• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Skivrecension: The Van Jets med Cat Fit Fury

17 mars, 2011 by Redaktionen


Artist: The Van Jets
Titel: Cat Fit Fury
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 2011-03-01

The Van Jets spelar en sorts frejdig gitarrpop som består av lika delar ungdomligt oförstånd, hitlistehunger och begåvning.

Gruppen kommer från Belgien och har haft flera listframgångar i hemmavid. Cat Fit Fury är deras album nummer två och är tänkt att bli det internationella genombrottet.

Låtmaterialet är ojämnt. Från den intensiva Comes The Crying – med kvidande sång och galet uppskruvade gitarrljud – till den monotona Matador, som får betraktas som ren utfyllnad. Frågan är om gruppen egentligen själva vet vad man vill göra för sorts musik – pop, punk eller rock ’n roll?

Gruppens eget svar är att man gör skitig och vacker garage-glamrock. Man säger att “violence and beauty, guitar riffs and great songs, the masculine and the feminine, all build up to produce The Van Jets unique chemistry.”

The Van Jets vill mycket, och det är inget snack om att här finns begåvning, men trots att man larmar och gör sig till så misslyckas man med att beröra på djupet. Musiken är på låtsas. En sorts legobits-rock.

Som en något äldre lyssnare vill jag tillsammans med Charles Bukowski ge The Van Jets några välmenande råd: Ät bara godis på lördagar, lyssna på era landsmän dEUS, och Portishead, och kanske rentav Beatles. Sov hela dagarna och klättra i träd på nätterna. Dansa magdans framför skära ljus. Bo i en tunna. Plantera tulpaner när det regnar. Gift er med en enbent kvinna och raka er med kniv. Och skär in era namn i hennes arm. Borsta tänderna med bensin.

Så kommer nästa album att bli riktigt bra.

Läs även andra bloggares åsikter om The Van Jets, hårdrock, skivrecension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Hårdrock, skivrecension, The Van Jets

Gullinkväll på Fasching

17 mars, 2011 by Redaktionen

Svenska jazzlegender återförenas.
Bengt Hallberg (piano), Jan Allan (trumpet), Georg Riedel.(bas), Gunnel Mauritzson (sång).
En nostalgisk, lite vemodig magisk kväll.
Kvällen inleddes med stycken av Lars Gullin. Jan Allan framförde Tunnelbanesången. En underfundig närmast sakral spelning.
En tolkning av ”Decent Eyes ” framkallar en rysning hos publiken.

Bengt Hallberg, Jazzens grand old man i Sverige inleder en härlig ”Tea for two” på flygeln. Han fortsätter med George Gershwins ”But not for me.”
Man känner jazzhistorien susa genom lokalen. Fräsch musik med 70 år på nacken. Det märks att Hallberg är synnerligen efterlängtad på scen efter en längre tids frånvaro från offentligheten. Han är avslappnad och trivs i gemenskapen med kollegorna.

Jan Allan trakterar trumpeten försiktigt och sensibelt, Georg Riedel hanterar basen med stor kärlek och Gunnel Mauritzson sjunger finstämt. Liksom Gullin härstammar hon också från Gotland.
De etablerade musikerna får assistens av en ung, lovande gitarrist från musikhögskolan,
Daniel Svensson. Ung men ändå fullvuxen. Han har Jan Allan som mentor.

Jan Allan erhöll ett av 2011 års stipendier ur Bert Lewins Stiftelse för jazzmusik . 2006 donerade Bert Levin 3 miljoner kronor till en stiftelse, som under en tioårsperiod ska dela ut årliga stipendier och bidrag till musiker och arrangörer inom jazzområdet.
Blommor och ovationer av publiken.
Lite mellanprat om hur man komponerade dansmusik som ingen kunde dansa till. Publiken smålog.
Den nostalgiska kvällen avslutades med Gullins kompositioner. En jazzens resa bakåt i tiden.
En härlig musikalisk resa.
Text och foto
Hans Ernst



Läs även andra bloggares åsikter om Gullin, Fasching, konserter, jazz, recensioner, musik

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Fasching, Gullin, Jazz, Konserter, Musik, recensioner

Skivrecension: IAMX – Volatile Times

17 mars, 2011 by Redaktionen

Artist: IAMX
Titel: Volatile Times
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 18 mars

Chris Corner som tidigare var medlem i bandet Sneaker Pimps lämnade bandet 2003 och gav sig ut på soloprojekt under namnet IAMX. Hans senaste album, hans fjärde studioalbum, som under inspelningen var känt som IAMX4 har fått titeln Volatile Times och släpps imorgon.

Jag misstänker att många IAMX-fans kommer tycka skivan inititalt är något av en besvikelse, mest för att IAMX förra album Kingdom of Welcome Addiction var så starkt. Men precis som den måste man lyssna in sig på låtarna på nya albumet, de fastnar inte på en gång. Låt er alltså inte luras; det här är riktigt bra, modern electronica-influerad rockmusik.

Inledande I salute you Cristopher är en lugn melodi men redan med spår två får det hela mer fart och den släpper egentligen inte tempot under resten av albumet.

Albumets låtar:
1. I salute you Cristopher
2. Music People
3. Volatile Times
4. Fire and Whispers
5. Dance with me
6. Bernadette
7. Ghosts of Utopia
8. Commanded by voices
9. Into Asylum
10. Cold red light
11. Oh beautiful town

Samtidigt lekfullt och allvarligt med musikalisk bredd och kompetens tror jag IAMX kommer fortsätta samla på sig fans med Volatile Times.

För de som ännu inte hört IAMX kan jag varmt rekommendera både Volatile Times och tidigare album, man kan börja var man vill i IAMXs historia för att bekanta sig och jag är övertygad om att om ni ger IAMX en chans kommer ni gilla det.

IAMX kommer glädjande nog till Sverige på sin turné, den 24/3 i Malmö på babel och den 25/3 i Stockholm på Nalen. Dessutom blir det en spelning på Arvikafestivalen där Aphex Twin tillkännagavs som huvudnummer häromdagen.

Här finns IAMX officiella websajt.

Bästa låt: Oh beautiful town

Arkiverad under: Musik, Recension

Intervju med The Japanese Popstars

16 mars, 2011 by Jonatan Södergren

The Japanese Popstars släppte nyss singeln Song for Lisa och i juni släpps albumet Controlling Your Allegiance som bland annat innehåller ett samarbete med Robert Smith från The Cure. Kulturbloggen passade på att skicka iväg några frågor till denna högaktuella grupp från Nordirland.

Hur lärde ni känna varandra och när bestämde ni er för att bilda bandet?

Bandet bildades 2006 då jag (Gareth) arbetade som DJ. Gary bokade mig till en klubb i sin hemstad Derry och efter det blev vi vänner. Decky spelade i ett annat band som Gary hade bokat samma kväll. Gary och Decky hade redan varit vänner i några år. Anledningen till att vi startade ett band var att vi ville kunna komma in gratis på musikfestivaler.

Vilken var den första låten ni skrev tillsammans?

Den första Japanese Popstars-låten hette Rodney Trotter.

The Japanese Popstars är fortfarande relativt nya för de flesta – hur skulle ni beskriva er musik för någon som inte vet vilka ni är?

Jag skulle säga att vår musik är väldigt elektronisk men det är svårt att säga mycket mer än så då vi hoppar mellan en hel del olika stilar.

Vilka är era influenser?

Vi kommer från väldigt olika musikaliska bakgrunder vilket jag tycker ger vår musik en mångsidighet. Alla bandmedlemmarna gillar dansmusikens supergrupper, till exempel Underworld, Daft Punk och The Chemical Brothers, och vi älskar riktigt banal 80-talspop.

Ert nya album Controlling Your Allegiance släpps den trettonde juni, vad kan vi förvänta oss av det?

Förhoppningsvis är det en samling låtar som folk vill lyssna på. Musikaliskt sträcker det sig från att vara långsamt och atmosfäriskt till att innehålla beats som går i full fart och som passar perfekt i festivalmiljö. Vi har haft turen att få samarbeta med en rad framträdande musiker vilket är något vi är väldigt stolta över.

Kan du beskriva processen bakom arbetet med den efterlängtade skivan?

Det har mer eller mindre tagit arton månader. På den här skivan ville vi involvera riktiga vokalister och inte bara ha instrumentala spår eller samplingar. Så fort vi hade skrivit ner en idé började vi tänka i banor av vem som skulle ha sjungit på just den här låten i den bästa av världar. Sedan kontaktade vi de vokalister som vi ansåg vara idealet och som tur var tackade alla ja.

På er nya skiva har ni samarbetat med en rad intressanta musiker, exempelvis Robert Smith från The Cure. Hur va han att arbeta med?

Det var en ära. Alla i bandet är massiva The Cure-fans så vi var väldigt uppspelta över att Robert gick med på att arbeta med oss. Vi lärde oss extremt mycket även på den tekniska sidan då våra arbetsmetoder är väldigt lo fi. Större delen av skivan spelades in i antingen mitt eller Garys sovrum, så för oss som enbart använder väldigt grundläggande utrustning och inte har tillgång till någon professionell studio var det fantastiskt att arbeta med en artist med så mycket erfarenhet och kunskap inom musikproduktion.

Hur kom ni i kontakt med honom?

Som med alla andra artister försökte vi ta reda på vem som var manager. Vi fick tag på Roberts email och närmade oss honom den vägen.

Är samarbeten med olika artister något ni planerar att göra mer av i framtiden?

Jag tycker det har fungerat riktigt bra för oss hittills så det är något vi skulle vilja fortsätta med i framtiden. Vi har redan skrivit en önskelista och börjat kontakta några väldigt speciella artister som vi vill ha med på nästa skiva.

Ska ni spela på några festivaler i sommar?

Sommaren kommer bli hektisk då vi ska spela på festivaler i Irland, Storbritannien, Europa och Amerika. Det kommer bli en fantastisk tid för oss som älskar festivaler.

Finns det några planer på att besöka Sverige i framtiden?

Vi vill verkligen åka till Sverige. Att resa och besöka nya ställen är något vi älskar så förhoppningsvis kommer vi över snart.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Robert Smith, Song for Lisa, The Japanese Popstars

Skivrecension: Bob Hund – Det överexponerade gömstället, albumet alla hyllar

16 mars, 2011 by Redaktionen


Artist: Bob Hund
Titel: Det överexponerade gömstället
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-03-16

”Lite av varje för ingen” sjunger Thomas Öberg i bob hund på nionde skivan Det överexponerade gömstället. Texten är inte en innehållsförteckning för skivan, utan ett exempel åt vilket håll bob hunds texter gått. Mer åt det finurligt samhällskritiska, eller politiska om man så vill, och bort från spexigt men charmigt nonsens.

Musiken är genomgående mörkare, där vi tidigare kunde höra Tralala lilla molntuss får vi nu mörka Ja, ja, ja, nej, överladdad av beslutsångest och ovilja. Såväl i text som i musik. Men egentligen är det ingen skillnad i deras inställning till musikens mening. bob hund letar efter oväder precis som förut, men gräver djupare för att hitta svaren. ”Ja, nej, kanske, vi får se” sjunger Thomas Öberg.

Osäkerheten och tveksamheten förstärks av skivans genomgående lite postpunkliknande komp. Ibland känns det som nyss Stockholmsgästande Wire, eller ett mer basmättat Young Marble Giants snarare än Sveriges gladaste band. Egentligen inte mig emot, men det mörka måste för att inte falla laddas med trovärdighet och vilja. Oftast lyckas bob hund, men ibland får viljan att leka med språket, bolla med orden, sångtexterna att likt överfyllda ballonger spricka. Det är en tunn linje att balansera på, men den pondus som Sveriges främsta popband har byggt upp gör att det är lätt att acceptera de få snedstegen.

Det mer allvarstyngda och analyserande bob hund är inte på något sätt en besvikelse. Skivan lever inte upp till tidigare klassiker som Omslag: Martin Kann eller Jag rear ut min själ, allt ska bort och den dåliga fantasi omslagsdesignern Martin Kann visar prov på är inget som återspeglas i bandet. Det här är ett steg framåt, åt sidan, 10 år bakåt och 100 år framåt. bob hund är reinkarnerade, precis som förut.

Betyg 3 i Expressen
Betyg 4 i Göteborgsposten

Läs även andra bloggares åsikter om Bob Hund, recension, skivrecension, musik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Bob Hund, Musik, Recension, skivrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1407
  • Sida 1408
  • Sida 1409
  • Sida 1410
  • Sida 1411
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in