• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Wovenhand på Berns

29 maj, 2010 by Rosemari Södergren

Woven Hand och deras mytiske frontfigur David Eugene Edwards spelade på Berns på fredagskvällen.

Mytiskt … Ja det är nog ordet. Redan när jag stod i kön, först för att garanterat få en perfekt plats, fick jag frågor av andra i kön om hur jag ville beskriva Woven Hand.

Redan hur bandnamnet ska stavas råder det olika uppfattningar om. Stavningen Woven Hand eller lika spridd som Wovenhand.

På Wikipedia står det:

Woven Hand (also spelled as Wovenhand) is a band from Denver, Colorado led by former 16 Horsepower lead singer David Eugene Edwards. Woven Hand’s music combines elements of neofolk, alternative country, post-rock, punk, industrial music, folk rock, old-time music and native American music, among other influences.

Det är så helt omöjligt att beskriva, måste upplevas. Starkt och mörkt och på fredagskvällens spelning var bandet uppenbarligen på ett mer rockigt dansant humör – för många låtar flög iväg rytmiskt så publiken skakade i takt. Skakade är ett bättre ord än att dansa. För till Wovenhand dansar man inte. Wovenhand handlar om djupare saker än dans.

Bandet är nu på turné med ett purfärsk album i ryggen. I början av maj släpptes ”The Threshingfloor” i Sverige. Det är bandets åttonde album:
* Woven Hand (2002)
* Blush Music (2003)
* Blush (Original Score) (2003)
* Consider the Birds (2004)
* Mosaic (2006)
* Puur (2006)
* Ten Stones (2008)
* The Threshingfloor (2010)

Jag tycker det känns lite konstigt att bandet släppte sitt första album 2002. De känns på något sätt väldigt uråldriga, i positiv bemärkelse, som ett rutinerat band med alla fötterna på jorden och med alla himlens ljud och helvetets vrål till sitt förfogande.

David Eugene Edwards är mycket speciell. Han satt på scen, långt fram, så nära att de som stod längst fram kunde röra honom. Han satt ner och hade en stor vid svart hatt på sig. Hans stripa raka halvlånga hår spretade åt olika håll och hans ansikte såg fårat och härjat ut. Han ser ut som Tom Waits blandat med Mick Jagger och Steve Buscemi.

Spelningen var överväldigande med både mörker och David Eugene Edwards speciella stämma som rymmer så mycket känsla och med starka trummor, basljud och små väna pling och tamburiner. JHelt omöjligt att kategorisera, det var bara att kapitulera och vara ett med musiken.

Här är en som också var där och som spelat in en låt. Ljudkvaliteten är inte den allra bästa men det är bra bilder och filmaren har kommit nära David Eugene Edwards.

Förband var förresten Rasmus Kellerman (som tidigare kallade sig Tiger Lou). Han spelade halvakustiskt och ensam utan något band. Det är starkt att ge sig på det. Speciellt nya sången ”The 24:th” är stark när han gör den så. De mer balladlika sångerna var nog rätt svårt att göra rättvisa i en så stökig lokal som Berns.
Här har Kulturbloggen förresten intervjuat Rasmus då han släppte nya skivan nyligen.

En av Wovenhands bästa låtar:

Rasmus Kellerman

Relaterat:
Recension av Wovenhands nya album i Expressen.

Wovenhand finns förstås på MySpace och bandet har en bra hemsida också.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, konserter, Berns, recension, Wovenhand

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Berns, Konserter, Musik, Recension

Roger Waters kommer till Stockholm med The Wall

27 maj, 2010 by Redaktionen


Roger Waters firar 30-årsjubiléet av The Wall med en historisk Europaturné – och stannar till på vägen i Sverige. På Globen i Stockhom 4 maj 2011.

Ett pressmeddelande berättar:

Roger Waters, det kreativa geniet bakom musikpionjärerna Pink Floyd, bekräftar idag på en presskonferens i London att hans banbrytande mästerverk The Wall kommer till Europa. Detta är första gången på över 20 år som The Wall kommer att framföras live. Den 4 maj 2011 intar han Ericsson Globe i Stockholm. Den 26 augusti släpps biljetterna.

Roger Waters och The Wall kommer att landa i över 25 europeiska städer för att fira att det har gått 30 år sedan albumet The Wall släpptes, och med Waters själv antydande att det här blir hans sista turné blir det här inget annat än decenniets hetaste.

Med start i mars 2011 kommer Roger Waters och The Wall att besöka följande städer: Lissabon, Madrid, Barcelona, Milano, Arnhem, Budapest, Prag, Lodz, Moskva, St Petersburg, Helsingfors, Oslo, Stockholm, Köpenhamn, London, Manchester, Dublin, Antwerpen, Paris, Mannheim, Zürich, Hamburg, Berlin och Düsseldorf.

Tidigare har showens produktion varit alldeles för stor för att tas på turné världen över, men med nya arenor och ny teknologi har dilemmat löst sig och nu, efter månader av grundlig planering, har Waters uppdaterat både känslan och det visuella i showen för att garantera att det överensstämmer med den bländande extravaganta intrycket som The Wall live en gång blev så legendariskt för. Genom detta tillåts alltså ännu en generation att inspireras av den lika grandiosa som hisnande audiovisuella upplevelsen.

Showen inleds med att muren rivs och under föreställningens första del byggs den upp igen, block för block. Under showens sista del står muren helt färdigbyggd. Roger Waters har till showen tagit fram en dynamisk ny videografik och illustrerande bilder som projiceras på muren som håller de gigantiska måtten av 743 kvadratmeter . Showen innehåller grandiosa specialeffekter som till exempel Gerald Scarfes originalillustrationer, ett kraschande flygplan, kvadrofoniskt ljud, pyroteknik, ”spot pods”, gigantiska uppblåsbara figurer, projektioner, videoprojektioner och en rad andra fulländade effekter. Roger Waters band på turnén består av Dave Kilminster (gitarr), Snowy White (gitarr), G. E. Smith (gitarr) Jon Carin (keyboard), Harry Waters (keyboard), Graham Broad (trummor), Robbie Wyckoff, Jon Joyce (sång), Michael Lennon (sång), Mark Lennon (sång) och Kipp Lennon (sång).

”För trettio år sedan när jag skrev The Wall var jag en rädd ung man”, minns Roger Waters. ”Sedan dess har det slagit mig: kanske är historien om min rädsla och mina förluster – med dess oundvikliga följeslagare skammen, bestraffning, och känsla av åtlöje – samtidigt en allegori över bredare frågor: nationalism, rasism, sexism, religion, ja vad som helst egentligen. Alla dessa frågor och ismer är drivna av samma rädsla som formade mitt liv som ung”.

Med klassiker som ”Comfortably Numb”, ”Another Brick In The Wall Pt 2”, ”Mother”, ”Run Like Hell” och ”Young Lust” blev The Wall med miljoner fans världen över snabbt ett av de största albumen som någonsin spelats in. När albumet släpptes 1980 blev det snabbt det bästsäljande albumet i USA, där det fortfarande ligger på topp-fem på listan över bästsäljande album genom tiderna.

Den kommande europaturnén kommer att erbjuda Roger Waters fans en unik möjlighet att bevittna ett helt band som framför The Wall i sin helhet, med en specialdesignad show för att förstärka Roger Waters epokgörande mästerverk om utanförskap och förändring. Albumets illustratör Gerald Scarfe, som arbetade med den allra första turnén och filmen som senare gjordes 1982, har i år ännu en gång samarbetat med Roger Waters och bidrar med ny konst, dockor och uppblåsbara objekt till turnén.

Fram tills nu har The Wall enbart framförts av sin skapare 31 gånger live, inklusive Pink Floyds turné 1980-1981 när albumet just släppts. I juli 1990 återupplivade Waters fenomenet med en av historiens största konserter för att fira Berlinmurens fall. Eventet lockade närmare en halv miljon fans till Potsdamer Platz i Berlin och ett oräkneligt antal följde showen på tv. Kritiker hyllade Waters show som en av de bästa konserterna någonsin och hävdade att den satte standarden för samtliga framtida konsertupplevelser att försöka uppnå. Waters avslöjar att för att säkerställa att The Wall 2011 blir precis lika relevant som det var för trettio år sedan har han arbetat igenom varje låt på albumet och tagit till sig den senaste teknologin och de specialeffekter som erbjuds däri, för att ge sina mästerverk den rätta energin.

”Projektionssystemen idag är totalt annorlunda från vad de var då, vilket betyder att jag idag kan sätta projektioner över hela väggens längden på 73 meter, vilket vi inte kunde göra då”, säger Roger Waters.

Än viktigare för Roger Waters är de politiska och sociala kommentarer som The Wall innehåller och hans plan är att använda murens konstruktion för att hedra de soldater som har förlorat sina liv i strider. På hans hemsida rogerwaters.com finns en uppmaning till släktingar att skicka in bilder, bilder som Waters kommer att projicera på muren under föreställningen så att varje offer, i slutändan, fungerar som byggstenar i muren.

”Första gången vi gjorde det var i slutet på Vietnamkriget och just nu är vi mitt i pågående strider i Irak och Afghanistan, så det finns absolut ett starkt anti-krigs-budskap i The Wall. Det fanns då, och det finns än idag”, kommenterar Waters.

”I den nya tappningen av The Wall vill vi göra liknelser, vi vill belysa både vårt nuvarande dilemma och de oskyldiga vi förlorat under åren som gått”, tillägger Waters.

Turnén som tidigare enbart besökt USA, Tyskland och Storbritannien tidigare, ger nu fans över hela Europa chansen att för första (och antagligen sista) gången se The Wall i sitt eget hemland. Innan de Europeiska datumen reser Roger Waters The Wall Tour, med start i september 2010, med 50 stopp över Nordamerika. Det allra senaste från Roger Waters och The Wall Tour hittas på den nya hemsidan www.rogerwaters.com. Roger Waters är själv påtagligt involverad i sidan och använder den för att kommunicera med sina fans världen över, och det var på den som Roger Waters nyligen antydde att de här konserterna troligen markerar slutet på hans turnerande dagar. ”Men”, säger Waters, ”jag har fortfarande ett glödande hjärta och jag har något viktigt att berätta”.

Biljettinformation:

4.5 2011: Ericsson Globe, Stockholm

Biljetterna släpps den 26 augusti klockan 09.00.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, Stockholm, legendarer, rockmusik, The Wall, Pink Floyd

Arkiverad under: Musik Taggad som: legendarer, Musik, Rockmusik, Stockholm

Recension av Dinosaur Jr:s konsert på Tyrol

27 maj, 2010 by Jonatan Södergren

Det här var tredje gången jag såg Dinosaur Jr live och det första som slog mig var att trummisen såg annorlunda ut.

Har Murph skaffat hår på äldre dagar? Det visar sig att han varit tvungen att avbryta turnén och ersatts av Kyle.

Fokus ligger på senaste skivan Farm som kom förra året.

Hitkavalkaden med låtar som Feel the Pain, Over It, Raisins och Freak Scene i följd må vara ren perfektion och när J Mascis kör sina solon bevisar han än en gång att han är tidernas bästa gitarrist. Tyvärr håller inte alla de nya låtarna samma mått så konserten blir en berg- och dalbana.

Under kvällen spelade även Built to Spill som nästan var lika högljudda som Dinosaur Jr.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Built to Spill, Dinosaur Jr, J Mascis, Tyrol

Katie Melua har släppt sitt fjärde album: "The House"

26 maj, 2010 by Rosemari Södergren


Katie Melua har släppt sitt fjärde album: ”The House”.

Jag gillar inte jazzinfluerad pop särskilt mycket, men det finns två stora undantag: Norah Jones och Katie Melua.

Nu, detta fjärde albumet, är lite annorlunda för att komma från Katie Melua. Det är lite popigare. Hon har bland annat anlitat William Orbit (Madonnas ”Ray of light”) som producent och samarbetat med låtskrivaren Guy Chambers (som medverkat till Robbie Williams fem första soloalbum).

Hon har en enorm röst och slog igenom som 20-åring. Två av mina favoritlåtar på nya albumet är ”I’d love to kill you” och ”God on drums, devil on the bass” . En anledning till att de etsar sig fast i mig är att de är fyllda av svärta och viss bitterhet. Precis så som livet kan kännas periodvis. Jag ser att Expressens recensent, som gav albumet betyg 3 tycker tvärtemot mig när det gäller just dessa två spår på albumet:

Katie Melua sjunger behagligt, med en dramatik som är fängslande i sina bästa stunder. Men när svärtan blir övertydlig, som i ”God on drums, devil on the bass” och ”I’d love to kill you” känns hon mest som en posör.

Där ser man hur annorlunda man kan uppfatta musik.

En kompis till mig har köpt albumet idag och har lyssnat ett par gånger och har hittat två spår hon gillar mycket: ”No Fear Of Heights” och ”Plague of Love”.

Det verkar som flera recensenter uppfattar det här albumet som något av ett mellanalbum, eller mer medelmåttigt. Dan Backman i SVD ger betyg 3 och skriver:

Till det fjärde albumet har producenten William Orbit inkallats. Orbit, som bland annat jobbat med Madonna, har gett den 25-åriga Meluas sånger en något mer varierad musikalisk inramning än tidigare men knappast en modern och relevant produktion. Det är synd då Melua fortfarande har en röst och ett egensinne som borde tas till vara på ett mycket bättre sätt.

För mig fastnade framför allt första spåret ”I’d love to kill you” direkt när jag lyssnade första gången. Sedan är jag ju ett fan av Katie Melua så jag gillar ju i stort sett allt hon gör och därmed har jag lyssnat på skivan väldigt många gånger och då har flera av spåren växt. Det är som sagt en något annorlunda skiva för att vara hennes och det kan ta lite tid att vänja sig.

Jag har skivan som CD och det är vissa skivor jag absolut vill ha som CD. Omslaget är snyggt och drömskt och väver ihop flera av sångernas texter. Lite av den känslan som omslaget ger finns också på hennes hemsida.

Albumet fick förresten betyg 3 också av brittiska Independent:

On the other, hints of a repressed oddity bubble beneath the surface, breaking through in the sci-fi escapism of ”A Happy Place” and ”Tiny Alien”, and the apocalyptic vision of ”The Flood”, which reflects Melua’s desire for change: ”Broken people get recycled,” she exults dubiously, ”and I hope that I will”.

Katie Melua på MySpace.

HBT-Sossen har också recenserat den nya skivan.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, recension, skivnytt, jazz, popmusik, Katie Melua

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Jazz, Musik, Popmusik, Recension, skivnytt

Gorillaz ersätter U2

26 maj, 2010 by Rosemari Södergren


U2 var väl tänkt som det stora publikdragar-bandet till den stora musikfestivalen i Glastonbury. Men U2 lämnade återbud eftersom Bono lagts in på sjukhus.
Nu är det klart vilket band som ersätter U2 som headliner i Glastonbury, det blir Gorillaz.

Från musiksajten NME:

Gorillaz have been confirmed as the replacement headliners for U2 at this year’s Glastonbury festival.

NME har snackat med frontmannen Murdoc Niccals:
”It was us or The Beatles and they split up years ago,” he said.

Expressen:

U2 tvingas ställa in hela den nordamerikanska delen av sin pågående världsturné sedan bandets sångare Bono skadat ryggen. Bonos skada påverkar även bandets framträdande på Glastonburyfestivalen i England.

Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om musik, musikfestivaler, Glastonbury, U2, Bono, Gorillaz

Arkiverad under: Musik Taggad som: Glastonbury, Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1569
  • Sida 1570
  • Sida 1571
  • Sida 1572
  • Sida 1573
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in