
Artist: Lars Winnerbäck med band
Datum: 4 augusti 2022
Plats: Fredrikskans IP
Speltid: 2h20m
Betyg: 5

Det har hunnit gå några dagar sedan konserten i Kalmar men jag är fortfarande uppslukad av upplevelsen. Inramningen var minst sagt lite annorlunda. Fredrikskans ligger omgivet av byggplatser och lyftkranarna som ramar in arenan ger en skön industriell känsla åt spelplatsen. Den södra läktaren var avstängd men norra var öppen för den som ville gå dit och sätta sig. Några hundra besökare valde det alternativet. Resten gjorde sitt bästa för att trycka in sig på den 30 meter långa delen från scenen till staketet som stängslade in alkoholförsäljningen. Den ytan var nog bortåt 60 meter lång, och förstås hela fotbollsplanens bredd. Det var väldigt skönt för andra konsertbesökare, att de som ville fokusera på alkohol och småprat kunde hållas en bra bit bort ifrån oss som vill stå vid kravallstaketet framme vid scenen.

Kärleken som strömmar mot bandet när de äntrar scenen på utsatt tid är stark, nästan så man skulle kunnat känna den i luften om sånt gick. Men jag tror Lars Winnerbäck och bandet upplevde sig varmt välkomnade till Kalmar. De tackade för det välkomnandet med att genomföra en fullpoängare till konsert. Det var glada miner, sköna skratt och uttryck av genuin och varm tacksamhet från musikerna till publiken och tillbaka under hela kvällen.
En handfull låtar från den senaste skivan spelades men det märktes att Winnerbäcks publik är uppdaterad och har lärt sig texterna. Allsång i var och varannan låt, givetvis och av förklarliga skäl, starkast och ihärdigast i de verkliga klassikerna.

Konsertens inledande del var textmässigt vass och tydligt samhällskritisk på ett sätt som jag tycker är viktigt ännu. Efter Hjärter Dams sista sång, med Winnerbäck ensam på scen med akustisk gitarr vrids spelningen till en lustfylld resa där låt på låt lyfts fram som på en eriksgata genom landet på granit och morän. Björn Afzelius skrev i låten Odyssevs: ”En lyckad afton kan det bli rena förbrödringen” och det är vad vi får uppleva på Kalmar FF:s gamla hemmaplan. Förbrödring, försystring, kärlek, glädje och ännu mer glädje.
Vi är några tusen lyckliga själar som vandrar den långa, väldigt långa, vägen förbi byggarbetsplatserna ned mot centrum efter konserten. Lugnt och tryggt går vi meter för meter, jag tror alla har ett nästan fånigt leende på läpparna. En del sjunger på låtar som fastnat extra mycket. Ingen visar minsta tendens till dåligt humör trots den långa trånga vandringen. För hur skulle man kunna vara vresig efter en sådan lycksaliggörande konsert?

Låtlista i Kalmar
Älvens industrier
Själ och hjärta
Dom tomma stegen
Sen du var här
Min älskling har ett hjärta av snö
Vem som helst blues
Skjutna stad
Blåser bort
Utkast till ett brev
Hjärter Dams sista sång
En tätort på en slätt
Lågsäsong
Åt samma håll
Granit och morän
Om du lämnade mig nu
Elegi
Hugger i sten
För dig
Söndermarken
Extranummer:
Tror jag hittar hem
Elden
Extranummer 2:
När hjulen rullar
Kom ihåg mig



Några rader om det fantastiska bandet han har med sig måste också sägas. Jerker Odelholm på bas, Carl Ekerstam på gitarr, Tomas Hallonsten på klaviatur och trumpet, Therese Johansson på gitarr och sång samt den makalösa trummisen Jonna Löfgren utgör ett så tajt och välspelande band som en artist kan önska. Se dem om du får chansen i sommar. Det är några spelningar kvar innan hösten kommer.
10 augusti i Uppsala, 12/8 i Kristianstad, 13/8 Huskvarna, 19 augusti i Oslo, 20/8 i Lillehammer, 26 augusti på Zinkensdamm i Stockholm och avslutningen den 27/8 i Linköping.
Biljetter hittar du här.










Rammstein har under flera år byggt upp ett rykte som en livemaskin som saknar konkurrens inom sin genre. Hårdrocken har aldrig varit skygg för det överdrivna, teatrala och explosiva. Rammstein har dock förädlat och förfinat formulan likt den bästa av Mercedes Benz bilmodeller. Konserten på Stockholm Stadion för tre år sedan var omtumlande och storslagen, något större spektakel än Rammstein går nämligen inte att se. Showen i Göteborg är en fortsättning på 2019 års magnifika turné. En turné som var unik av ett antal skäl, delas för att spelplatserna var de största arenorna men också för att turnén för första gången på tio år ackompanjerades av ett nytt album. Ett album som bara växt med mästerverk som Deutschland och Ausländer.
Konsertens introduktion, som kulminerar i en explosion som hörs ända bort till Partille, är lika chockerande som alltid men tyvärr kan detsamma inte sägas om de två öppningslåtarna. Armee der Tristen känns som en parentes jämte den ståtliga Was Ich Liebe. Zick Zack som följer är nästan omöjlig att lyssna till då ljudet är erbarmligt. En alltför stark bas dränker gitarristerna Paul Landers och Richard Z. Kruspe, vilket förtar de tunga och distinkta riffen. Tack och lov räddas denna stela start upp när Links 2-3-4 dundrar in, keyboardspelaren Christian ’’Flake’’ Lorenz börjar marschera på sitt ikoniska gå-band och den tyska industriella rockmaskinen har äntligen startat. Härifrån är det mesta sig likt från senaste Sverige-besöket. Sehnsucht får hela Ullevi på fötter. Zeig Dich med sin suggestiva öppning, innehållandes en hotfull kör, känns som en släkting till något som svenska Ghost aldrig spelade in. Men det är i den grandiosa Mein Herz Brennt som konserten riktigt vaknar till liv. Om Richard Wagner hade stött på Led Zeppelin hade slutresultatet av konfrontationen kunnat vara detta mästerliga spår. Frontmannen Till Lindemann leker med publiken och låtsas starta refrängen gång på gång, när väggen av ljud väl träffar publiken skakar inte bara Ullevi utan hela västkusten, till och med det tveksamma ljudet har rättats till.
