• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Hästpojken på Babel, Malmö

18 februari, 2010 by Redaktionen

febr 010

Jag vet inte om jag tycker det är tragiskt eller fantastiskt att Martin Eliasson ramlar upp på scenen iklädd samma vita kostym som i videon till ”Trummor och bas, gitarrer och hat”. Det understryker i vilket fall min känsla av att ha och göra med en missanpassad  dansbandsstjärna på dekis. En hatisk Håkan, en tonårsledsen Shane Mcgowan, alla rockmusikens mansstereotyper samsas i Martin Eliasson.

Jag tvekar men bestämmer mig för att beundra det konsekventa i det hela. Det är ändå just den här rollen han har haft sedan Bad Cash Quartets korta glansdagar, det ärlighetsaspirerande hela tiden på patetikens gränser.  Han mumlar något osammanhängande i micken, tar ett klunk öl och vevar igång första låten. Och i samma stund faller den den ledsna clownens mantel av honom.

För det låter ingenting annat än fantastiskt och Martin lyckas få var textrad att låta som det viktigaste som kan sägas. Det är ett tight band som kramar ur var droppe vemod ur strålande ”Från där jag ropar”. Det är nästan bara låtar därifrån som spelas som för att understryka övergången från klassisk svensk punk till klassisk svensk vemodspop, lika mycket ett ledset Tant Strul som ett misantropiskt Abba. Under låtarna är Martin den självklare frontmannen, hoppar upp på högtalarna och verkar nästan rent fysiskt driva ut sin smärta, ut till publiken.

febr 034

Det är så fort bandet slutar spela som man lägger märke till att de är just ett band. Men det är en konstigt sammanhållen grupp, klädda i helt olika stilar, där alla mumlar konstigheter i micken och verkar ha svårt att fokusera på själva spelningen. Martin verkar mer och mer förvirrad och inte veta var han ska göra av sig själv när han inte sjunger. Det är charmigt i början, men på slutet mest irriterande.

När en gitarrist säger till Martin att för i helsike ta i mer från magen eller när en annan, under ett märkligt break i Caligula, påpekar att det ju låter ”för jävligt” undrar man om det är en konsert eller ett rep man har kommit till. Eller kanske en orkester som turnerat lite för länge och behöver tid ifrån varandra. Hur som helst skapar det en konstig stämning som gör att publiken stampar otåligt i marken i väntan på att de ska köra igång igen, med nästa popexplosion.

Annars låter det fenomenalt som sagt, men kanske förtar mellansnacken lite av magin. Det enda som känns riktigt genuint i det förvirrande bandet är Martins genomträngande röst som når ända in i en. Och det är tillräckligt för att skapa en känslan av att ändå ha varit med om någonting viktigt, en sorts känsloexorcism som sitter i riktigt länge.

febr 018

Bilder: Nina Einarsson.

Läs vår recension av ”Från där jag ropar” här.

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Göteborg, håkan hellström, hästpojken, martin eliasson, pop, svenskt

Black Rebel Motorcycle Club kommer till Sverige

17 februari, 2010 by Redaktionen

blackrebelmotorcycle
Den 10 mars släpper Black Rebel Motorcycle ClubBlack Rebel Motorcycle Club det nya albumet Beat The Devil’s Tattoo. Bandets svenska fans får dessutom chansen att se dem live: Black Rebel Motorcycle Club är på väg till Sverige för spelningar på KB i Malmö, Nalen i Stockholm och Brewhouse i Göteborg den 27, 28 och 29 maj. Biljetterna släpps den 19 februari.

Ur ett pressutskick:

Väntan har varit lång, ja nästan som en evighet, men nu händer det äntligen. Black Rebel Motorcycle Club är tillbaka och det på fler sätt än ett. Med Leah Shapiro, som tidigare skådats i Raveonettes, bakom trummorna återvänder Peter Hayes och Robert Levon Been med både ett nytt album och tre Sverigedatum.

Fullängdaren ”Beat the Devil’s tattoo” släpps i Sverige 10 mars och utgör en detaljerad karta över det omväxlande ljudlandskap som blivit BRMC:s kännetecken, det är mörker och smuts, pulserande värme, omtumlande energi, erotik och rå passion. Det är, kort sagt, Black Rebel Motorcycle Club. På gränsen till ett omslutande mörker utan att någonsin helt och hållet trilla ned. På gränsen till självdestruktivitet utan att någonsin löpa linan ut. Med krossade hjärtan och extatisk kärlek som emotionell grund.

Den 27, 28 och 29 maj besöker BRMC Sverige för första gången sedan de fantastiska spelningarna på Storsjöyran och KB för två somrar sedan. Biljetterna släpps på fredag, den 19 februari.

Bandets hemsida: www.blackrebelmotorcycleclub.com och Black Rebel Motorcycle Club på MySpace.

Konsertinfo:

27.5 MALMÖ, KB
28.5 STOCKHOLM, Nalen
29.5 GÖTEBORG, Brewhouse

Relaterat: Svenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad.

Läs även andra bloggares åsikter om konserter, Stockholm, Malmö, Nalen, indie, Black Rebel Motorcycle club, BRMC

Arkiverad under: Musik Taggad som: indie, Konserter, Malmö, Nalen, Stockholm

Fuchsia klara för semifinal i Sveriges största musiktävling

17 februari, 2010 by Rosemari Södergren

22812_1266257586

Den 29:e april. Boka in datumet för då intar Fuchsia scenen på Klubben i Fryshuset. [Läs mer…] om Fuchsia klara för semifinal i Sveriges största musiktävling

Arkiverad under: Musik Taggad som: Emergenza, Fryshuset, Fuchsia

Casablanca öppnar för KISS i Malmö

16 februari, 2010 by Redaktionen

casablanca

Ett pressmeddelande till alla som är intresserade av metal och av Kiss:

kissNär KISS landar i Malmö med Sonic Boom Over Europé – From The Beginning To The Boom den 13 juni bjuder de in en stjärnspäckad öppningsakt för att dra igång sommarens största rockexplosion. Först ut på Malmö Stadions scen är inga mindre än vårens hetaste nya rockband: Casablanca!

Casablanca är ett band bestående av fem individer, som alla är kända från annat håll – Space Age Baby Jane, Melody Club, Alice Cooper, Sahara Hotnights och AIK! Nu spelar de hårdare tillsammans och de gör det med besked.

På P3 Guld i januari premiärspelade bandet och framförde där sin debutsingel ”Downtown”. Casablancas musik tar lyssnaren till en era då rocken hade kvar sin mystik och magi. I deras sound blandas såväl det sena 70-talets melodiösa rock, klassiska gitarrdueller och sylvass hårdrock. Det handlar om stora känslor, missförstådd passion och drömmar som aldrig dör.

Casablanca består av: trummisen Josephine Forsman (Sahara Hotnights), gitarristen Erik Stenemo (Melody Club), sångaren Anders Ljung (mannen bakom kritikerrosade Space Age Baby Jane), gitarristen Ryan Roxie (Roxie 77 och leadgitarrist med Alice Cooper i över tio år och har även spelat med Slash) samt basisten Mats Rubarth (tidigare fotbollspelare i AIK).Chris Laney har producerat debutplattan som släpps längre fram i vår.

När bandet, som av en händelse valt sitt namn just efter KISS originalskivbolag, blev inbjudna att öppna för KISS i Malmö den 13 juni var det ingen tvekan om vad svaret skulle bli. Ryan Roxie, gitarrist i Casablanca, säger ”Det är med stor ödmjukhet och beundran som Casablanca tar på sig rollen som öppningsakt för KISS i Malmö. Vi vet att genom åren har hundratals, kanske tusentals, band öppnat för Kiss… Men flera miljoner har det inte.”

Som tidigare bekräftats kommer även Mustasch, ett av Sveriges mest älskade hårdrocksband, att vara special guests under KISS båda kvällar i Sverige. Efter fem album, utsålda turnéer i Sverige, förbands- och headlineturnéer med Motörhead, Gluecifer och Rose Tattoo i Europa har en annan utgång varit direkt otänkbar. Med albumet Latest Version Of The Truth (2007) sålde de både guld och vann en grammis i kategorin Hårdrock och snart är det dags igen. Det självbetitlade nya albumet Mustasch släpptes i september 2009 och vann välförtjänt en grammis, i samma kategori.

Mer information hittas på www.mustasch.net, www.myspace.com/casablanca och www.KISSonline.com .

Läs även andra bloggares åsikter om metal, Malmö, hårdrock, Kiss, Casablanca

Arkiverad under: Musik Taggad som: Hårdrock, Malmö, metal

La Roux, The xx och The Radio Dept. klara för Way Out West 2010

16 februari, 2010 by Redaktionen

laroux
Det är valår i år. Kriget gör sig påmint i år. Fabrikerna läggs ner. Gubbarna hoppar fallskärm. Skulle kunna vara copyrightskyddade ord av Ulf Lundell, men tyvärr är det en visa för 2010-talet likaväl som 1990-talet och säkert årtionden innan dess med. Låt oss då fly i tanken och musiken. Låt oss samla kraft för att bjuda motstånd, toner för förändring. Så på med masker, flugor, rosetter, billiga förkrök och dyr heder – härmed presenteras: La Roux , The xx och The Radio Dept.

LA ROUX
La Rouxs 80-talsdoftande elektropop har fått kritiker att likna dem med storheter som Eurythmics , Pet Shop Boys och Erasure . Med de rötterna lyckas de skapa ett nytt sound som drar åt det skandinaviska hållet, ungefär som att Human League bildat band med First Aid Kit och anlitat Karin Drejjer som producent och andlig ledare. Inte konstigt att de går hem i våra krokar. Egentligen är det Elly Jackson och Ben Langmaid som ligger bakom det hårda och svängiga ljudet av La Roux. Jackson är la roux den rödhåriga – sångerskan personifierad och Langmaid är den Londonbaserade och mycket erfarne producenten. Tillsammans är de det La Roux som har lagt hela Storbritannien och världen för sina fötter med smällhitar som ”Bulletproof” och ”In For The Kill”.

Men La Roux är Elly Jackson: en liten, spröd men stålmansstark och charmigt tjurskallig kvinna som utropats till Londons nya stilikon och tonårsgudinna. Under den stora och röda luggen finns en sångerska som sjunger om kärlek och svek till spetsiga, studsiga beats. Hon gillar Gary Glitter för hans musik och dissar Lady Gaga. Elly Jacksons personlighet lyser igenom starkt i La Rouxs musik och kanske är det den som gjort att debutskivan utsetts till en av 2009 års bästa och att de nominerats till Mercurypriset, toppat diverse listor och i detta nu turnerar runt hela jorden. Med ett stopp på 2010 års Way Out West. Don’t Miss Out.

THE XX
Kvartetten som blev trion från London är svåra att labela. Popmusik i nattsvart klubbtappning, avskalat men episkt med viskande duetter och Lissvikska beat. The xx är första tunnelbanan som gnisslande bromsar in vid Bethnal Green station och släpper ut oss i morgonljuset efter en sen drabbning med hertz och db. Naket och väldigt vackert står uppbrottet oundvikligt smärtsamt för dörren, i sällskap med en komprimerat studsande gitarrslinga. Så här låter staden, sökandet och misslyckandet upphackat i spegeln. Man kastas mellan desperation och dedikation, ånger och uppriktighet också i The xx’s texter. Bandet som fullkomligt dominerat den sista tiden med både det hyllade albumet och strålande tillika fullknökade spelningar. Och även om mycket har sagts och skrivits har just den återhållet stringenta lyriken ägnats oförtjänt lite attenzione och skärmmetrar.
Nu står de stora massorna för dörren. Med ett rätt igenom gediget självbetitlat egenproducerat debutalbum och en svindlande enad kritikerkår i ryggen har resan med outtalad destination bara börjat. The xx är som Nakkna-killen i korsningen som redan för flera år sedan såg ut som en djävulsdyrkande synthare med islamistiska attribut 1983. Idag ser vi ut så lite till mans & kvinns: sjalar virade runt våra själar, svart svart svart, fladdrigt & tight, kåpor, kängor & läder. De visar vägen.

Ett x. Två xx. XXXX. För bara några månader sedan hade var vi i full färd med att hitta lämpliga referenser och inspirationskällor till The xxs egensinniga musik. Det behövs inte längre. Vi tar det som det är. Gråter. Älskar.

THE RADIO DEPT.
Det är ingen underdrift att påstå att shoegazern har fått en massiv tidvatteneffekt in över musikstranden de senaste kanske två åren och som spås allt annat än att avta framöver. Nya skotittande antistjärnor tänds på kontinuerlig basis. Något som borgar för det positiva i den strömningen är The Radio Depts stabila ledsagan. Från Lund, Skåne, Sverige må de vara, men främst är de en populärkulturell tidsaxel att vrida varat runt och ställa tiden efter, oavsett geografisk hemvist.
Med backup från musikpressen hamnade bandet på indiens stolta förbundsdelegater för att där sedermera ge ut två fullängdare och fyra ep’s. Innehar ni inte redan internationellt hyllade Lesser Matters, Pet Grief eller det politiska Freddie and the Trojan Horse (om vår vän Fredrik Reinfeldt och hans stora politiska åstadkommanden) så skaffa dem omgående bums.
Dessa har med hjälp av välrenommerade engelska bolag och en tämligen framgångsrik regissör i Sofia Coppola, och hennes goda omdöme att stärka upp hennes film Marie Antoinette med The Radio Deptska toner, fört bandet till en sällsynt stark ställning grundad på både framgång och gedigen kredibilitet. Men, med all respekt, vi har viktigare saker för oss än att blicka bakåt. The Radio Dept har nu vintervåren 2010 presenterat ytterligare ett alster för oss: Clinging to a scheme. Kanske är det ett fulländat popalbum. Fortfarande signifikativt drömskt med viss antydan till nonchalans, med ett sväng pendlande mellan mesigt och aggressivt och med Johan Duncanson sensuellt svepande melodier utav himmelskt slag. Lägg därtill en handfull låtar som sticker ut och ja, golvar en… Heaven’s On Fire, David och A Token Of Gratitude i all ära, ett album innehållande ett så komplett mästerverk som This Time Around – det gör en mållös, fäller en på vardagsrumsmattan. Det finns anekdoter att berätta, men till vilken nytta: ”Ibland är det inte så mycket en fråga om vad som är där utan vad som inte är där” för att citera bandet själva.
Det här kan bli ett bra år.

La Roux – Bulletproof

The xx – VCR (live at Le Live De La Semaine)

The Radio Dept. – Pulling Our Weight

Läs även andra bloggares åsikter om Göteborg, musikfestival, popmusik, indie, alternative, Way out West, The XX, The Radio Dept, La Roux

Arkiverad under: Musik Taggad som: alternative, Göteborg, indie, Musikfestival, Popmusik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1611
  • Sida 1612
  • Sida 1613
  • Sida 1614
  • Sida 1615
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in