
#metoo-rörelsen är långt ifrån över. Den har bara börjat. Med nya singeln ”Vad dom än säger” höjer kvinnliga musiker sina röster tillsammans för #metoo. Hela 56 artister från olika genrer medverkar – däribland Kajsa Grytt, Shirley Clamp, Blenda, Carolina Wallin Pérez, Bishat, Rebecka Rolfart, Sarah Riedel och Sonja Aldén.
Ett pressmeddelande berättar:
Genom att gemensamt sjunga in en låt tillsammans skapar den unika, svenska supergruppen på 56 personer ett upprop omöjligt att värja sig från, i konstnärlig form. De nettointäkter som den nysläppta singeln ”Vad dom än säger” genererar kommer oavkortat att skänkas till RoKS, Riksorganisationen för Sveriges kvinnojourer och tjejjourer.
Om den omtumlande inspelningsprocessen berättar initiativtagarna i det svenska bandet Vo PAM såhär:
– Studiobesöken innebar att artist efter artist bytte av varandra. Det var som rullande band, men med fantastiska möten. Många ville stanna och få träffa nästa artist. Många ville göra mer – framträda tillsammans, demonstrera, träffas och umgås. Det var som att isolerade öar möttes och förenades kring något vi hade gemensamt. För i samband med besöken och alla mailkonversationer som detta inneburit har många berättelser framkommit. Dels kring situationer som går att relatera till #metoo och det har även fällts tårar i grupp över hur träffade många har känt sig av texten och hur träffade de blivit av att de redan ser sina döttrar hamna i samma position.
Projektet började med att bandet Vo PAM skickade ut en förfrågan till artisterna i uppropet #närmusikentystnar, för att undersöka om det fanns intresse för att göra en låt tillsammans – och i förlängningen skänka pengarna till en organisation som arbetar aktivt med frågor relaterade till #metoo. Efter ett par dagar var inkorgen fylld med drygt 170 (!) intresseanmälningar, vilka när geografiska avstånd och andra logistiska utmaningar tagits i beaktning, resulterade i de 56 medverkande artister som vi nu kan höra på ”Vad dom än säger”.
Vo PAM om sin tvekan – och hur de fann modet:
– När låten var klar tvekade vi på om vi skulle släppa den. Vi tvekade på texten. Trots att den kom från egna erfarenheter fick vi en känsla av att allmänheten i alla fall kommer att tycka att vi överdriver. Att det inte stämmer. Och ibland bidrog det till att även vi tvekade – trots att texten kom från egna erfarenheter. Såhär i efterhand är det rätt sjukt. Men så var det. Det fanns även en rädsla över hur mycket skit vi skulle kunna få, och behöva utstå. Så vi avvaktar, tänkte vi. Sen kom #metoo, och då fanns ingen tvekan kvar. Det var som att vi hand i hand med andra vågade, säger Vo PAM.
Låtskrivaren Pernilla Söderblom om tårarna:
Jag kan inte tänka mig in i låttexten allt för mycket, eftersom den kommer ur egna och andras verkliga erfarenheter, som påverkat och fortfarande präglar så många människors liv. För då börjar jag alltid gråta.
Medverkande:
Artister: 56 artister från bl.a. #närmusikentystnar samt Stockholm Strings och initiativtagarna Vo PAM. Se www.vopam.se/metoo för fullständig lista.
Text, musik, produktion: Pernilla Söderblom
Mix: Linn Fijal (Riksmixningsverket, Benny Anderssons studio)
Mastring: Frida Claeson Johansson (Svenska Grammofonstudion)
Omslag: Nina Wennersten
”Vad dom än säger” släpps via Icons Creating Evil Art.

Nyligen hade tre jurister (Emma Ahlm. doktorand i Europarätt, Uppsala Universitet, adjunkt vid Lunds Universitet, Victoria Enkvist, juris doktor i konstitutionell rätt, lektor vid Uppsala Universitet och Kavot Zillen, juris doktor i medicinsk rätt, post doc vid Stockholms Universitet) en okunnig debattartikel i Svenska Dagbladet där de just skrev att böneutrop hör till rätten att utöva sin religion.
Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor uppmanar sina partiföreträdare i landet att rösta nej till böneutrop från moskéer.
Dessa två olika personer som jag i veckan känt mig vara tvungen att blockera på Facebook uttalade sig båda stolt om sitt ateistiska förhållningssätt – och när jag i all anspråkslöshet förde in ett något annorlunda sätt att se på det de skrev om reagerade båda lika skrämmande maktfullkomligt och svarade inte på sak utan angrep mig som person, åt det grövsta. Den ene kallade mig skamlös för att jag inte höll med om hans uttalande att dop i kristna kyrkor är exorcism. Den andra idiotförklarade mig för att jag påpekade att alla religioner inte tror på någon gud eller övernaturlig kraft. Det är fakta att exempelvis inom buddhism slås fast i deras grundprinciper att det är människor själva som kan sträva efter att nå nirvana, där finns ingen gud som frälser dem.
Den här gången var fundamentalisterna ateister. Men jag har stött på samma beteende bland gudstroende också. Det finns fundamentalism bland alla slags människor. Det så sorgligt eftersom vi människor är så olika, har olika uppväxt och miljöer, olika erfarenheter. Naturen är fylld av mångfald, där finns både små blommor, stora blommor, träd, giraffer, myror, lejon … Varför har en del människor så extremt svårt att acceptera att andra kan se på saker på ett annat sätt? Dessa två fundamentalistiska ateister använde sig av välkända härskartekniker, som är vuxenmobbning. Jag undrar hur många människor de har mobbat och utsatt ör samma kränkande behandling genom åren?
