Musik

Det finns tre orsaker att besöka New Oerleans. Mat, musik och historia.

Mississippi definierar på sätt och vis New Orleans. Floden börjar i Norra Minnesota och passerar Minneapolis, S.t Lous och Memphis på sin väg mot New Orleans och mexikanska golfen. Floden är än idag en viktig transportled för gods och hamnen i New Orleans stadens viktigaste näringskälla. Mississippi är också orsaken till att New Orleans är den kulturella vägkorsning den är.

I New Orleans har varit under såväl franskt som spanskt styre innan staden blev en del av USA. Vita amerikaner flyttade från övriga USA till staden. Hamnen var en betydande del av slavhandeln och idag utgör afroamerikaner 60% av stadens befolkning.

New Orleans vibrerar av musik. Jazz i alla dess former, blues, rock’n roll, zydeco, country etc. Allt finns där. Jag valde ett hotell, beläget på Chartres Street i French Quarter. Bra läge, nära till floden, Bourbon Street och Frenchmen Street.

Inte så få fnyser åt Bourbon Street. ”Nerlusat med turister och inkastare”, heter det. Det ligger en del i det. Men för den som ser förbi gängen med småberusade collegeungdomar som går i grupp och dricker handgranatdrinkar finns det hur mycket bra musik som helst. Första eftermiddagen lyssnade jag på ett zydecoband, ett tradjazzband och ett traditionellt bluesband i tre olika barer i samma kvarter. Alla var bra och ingen av barerna tog inträde. Däremot förväntades jag köpa något i baren och ge bandet några dollar i dricks. Bourbon Street och granngatorna Royal, Chartres och Decatur är väl värda ett besök.

Granne med French Quarter, på andra sidan Esplanade Avenue hittar vi Frenchmen Street. Det är Bourbon Streets mer råbarkade kusin. Barer, klubbar och restauranger, lagom blandning av turister och ortsbor. The Spotted Cat är första stället jag ramlade in på och blev kvar ett tag. Lokala jazzband och en allmänt trevlig stämning. Den riktiga pärlan var dock Apple Barrel, en liten bar med sex stolar framför bardisken och ett band i hallen. Alldeles för lätt att gå förbi, alldeles för svårt att lämna när man väl gått in.

New Orleans är en stad med en lång, brokig, blodig, våldsam historia. Jag kan rekommendera någon av de otaliga guidade turerna till fots i French Quarter. Guiderna är kunniga och fantastiska berättare. Musikhistoria finns överallt. Parker, monument och muséer. När Jazz först började spelas i New Orleans förvisades musiken till stadens bordeller. Jazz ansågs inte vara en musik avsedd för mänskliga öron eller för den delen spelad eller uppskattad av människor. Rasismen har djupa rötter i såväl staden New Orléans som staten Louisiana.

Eftersom New Orleans i princip är byggs på ett träsk finns ingen tunnelbana. Det är också orsaken till de traditionella kyrkogårdarna där kropparna inte begravdes utan lades i små mausoleer av sten. Enligt gammal katolsk tradition fick inte de döda kremeras, vilket blir ett problem i en stad där grävda gravar inte är ett alternativ. Lösningen blev dessa små stenbyggnader där kroppen placerades och dörrarna stängdes. Efter ett år kar kroppen spontant förvandlats till aska som utan större sentimentalitet skrapades ner i en låda där den blandads med aska från andra kroppar. Askan från upp till 80 personer kan ligga blandad i några av de äldsta familjegravarna.

En taxichaufför sa att det finns runt 1400 restauranger i New Orleans. De flesta överlever max två år. Konkurrensen är mördande. Ingen kan påstå att alla restauranger är bra, men de jag var på var alla mer än prisvärda. Ingen bör lämna New Orleans utan att testa Gumbo, Jambalya och Red Beans & rice. Den riktiga klassikern är dock Po’ boy Sandwich.

En Po’ boy sandwick är vitt bröd fylld med kött eller friterade skaldjur, en rejäl klick majonnäs och lite sallad. Namnet härstammar från begreppet Poor Boys, vilket var en benämning på strejkande konduktörer på spårvagnarna i slutet av 20-talet. Det fanns inga strejkkassor, utan de strejkande fick klara sig insamlade pengar och gåvor. En lokal restaurang gjorde smörgåsar och fyllde dem friterade rester från köket och gav till de strejkande.

Jag tillbringade fyra dagar i New Orleans och planen är att återvända. För den som stannar en vecka eller mer skulle jag rekommendera att bo halva tiden i French Quarter och halva tiden i centrala New Orleans för att kunna uppleva mer av staden.