Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kulturpolitik

Låt kulturjournalisterna sköta sportredaktionen

by

Ingen skulle nominera en poet till Fotbollförbundet, skriver Åsa Linderborg på Aftonbladet Kultur:

Det är många som har åsikter om vad kulturjournalistiken ska vara. Starka röster kräver att den ska ”breddas och bli mer lättillgänglig”. Så talar man aldrig om till exempel sport- eller ekonomijournalistik. Sånt ska självklart skrivas av experter för en initierad publik.

Jo, det finns lika många åsikter om vad kultur är som människor, tror jag.

Eftersom jag har erfarenhet av båda områden dristar jag mig att säga att sportjournalistik är en slags kulturjournalistik. Sport är en slags kultur. Fast hur genomkommersialiserad som helst idag. Och det är väl vad många skulle vilja att kulturjournalistiken blev också. Till exempel är det vad de politiker säger, som vill att kulturen ska till hundra procent var självförsörjande.

Kultur är allt människor skapar, men ord, med bilder, med teater, med sport, med mat, med hus, med form …

När människor vill säga något.

När kulturen är som bäst är den också miljoner gånger mer påverkande än något annat. Genom kultur får vi leva oss in i olika sätt att leva. Genom kultur kan vi få vidgade vyer, se saker ur nya synvinklar.

Som en vän till mig som är författare säger: Det är så enormt att få vara författare: jag kan vara med om så mycket, genom de personer var liv jag skildrar lever jag så många olika liv.

Jag skulle kunna skriva hur långt som helst kring detta ämne, men det får bli en annan dag. Nu är jag trött och ska ägna mig åt nöjeskultur ett tag på envägskanalen tv.

Åter till sportjournalistiken, så har den väl misslyckats med att vara den form av kulturjournalistik den skulle kunna vara. Den är inte heller särskilt granskande. Som mest dristar sig dessa herrar (för trots att sportredaktionerna säger sig vilja anställa kvinnor domineras sportjournalistiken av män, oftast i 30-årsåldern) att jaga uppgifter om vilken spelare som ska värvas till vilket lag. Där tävlar redaktionerna att vara först.

Men frågor om vad sporten har för roll i samhället, när ställs den på en sportredaktion?

Kulturjournalistiken däremot domineras inte av någon kategori tror jag. Men den utväxt från kulturjournalistiken som kallas nöjesjournalistik domineras av människor under 30 år.

Jag tycker det skulle vara oerhört spännande om dessa grupper fick byta plats ett par månader. Låt kulturjournalisterna sköta sport- och nöjesbevakningen en period. Och låt sport- och nöjesjournalisterna göra kulturbevakningen ett tag. Det skulle vara väldigt spännande att se hur det blev – och vad dessa grupper kan lära sig av varandras sätt att tackla sitt uppdrag.

Och varför inte gå ett steg till: låt bloggare sköta redaktionerna en period – och försök låta journalisterna blogga på riktigt. Ja, blogga på riktigt och inte bara posta inlägg på den där envägs-kanals-journalistikens variant av bloggande som journalister oftast pysslar med idag när de säger sig blogga.

Andra bloggar om: , , , ,

Blandat kulturellt: Staël von Holsteins efterträdare och MySpace och indieartisterna

by

Nu har jag inte tid att sitta vid datorn mer idag, inte på några timmar i alla fall, så här är lite i korthet några intressanta saker för alla kulturintresserade:

Jan Åman, vd för Färgfabriken i Stockholm, har utsetts till ny ledamot i styrelsen för Statens kulturråd. Han efterträder Johan Staël von Holstein, som hoppade av uppdraget i september.
Från Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

Färgfabriken är ett jätteintressant projekt, men jag gissar att Holsteins-fansen som vill kommersialisera kulturen inte är lika glada.

Myspace Music omfamnar indiebolagen med nytt avtal
Det har stormat kring att den nya tjänsten Myspace Music inte skulle välkomna indieartisterna som byggde upp sajten. Nu kan DN.se avslöja att Myspace går på motoffensiv och sluter avtal med 50 000 indieartister – på ett bräde.

Förmodar att det var en fråga om överlevnad också. MySpace har byggt sin renommé på hela sin community och deras engagemang. Utan indieartisterna skulle MySpace vara rökta.

Andra bloggar om: , , , , ,

På måndag faller dom om Papa Dee misshandlat sin fru eller inte och nu träder han fram i Aftonbladet

by

Papa Dee är åtalade för att ha misshandlat sin fru. Både han själv och hans fru förnekar att det är fallet.
Nu träder han fram i Aftonbladet:

Han har anklagats för att ha misshandlat sin fru.

Nu berättar Daniel ”Papa Dee” Wahlgren om frustrationen i häktet.

–?Jag är oskyldig. Det här är en sinnessjuk häxprocess, säger han.

Om han blir fälld på måndag eller inte, får vi se.

Men alla de så kallade fria nyheter som håvat in tiotusentals besökare på att namnge den berömda artisten har nu förlorat ett av sina triumfkort för att dra besökare. Det är ju bra.

Fast samtidigt: vart bär det iväg när om dessa sajter för att kvällstidningar mer och mer publicerar namn? Fast i det här fallet är det ju artisten, Papa Dee, som själv träder fram.

Men frågan är viktig att diskutera: vad vill vi ha för nivå på hur mycket vi ska namnge brottsmisstänkta?

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Främlingsfientliga sajter och Katrin Zytomierskas uttalanden är symptom på samma sjukdom

by

Flera nyheter idag handlar egentligen om samma sak. Bara för att man har yttrandefrihet måste man verkligen utnyttja den till varje pris?

I SVT:s program Debatt igår diskuterades om publicering av namn på brottslingar. Aftonbladets Jan Helin var där och berättade hur de resonerat kring namnpublicering av svåra sexbrottslingar.

Svåra frågor ställdes mot varandra: Om vi publicerar bilder och namn på brottslingar, hjälper det då verkligen att förhindra fler brott? Eller gör det bara att dessa brottslingar inte alls kan återrehabiliteras? Att de riskerar bli mördade av någon som vill ta lagen i egna händer? Kan de återrehabiliteras? Väger barnens rätt att bli skyddade mindre än brottslingars rätt till integritet?

Nyheter24, en nystartad sajt på nätet (som för övrigt till stor del bygger på att länka till vad andra skrivit) har tagit beslut om att publicera namn på återfallsförbrytare, förklarade deras chef Aaron Israelson.

En följdfråga som Josefsson inte ställde var varför de då publicerade namn på artisten som nu är åtalad för hustrumisshandel.

Några sajter som är många steg värre än Nyheter24 är främlingsfientliga sajter som nu poppat upp på nätet och tagit över och dominerar avdelningen för politik på Bloggtoppen. Dessa sajter, det är minst fyra, ser väldigt lika varandra ut och alla publicerar namn, bild och personnummer på brottslingar och människor som misstänks för brott. I nittio procent av fallen människor med mörkt hår och mörk hy. Förstås. För dessa sajter redovisar nästan inte alls när svenskar gör brott. I ett fall har dessa sajter publicerat bild och namn på en 15-årig pojke. Han borde ju istället för att hängas ut på Internet få en chans att rehabiliteras till en bra samhällsmedborgare.

Dessa sajter skriver att de fått ett uppsving av sina besökare just när de publicerade namn på den artist som misstänks för hustrumisshandel.

Vart är vi på väg? Ska det bli som i maoistiska Kina där det hänger porträtt på arbetsplatserna på alla tjuvar och andra som inte passar lagstiftarna?

Jag tycker att den debatt som stormar kring idol har med samma sak att göra: De bygger på ett förakt för medmänniskor. Och de är också båda exempel på hur tonen höjts, hur det blivit allmer accepterat med elakt tilltal.

Katrin Zytomierska kallade en idoldeltagare för bögig.
Han hade åkt ut och var ledsen. Hon sparkar helt enkelt på den som ligger. Hur tufft är det?
iI tv i går var det debatt om frågan och författaren Birro har sagt att han tycker hon gör fel.

Dp går hon ut och kallar honom för fyllo.

Enligt Aftonbladet:
”Denne Birro är ett fyllo. Jag som trodde att det var nån skribent, journalist, en människa med hjärna. Närå! Detta är ett galet fyllo jag fått efter mig. Ett galet fyllo som vill dra lite nytta av min mediekarusell”, skriver Katrin Zytomierska, 31.

Också det som Alltombarn tar upp att flickor blir mobbade i mycket högre grad på nätet hör till samma diskussion.

Tre exempel från medierna idag, som visar hur det börjar gå överstyr. Att de traditionella medierna inte har ensamrätt är bra. För dit in har inte alla möjlighet att göra sig hörda. Redaktionscheferna styr och den enskilda journalisten har inte stor talan själv, inte särskilt mycket inflytande. Det är klickjournalistiken som styr, få så många läsare och besökare som möjligt för att sälja mer annonser.

Bara det som säljer satsas det på. Svagare grupper har inte direkt någon gräddfil till DN Debatt. Det är bra att de sociala medierna med bloggarna i täten finns och ger utrymme för fler röster i debatten.

Men till vilket pris?

Aftonbladets Jan Helin när direktsändningen var över:
”Vi har tappat monopolet på offentligheten”

Relaterade artiklar:
Aftonbladet
Aftonbladet 2

Andra bloggar om: , , , ,

Den nystartade nyhetssajten namnger artisten som misshandlade sin fru

by

De väcktes av skrik är rubriken överst på Aftonbladet idag.
Rättegången mot artisten som misstänks ha misshandlat sin flickvän har startat. Det är gräsliga brott att misshandla någon.
Men jag tycker kvällstidningarna är så fruktansvärt dubbelmoraliska i dessa fall.
De drar sig inte för så konkreta rubriker som
Grannar i polisförhör: Han släpar henne i håret uppför trapporna

Jag ryser. Redan när det här dök upp första gången var jag säker på att någon av de två kvällstidningarna dagen därpå skulle ha en tala-ut-artikel med den misstänkte artisten. Jag hade fel. För självklart har båda kvällstidningarna varit på artisten och hans advokat intensivt för att få honom att tala ut.

Hade han talat ut i en tidning hade det varit så synd om honom. Så vänder tidningarna kappan efter vinden. Tänk bara på hur Tito länge var den våldtäktsmisstänkte världsartisten, och de två kvällstidningarna frossade i beskrivningar av vad han gjort. Sedan trädde han fram och dessutom var det flera kända personer som vittnade emot honom – och nu är han offret i kvällstidningarna.

Kvällstidningarna har ett dubbelmoraliskt förhållningssätt när det gäller namnublicering. Genom att inte namnge personen kan de skriva hur råa texter som helst om personen. Han kan inte komma åt dem, eftersom de inte namngett honom. Och samtidigt kan vem som helst surfa till flaschback och ta reda på namnet.

Den nystartade nyhetssajten Nyheter24 har tydligen beslutat sig för att inte gå på samma linje. De har uppenbarligen valt att namnge artisten:


Dagens Media berättar:

De flesta stora medier har rapporterat om artisten som är häktad för hustrumisshandel. I princip alla har valt att inte publicera artistens namn. Men i dag, när det står klart att han åtalas, hänger Nyheter24 ut artisten på sin förstasida, med namn och bild.

– Vi menar att misstankarna är så pass starka att vi känner att vi har på fötterna. Medielandskapet ser dessutom ut som det gör, googlar man hans namn framkommer det snabbt att det är han som är misstänkt. Det känns krystat att inte namnge honom, säger Aaron Israelson.

Jag tror att Aftonbladet blockerat blogginlägg till artiklar som har med den här artisten att göra. Ett argument där är säkert att de inte vill riskera att blogginläggen berättar vem han är. Eller att blogginläggen ska vara olagliga på något sätt. Men samtidigt drar AB sig inte för att skriva extrema blodiga detaljer i sin text och att locka till klick till sin artikel på det sättet. Dubbelmoralen är stor. Hade de namngett personen hade de varit tvungna att lugna ner sig i texten. Kanske likadant: hade de haft blogglänkar till hade de fått skärpa sig.

Relaterat:

Stor dag för Aftonbladet idag

Andra bloggar om: , , , , ,