• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Melody Gardot på Waterfront – magiskt

3 december, 2012 by Redaktionen

Melody Gardot, Kongresshallen Hotell Waterfront
2 december 2012
Betyg: 4

I en ljuskägla med en nästan mörklagd scen gör Melody Gardot entre på scenen. Inget hörs mer än den säregna rösten som a capella öppnar med närmare fem minuters sång, ”No More My Lord”, som för oss till den djupa amerikanska södern. En spirituell blues som får publiken att sluta andas. Hon är liten och spröd. Men rösten är stor, lite hes för att övergå i höga toner som hon skickligt drar ut på, medan vi ser hur musikerna i dunklet äntrar scenen och Melody förflyttar sig till flygeln. Låten övergår till en ren jazzimprovisation, Melody och flygeln blir ett. Fingarna leker över klaviaturen och allt blir så otroligt magiskt. Hennes högklassiska musiker finns där i halvmörket. Vi lyssnar och slutar att titta.

En kongresshall är inte vad som vi förknippar med konserter, men Waterfronts hall fungerade oerhört bra i det här formatet. Bra akustik, liten scen och publiken kom så nära, exakt så nära det går att komma på en konsert med över tusen åhörare. Efter sitt intro presenterade hon Irvin Hall, en ung oerhört skicklig saxofonist som hon låter leda oss i en resa genom musikens länder, med start i Paris. Hans solo blir nästan ödsligt i ljuskäglan, vi reser från Paris mot varmare länder med kryddiga inslag av Sydamerika, Brazlien och Afrika.

När Melody äntrar scenen rör hon sig vant mellan engelska och franska, hon skiftar gärna språk i en text, allt med samma säkerhet och naturlighet. Irvin Hall, säger Melody är hennes trogne vän som följt henne på flera turnéer och medverkat på hennes skivor. När hon säger till publiken ”I love you” låter det inte tillgjort eller ens omöjligt. I det ögonblicket älskar hon sin publik och får så oerhört mycket kärlek och respons tillbaks.

Hon berättar om Stockholm som är andra gången hon besöker. Lite kyligt och säger att hon får bära hunden, en liten chihuahua, för att det är så kallt på gatan. Hon pratar om Paris 2006, när hon naken står på balkongen iklädd bara hatt och inte kommer in på rummet. Hon ropar på franska uppåt, men möts av en amerikansk röst som säger vi pratar inte franska. Det blir också en av de personer sedan följer henne i Paris tillsammans med andra musiker som hon hittar under resans gång. De spelar sig igenom Paris gator, en fantastisk tid, minns Melody. Hon säger att sjunga i en kongresshall inte är så dumt eftersom nästan alla kan se henne utom dem som sitter på flankerna i hallen. Kom fram och sätt er så ni ser, ropar hon och erbjuder de tomma stolarna på de två främre raderna. Melody vill ha sin publik nära.

Det här är en favorit sedan första gången jag hörde hennes hos Skavlan. Det var något med rösten och sättet att sjunga som fascinerade. Man ville bara höra mer. Tänkte att om Stockholms Jazz och Bluesfestival tagit Melody till Skeppsholmen hade det varit fullt och lite till. Hon hade passat in där, mer än många av de så kallade kända artister som togs dit enbart för att sälja biljetter. Hon hade sålt och gett publiken valuta med råge.

Melody Gardot beskrivs som jazz-sångerska, men hon är mer än så. Hon är inslag av folkton, romskmusik, bluegrass, gospel, ja jag tror inte att någon stil inte går att hitta hos henne. Hon gör det med finess och känsla, lekfullhet. När hon tar gitarren och sätter sig och gör låten ”Baby I´m A Fool”, så förstår vi varför hon är så oförutsägbar och egentligen inte kan placeras i något fack. Det är vi som försöker klassificera henne. Melody sjunger det hon gillar om det sedan är ballader, jazz eller brasilianskt spelar inte så stor roll.

Konserten i Stockholm och Göteborg är delvis en promotion för skivan ”The Absence”, som släpptes i maj. Men i kongresshallen bjuder hon på så mycket mer. Avslutningen blir en stor allsång med inslag av latinamerikanskt, där den städade publiken till slut dansar rytmiskt i bänkraderna och sjunger med i refrängen. Lika skickligt som hon dirigerar sina musiker med små handrörelser får hon publiken att släppa loss.

Mycket vill ha mer och extranumret blir ett potpurri med Summertime” och ”Fever” på ett mycket speciellt sätt. Hon vinkar till publiken skickar en slängkyss och lämnar scenen. Vi känner oss alla så berörda och omtyckta. Det är väl exakt vad en stor artist skall lyckas med.

Några av kvällens låtar som jag uppskattade extra mycket: Mira, So Long, Lisboa, If I Tell You I Love You, Goodbye.

Text: Anne Skåner

Arkiverad under: Musik, Recension

Glasvegas släpper jullåt

2 december, 2012 by Jonatan Södergren

 

Vi skrev nyss om The Killers som för sjunde året i rad släppt en jullåt – nu bjuder även skotska indierockarna Glasvegas på en jullåt som bär titeln No Her, No Hymn. James Allen brytning backas upp av bjällerklang och en stämning som snarare säger svärta och ensamhet än tomtar och ljusens värme.

Du kan lyssna på låten här:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Glasvegas, jul, No Her No Hymn

The Killers släpper jullåt – för sjunde året i rad

2 december, 2012 by Jonatan Södergren

Det har blivit något av en tradition – för sjunde året i rad släpper Las Vegas-bandet The Killers en jullåt. 2012 års låt heter I Feel It in My Bones och går att lyssna på genom att klicka här (via Rolling Stone).

Den 4 december kommer låten upp på iTunes och alla intäkter går till (RED).

Så här står det på Rolling Stones hemsida:

The Killers don’t know the meaning of downtime. On a day off during their U.K. tour, the Vegas rockers recorded ”I Feel It in My Bones” featuring Ryan Pardey on vocals. It’s a smoky fist-pumper straight out of an 1980s alleyway, and a sequel to their 2007 track ”Don’t Shoot Me, Santa.” You can preview the song today in honor of World AIDS Day.

Arkiverad under: Musik Taggad som: I Feel It in My Bones, Jullåt, The Killers

Lorentz & Sakarias till Knarrholmen

2 december, 2012 by Jonatan Södergren

Varje advent fram till jul presenterar Knarrholmen en ny akt till nästa års festival. Först ut är Lorentz & Sakarias som hyllats till skyarna i och med sitt nya album Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser starkast. De kombinerar hiphop med pop och kryddar det dessutom med elektronisk dansmusik. På skivan hittar vi även Knarrholmen-favoriterna jj och Duvchi.

Knarrholmen pågår mellan den 24 och 25 maj 2013 mitt i Göteborgs skärgård, endast 12 minuters båtresa från Saltholmen.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Knarrholmen, Lorentz & Sakarias

Kulturbloggen möter Per Egland

1 december, 2012 by Jonatan Södergren

För två år sedan mötte jag upp Per Egland på Café String i Stockholm. Han skulle precis ge ut sitt debutalbum Slut dina ögon och dröm om Egland och få en P3-hit med Merkurius brinner. Nu är han tillbaka med album nummer två – ett alster som bär titeln Allt för din skuld – så vad passar bättre än att återigen möta upp honom på samma söderfik.

– Jag var så less på förra skivan som var så kompakt. Den här kanske är lite annorlunda – det blev lite utflykter – men det är roligt. Saker är inte så utflippade nuförtiden. Swedish House Mafia är ju inte så utflippade trots att de kallas det svenska house-undret, säger Per Egland.

Tycker du att något specifikt spår summerar den nya skivan?

Per: Min favorit är Progression, grejen med skivan är att den är mycket roligare än vad folk verkar ha fattat. Jag sjunger ”vi skulle dansa som få men det blev till att överleva istället för att leva” men texten får ett annat ljus i orden ”men det visste vi nog”. Sedan sätts det i en annan kontext när jag börjar sjunga om tacos och helt nya dörrar öppnas. Det finns en humor som genomsyrar hela skivan som inte fanns på den förra. Det är ju ingen match att vara jättemörk och deppig hela tiden, det är svårare att se saker och ting med perspektiv.

Så förra skivan innehöll inte lika mycket humor?

Per: Jag vet inte, det kanske den gjorde, men den nya är nog lite mer lekfull. Jag fick många infall, så det är lite vildare – som en galopperande häst.

Varför döpte du albumet till Allt för din skuld?

Per: Titeln går lite i linje med hur det låter. Det är en simpel ordvits och skivan handlar mycket om just skuldkänslor, så jag tyckte att det var en bra titel.

Vilka var influenserna?

Per: Svårt. Det gick så fort att jag inte hann tänka så mycket på det när jag gjorde skivan. Ingredienserna fanns redan framme, så det var bara att sätta ihop dem. Men jag antar att det är de gamla vanliga som bob hund. Å andra sidan så låter det kanske inte så mycket som bob hund. Sedan fick jag ett infall och bestämde mig för att göra radioteater mitt i alltihop, vilket resulterade i Verklighetens folk, och av någon anledning tänkte jag mycket på Greg Dulli från Afghan Whigs. Det märks speciellt på låtar som Vänner av ett annat slag och avslutningsspåret Faded som ju är en Afghan Whigs-cover.

Vad är det du gillar med Greg Dulli?

Per: Det är ju rätt skumt, egentligen borde jag inte gilla honom. Han är en risig macho-kille som tror att han kan sjunga soul – så är han tjock också vilket är sympatiskt – men Afghan Whigs är nästan det enda 90-talsbandet som jag kan lyssna på. Jag bodde i London en sommar när jag var 15. Då gick jag och såg dem på Brixton Academy. Egentligen är det ingenting jag gillar med honom, men vi bondade med hjärtat. Han spelade på Debaser Slussen med The Twilight Singers för fem år sedan, då gick jag fram till honom efter spelningen för att säga att jag gillar texten i Neglekted, speciellt biten som går ”you can fuck my body baby”, men han trodde att jag sa det till honom så det blev rätt konstig stämning. Jag gick förklara att jag hade sett honom sjunga Moon River i London.

Senast jag träffade dig höll du på med ett stycke för en symfoniorkester, hur gick det med det projektet?

Per: Det gick bra. Jag har gjort flera saker i den världen sedan dess. I somras hade jag en konsert i New York i en lokal mittemot Empire State Building. Sedan hade jag huvudrollen i min egen miniopera Eskapisten som uppfördes på Nybrokajen 11. Den var otroligt rolig. Kolla upp den, den finns på YouTube:

Fungerar det bra att hålla på med konst- och populärmusik på samma gång?

Per: Absolut. Inställningen är alltid den samma. De kompletterar varandra. Minioperan med mig själv i huvudrollen hade jag till exempel aldrig kunnat ha gjort tidigare, men efter att ha varit på festivaler hela sommaren insåg jag att jag ju också är en artist. Vi hade inga pengar till en utbildad tenor så jag tänkte ”jag gör det själv istället”. Så det är en korsbefruktning. Det går andra vägen också. Jag hämtar massa idéer från komponering när jag skriver låtar.

Du var även inblandad i Masquers skiva, kan du berätta lite om hur det samarbetet kom till?

Per: De hade hört Merkurius brinner och ville att jag skulle producera deras skiva. Jag gjorde det och det blev bra, så nu ska jag göra deras andra skiva också. Jag och Kicki har gjort mycket ihop – hon sjunger på skivan. Det är ett roligt samarbete.

Hur är det jobba med Kicki Halmos?

Per: Kul. Det började med att hon kom ner till studion. Jag frågade om hon kunde sjunga kör på några låtar. Efter sju låtar ville jag hem, men hon frågade om det inte fanns några fler. Det fanns en låt som jag egentligen hade tänkt rata och det var duetten Svårt att förstå. Den blev mycket bättre ju mindre jag sjung så den fick vara kvar.

Varför tror du att ni fungerar så bra ihop?

Per: Svårt. Vi kommer bra överens även om vi inte tycker om exakt samma musik. Visst småbråkar vi ibland, men det är bra. Det är jobbigt om man tycker exakt lika. Vi brukar komma överens till slut, även om jag fick ge mig om en sak på deras skiva som jag ville göra mycket hårdare. Då gick jag omkring och var skitsur i studion en hel dag.

Är du aktuell med något mer?

Per: Jag gör en grej med författaren Mikael Niemi. En musikal för ungdomar som sätts upp i Umeå 2014 när det är kulturår. Den handlar om Stor-Nila och Lill-Docka och utspelar sig i slutet av 1800-talet. Tiden då samerna försvenskades, det är bland annat därifrån ordet ”fattiglapp” kommer. Stor-Nila hamnar i ett bråk på fyllan och råkar slå ihjäl en person med en skida, så han hamnar på Långholmen. När han släpps går han hela vägen hem. Sedan har jag precis börjat med Masquers skiva som kommer i januari och så har jag nästan gjort färdigt en till skiva som förhoppningsvis kommer ut i mars. Och så har vi Streetwaves-skivan som kommer i februari. Vi har hållit på med skivan i fem år, men nu är den klar.

—

Allt för din skuld finns på Spotify, lyssna här:

Foto: Emma Andersson

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Afghan Whigs, Allt för din skuld, masquer, Merkurius brinner, Per Egland, Progression

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1079
  • Sida 1080
  • Sida 1081
  • Sida 1082
  • Sida 1083
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in