• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Ystad Sweden Jazzfestival – Höjdpunkter från angränsande genrer

9 augusti, 2018 by Mats Hallberg

1-5/8 2018

Markus Fägersten

Youn Sun Nah Quintet bjöd på ett fantasifullt vidunderligt äventyr, den tillställning jag rankar allra högst om jag tvingas till ett omöjligt val.  Blyga kvinnan från Sydkorea grejar knappt presentationer, i musiken släpper dock alla hämningar. Brukar ha svårt för röstkonstnärer, men Sverigebekantingen – haft långvarigt samarbete med Ulf Wakenius, något jag sett live – faller jag i farstun för, liksom en extatisk publik gjorde.  Sångfenomenet  som experimenterar med standards, chansons, hemlandets toner och arty rock, har  skaffat sig ändamålsenliga musiker från främst USA.  Ibland ”stökade” Youn runt, improviserade över fast melodisk struktur. Kul, liksom ett groovigt parti featuring klaviaturer och trummor. Vi rycks med av flamencoinspirerad melodi,  traditionell kärlekssång, engelsk sjömansvisa (inramas av  hennes ljudillustrationer), Waits, L Cohen, Nina  Simone och till och med folkvisan Vem kan segla förutan vind? Genom snabba vändningar, osannolikt  oktavomfång och mycket varierande volym utmanar hon instrumentalisterna som lyhört hänger på. Pianospelet var glimrande, kompet hade en huvudroll med basisten Brad Christopher Jones som finlirande kraftkälla. Publiken försattes i trance! Och jag blev så tagen att jag behövde ta en paus för att vila öronen, efter en upplevelse ord inte kan fånga.

Kenny Fransson

Luftig, behaglig popjazz bestående av  originallåtar rotade i elektroniska klanger. Så lyder mitt försök att sammanfatta livemusiken från Ellen Andrea Wang. Hon skriver allt material och behärskar till fullo den komplicerade kombon sång / basspel. Hon flankeras av Erland Dahlen på trummor och Andreas Ulvo på keyboards, vars beståndsdelar är avgörande för det förnämliga utfallet. På Konstmuseet förstärktes mitt positiva intryck från Nefertiti i våras, när tyngdpunkten återigen låg på senaste albumet Blank Out. Helheten var suggestiv, låtcykeln fulländad och ljudet utomordentligt fylligt. Den sfäriska musiken pulserar och andas med läckra övergångar, kan beskrivas som ett flöde m olika riktningar; trots att Wang ruskade om ibland med gnissel och tungt beat. Hon sjunger på engelska, introducerade föredömligt sina texter.  Den unga norskan har tillverkat flera låtar av hitkaraktär. Avslutningen var magisk, med svepande och effektfulla mönster.  Trions bedrifter, inte minst trummisens rytmkänsla, renderade i en perfekt konsert. Wang är väldigt bra på vad hon gör, det vill säga sjunga, spela och skriva.

Harri Paavolainen

Ytterligare ett evenemang att bli lyrisk över var Jan Lundgren & Hans Backenroth med Ratinger Kammerchor under ledning av Dominikus Burghardt.  Rörde sig 0m en bukett nästan  uteslutande plockad från  den vackraste klassiska repertoaren.  Kören som sjöng ordlöst fram till extranumren består av tjugoen personer, har sitt säte i en liten stad utanför Düsseldorf. Vad vi njöt  kopiöst av kan betecknas som stramt och varsamt, genomfört med otvungen vördnad. Utrymmen för improvisation från Jan Lundgren fanns inlagda av Martin Berggren, som stod för ypperliga arrangemang. Kören var en angenäm  välklingande bekantskap, alldeles särskilt i stycke av Rachmaninov.  Extra plustecken utdelas för Air med typiskt pregnanta bastakter från  Backenroth, som ledigt hittar rätt oavsett sammanhang. Vidare väcktes min förtjusning av exempelvis Albinoni´s Adagio,  Chopin´s preludium som Barry Manilow ”knyckt”, Paganini på duo och en yster Bartok.  En hymn av Bengt Hallberg tolkades andäktigt. Att snillrike Lundgren var så förtrogen med Europas främsta tonsättare genom historien var okänt för undertecknad. Kritiker bör vara försiktiga med genistämpeln.  Dock, Lundgrens utsökta tajming och anslag var av sådan magnitud, att han numera får finna sig i att benämnas som geni . Cirka åttio i sitt format fulländade minuter!

Markus Fägersten

Merit Hemmingson framträdde med sin nuvarande samarbetspartner trumslagaren  Ola Winkler (Hultgren), beviset för att hon som vanligt håller sig till yngre musiker. Jag äger en av plattorna ur den berömda fristående trilogin och såg henne i Halland på 70-talet. Nu har pionjären på hammondorgel blivit invald i Swedish Music Hall of Fame. Duon framför material ur sin senaste skiva, varvat med folklåtar och Jan Johansson. Det nya egenskrivna materialet förmedlar en slags shaman-vibbar. Vi får flera polskor och, om jag hör rätt, vemodiga Kavaljersvisa från Värmland  De avslutar med en hyllning till Gotland med vågskvalp. Harmonier och rytmer glider ihop i låtar inbäddade i moll. Instrumenteringen är  ett gångbart koncept om kemin uppstår, vilket den gör här.  Tyvärr uppfattar jag inte Hemmingsons presentationer, däremot hennes typiska nynnande. Trumljudet  oftast mjukt med vispar, ibland metalliskt, kom i framkant i svängigt avsnitt där intensiteten stegrades. Gillade spelet utan att det omslöt mig , vilket kan ha att göra med avståndet till högtalarna.

Harri Paavolainen

Om Andreas Schaerer & A Novel of Anomaly visste jag inte mer än vad som framgick i festivalens gedigna program. Vi exponeras för en röstkonstnär från Schweiz , vars omgivning utgörs av Lucas Niggli ursprungligen från Kamerun, Kalle Kalima med finsk bakgrund samt italienaren Luciano Bondini. Ska de etiketteras som dynamisk, virtuos världsmusik? Genom vokal akrobatik tänjer Schaerer ofantligt på sitt register , excesser som någon gång  överdrivs. Spännvidden är emellertid ruskigt imponerande, vilket även gäller ”powertrion”. Lyssnar till kontrapunktisk raffinerad duett med den vassa dragspelaren och frontmannens solo som fininställd mänsklig beatbox är exceptionellt. I mellansnack fokuserar språkbegåvningen på temat kommunikation. Publiken får frejdiga toner hämtade från deras respektive hemländer, ett inslag som toppas av Tony Allen-influenser och svulstigt dragspel. Av instrumentalisterna fäste jag mig i första hand för den lysande trumslagaren Niggli. En fascinerande  konsert tar slut efter ett orgiastiskt fyrverkeri av explosioner.

Harri Paavolainen

Martin Tingvall är en välutbildad pianist,  spelar solo som traditionen påbjuder i Klosterkyrkan. Med utgångspunkt från Hamburg är han  verksam i flera genrer, inte minst sin egna prisade pianotrio. Vidare har det blivit två soloplattor. Anser att stilen delvis hör hemma i den ryska stolta traditionen, var inte alls jazzig.  Han är en slipad förmåga med mycket eruptioner och riktningsförändringar, i lugnare passager uppstår filmiska tillstånd. Tingvall använde i sina löpningar sannerligen instrumentets klangliga resurser.  Inledde med Stream och The Hunt och senare  kom bland annat en folkvisa på bluesig botten. I slutfasen märktes ett romantiskt tonspråk, efter att han briljerat med längre sjok av framvällande melodiska kluster. En möjligen märklig randanmärkning är att han spelade för länge. Generöst att vilja ge valuta för entrén, men programmet borde ha kortats. Och han hade gärna fått tolka någon annan tonsättare.

Markus Fägersten

Jan Sigurd All Stars blev en värmande show utomhus mitt på dagen, fast man i hettan längtade efter att bli avkyld. Den filosofiskt lagde författaren och textmakaren behärskar att skriva intelligent med knorr. Skånske veteranen är därtill så pass habil som pianist och sångare, att han kan samla högklassiga musiker omkring sig. Ur en remarkabel line up måste nämnas Sébastien Charlier på munspel, Tomas Franck, Krister Jonsson och Per Melin (Sigurds enligt utsago äldste vapendragare).  På sång kompletterade Anna-Lena Brundin förtjänstfullt. Vi försågs med snygga arr, strålande solon, inlevelsefull sång och åtskilliga stänk av melankoli. På låtlistan fanns utmärkta alster förknippade med Randy Newman, Moose Allison, Monica Z samt gediget material av huvudpersonen själv. Två av blåsarna och Håkan Andersson ansvarade för raffinerade arrangemang. Slående hur skönt det svängde om Sigurds pianospel vars anslag övertygade. En väldigt trevlig tilldragelse i visans tecken, avslutades med en nyskriven duett betitlad What If?

 

 

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Stockholms Internationella Seriefestival är tillbaka i maj

Årets festivalbild, tecknad av Ditte … Läs mer om Stockholms Internationella Seriefestival är tillbaka i maj

I juni öppnar den första stora Bridgertonutställningen på Skoklosters slott

– Målet är att alla besökare, inte minst … Läs mer om I juni öppnar den första stora Bridgertonutställningen på Skoklosters slott

Kuvandet av hormoner skildras med enorm emfas i maxad musikalutlevelse – Spring Awakening på Göteborgs Stadsteater

Manus och sångtexter: Steven Sater … Läs mer om Kuvandet av hormoner skildras med enorm emfas i maxad musikalutlevelse – Spring Awakening på Göteborgs Stadsteater

Annika Norlin & Jonas Teglund kommer till Vintervikens Trädgård för att spela albumet En tid att riva sönder

Den 22 & 23 maj 2025 kommer Annika … Läs mer om Annika Norlin & Jonas Teglund kommer till Vintervikens Trädgård för att spela albumet En tid att riva sönder

Hjord av marionettdjur flyr 20.000 km till Sverige för att varna om klimatkrisen

THE HERDS i Lagos, Nigeria den 19 april … Läs mer om Hjord av marionettdjur flyr 20.000 km till Sverige för att varna om klimatkrisen

Vi är inte maskiner – och det vet Kjell Rautio mycket väl

Titel: Vi är inte … Läs mer om Vi är inte maskiner – och det vet Kjell Rautio mycket väl

Eggande och exotiskt tonspråk förädlas av kreativ kombo – House Of Wu Fei på Dergårdsteatern

7/5 2025 Dergårdsteatern i … Läs mer om Eggande och exotiskt tonspråk förädlas av kreativ kombo – House Of Wu Fei på Dergårdsteatern

Teaterkritik: [BLANK] – känns ända in i märgen

[BLANK] Av Alice Birch Översättning … Läs mer om Teaterkritik: [BLANK] – känns ända in i märgen

Foto: The Delines på Pustervik

The Delines Pustervik, Göteborg 8 maj … Läs mer om Foto: The Delines på Pustervik

Filmrecension: Death of a Unicorn – Will Poulter är den enda som hittar rätt

Death of a Unicorn Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Death of a Unicorn – Will Poulter är den enda som hittar rätt

Möte som motsvarar högt ställda förhoppningar – Göteborg Jazz Orchestra & Karl Olandersson

5/5 2025 Park Lane i Göteborg Som … Läs mer om Möte som motsvarar högt ställda förhoppningar – Göteborg Jazz Orchestra & Karl Olandersson

Teater Tribunalen bjuder in till två kulturveckor med Israel och Palestina i fokus

Teater Tribunalen bjuder in till två … Läs mer om Teater Tribunalen bjuder in till två kulturveckor med Israel och Palestina i fokus

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in