Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Missa inte Southside Johnny 15 april

by

Southside Johnny & the Asbury Dukes spelar på Göta Källare 15 april. Det är så länge sedan jag såg detta fantastiska band att jag inte minns var men det var någon gång i början av 90-talet! Alldeles för länge.

Southside Johnny & the Asbury Jukes har kvar det karatäristiska soulinspirerade ljudet som vi känner igen från tidigt Bruce Springsteen.

Om du är nyfiken nu föreslår jag att du lyssnar på Better Days, också från 90-tal. Börja där och arbeta dig framåt och bakåt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Volbeat, M.I.A., Ziggy Marley och The Vaccines kommer till Peace & Love

by

Själv är jag just idag i London och där har vintern i alla fall lämnat landet. I Sverige håller väl den grymma snön och ishalkan kvar sitt grepp ett tag till. Men ett tecken om något på att sommaren kommer, än om det dröjer, är alla musikfestivaler som släpper nyheter om vilka band som kommer. Nu har Borlängefestivalen Peace & Love avslöjat några av sommarens artister. nämligen Volbeat, M.I.A. och Ziggy Marley samt The Vaccines och 6 till akter.

Här är ett pressmeddelande från arrangören:

Nu står det klart att de danska succérockarna Volbeat gör en efterlängtad återkomst. Även att den egensinniga brittiskan M.I.A., reggaens Ziggy Marley och de Londonbaserade glödheta indiebubblarna The Vaccines tänker äntra scenerna under Peace & Love. Dessutom går Nationalteatern tillbaka till sina rötter och kör Klang, Jubel & Jubileumföreställning.

– Tjoho, nu kör vi! Fler och fler band ansluter och solen är uppe längre nu. Det står inte på förrän vi slår upp portarna till Peace & Love 2011, säger presschef Ronny Mattsson.

Dagens artistsläpp:

Volbeat (DK)
M.I.A. (UK)
Ziggy Marley (JM)
Timbuktu & Damn!
Sator
Nationalteaterns Klang, Jubel & Jubileumsföreställning
The Vaccines (UK)
Valkyrien Allstars (NO)
Alcoholic Faith Mission (DK)
John Lindberg Trio

Det danska succébandet Volbeat bildades 2001 av sångaren och gitarristen Michael Poulsen. I höstas släpptes det fjärde albumet Beyond Hell / Above Heaven som erhållit epitetet guldskiva i Sverige. De har gått fram som en virvelvind och skapat sig en självklar plats på livescenerna. Genom åren har de vunnit allt fler fans världen över och det är inte konstigt. Genom att förena det klassiskt tidlösa med direkta och hittiga låtar är de en riktigt tajt och underhållande liveakt som numera i princip säljer ut alla sina spelningar. Volbeat gästade Peace & Love 2009 och publiken har sedan dess bönat och bett att de ska komma åter. I sommar händer det äntligen igen.

Brittiskan M.I.A. (Mathangi ”Maya” Arulpragasam) fick stora delar av musikvärldens recensenter och publik att slå knut på sig själva när hon 2005 släppte debutalbumet Arular. Med sin avantgardistiska och egensinniga musik rör hon sig över genregränserna på ett uppfriskande och högst personligt sätt och är inte heller rädd för att ta ställning politiskt. Tredje albumet Maya såg dagens ljus 2010 och hyllningarna fortsätter. M.I.A. är en av de mest friska fläktarna som hänt under de senaste åren. Hon har även uppmärksammats för sina musikvideos, grafik och modedesign och har listats som en av världens mest inflytelserika personer i såväl magasinet Esquire som Time Magazine.

Ziggy Marley (David Nesta Marley) är ikonen Bob Marley äldsta son och är född i Kingston, Jamaica. Sedan 80-talet har han spelat reggae, då tillsammans med Melody Makers. De erhöll tre Grammy Awards för bästa reggaealbum. I början av 2000-talet satte solokarriären igång och han har under denna period fått ytterligare två Grammys. Under våren väntas det fjärde albumet.

Timbuktu & Damn! är en svängig konstellation. Timbuktu är en av landets mest kända hip hopartister och släppte sina första album i slutet av 90-talet. Sedan dess har han fått ett flertal Grammisar, P3 Guld-utmärkelser och Guldskivor. Tillsammans med Damn! blir det lite mer funk av det hela. I slutet av mars månad spelar de även under arrangemanget Peace & Love Havanna på Kuba.

Punkrockarna Sator bildades i Borlänge i slutet av 80-talet och har en närmast ikonisk status i genren. Nyligen släpptes plattan Under the Radar och under releasefesten var det så knökfullt med publik att det kändes precis som gamla tider igen.

Under 70-talet var Nationalteatern bland de största i Sverige. De reste runt på fritidsgårdar och spelade teater blandat med musik som senare blev odödliga klassiker. 1980 skilde sig teaterdelen och musikdelen åt och Nationalteaterns Rockorkester bildades. Nu är det återigen dags att knyta samman de båda igen för en otroligt unik Klang, Jubel & Jubileumsföreställning där det blandas både nytt och gammalt material.

Det var ett tag sedan det tisslades och tasslades över en ny alternativ akt som det görs om brittiska The Vaccines nu. Låten ”Post Break-Up Sex” vittnar om att de här är några att hålla koll på. Brittiska musiktidningen och BBC öser lovord över bandet som osar The Ramones, Jesus and Mary Chain och Glasvegas. I mars kommer debutalbumet och i sommar står de på en scen under Peace & Love.

Folkmusik är en lite underrepresenterad genre på festivaler överlag i Sverige så därför är det nu dags för den norska orkestern Valkyrien Allstars på Peace & Love. I Norge har genomslaget varit ovanligt stort för ett folkmusikband och priserna har haglat över bandet och det självbetitlade debutalbumet sålde platina i Norge.

Danska Alcoholic Faith Mission spelar alternativ rock i genren indie. De rör sig i samma landskap som bland annat Arcade Fire och The National och har turnerat världen över. I mars står USA på tur och med tre plattor i bagaget, varav det senaste Let This Be The Last Night We Care från 2010, är det bara en tidsfråga innan de stora massorna upptäcker det här bandet.

John Lindberg Trio från Falun anses av många vara moderna, punkigare och röjigare än andra band inom genren rockabilly. Fjärde plattan Made for Rock n roll släpptes i februari.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Dropkick Murphys – Going Out in Style

by

Artist: Dropkick Murphys
Titel: Going Out in Style
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 1 mars

Dropkick Murphys kanske inte är världens mest eklektiska band, men varför ändra på ett vinnande koncept?

På sin sjunde skiva köttar de på som vanligt och deras blandning av irländsk folkmusik och punk i ett medryckande högt tempo kommer knappast göra fansen besvikna. Kanske lyckas de även vinna över några nya fanns också.

Förutom Cruel som är lite lugnare låter de flesta låtarna likadant men samtidigt känns det lite som att det är poängen.

Textmässigt är Going Out in Style ett konceptalbum som behandlar berättelsen om den fiktiva personen Cornelius Larkins liv i retrospektiv. Dessutom är Dropkick Murphys ett uttryckligen politiskt band, exempelvis är låten Take ’Em Down tillägnad arbetarna i Wisonsin.

Skivan gästas av Bruce Springsteen som bidrar med sång på spåret Peg o’ My Heart.

Bästa spår: Cruel

White Lies, Crocodiles med flera på Cirkus

by

Varje gång jag har sett White Lies har jag slagits av hur kraftfulla de är live. Nu har de även fått en helt annan scennärvaro, jag tror till och med att jag skymtade ett leende på Harry McVeighs läppar under konserten.

Bandet har dessutom vuxit med en medlem sedan senast jag såg dem, vilket säkerligen har bidragit till det maffiga soundet.

Den första publikfavoriten var To Lose My Life som spelades som tredje låt. Överhuvudtaget var det låtarna från den två år gamla debutskivan, typ Farewell to the Fairground och Death, som fick bäst mottagande.

Bigger Than Us som de avslutade konserten med är en av behållningarna från nya skivan.

Crocodiles, ett av banden som öppnade för White Lies, är ett av de intressantaste psykedeliska noise-banden just nu. De är kanske inte särskilt nyskapande men det är alltid fantastiskt med band som har en sådan attityd och som går in för musiken till hundra procent.

Hearts of Love har kanske tidernas bästa refräng och I Wanna Kill är helt enkelt genialiskt. Neon Jesus låter mer som Primal Scream än vad Primal Scream någonsin har gjort. Förhoppningsvis får vi se Crocodiles på en svensk festival i sommar.

Även San Diego-trion Transfer och ett svenskt band som hade vunnit en tävling spelade under kvällen.

Kulturbloggen intervjuade White Lies inför släppet av deras senaste skiva – den intervjun kan du läsa här.

520 var också på där, de har även några snygga bilder från konserten.

Drive-By Truckers med ”Go-Go Boots” – det handlar om var man kommer ifrån

by

Artist: Drive-By Truckers
Titel: ”Go-Go Boots”
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 14 februari

Drive-by Truckers musik har alltid handlat om var man kommer ifrån. På bandets tredje album Southern Rock Opera, filtrerar frontmannen Patterson Hood ner sin barndom i den amerikanska södern i ett temaalbum om Lynyrd Skynyrds uppkomst och fall, Alabama-guvernören George Wallace och det bandet kallar ”the duality of the southern thing”.

Denna dualism, kännetecknad av rik musikkultur som tyngs ner av historia av rasism och segregation, präglar flera av Drive-by Truckers nio album. I ett försök att hylla den amerikanska södern, utan att för den del undvika dess problematiska historia, har Drive-by Truckers gjort några av 2000-talets skarpaste observationer gällande amerikansk kultur.

Bandets nionde album på femton år släpps mindre än ett år efter förra albumet The Big To-Do och markerar ett skifte av ljudbild och fokus. Där förra albumet var ett hårdrockande porträtt av amerikansk arbetarklass och småstadsliv är Go-Go Boots en mer avskalad affär där bandets rocksound samsas med country och soul. Country har alltid varit ett förekommande inslag i bandets musik medan soul hittills varit outforskat territorium.

Vilket är lite förvånande med tanke på att Hoods far är ingen mindre än David Hood, legendarisk studiomusiker från Muscle Shoals, Alabama som arbetat tillsammans med Percy Sledge, Staple Singers och Willie Nelson. På Go-Go Boots har Patterson Hood och hans bandmedlemmar med Shonna Tucker och Mike Cooley i främsta ledet tagit inspiration från den musik som kännetecknar platsen de kommer ifrån.

Go-Go Boots vinner på sin avskalade instrumentation. Till skillnad från The Big To-Do som ibland vältrade sig i rockklyschor och hårda riff handlar Go-Go Boots om känsla och värme. Två låtar som sticker ut Everybody Needs Love och Where’s Eddie skrivna av den bortglömda soulsångaren Eddie Hinton. Shonna Tucker sjunger Where’s Eddie som om det vore hennes egen låt och det är den finaste sångprestationen hittills på ett Drive-by Truckers album.

Gitarristen Mike Cooley, som oftast står för bandets mest bredbenta rock bidrar med tre av albumets countrylåtar där Cartoon Gold är höjdpunkten. Den råbarkade Cooley är en perfekta partner till den mer subtila Hood och på Go-Go Boots briljerar han med sin svarta humor.

Patterson Hoods fascination för religiöst hyckleri får sitt utlopp på titelspåret samt The Fireplace Poker, som tillsammans med The Wig He Made Her Wear från The Big To-Do bildar en trilogi om småstadspräster och mord. Ray’s Automatic Weapon förtäljer historian om en Vietnam-veteran vars psykiska hälsa sakta glider ifrån honom medan Used To Be A Cop handlar om en misslyckad polis och familjefar som bittert reflekterar över sitt liv. Det avslutande numret Mercy Buckets är en trohetsed till en vän där Hood detaljerar alla saker han skulle göra för en vän i nöd; ”I will bring you buckets of mercy, and put a smile back on your pretty face. I’ll bring a shovel if you want it, carry your secrets to the grave” Det är storartad och vackert och Patterson Hoods finaste stund som låtskrivare.

Go-Go Boots är ett starkt album av ett band som ständigt utvecklas och förbättras. Sedan Southern Rock Opera har de gjort kraftfull och angelägen musik. Go-Go Boots är inget undantag och vi får bara hoppas att bandet får det erkännande de förtjänar. Här visar Drive-by Truckers en oanad bredd och bevisar återigen varför de är ett av USA:s allra viktigaste rockband.

Relaterat: Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,