra förträffligt, även om man kan sakna rytminstrument.  Att tränga in i deras värld var en osedvanligt ansträngande tillvänjningsprocess ( som jag är tveksam till om mina kollegor av tidsskäl  unnar sig) , en process som medfört att jag numera bejakar merparten av materialet. Vid några nedslag uppskattar jag musiken så mycket, att  dess magiska dimension påträffats

Foto Anders Hagberg.

 

 

 

 

 

Bildgalleri – Petter inleder grönans konserter 2018

by

Petter är först, den första artisten i Gröna Lunds långa serie av konserter. Den första av 50. Vilken inledning, en ganska kylig kväll, rätt mycket folk framför den stora scenen trots att regnet hängt i luften de stunder den inte fallit ner. Det kom några tunga droppar under konserten också, men det spelade ingen roll.

Petter firar 20 år som artist i år, och det är en artist med poesi i blodet.

Här är ett antal bilder hur det såg ut under kvällen. 


Eye N’ I gjorde ett väldigt energifyllt gästspel. ”Det är mitt eget atomkraftverk” sa Petter.
Madi Banji var en annan gäst på spelningen.

 

Broder Daniel, Marie Bergman, Kai Gullmar, Ted & Kenneth Gärdestad, Doris, Europe och Titiyo invalda i Swedish Music Hall of Fame

by

På bilden några av de nyinvalda som hade möjlighet att närvara vid presskonferensen: Europe, Titiyo, Marie Bergman och medlemmar ur Broder Daniel (Daniel Gilbert, Johan Neckvall, Theodor Jensen och Henrik Berggren, inklippt).
Foto: Andreas Beronius

För femte gången väljs nu artister och musikskapare in i Swedish Music Hall of Fame för betydande insatser inom svensk populärmusik. Vid en presskonferens på Scenkonstmuseet i Stockholm 3 maj 2018 presenterades 2018 års invalda: Broder Daniel, Marie Bergman, Kai Gullmar, Ted & Kenneth Gärdestad, Doris, Europe och Titiyo.

Ett pressmeddelande berättar:
Bakom Swedish Music Hall of Fame står den ideella insamlingsstiftelsen Svenska Musikskattens Hus.
Grundtanken med verksamheten är att tillgängliggöra rikedomen i – samt öka intresset för – den svenska
musikskatten och att bygga broar mellan generationer.
De invalda måste ha skivdebuterat för minst 20 år sedan. Det långsiktiga syftet med Swedish Music Hall of Fame är att ge ett erkännande till personer som lagt grunden för svensk populärmusik och därigenom inspirera till nyskapande och utveckling inom musiken.
Juryn består i år av ordförande Anna Charlotta Gunnarson, Fredrik Strage, Tara Moshizi, Kerstin Behrendtz och Lars Nylin.

Under invalsprocessen har även alla tidigare invalda artister och musikskapare fått möjlighet att påverka
vilka nya som väljs in. Alla ingår i en storjury som växer från år till år. Även allmänheten har fått möjlighet att ge förslag på vilka de önskar se invalda.

De tidigare invalda i Swedish Music Hall of Fame är:
ABBA, Jan Johansson, Roxette, Eva Dahlgren, The Latin Kings, Evert Taube, Ebba Grön, Nationalteatern,
Cornelis Vreeswijk, Entombed, Stina Nordenstam, Monica Zetterlund, Jussi Björling, Neneh Cherry, Anders
Burman, Peps Persson, Alice Babs, Ulf Lundell, Carola Häggkvist, Yngwie Malmsteen, Gullan Bornemark,
Robyn, Siw Malmkvist, Karl Gerhard, Kent, Leila K, Sven-Ingvars, Owe Thörnqvist, Monica Dominique, Denniz
Pop, Barbro Hörberg, Britt Lindeborg, Looptroop Rockers, Magnus Uggla, Calle Jularbo, Merit Hemmingson,
Lill-Babs, Ola Håkansson och The Cardigans.

Weeping Willows gör två exklusiva sommarspelningar på Mosebacketerrassen i augusti

by

Weeping Willows gör två exklusiva sommarspelningar på Mosebacketerrassen 20 och 21 augusti 2018.

Ett pressmeddelande berättar:
sommar gör Weeping Willows endast två spelningar vilka går av stapeln på Mosebacketerrassen i Stockholm, en augustitradition som pågått (nästan) årligen sedan 2002. Liksom tidgare år har de med sig några hemliga gäster, vilka de är blir man varse om den 20 och 21 augusti då de intar Södermalms vackraste utomhusscen. Biljetterna släpps den 2 maj kl. 10:00

– Att spela utomhus i augusti är faktiskt något vi gjort i snart 22 år! Vi började på Tantogården 1996, och 2002 tog vi oss vidare till Mosebacke, det har helt enkelt blivit en uppskattad södertradition för oss och vår publik. Vi är på hemmaplan, det är familjärt och tillsammans med de olika, hemliga gästerna så blir alla kvällar helt unika. Som ni förstår ligger de här konserterna oss varmt om hjärtat och vi hoppas kunna fortsätta med dem för alltid, hälsar Weeping Willows.

Weeping Willows är ett av Sveriges mest kultförklarade band som gjort sig känt för sina tankfulla och känslosamma låtar. Historien om Weeping Willows börjar redan 1994 då bandet bildades, men den första officiella singeln med namnet ”Broken Promise Land” kom först sommaren 1997. Några månader senare släpptes debutalbumet med samma namn, som blev en svensk popklassiker och har släppts i flera olika versioner och utgåvor sedan dess. Förra våren firades 20-års jubileet med tre utsålda jubileumskonserter i Ericsson Globe tillsammans med Gävle Symfoniorkester under ledning av Christoffer Nobin.

Weeping Willows har alltid varit ett uppskattat liveband, förra sommaren besökte de ett antal väl utvalda platser runt om i Sverige, därefter följde de upp med ett nytt mini-julalbum i november och en omfattande julturné. I år har bandet bestämt sig för att enbart göra två spelningar i sommar på Mosebacketerrassen den 20 och 21 augusti.

Konserterna går i samma fotspår som de traditionsenliga augustikonserter bandet gjort i över tjugo år samt med nya, hemliga, gäster av samma kaliber liksom tidigare; Freddie Wadling, Helen Sjöholm, Trio me’ Bumba, Linnea Henriksson, Anna Ternheim, Nino Ramsby, Ebbot, och Petra Marklund, för att nämna några.

Just nu arbetar bandet med ny musik som släpps tidigt 2019.

”Musik betyder gemenskap”

by


Australiska Middle kids släpper sitt första album ”Lost Friends”. Till Kulturbloggen berättar de om skapande, förlorade vänner och skuldbelagda minnen.

Middle Kids är den australiska rocktrion som rönt stora internationella framgångar. Bandet har uppträtt på Conans show, agerat som förband till Cold War kids och turnerat jorden runt med EP:n ”Middle Kids”. Singeln ”Edge of Town” älskades av fans, fick 5 miljoner spelningar på Spotify och golvade ingen mindre än Sir Elton John. Kulturbloggen tog ett snack med gruppen.  

Hej Middle Kids! Ni är en trio. Hanna på sång och piano. Tim på trummor och Harry på gitarr. Just nu är ni i full gång med er sommarturné där ni spelar i Europa, Australien och Nordamerika. Hur är turné-livet?
Alla: Det är verkligen super att få hålla konserter i alla världens hörn. Vi älskar att resa och att få rocka loss dagarna i ända.

Ni är aktuella med ert första album ”Lost Friends”. Kan ni berätta lite grann om hur albumet blev till?
Tim: Efter ”Middle Kids” fortsatte vi att skriva låtar. ”Lost Friends” spelades in i en musikstudio i Sydney och därefter mixades den i Connecticut. Det mesta har vi gjort på egen motor. Vi hade betydligt friare  händer att skapa och få musiken att låta så som vi ville.

Musiken är en logisk utveckling av soundet från Middle Kids. Det är folk blandat med indierock med härlig DIY-känsla. Ibland låter det som Adele,  andra gånger som First Aid Kit eller australiska Gangs of Youth. Stämmer den beskrivningen?
– Ja, vi har bibehållit moment från det typiska Middle Kids-soundet såsom de luftiga gitarrerna och low-fi känslan. ”Lost Friends” är en större men också mer fokuserad och renare produktion. Vi är supernöjda med resultatet.

Nyligen släpptes videon till ”Mistake”, en av tolv spår på skivan. Här sjunger Hannah – “ Standing out in the rain, tonight, like you got something to say…you got a debt to pay, for something you did way back.” Handlar låten om ånger måntro?
– Ja, vi bär alla på minnen som genomsyras av skuld- och skamkänslor. Det handlar om snedstegen, sådant vi sagt och gjort som vi bitter får ångra resten av våra liv. Du önskar du kunde plåstra om såren, men det är redan för sent.

Titeln på albumet och även en av låtarna har namngetts ”Lost Friends”. Är Förlorade vänner ett huvudtema på plattan?
Alla: Ja det kan man säga. Ju äldre en blir desto svårare blir det att skaffa nya vänner, verkliga vänner som varar. Sen finns det vänskap som gått förlorad, som vi fortfarande sörjer att vi inte kämpade nog hård för att hålla kvar. Texterna kretsar kring det som en gång varit, om hoppet och relationen som en svårknäckt nöt vi alla kämpar hårt med att knäcka.

Hanna och Harry – ni är ett par. Vilka fördelar och nackdelar ser ni med att som par spela musik ihop och ingå i ett band?
Harry och Hanna: Det är mest bara fördelar. Sedan ett par år tillbaka är vi gifta. Vi tänker på samma vis och kompletterar varandra väl. Det svåra är att släppa musiksnacket när vi inte arbetar. Vi -samtliga tre – älskar att samverka – att få skapa något större som går bortom vårt eget. Middle Kids är en resa vi gör tillsammans.

Elton John diggar Middle Kids. Han var så pass förtjust i er singel ”Edge of Town” att han valde att spela den på sitt radioprogram Beats 1 radioshow? Hur kändes det?
Tim: Det var smickrande. Verkligen. Den killen har ju haft stor påverkan på popmusiken och är någon som kommer att bli ihågkommen långt efter hans egen död. Att en sådan legend rekommenderar oss betyder allt. Han gör en viktig insats när han i sin radioshow lyfter unga fräscha artister. Fler borde borde följa hans exempel och ge utrymme åt de mindre akterna.

Vad betyder musiken för er som kulturellt uttryck?
Alla: Musik betyder gemenskap. Musik får människor att samlas och dela erfarenheter. Musik kan förändra, likväl en enskild människa som ett helt samhälle. Med den övertron på musikens påverkan skapar vi gemensamt något minnesvärt för eftervärlden att ta vid.

”Lost Friends” släpps den 4  maj och videon till ”Mistake” finns ute nu.
Petter Stjernstedt