Foto: Peter Birgerstam
Sarah Klang
9 augusti 2018
Betyg 3
Sara Klang har fått ett stort genombrott i år efter sin medverkan i SVT:s På spåret. Såg henne live på P3 Guld, har däremot inte lyssnat på skivan som hade release på Pustervik, om jag minns rätt. i Göteborgs-Posten blev hon tokhyllad. När jag googlar noterar jag en mängd lovord. Så det är klart att jag blev nyfiken. Hon fick äran att öppna årets festival i idealiskt väder, gjorde entré till episka God Only Knows. Med sig hade hon ett stort band på åtta personer, inklusive körtjejer. De har varit ute på omfattande sommarturné, vars spelplatser artisten dissar när hon jämför med WOW.
Bakgrunden röd, medan alla på scen bar vitt och lystes upp av spotlights i midjehöjd. Till ljudet från en sfärisk synt inleder Klang med, vad som liknar en aria. Växlar över till tillbakalutade, angenäma tongångar med tjusiga gitarrslingor. Annars är det trummor och keyboards som hamnar i framkant, blir inget riffande. En klar nackdel med vad som varar i en trekvart, är att musikerna förblir anonyma, inte tillåts träda fram. Sympatiskt nog presenteras de som hastigast. Jag antecknar namnen Alexander Berggren och Mattias Hagström. Vad beträffar materialet är det modern pop med substans, ibland doftande av alt country. Istället för drag skapas stämningar, någon enstaka låt bryter mönstret genom taktfast lunkande med vers och refräng. Gillade mest Lover som kom allra sist. Klang lämnade oss med en uppmaning: Hångla eller gör mer än så!
Peter Birgerstam
Repertoaren bör utvecklas, alla låtar håller inte måttet. Klang sa att hon inte skrivit alla själv, på den platta som proddats av hennes gitarrist Kevin Andersson. Medveten om att min bedömning avviker från många andras, men kan bara utgå från vad jag hör. Tydligen har hon spelat ytterligare musik. Från en sådan session fick vi smakprovet New Day. Efteråt tyckte stjärnskottet att stämningen var frikyrklig.
Hade uppgiften varit att uteslutande bedöma sången, hade betyget rusat i höjden. Rösten är den avgörande och avvikande framgångsfaktorn. Hon har ett mörkt vibrato med osannolik räckvidd, kan stiga mot himlen. Tonfallet är melankoliskt, har i sig både vädjande och stolta drag. Röstresurserna är som sagt otroliga, vilket inhöstar applådåskor mitt i en låt. Man blir alldeles tagen, rädd för att Klang ska spräcka sig. Men denna exceptionella kvalitet uppväger än så länge inte nämnda ofullkomligheter. (Några dagar senare råkar jag träffa henne av en slump, drygt tre timmar före spelning. Kan inte låta bli att fråga om hon studerat klassisk sång, något stjärnskottet förnekade.)